Themyntorna är just nu en populär nedslagsplats för Amiralfjärilarna. Inte är de många, fjärilarna, igår var det två som flög.

En hyggligt hel och en "halv".

Som tur var, gick jag in på Rångedala IK:s hemsida i går morse.

Marknaden är idag, så marknadsbesöket har vi kvar. Har hänt förr, att man kommit på fel dag. Inte så längt, några km. men hade varit försmädligt.

På ena sidan av framfartsvägen till Gunillaberg gick koflocken med en tjur.

På andra sidan gick en grupp tjurar i olika åldrar. De senare hade inga kor, så de fick väl sysselsätta sig med annat, så gott de kunde.

Idag blir det en tur till Rångedala och Rångedala marknad. Det är en av de större marknaderna i omgivningarna.

Idrottsföreningen arrangerar och marknaden brukar dra mycket folk.

Röd Solhat, Rudbeckia, eller om man ska vara lite vetenskaplig Echinacea purpurea.

Vi har flera färgvarianter, av de röda.

I år har jag sått både Röda och Vita Solhattar, de vita med tillägget Alba.

Bra grodbarhet har gett ett 35-tal röda och c:a 15 vita. Tror det är rekord.

Men de ska klara vintern i en pallkrage också.

Får se hur länge det roliga varar. Några hundra meter bort bär de hinkar med Mördarsniglar.

Vi har inga än, men kommer de så lägger jag igen det mesta.

Det finns ju saker som sniglarna inte ger sig på. Då får man prioritera det.

Bärplantor och fruktträd får tydligen vara i fred och en del kryddväxter.

Sländan på ramen till en slangvinda. Ingen blomma, men dock en insekt.

Blomflugor på Vinterkyndel, hög Malva, Prästkrage och Rosenskära.

Humlorna visar uppskattning för Läkemalvan, Lavendel, Themynta och en av de sista Gurkörtsblommorna. 

Olika Fjärilar har sina egna favotiter. Bl.a Pärlemorfjärilen gillar Oreganon, medan den är ensam om Tagetesen.

En Kålfjäril är långt hemifrån och fått en del stryk på vägen till Lavendeln. Citronfjärilen är den enda som föredrar Rosenvialen.

Ett par små baggar av något slag gillar den röda Solrosen.

Ingen insekt, Snigeln, men kunde inte utelämna den där den satt halvt om halvt dold i Themyntan.

Fortfarande inget Påfågelöga, inte heller nån Olivgrön Guldbagge. Dock lever hoppet.

De senaste åren har vi gått på auktioner och loppmarknader, för att bl.a se vad de har i Lieblad.

Inga liar, för det är antingen för korta träorv eller plåtorv, som f.ö oftast är för korta de också. Min fars gamla trälie är decimetern för kort, för hustrun! Undra på att de går under benämningen ”ryggskottsliar”.

Hustrun blev ordentligt biten, sen jag tillverkat en lie åt henne och hon hade lätt för att lära sig.

Slåtterintresset har ökat markant de senaste åren och mycket ungdommar deltar på slåtterkurserna

Rätt orvlängd, jordlagt blad och bladet utefter marken när man slår. Hustrun hade allt det där och tycker det är jätteskoj.

Det ligger en kulturskatt undangömd i något hörne på många gårdar.

Handsmidda lieblad.

Det var inte Grisen i säcken, när Ingrid med dotter lagt upp för fotografering.

Fram till 50-talet, fanns det riktiga lieblad i handeln.

I något fall(Igelfors) slutade de 1972 och Hammerdal höll ut ett par årtionden till. Idag är det Österrikiska licenstillverkningar eller Norska Hamre, med det gemensamt, att de är av en mycket lägre kvalitet än de handsmidda. Många är enkelsmidda, medan ett riktigt blad ska vara smitt i tre lager.

Folk blir rädda när de ser den ytliga rosten.

Det är en fantastisk kvalitet på de handsmidda bladen.

Upp på slipstenen med dem, så blir de som nya. Passivrosten försvinner med slitaget.

Vi har inte lång tid på oss. En generation till så ligger även de kvarvarande bladen på skroten.

Man hade många blad i gårdarna. När slåttern stod för dörren, kunde man inte stå vid slipstenen.

På marknaderna så sålde man i tolfter(dussin)!

På gamla bilder kunde man se att de hade många liar också.

Ett ovant öga kanske bara ser rosten. Bara ytligt. Ser man till att bladen legat i 40-45 år sedan de användes, så är de i väldigt bra kondition.

En rätt utförd slipning, beroende på vad man slår, räcker ungefär en dag, till viss del även beroende på bryningsteknik. Förutsatt att man inte använder bladet som jordfräs i sorkhögarna. Då kan man ha slött redan efter ett par timmar.

Ett bidragande skäl, till att vi lite snabbt svängde till Dalarna och Rättvik, var en annons på Blocket.

”Ett okänt antal, bra gamla liar som behöver slipas för att kunna användas”.

50:-/styck eller 3 för 100:-.

Ett nytt Österrikiskt kostar c:a 350:-, om man ens kan få tag på dem. Marknaden idag, är översvämmad av plåtblad. Försäljarna, t.o.m på Granngården, vet inte att de ska knackas med hammare och städ, utan folk står och slipar med sten och får inte fram någon hållbar egg.

Ingrid(vår blivande värdinna) och hennes dotter gjorde ett jättejobb efter mina förfrågningar. De stod och slipade brommen på alla liarna så att smed och smedja och övrig info gick att läsa. Sen fotade de och mejlade.

Vi blev så sugna så det fick bli några dagar i Dalarna.

Vandrarhemmet i Utby, ett tidigare ålderdomshem m.m

Ingrid ordnade boende på ett vandrarhem i Rättviksbyn Utby. Frukostarna åt vi hos henne och det bidrog i högsta grad till en bra dag och en stor dos allmänbildning

Hon hade inte bara de egna bladen, som inte används sedan 1970-talet, utan en släkting hade kommit med lika många.

Till det priset gick det ju inte att stå och sortera, utan vi köpte hela rasket.

Vi tänker inte göra affärer på dem, utan det blir i huvudsak tre användningsområden.

Vi har redan slipat tre av dem, använt två, nere på vår äng. Kanske 5-6 som kommer att användas hos oss.

Andra användningsområdet blir gåvor, till särskilt förtjänta eller intresserade.

Sista användningsområdet blir museiföremål.

De uttryckte, att de trodde bladen hamnat i goda händer. Vi ska göra vad vi kan, för att de ska vara i bra skick för eftervärlden.

Av de vi använt, kan man konstatera, att de har en väldigt god balans och går att få mycket vassa.

Mitt sätt att pröva skärpan, är att jag slår några löpmeter kort gräsmattegräs. Blir skåren jämn och snygg, då har man ”bett”.

Tidig morgon i Utby.

En lite annan vinkel att titta på Fjärilar.

De är inte så många, så de flesta är redan luggslitna av fåglar.

Den här Pärlemoren tillhör de helare.

Tage Andersen, mäster själv, poserade villigt när vi fikade i Gunillabergs café.

En gång är ingen gång, två gånger börjar bli en vana. Förra året var första gången vi besökte Gunillaberg, trots att vi talat länge om att göra ett besök.

Spänningen på Gunillaberg, är hur Tage Andersen blandar material. Hårt och mjukt, levande och dött. Olika former, där han bl.a. fryser iakttagelser i naturen runt Gunillaberg.

Jag skrev en hel del förra året, länken ovan, så det får bli ett litet fotogalleri i år.

Ovanför ravinen som är en härlig promenad, bland konstverk hängda direkt ute i naturen, finns ett stort Liljeland. De stod som vackrast just nu, vilket biljettkassörskan påminde om när hon kvitterade in 120:- per person.

En av baggarna i fårhagen.

Hos Getterna, var det tydligen riksdag, eller första maj. Folktalaren, eller Gettalaren skulle man kunna kalla bilden.

Han blandar friskt, tage Andersen.

Fikon i Orangeriet, en Lilja till och intriör från ett Lusthus i ravinen.

Vyn, är från Orangeriets utgång.

Lagom till att Rudbeckiorna, Solhattarna, börjat slå ut, kom den, Amiralfjärilen.

Fjärilsaktiviteten har ökat påtagligt i och med det varmare vädret.

Rudbeckiorna är påtagliga som insektsdragare. Saknar dock Påfågelögat.

I går kväll var det första vinprovningen för säsongen i PRO.

Trevligt, folkligt och festligt.

Vi brukar börja i september, men ett folkligt krav fick genomslag och vi började en månad tidigare.

Eftersom det inte är klart med alkoholtillståndt i Simonsland, så håller vi till i Hyresgästföreningens lokaler på Norrby.

Vi provade 4 nykomlingar. Intressanta,  ett par av vinerna, bl.a ett Moldaviskt, ska nog kunna hitta ut till Nabben.

Vi, ja mest hustrun, hade gjort en sallad i bufféform, som blev uppskattad till ett boxvin.

Idag har jag PRO-expeditionen.

Ska börja få ordning på hemsidan, den ligger för fäfot sen i våras.

Hösten får i övrigt bli lite av avveckling. Jag har sagt tidigt, att jag är ordförande i sex år, sen får det vara bra.

Förmodar att det sätts in kampanjer, men jag ska försöka stå på mig.

Det finns annat jag vill göra också.