nabbsjuan

Alla inlägg under augusti 2009

Av Flanören utmed Tolken - 31 augusti 2009 17:05

 

 Morgonpigga


Det är 25 meter mellan vattenbaljan och sjön.

Vi bär vattnet i hinkar.

När jag kom ned till sjökanten, fick jag se en kalhuggen gata upp till ”Holländarens” stuga i grannbyn, Lerbäck.

Han har skaffat sig sjöutsikt, genom att kalhugga 20 meter brett och 75 meter långt.

Det är en normaltomt här ute.

1000-tals sådana här ingrepp, hur skulle det se ut?


 

Tänk om alla som har en sjö, eller eljest vatten i närheten skulle få hugga sina gator.

Hur skulle vårt landskap se ut?

Hur skulle djurlivet reagera, till lands och till sjöss.?

Deras samfällighet fungerar inte särskilt bra ännu, ganska nybildad.

Han har utnyttjat läget.

Undrar om någon vågar driva frågan om egenmäktigt förfarande?

Kanske ska jag göra det själv.

Vi har även i vår by/samfällighet folk som vi näst intill handgripligt får stoppa med sina motorsågar.


Värdestegringen glimmar som dollartecken framför ögonen på dem, omdömet har devalverats flera gånger om.


Stora och små tackor fick sitt vatten, även om de hade uppskattat kraftfoder bättre.


Jag har 16 mil till Uddevalla.

Hade kunnat samåka med en kille härifrån trakterna, men han var förhindrad.

Det blev att köra själv.

Framme på idealtid; 11.57

Flanören... lyssnar på VG-sekreteraren Maria Z, VG:s ordf. Birgitta J och Skånes ordförande Carl S


Vid mötet idag, har olika arvodesregler nagelfarits och hur man hanterar det i Skåne och hos oss.

Hur hitta ett vettigt ersättningssystem för småföretagare?

Schablonregel fungerar bara för en del.


Kollektivtrafiken blir allt mer kvittolöst, hur ska förtroendevalda kunna verifiera sina kostnader.

Revisorererna verkar vara kvar i papperssverige. Lagstiftning likaså.


Förlorad arbetsförtjänst.

Ska den som går på sitt nattpass några timmar efter mötet, ha ersättning?

Ska den som bevisligen arbetar igen den lediga tiden ha ersättning?

De har ju inte haft någon löneförlust.


Presidierna, majoritets-och minoritetsföreträdare, hur är arbetsbördan?


När folk hamnar mellan spjälorna i systemet?


Heltidsarvoderingen?

Skåne har c:a 10% högre arvoden än VG.

Skåningarna har bara 60% av vad Stockholmarna har.

Hur mycket för små är då VG-arvodena?


Här har vi hela församlingen


 

I VG försökte majoriteten att höja mitt i Sjuksköterskestrejken, så att vi skulle komma ifatt Skåne.

Det stötte på patrull, 4 partier var emot, så man drog tillbaka förslaget

V var ett av partierna som inte ville höja.


För min del, vägrar jag att diskutera allmäna höjningar, innan man har fått rättvisa nivåer, som motsvarar uppdragens arbetsmängd.

Det är inte rättvist med lika arvode och olika arbetsmängd.


Dock får vi äta lika mycket räkor på båten i kväll.

Makter som inte ens VG-regionens ledning råder över, har sett till att vi får lika mycket regn på oss även.

ANNONS
Av Flanören utmed Tolken - 31 augusti 2009 15:11

I går kväll flyttade vi fåren.

Samtidigt skulle ägarna ta hem baggarna.

Jag hade fått en uppfattning om att där var en majoritet baggar, så det var lite tråkigt att det skulle minska så på dom.

Men se, får skiljer sig inte så mycket från människor.

4, säger 4 av 12 var bagglamm!

Tjejerna osynliggjordes av 4 mycket dominerande lamm.

Det var Korven, Dorset, Utbrytarkungen och Gretas pojk.

Vid krafftfodret har de hållit sig framme.

Vid alla kontakter så är det de som har gjort sig gällande.

Det gav en fullständigt fel mängduppfattning.




I morse fixade jag med vatten saltsten och mineraler.

Måste erkänna att jag såg helt andra lamm idag.


Konserten drog igång, men avtog när de förstod att det inte var något kraftfoder på gång.


Inget av större allmänt intresse har passerat här i Uddevalla hittills.

Återkommer härifrån senare.

ANNONS
Av Flanören utmed Tolken - 31 augusti 2009 05:52

Jag är ledamot av arvodesberedningen i Västra Götalandsregionen.

Beredningen innehåller en ordinarie och en ersättare från varje parti.

Normalt har vi våra möten i källaren på Residenset i Vänersborg, men en gång om året träder vi fram i ljuset och träffar Region Skånes motsvarighet.

Vi är värdar vartannat år.

Bilderna i inlägget är från förra årets besök i Skåne.




 Carl Sonesson, ordförande i Skånes arvodesberedning, får assistans av både vice ordföranden och sekreteraren




I år är det vi och vi ska i huvudsak hålla till på Bohusgården i Uddevalla, utom i kväll då vi ska ut bland kobbar och skär med en turbåt.

Enligt yr.no så lär det bli i lätt regn.




 Simrishamns kommun framhåller sina oomtvistade företräden.



Skåne har proportionellt vald beredning, ingen från (v), så jag får klara mig utan partikamrat, det brukar gå bra, på det personliga planet.

Birgitta, min ersättare i VG är med, så helt öken blir det inte.

F.ö brukar det inte vara så ”politiserat” när vi träffas.

Vi ska ju inte fatta några gemensamma beslut, utan i huvudsak utbyta erfarenheter.


 


 Vid rundvandringen i Simrishamn, kom vi bl.a till denna vackra gård.



Förra året försökte skåningarna få oss att höja heltidsarvodena.

Det var dödfött, mitt i sjuksköterskestrejken.

Sjuksköterskestrejk eller inte, det är nog inte så klokt att höja över huvudtaget.

Inte generellt i alla fall.

Däremot är arbetsbelastningen olika på den gruppen men de har samma arvode.

Det tycker jag man ska titta på i stället.

Men ”jämlikhetsivrarna” brukar inte vara så pigga på det.

 

Men, den som inte blir sjösjuk får se.




 Besöker man Österlen, så är Kiviks musteri, nära nog en självklarhet.



Hösten  och Kivik, det är äpplen det.


Av Flanören utmed Tolken - 30 augusti 2009 17:52

Nu är Max födelsedag avverkad, vederbörligt gratulerad och önskedoppat; Snickerskakor och nybakta kanelbullar.

Vi blev bjudna på mat, i stället för kaffekalas.

Lasagne och en god sallad.

Men, även om man är cool, 16 år och gärna markerar vuxenhet, så kunde man inte ha födelsedag utan Snickerskakor och Kanelbullar, "det har vi ju alltid haft".



Spexpresenten från gårdagens Grännabesök, var uppskattad.

Klipputrustningen som han fick av mor och far, ser han inte ut att behöva använda på ett tag.

Annars är det pengar som uppskattas mest i den åldern.

Ha roligt för och kunna dryga ut klädkontot.


Han har verkligen blivit vuxnare, har börjat gymnasiet på plåt och svets.

Högstadiet var en pina, som läraren uttryckte det:"Jag förstår inte hur man kan komma turboladdad till skolan, men bara släppa till som en mopedmotor".


 En god del av den vakna tiden levs såhär, eller framför datorn.


Nu är det annat ljud i skällan, skolan är roligt, intressanta ämnen och så kan man ju göra så mycket för pengarna man tjänar när man ska börja jobba.


Max bröt upp ganska tidigt, för han och några kompisar skulle gå på bio.


Födelsedagsbarnet till trots, så var det ändå Eric, 14 månader, som blev centralpunkten.


 Rycka loss fasters hårband, det kan man göra om och om igen.


Var han det inte, så såg han till att bli det.

 Erik riktigt ser upp till sin kusin Max och Max tycker det är roligt med en okomplicerad relation.


Fin kusinkontakt


Av Flanören utmed Tolken - 30 augusti 2009 08:50

Den 30 augusti 1993, tidigt om morgonen föddes han.

Vårt första barnbarn, Max, som är namnad till Maximillian.

Namnet fick han då hans mor och far diskuterade namn och pappa konstaterade att hans eget namn betydde "den store".

Dottern började omedelbart bläddra och kom fram till "den störste", Maximillian. Tillnamanet Hobbe fick han efter en seriefigur som pappa tyckte var rolig.

Vid 6-tiden, födelsemorgonen ringde dottern i slutskedet av värkarna och sa, att nu är det snart klart.

En timme senare ringer hon otåligt igen och frågar var vi är, det var ju klart, en pojke.

Vi hade fått en bensinläcka på bilen, men vände på väg till jobbet och möter på trappan till BB, en dotter stående och röka!

En halvtimme efter födseln.


Max har varit mycket hos oss, hans far och mor bestämde sig för att leva åtskilda, men ta fullt ansvar för Max.

Det har fungerat alldeles utmärkt och jag har svårt att se, att ett barn i en "kärnfamilj" skulle kunna ha haft det bättre.


Vi hämtar pappan i Västra Frölunda vid ettiden idag, han är lite svårflyttad, efter en benamputation.

Han hade en canser i benet.


Klockan 15 ska det celebreras.


På bilden är han inte många tvärhänder hög.

Han hade fått en riktig hammare, "arbetshammaren".

Med spik som han fått av vår hyresvärd på Öland, hade som synes haft att göra.

Han ropar på mig, och utbrister glädjestrålande:"Morfar, nu har jag spikat fast altanen".


Av Flanören utmed Tolken - 29 augusti 2009 17:25

Det regnade småspik vid femtiden i morse, så det blev inget fiske.

Får blöta ner grejerna senare.

Vid en väderkoll på nätet, så visade det sig, att på andra sidan Vättern skulle det vara sol och fint väder.

 

Vid 9.30-tiden anträdde vi resan till Ellen Keys Strand, norr om Ödeshög.

Redan på väg in mot Jönköping kunde vi konstatera blå himmel över de trakter vi hade som mål.



Här står bikuporna, inte desamma som på hennes tid, men inte så olik.


 Skiffertaket, det ska bli min skrivbordsbild ett tag framöver.



Ellen Key köpte Strand runt 1910.

”Mina böcker ska bygga detta hus”, lär hon ha sagt.

Hon anlade en trädgård, med ”gammaldags blommor”.

Det är de som är ännu mera gammaldags idag, t.ex Ringblommor, Malvor och Solhatt.

Några Bikupor skaffade hon och skulle försöka sig på vinodling, i ett ”varmt hörne”.

Anna Lindhagen, medkämpe för kvinnors rättigheter, var ju känd koloniträdgårdsivrare och Ellen Key ville ha högt betyg av henne för sin trädgård.



 Huset från sidan, stramt men vackert



Hon bodde bra och vackert.

Inte minst huset med sitt skiffertak och strama arkitektur är avundsvärt, med sitt läge, ett halvt stenkast från Vätterns östra stand.



Så här har många sett Strand från Vättern.


Han var hård idag, nordosten.


 Bara fint



På hemvägen svängde vi in till Alvastra klosterruin.

Den har ju stått oanvänd för sitt ändamål, sedann Gustav Vasa stängde klostret.

Ett fint bevarande-och restaureringsarbete är gjort.

 

En liten glimt av historiens vingslag kunde man få av den sten som rests över Sverkersätten, vars kloster det var.

Det här var ju gränsland mellan Sverkrar och Folkungar och blir ju inte mindre spännande om man läst sin Arn.


 

Alvastra har varit obrukat, sedan Gustav Vasa stängde det.


Klosterkyrkan


Sverkerstenen, de fick stå på näsan när Folkungarna tog över.


Visingsöfärjan fick gå oss förutan idag.


Sist, Vätternrönnbär.





Av Flanören utmed Tolken - 28 augusti 2009 18:33


Det blir dåligt med fisket.


Har kanske lite för stora krav, ska vara lite sol, ”en fin kväll”, inte blåsa för mycket för min Linder aluminium 440 med elmotor, ska ha tid.

 

Tittar på ett par båtspö och draglådan, som står på altanen.

I går bytte jag lina på bägge båtspöna.

Kom på, att den gamla linan suttit sen 1999, oförsvarligt.

Men det var en flätad 0,20-lina, går aldrig av och jag är noga med att korta någon meter så fort det tagit i botten.

Men nu är där fräscha linor.

Det blev nylon, eller vad materialet heter nu för tiden.

Gjorde även ett par meterstafsar till paravanerna.

 

Jag har letat sedan tidigt i våras, efter huggkroken.

Har vänt på allt.

I går morse kom det bara över mig; jag har ju ingen huggkrok.

Den tog en gädda med sig ner i djupet ifjol.

En ganska stor, 3-4 kg.

Barnbarnen var med i båten, jag lyfter upp den, men hon gör ett kast i det samma som jag byter grepp.

Huggkroken följer med gäddan ned i djupet, wobblern hade lossnat förlusten var oåterkallelig.

Barnbarnen hade kungligt roligt åt min malör


 Pontus första Gädda. Han kom före Max, som fiskat mycket mer och är 7 månader äldre.

Lillasyster Josefin ville också vara med på bild.



Hur har jag kunnat förtränga detta, i ett kvartal?

 

Yr.no lovar uppehåll, t.o.m sol i morgon bitti, fram till 8 i alla fall.

Ställer telefonen på väckning 4.30

 

Blir det inga nya upplevelser, så får man minnas gamla.

 

Det är inte Gösarna jag minns mest, eller de hyggliga gäddorna, inte heller kilosöringen på pimpel från båt, utan det är fisketurerna med barnbarnen.

 

Inget går upp mot deras ”planering”, vilka fiskar vi ska få, var och på vilka beten.

När det sen blir fångst, är lyckan fullständig.



En stolt Max och jag har varit ute och metat. Mina abborrar, större, fick inte vara med på bild. Det blev inte så mycket fiskat för mig, när jag också skulle byta mask och plocka av fisk för honom.


Max, Christoffer-en grannpojke och Filip-en kusin till Max på fädernet.

Vi hade kört med 3-4 spön efter båten, småwobblers över ett grund.

Det nappade hela tiden, men det slarvades rätt mycket så fångsten stannade vid vad som syns på bilden.

Det räcker bra.



Av Flanören utmed Tolken - 28 augusti 2009 09:40

Påfågelöga, inachis io.

 

Alla som gillar fjärilar har väl sina favoriter.

Förmodligen är jag inte ensam om att tycka om Påfågelöga.

 

Förutom att den är vacker, är den lite speciell i sin utveckling.

Den övervintrar som fjäril,(imago).

Direkt på våren, börjar den fortplanta sig, för att ha satt ett antal nya övervintrande fjärilar till världen.





De blommor som den verkar föredra hos oss, är;

Mariatistel, Isop, Solhatt, alla färger, sen gör den ett och annat kortvarigt besök i Tagetes och Ålandsrot.



Påfågelöga har ett långt sugorgan, som den både kan böja, ja t.o.m forma som en spiral, för att komma dit den vill.


 Den här låg död på en stenplatta. Verkar ha fått någon smäll på bakkroppen.



Någon vecka nu, har vi haft oerhört mycket fjärilar.

5-6 arter.

 

Men som sagt, flest bilder har jag på Påfågelöga.



På bilden är det 14 fjärilar.

Alla syns inte så jättebra, men det är inte dåligt på två Isopplantor.



Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Augusti 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ nabbsjuan med Blogkeen
Följ nabbsjuan med Bloglovin'

Kategori


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se