Det regnade småspik vid femtiden i morse, så det blev inget fiske.

Får blöta ner grejerna senare.

Vid en väderkoll på nätet, så visade det sig, att på andra sidan Vättern skulle det vara sol och fint väder.

Vid 9.30-tiden anträdde vi resan till Ellen Keys Strand, norr om Ödeshög.

Redan på väg in mot Jönköping kunde vi konstatera blå himmel över de trakter vi hade som mål.

Här står bikuporna, inte desamma som på hennes tid, men inte så olik.

 Skiffertaket, det ska bli min skrivbordsbild ett tag framöver.

Ellen Key köpte Strand runt 1910.

”Mina böcker ska bygga detta hus”, lär hon ha sagt.

Hon anlade en trädgård, med ”gammaldags blommor”.

Det är de som är ännu mera gammaldags idag, t.ex Ringblommor, Malvor och Solhatt.

Några Bikupor skaffade hon och skulle försöka sig på vinodling, i ett ”varmt hörne”.

Anna Lindhagen, medkämpe för kvinnors rättigheter, var ju känd koloniträdgårdsivrare och Ellen Key ville ha högt betyg av henne för sin trädgård.

 Huset från sidan, stramt men vackert

Hon bodde bra och vackert.

Inte minst huset med sitt skiffertak och strama arkitektur är avundsvärt, med sitt läge, ett halvt stenkast från Vätterns östra stand.

Så här har många sett Strand från Vättern.

Han var hård idag, nordosten.

 Bara fint

På hemvägen svängde vi in till Alvastra klosterruin.

Den har ju stått oanvänd för sitt ändamål, sedann Gustav Vasa stängde klostret.

Ett fint bevarande-och restaureringsarbete är gjort.

En liten glimt av historiens vingslag kunde man få av den sten som rests över Sverkersätten, vars kloster det var.

Det här var ju gränsland mellan Sverkrar och Folkungar och blir ju inte mindre spännande om man läst sin Arn.

Alvastra har varit obrukat, sedan Gustav Vasa stängde det.

Klosterkyrkan

Sverkerstenen, de fick stå på näsan när Folkungarna tog över.

Visingsöfärjan fick gå oss förutan idag.

Sist, Vätternrönnbär.