I våras gav de många knopparna förhoppningar om en fin Päronskörd. Tyvärr. Kallt och blött under pollineringen gav gaska lite kart. Många av dem som ändå växte fram, har spruckit, så det blir inte så många över till oss. Ja, vi eller Nötskrikorna.

Hemma igen, efter operationen, kan vi konstatera, att det gick bra och jag är igång med ett träningsprogram.

En bra bit ny sena ska ersätta den som gick av. Han skar lite mer den här gången och några piller får ta ner smärtan.

Jag tycker att det mest är nerverna som talar om att de letar efter sina släktingar.

Kolmilan i Molla, ska rivas i helgen, så efter frukost blir det Gäseneresa.

Jag får inte köra bil på en månad, så det blir hustrun vid ratten.

Bilden är två veckor gammal, Skrakkullarna håller fortfarande till på flotten.

I går kväll när vi lastade "hö" var Skrakarna borta och omgivningen redan mera höstlik.

Idag är det CPR, Centralt pensionärsråd. Nästan ingen fråga som sticker ut, utan ganska mycket information.

Det blir nog en del diskussion om ytterligare ett äldreboende på entreprenad. En eftergift till M för att få igenom budgetarna under mandatperioden. Borås egen decemberöverenskommelse.

För ett par år sedan sådde vi Solbrud, Helenium autumnale, en blandning med olika färgkombinationer. Gula med mer eller mindre rött inslag.

De har artat sig riktigt bra och är jämnhöga med Temyntor och Malvor, som de står tollsammans med. Det är de och Rudbeckiorna som står som vackrast just nu, tillsammans med Klippståndsen. Alla tre drar dessutom Fjärilar.

Lagen om alltings jäklighet har åter trätt i kraft. Vi ska ju köra bort grönmassorna efter slåttern i kväll.

I söndags kväll när vi var nere och stackade det sista, var det torrt och fint. Efter dagens regn har det blivit några kilo till att  lyfta upp på vagnen.

Får väl ta lite mindre i varje lyft, men det är typiskt.

Ord som eld, tända och brinna är tabu runt kolmilan i Molla. Lite vidskepelse kanske, men fenomenen är förödande för milan. Läs Cornelis dikt i gårdagens inlägg.

Kolen skapas genom en torrdestileringsprocess, där träet utsätts för hög temperatur, men inte brinner.

Vi läste i BT i morse, att byalaget i Molla hade startat sin Mila i fredags.

Ska vi åka dit och kolla? Jodå, med söndagsfrukost att förbränna så åkte vi dit. Molla ligger lite norr om Borgstena på vägen till Herrljunga.

Det rök ur skorstenen och allt verkade fridfullt.

Kaffepannan stod över öppen eld. Kokekaffe, inte så ofta man får nu för tiden. Smakade f.ö väldigt bra i snålblåsten.

Med ett armeringsjärn penetrerandes milan, då känner de hur mycket som är kolat. Efter packar man med en kraftig träklubba. Blir det en hålighet så fyller man på mera ved.

Men inte så fridfullt ändå. Tjejen på bilden upptäckte missfärgning i täckmaterialet och lite rök sipprade ut.

Runt milan botten finns ett antal ventiler. "Vi stänger 7:an och öppnar 9:an". Milan vaktas dygnet runt i en vecka, sen ska det vara klart.

En kolmila är känsligare än ett spädbarn, minst lika känslig som daggamla kalkonungar.

Cornelis Wreiswijk formulerade det så här;

Milan flammade till och slog.
Kolar'n ramlade i och dog.
Inte en knota blev kvar av karl'n.
Kärringen med sina nio barn
tvangs av nöden på socknen ut.
Sedan var allt som det var förut.

Skrollar man upp den här bilden lite så får man en bra inblick i Kolarlivet.

På väg till Molla, så såg vi två rosa "myrägg".

De är dotterns "bäbisar". Hon är ansvarig för det rosa projektet på Trioplast i Smålandsstenar. Bl.a balplast och sopsäckar.

En del av försäljningssumman går till Bröstcanserfonden.

Vi fick en rulle sopsäckar, innan de kommit ut på marknaden. Bl.a har vi använt dem som presenter med nyhetens behag.

Ser ni de rosa balarna eller rosa sopsäckarna, så är det Bröstcanserfonden det handlar om. Utöver att innesluta hö eller sopor naturligtvis.

Nya generationer Sländor verkar vara på gång.

De var så upptagna av det de höll på med, så att de flyttade inte på sig ens när jag klev över dem.

Härom dagen såg jag två som lyfte från den ställningen och flög i väg en bit. Tandemflygning.

Regnet verkar komma lagom tills vi ska köra bort grönmassor från ängen. Först har det torkat riktigt bra, sen blöts det ner precis när det ska hanteras.

Det ska ju komposteras, men blir tyngre att lyfta.

Det börjar ryka ur skorstenarna om morgnarna nu. Så även hos oss.

Idag har jag hämtat in första fånget Björkved. Hittills har vi eldat gammalt restvirke, som fått komma till nytta på sitt sätt.

Riktigt skönt att få lite stugvärme till frukosten.

Idag behövs det nog inte för här var 22 grader inne i morse. Var nu den värmen kommer från.

De stora ringarna på vingspetsarna, som ska se ut som stora ögon, har inte skrämt predatorerna.

Den flyger nog inte så länge till.

Lite busigt runt omkring. En tistel har lyckats överleva och t.o.m gått upp i frö(dun). Är det tillräckligt tätt, som det bl.a är hos Äppelmyntorna, kan de osett ibland smyga sig upp. På andra ställen får de stå kvar tills de blommat över, eftersom de är goda Fjärilsdragare.

En tredjedel av tomten är vildvuxen. Vi har tagit ner en del träd och låtit annat gå upp. I går påbörjades röjning av det området. Där finns bl.a självsådda Fingerborgsblommor, Bergklint och en del annat. Nu har de gått i frö, så det är rätt tid att ta det. Man får ha tungan rätt i mun, för där kommer bl.a sparade Bokplantor och andra ädellövträd.

För att det inte ska bli övermäktigt har jag delat in området i tredjedelar. På söndag kväll ska det vara klart.

Ett visst stressmoment har infunnit sig. Jag ska opereras(sista förhoppningsvis) på torsdag. Vet inte hur handikappad jag blir, men nån vecka får man väl hålla sig i relativ stillhet.

De går till nu, Nässelfjärilarna.

I går kunde man se ett 10-tal inom nån meter i Isophäcken.

De var de sista man såg på kvällen, söka den sista värmen från en stor sten.