Blir det aldrig dags nån gång?

"Te ress", betyder ungefär, beredd, eller klar för någonting.

När Bröderna Djup, eller Djupara, som de fick heta på slätta, skulle spela en låt, brukade storebror fråga; E i te ress pôjka?

Gunillaberg bortom länsgränsen mot Småland har en hel del djur, där de lever ett så naturligt liv det bara går.

Flockar av Kor, Får Getter, Grisar, men även Höns och Ankor, går i väl tilltagna hagar eller inhägnader. Höns och Ankor går fritt, efter ständiga utbrytningar..

Reproduktionsprocessen sker i det fria och när de själva vill.

Resultatet av de senaste dagarnas morgongymnastik.

Sedan slåtterlördagen den 1 augusti, har jag tagit lien och slått c:a 45 minuter innan morgondoppet.

Det har blivit en del och nu när jag hittat ett blad, som betvingar det besvärliga gräset, så lägger man meter skår efter sig.

Ljungdahls 80 cm var för klumpigt, Igelfors 70 cm gick i sten men framför allt sorkhögar. Det är inte direkt nåt slipmedel sorkarna krafsar upp!

Nu har jag slipat upp ett handsmitt blad, säkert några 10-tal år bortom första månlandningen. Smedens tre bokstäver liksom längden 59 är instämplade. Var han smitt förtäljer inte historien, Dalarna är en kvalificerad gissning, ett kanonblad.

Gräset är besvärligt. Det tidiga gräset ligger ner, nytt har växt upp tillsammans med Älggräs och vildvicker.

Man får ha en snäv vinkel på lien för att det ska gå ut i en skår. De två förstnämnda bladen klarade inte det och det var tungt att hålla nödvändig vinkel. När skåren flyter ut från lien, då är det en fröjd att hålla på.

Men, skulle vi inte slå med maskin, det som blev över från slåtterdagen?

Jodå, men styrelsen har inte kommit till skott.

Sedan första slåttern på Sjötorp, har jag gått ner drygt 5 kilo i vikt. Det är motivation nog, utöver att det är skoj.

Det är en god bit kvar till gammal form. Handskadan har satt sina spår, men det här påskyndar rehaben.

Gick ner och såtade hö idag, som de säger på Dalboslätten. Två tredjedelar är hopdragna från mindre högar och mycket låg på skår fortfarande. På bilden syns ungefär hälften av jobbet. Det blir lättare att lasta på skrindan.

Det är c:a 55 år sedan jag hanterade en högaffel sist.

Visst har jag slagit gräs, krattat och kört bort med skottkärra, men inte traditionell höhantering. Har bl.a inte haft nån högaffel. Vid större slåtter är det ju lien som gällt.

För några veckor sedan var vi i mitt gamla föräldrahem och lyckades få köpa loss ett par högafflar sedan "vår" tid. Därutöver den lie som farsan slog med. Nästan ett traumatiskt förhållande till den, sedan min yngre bror och jag fick veva slipstenen. Det tog aldrig slut, tyckte vi.

Högafflarna var den jag brukade ha och min yngre brors. Kommer ihåg att jag ömsom retade honom för att det var en tjejgaffel, ömsom småbarnsgaffel. Tvärslån på skaftet utgjorde attributet.

Gafflarna hade brott på skaften. De hade lagats, men tålde inte några större belastningar, trots att vi satte på slangklämmor.

De, liksom lien får vara till lyst och dekoration. Granngården fick sälja ett par Fiskars. Med tvärslå!!!

En doppingunge hade dröjt sig kvar i viken och fick bli fotoobjekt under en vilopaus.

De börjar allt mer anta en vuxen fågels utseende. De vuxna tappar häckningsfärgen, så de är svåra att se skillnad på, innan de ger sig av.

Avslutar med en bekant vy, som bredde ut sig när man lyfte blicken under såtandet. Samma vy får man när man slår syd-nordligt.

Vedholmen, den "obebodda" ön som yngsta barnbarnet och jag blev strandsatta på(några minuter) i juli.

Vyn är från vår lite sena frukost vid Tjörnbrons västra fäste.

Starkt motljus gav Photoshopp häcken full. Vi har ett par bekanta som seglar en lite större båt, de brukar tala om att de oftast söker sig till naturhamnar i Sverige och Norge.

Det smala huset är årets spektakulära inslag på Pilane.

Bilderna är "En Flanörbild..." allihop. Lägger väl in det så småningom.

Laura Ford, Storbritannien brukar vara representerad, i år med "Naturisten".

Lotta Hannerz, Sverige "Worldmaker" i Brons.

Bernar Venet, Frankrike, "Angles".

Linn Granlund, Sverige, "Hulda".

Katrine Helmersson, Sverige, "Ziarat". 

Maria Missenberger, Sverige, "Cange of directions", (Moment in motion).

Erwin Wurm, Österrike, "Narrow house". Normalt inredd villa, men bara 1,3 meter bred.

Tony Cragg, Storbritannien, "Versus".

Greger Ståhlgren, Sverige, Stenkorgar.

Hustrun ser igenom Tony Craggs konst.

Även om fåren dragit sig undan i skuggan någon stans, så var det annat som sökte kameralinsen.
Den tidigare omtalade Rödgumpade gräshoppan ser ut så här.

Pilane är så mycket mer än skulpturer.

Dagens program för Tjörnresan kunde genomföras utan större gnissel. Fabriksbutiken på Klädesholmen var stängd för säsongen, men en lokal handlare var lågsäsongsförsäljare, så vi fick vad vi ville ha.

Vi har aldrig varit på Pilane så sent på säsongen tidigare. Det medförde bl.a att vi i solsken och 23-24 graders värme fick se Ljungen blomma. Bedövande vackert!

Det känns som att de dragit ner på antalet skulpturer, inte riktigt lika mycket klättra i berg i år. Utställningen var absolut till fyllest ändå. En del konstnärer kommer tillbaka, andra är nya för året. Blandningen  är spännande och där är alltid någon spektakulärt, en överraskning. Det smala huset av Erwin Wurm gav förnimmelsen av ett Kinderägg.

Eftermiddagskaffet hos PRO-vännen i hennes villavagn, satt bra. Kladdkaka, grädde och färska bär. Precis lagom efter Räkanrättningarna i Skärhamn.

Vi får ibland höra, att vi är återvändare. Ja, varför ändra ett koncept som fungerar och som man trivs med?

Icke förty, så förnyr vi oss emellanåt... och skaffar något nytt att återvända till!

Det var inte bara skulpturerna som drog uppmärksamheten till sig på Pilande. Ljungen blommade som vackrast.

En rättelse.

Gårdagens Gräshoppa var inte en Rödgumpsgräshoppa, utan en Fjällgräshoppa, Melanoplus frigidus,.

Det är noga med var de har det röda. Här har väl varit tillräckligt kallt, så den trott att den var i fjällen. 

Det var inte Får och det var inte skulpturer som var mest förekommande på Pilane gravfält i går. Det var en liten Gräshoppa.

Grå och anspråkslös i förstone, men tittade man lite mera noga, så såg man den rödorange underkroppen.

Det hoppades och studsades i gräs och bland sten.

Hittade följande information på nätet;

Rödgumpgräshoppa, Omocestus ventralis. Kroppslängd 12 - 20 mm. Finns i södra Sverige upp till Värmland, Västmanland och Uppland.

Det är väl bara spelmanslaget som fattas, så hade Rättviksbilden varit fullkomlig. Men man kan inte få allt.

Om så skulle vara, finns det plats på grönytan, mellan Kyrkbåten och Majstången. Photoshop... ja, ja, men så roligt ska vi inte ha.

Idag blir det, den numera traditionsenliga Tjörnresan.

Frukost vid Tjörnbrons västra fäste, Skulpturer i Pilande, Stora Räksmörgåsen i Skärhamn, Sillinköp på Klädesholmen och avslutningen hos PRO-vännen i hennes villavagn.

Inget program man ändrar på

Vad gäller sillen, så bunkrar vi ju upp för hela året. Det enda som är kvar sen i fjol, är en halväten Senapssillsburk.

Så det är verkligen dags igen.

Inte utan att man ibland tänkte på Jan Guillous Hamilton och Coq Rouge, när man såg Majstängerna runt Siljan. Alla hade en tupp i toppen. Ingen var den andra lik och en tupp var t.o.m av plast, i en rondell!

Vi föresatte oss, att fota alla stänger vi såg. Tuppspaning.

Snart lärde vi oss, att Bygatan och Bystugan var viktiga skyltar att följa när man kom till en by.

Stängerna står uppe hela året, fästa vid ett stenfundament, oftast. De tas ner dagarna före midsommar för att smyckas och så åter resas. Byarna firar lite olika dagar, för att kunna besöka varandra. Gemensamt är Dalarnas vapen, de korslagda pilarna och så Tuppen i toppen.

Det blev 19 stycken, runt Siljan. Hade vi bara velat ha bilder på Majstänger, så fanns det väl minst ett tiotal till bara i Rättvik, där vi uppehöll oss en del. Men sporten låg i att fota dem vi passerade, eller såg skyltar till.

Samtliga bilder är förståss "En Flanörbild..."

1. Utbyn, där vi bodde, tidig morgon.

2. Rättvik, Lerdal.

3. Rättvik, centrum, Rondellstång!

4. Vikarbyn, vid bystugan.

5. Vikarbyn vid Lustigattu.

6. Nusnäs, majstångsplatsen.

7. Mora, Noret, Majstångsbacken.

8. Gesunda.

9. Siljansnäs.

10. Siljansnäs, idrottsplatsen.

11. Västanvik.

12. Leksand, Brofästet Österdalälven.

13. Hjortnäs, barnstång vid bryggan.

14. Hjortnäs, bystugan.

15. Tällberg.

16. Laknäs, bystugan.

17. Östanhol.

18. Gärdebyn, Gettorget.

19. Rättvik, Kyrkbåtsplatsen.

Det finns en hel del att läsa om Majstängerna i Dalarna, bl.a så det är bara att Googla på Majstänger i Dalarna och ta sig tid att läsa.

Bilderna är hårt beskurna, i fokuseringen på stängerna. Många har intressanta omgivningar, men här är stängerna i centrum.