När jag öppnade ytterdörren i morse, vi skulle gå morgonrundan efter tidningen.

En konsert sätter igång, bestående av får i blandade åldrar.

De var säkert 250-300 meter bort, men de har järnkoll på oss.

Det är vi som serverar kraftfodret.

Varannan dag, men de håller inte reda på varken almanacka eller klocka.

Bara någon timme efter utfordringen, så tigger de igen.

Vi blir för övrigt flitigt uppvaktade när vi håller på med uthuset, eller över huvud taget rör oss på tomten.

En ogräshink höjer decibelen avsevärt.

Så här uppvaktad blir jag när jag målar gaveln på uthuset

Men egentligen är det ganska trevligt.

Man får sig goda skratt ibland.

Pälstackorna kan, mitt i en uppstötning när de idisslar, försöka bräka.

Då blir det ett joddlande, kluckane läte.

Lite slöa är dom.

Eller kanske beroende på att de har präglats på att bli utfodrade.

De är inte särskilt intresserade av slyet, så länge det finns annat.

Men, serverar man det, kapar och lägger upp på en sten.

Då äter de rent på en liten stund.

Det är lite grand i eget syfte som jag gör detta.

De får rensa pinnarna, sen ska jag ha dom till att stötta växter med i olika varianter.

Rönnpinnar är utmärkta.

Håller både 2 och 3 säsonger om de kommer under tak på vintern.

Det är det inte alltid de gör.

De vill ha maten serverad

Det är snart dags att ta undan bagglammen, de blir mer och mer aktiva som baggar mot tackorna, inte längre barn.

Då mister vi en kul bekantskap, Utbrytarkungen.

När jag kom ner i morse och räknade över dem, så fattades ett lamm.

En snabb koll gav vid handen, att det var han som saknades.

Ingen fara på taket, han är snart tillbaka.

Det var han också någon halvtimma senare.

Det är tydliga spår där han går ut och in.

Skillnaden mot tidigare är, att han är ensam nu, de fyra som brukade följa honom, håller sig inne.

Så här oskyldig kan en utbrytarkung se ut

Äntligen är båten i sjön!

Batteriet kompletteringsladdas.

I morgon kväll ska det fiskas.

Grannen, farfar, son och barnbarn fick en 6-kilosgädda i morse.

Blodad tand.

Men jag ser hellre att det är Gös som  hugger och fastnar.

Bilden visar på ett undantag, en hemtagen gädda. Men Max ville visa mormor, 5,5 kg. Det blev fiskburgare, fiskpudding mm av den.

Det har blivit många fisketurer med barnbarnen, framför allt Max.

Innan dess hade det varit några magra år, efter att sonen inte var så intresserad längre.

Kan inte undanhålla en liten rolig fiskehistoria, som är sann.

Max och jag var ute och trollade, hade några spön ute.

Det hade väl inte hänt något, så vi skulle byta drag.

Jag tog upp en rödvit ABU Hi Lo wobler ur lådan , sliten efter många års användning.

Jag höll upp den och visade Max reporna, efter flera Gäddor.

Den här har jag fått mycket fisk på, sa jag till honom.

Max tittar på mig och på woblern och så frågar han:

Har du haft den på många gånger?

Ja, svarade jag för så var det.

Morfar, då är det därför du fått så mycket fisk på den!

Han var och är svår att imponera på.

Jonas Sjöstedt har, tillsammans med sina syskon ett fritidshus vid Tolkens norra ände.

Han är här på semester.

Vad var lämpligare än att bjuda in honom och tala om sina böcker.

Han har ju gett ut två, den tredje kommer i mars och den fjärde är tänkt att komma i valrörelsen 2010.

En valrörelsen han kommer att vara mycket engagerad i, eftersom han kommer att kandidera till riksdagen för Västerbotten.

Boråsvänsterns ordförande Ida Legnemark hälsar Jonas välkommen.

Jag var ju på Hagabion, när han presenterade sin första bok, "Masthugget Madrid Moskva"

Ett aktivt liv i socialismens tjänst, det hanmdlar om makarna Segersson.

Bengt och Greta.

Det var i första hand den boken han pratade om i kväll med.

Jonas läste brottsstycken ur boken.

Det var förhållandevis mycket folk, många unga, som inte ens var födda, ja inte ens deras föräldrar, under huvuddelen av den tid boken avhandlar.

Efter presentatione blev det frågor och diskussion.

I sådana här sammanhang, liksom i en radiodiskussion i P1 under eftermiddagen likaväl som medverkan i Radio 7, visar Jonas sin storhet.

Påläst, lugn, har ett öra för alla.

Det var trängsel vid boksigneringen

De tre andra böckerna, deckare, varav en har utkommit utspelas i politiska miljöer.

"Sammanflöden" var i EU-parlamenstmiljö, en miljö Jonas känner väl efter sina år i parlamentet.

Vad de andra två kommer att handla om återstår att se.

Lyckades inte få ur honom något scoop.

Hanskulle vilja hinna med mycket mer under den korta tiden hemma, men inte minst barnen tar tid, de snart tvååriga tvillingarna och vuxna dottern.

I morgon går färden mot Västerbotten.

Så har då Madeleine ”kommit i hamn”.

Fått tag på en kille från det fiiina Djursholm.

Vän av rojalistisk ordning har våndats för Victoria, det här känns väl lite lättare, även om det enda på killen som inte är blått, är blodet.

 Den här Luktärten är rena blekfisen mot vad som fostrats på Djursholm

Hon har stadgat sig.

För 10 år sedan, på en Ledinkonsert i Borgholms slottsruin, fick livvakter koppla grepp på henne för att hon inte skulle rymma.

Inför förvånat gapande 5000 konsretbesökare

Detta upprepades flera gånger under kvällen.

Hon hade väl inte samma Ledinintresse som mor sin…..

 Jonas Sjöstedt får bli tisteln i den rojalistiska smeten

Jonas Sjöstedt kommer till Borås idag.

Han kommer till Torggatan 38, vänstertillhållet i Borås.

Jonas kommer att prata om sina utgivna och kommande böcker.

Skulle tro att det blir en del om hans come back i politiken också.

Intresset, framför allt utanför partiet, är stort vad det ska betyda för vänstern och det rödgröna samarbetet.

Det är stor skam, knappt så man vill tala om det.

Båten har inte kommit i sjön ännu.

Har varit på gång, men annat har kommit emellan.

Det fanns år, då vår båt var först i och sist upp.

 Det kan vara ganska njutbart med några spön ute och glida fram i sakta mak

På den tiden mer eller mindre bodde Max, äldsta barnbarnet, hos oss på helger, semester och däremellan med.

Då var det fiske som gällde.

Förra hösten köpte jag en elmotor, den har bara brukats en gång.

Annat var det när Max var här, ja de andra barnbarnen med, men det var han som var här mest.

 Max, inte bara fiskade, han ville fota också, tyckte jag tog så "tama" bilder

Nu ska den ändå i.

Rapporterna om stora Gösar börjar komma in nu från Ås Tolken.

Nog ska vi väl ha ett par stycken i frysen vad det lider.

Men det blir ingen Gös utan att man blöter ner grejerna.

En liten kul sak inträffade när Max och Pontus var här för några år sedan, kan väl ha varit 2002 eller 03.

Ungarna kan ju TV-reklamen utantill.

Våra barnbarn har ganska roligt åt en del naiva alster.

Max och jag satt i båten en bit från stranden och metade.

Pontus stod på grannens brygga och kastade.

Rätt vad det var, tyckte Pontus att draget fastnat i botten och ropade till mig, att han behövde hjälp.

Max, utan att tappa koncentrationen på flötet, svarar Pontus:

”Behöver du hjälp, ring Poolia”.

 Att köra var ju kul, allt vad tygen håller, ja en 4,5 hästars motor....

Jag tog mig in till Pontus och hjälpte honom upp med sin första gädda.

F.ö större än Max fått tidigare.

Max hade svårt att smälta det och trycket på att komma ut och fiska blev ändå större.

Jag har fått barn!

Nej, inte som du tror.

Det är Dahliabarn.

 Är den inte fin, AN x an ?

Dahlior har det ju funnits här, men mest varit plantera, blomma, vinterförvara och så lite besvikelser när blommor inte motsvarat försäljarnas bilder, eller rötterna ruttnat på vintern.

Men ändå mest glädjeämnen.

För några år sedan började jag kajka på nätet om Dahlior, efter att ha läst en artikel i en tidning.

Jag hittade bl.a till Marie i Tierp.

Då tände det.

Fick lust att börja experimentera själv.

Vi hade två Dahlior, Arabian Night.

Ganska små blommor, men vilken färg. Mörkt vinröd.

I fjol sommar ställde jag plantorna i krukor, på behörigt avstånd från andra Dahlior.

Här skulle inavlas!!!

Var det möjligt att få tillbaka, eller t.o.m utveckla färgen?

Vilken form skulle de få?

Skulle de bli lika höga som föräldrarna, 100 cm.?

Vad skulle det bli?

Dahlior, lämnar ju inte kopior av sig själv, utan något helt annat.

De flesta är ute efter stora blommor, fyllda, på långa stabila stjälkar.

Men de blommorna finns ju i överflöd att köpa i varuhus och på nätet.

Arabian night, har en form på blomman, som gör att den är ganska svårpollinerad.

Går inte att pollinera förrän blomman börjat vissna.

Så jag tvångspollinerade och lyckades få fram några livgivande frö.

5 grodde, 1 dog, 1 planta var väldigt sen.

Den första som har slagit ut, stannade i växten tidigare, började gulna i bladen, men har nu börjat skjuta friska skott igen.

Två plantor verkar få föräldrarnas storlek.

 Plantan är inte stor, men har börjat reda sig efter en tids sjukdom

Men sjuklingen satte knopp tidigt, och har nu två utslagna blommor.

Och vilka blommor!

Svartröda med gul mitt, c:a 8 cm.

Många Dahliaentusiaster skulle inte hoppa högt över det, men jag är så glad.

Jag har ju lyckats med färgen.

Det första jag tänker på, är att förmera plantan genom sticklingar och få en kant med dessa skönheter.

Nästa steg kanske blir, att jag korsar tillbaka, förälder barn.

Det gäller att testa på längden och tvären.

Har f.ö ett par andra fröplantor, från Kaktusdahlior, som artar sig, både färg och form verkar bli till belåtenhet, men dem får jag återkomma till.

Åter en härlig morgon.

Silat solsken och lätt bris.

23 grader i vattnet, nu är det härligt att simma omkring.

Vattnet har precis den där temperaturbrytningen, så det känns friskt.

Det blir en tendens, man sitter kvar lite längre vid sjön när man torkat.

Det kan ju vara en av de sista gångerna, även om vi har haft fina morgnar och hygglig temperatur i vattnet in i september.

Men det är nästa månad.

Vi har haft styrelsemöte i samfälligheten idag.

Vattenfrågan följdes upp och vi ska ta in anbud.

Vi räknar med att etapp 1 är klar framåt vårkanten.

Vi gör 12 timmar per fastighet av gemensamt arbete.

Ett flertal gör sina timmar löpande under året på olika ansvarsområden.

Men för att alla ska kunna göra sina timmar, så har vi en arbetshelg.

Utöver röjning, så blir det jobb med pumphuset till sjövattnet och anläggande av en Boulebana.

Även båtrampen ska fixas med.

 Mellan penseldragen så hann jag fotograftera en del, nu är det fjärilstid.

För egen del har det blivit målning och lite efter 18 är det åter dags för Nikodemus, Ville Vingåker och de andra Hedebyborna.

Det växer så det knakar.

Ibland knakar det lite väl mycket.

Då blir Squashen alldeles för stor, inte bra att använda.

Köttet blir mjöligt.

Den lilla på bilden är precis lagom.

Den stora är inte i vägen i alla fall.

Den får ligga som stilleben några veckor, sen plundrar jag den på frön, som blir nya plantor nästa år.

Kärlen är två av dem vi köpte igår.

Lilla Squashen i Spilkumen och den stora i skålen att mala senapsfrö i.

Krasseblommorna fick vara med för de blev så fina när motljuset silade in mellan pottorna.