Ena morgonen passerade jag ett par hässjor. De var gjorda av stående störar med tvärslåar där långa slanor fästes för att ge en ny nivå att lägga hö på.

En annorlunda teknik än den vi är vana vid lite söderöver.

Vi såg tre hässjor, precis avskalade och höet hade körts hem. Två dagar sen och de hade haft skördefest också. Man klan inte tajma in allt.

Allt jobb hade gjorts med Häst, i närheten av Hjortnäs.

Inlandsbanans del Falun-Rättvik.

Sliperserna ser fräscha ut, i motsats till de på betydligt mer trafikerade banor.

Icke för ty, så kom det ett tåg, sydgående, andra morgonen.

I byn Utbyn, hade de en gata som hette Stationsgatan!

Jag följde den och kom fram till en grusplan, som nog kan ha varit stationsplan nån gång.

Rätt som jag står där, så hör jag signaler och swisch, så fylldes mitt siktfält av ett persontåg med 4-5 vagnar.

Lite kul att vara ute i en by tidigt på morgonen. Man får ta del av människornas liv, på ett helt annat sätt.

Någon ger hönorna mat innan givaren åker till jobbet. En liten flicka på c:a 1,5 år, leker på en grusgång, tills mamman kommer och det är dags för dagisresa.

En flock Får får lämna natthagen för friskare bete.

Ett par hantverkare börjar dagen med en kopp kaffe, innan hopsättningen börjar av det återanvända timmerhuset.

I motsats till i Härjedalsbyn Vemhån, så hörs inga storskällande hundar. Hundarna skällde väldigt lite, på det hela taget.

Inga ljumma sommarnätter precis. Morgnarna var en fortsättning på 6-7 grader i nattemperatur. Solen värmde snabbt upp, men i skuggpartierna kylde det fortfarande på.

Det var tomt på Vasaloppets målraka i söndags. Men bara 20 timmar tidigare var det tätt... med cyklister.

Cykelvasan håller på att gå om skidvasan i deltagarantal!

Förståsigpåare i Mora trodde att redan nästa år kommer det att bli fler cyklister än skidåkare!

Den som lever får se.

Vad vi däremot fick se, var dessa ändlösa rader av bilar, hemvändande med cyklar i olika skick, på taket eller bakpå.

F.ö hade vi en fantastisk tid, inte lång men innehållsrik, i Dalarna.

Det kommer väl en del framöver, inte minst om majstängerna, som fortfarande står orörda vid Bystugorna.

Det blev fler majstänger förevigade än jag trott, bl.a Gärdebyns. Gärdebylåten är ju nationellt bekant och byn låg nästgårds från där vi bodde.

Dalarna ligger egentligen inte så långt bort som det känns. Underkant 25 liter disel, så var vi där.

Det här skulle egentligen ha varit en slända på ett gammalt löv, men så blev det inte.

För första gången inträffar för mig, att ett kameraminne pajar. Datorn tog det inte, likom kameran.

Hade bara några sländbilder på det, så det är ingen större fara skedd.

Det fick bli skafferiet i stället, en några dagar gammal bild.

Sländorna är tacksamma att fota. Både färg och form är väldigt bildmässig.

Ser ensamt ut i inomhusdelen av Hofsnäscaféet, när solen lockar ut de flesta. Ensam, nej hon har ju sin Ipön...

För många år sedan drev Metallfacket en kampanj; "Medlem i Metall står aldrig ensam".

Det var inte Ipönar de tänkte på då.

Som allt annat, är Solrosorna sena. Men nu kommer de första.

Första Dahlian har blommat en vecka, men långt i från alla har kommit så långt. För att inte tala om sticklingarna, som kanske måste flyttas in i växthuset, så de kan bilda en livskraftig rotklump.

Om några timmar åker vi till Dalom. Men först ska vi morgondoppa, gå på EFS loppmarknad och proviantera på Konsum i Dalsjöfors.

Så, utöver de förinlagda "Dagens bild" blir det tyst härifrån tills på tisdag. Då hoppas jag ha lite Dalabilder, bl.a midsommarstänger utmed Siljan. De brukar låta stången stå kvar länge. Konstfulla saker som bygdens folk är stolta över.

Här är det tidigare nämnda stenröset frilagt.

Det var väldigt stenigt runt i kring, så det blev ingen skönslåtter. Avsaknaden av ett kortare hackeslåtterblad gjorde inte saken bättre. Ett spetsigt, 60 cm.:s Igelforsblad, var det närmaste jag kom.

Jag hittade ytterligare några större stenar till höger om röset, så det blev närmare timmens slåtter i morse. Lik förbaskat, så upptäckte jag ytterligare en sten, när jag skulle hämta lien efter morgondoppet.

Men det får vi ta i morgon. Då tar jag med andra lien med ett längre blad, för jag ska slå i vad jag kom att kalla Handikappbassängen. Vågen ger mig motivation. Har gått ner tre kilo under slåttern, från Sjötorp och fram till idag. Otroligt bra träning och motion. Man förenar nytta med nöje, där hustrun och jag är lite oense vad som är det ena och det andra.

Har nämnt vårt blomsterdike. Här ses det slaget och räfsat. Om ett par dar vänder vi skåren, så att fröna ramlar ur.

Tog en liten runda när vi kom från sjön, med kameran i blomsterlandet norr om huset.

En liten överraskning kom på försommaren.

Rudbeckior, som jag sått och skolat om i fjol, som ettåringar, dök upp i år också!

De kan tydligen överleva under bra omständigheter.

Deras omständigheter var, att de stod i ett land som inte hann rensas i höstas, av kända skäl. I skydd av gamla växtdelar har de överlevt. Vintern var ju inte särskilt kall heller.

Så nu har vi både ettåriga och tvååriga Gul-vita Rudbeckior.

Deras ettåriga kompisar har inte riktigt slagit ut ännu.

Bolltistlarna är som vackrast nu, men insekterna väntar på att de ska bli "luddiga".

Temyntorna ser "luddiga" ut med sin blomsterplym och är insektsdragare av stora mått. Det blir ett gott the på bladen, Bergamott.

Ibland blir inte saker som man tänkt sig. Vi köpte en Solbrudsplanta i Helsingborg för 5-6 år sedan. Den hade större blommor än de vanliga Solbrudarna.

Vi ställde den framför 10-12 egensådda, betydligt högre plantor, men med anspråkslösare blommor. Prästkragarna har blivit rekordhöga, så i den miljön får man gå nära för att se dem.

Rosenskäror och fröande Fingerborgsblommor pockar även på uppmärksamhet. Längst fram, en liten såjordsskrôle, som gett både det ena och det andra efter hand.

En närbild visar hur fina Solbrudsblommorna är, så det blir flytt till en mer soloitär plats. Men de verkar trivas i trängseln.

Hustrun sitter och väntar, för vi ska skörda Hallon nu. Andra omgången och jag tycker det ser ut som där är mer moget nu än förra gången. Då blev det 5,5 liter.

De ska rensas också...

Riddarsporrarna började slå ut när vi åkte till Öland. En månad senare, så är det bara frökapslar och någon toppblomma kvar. En stängel, där blommorna har en lite avvikande färg, ska få stå kvar. När fröna mognat ska de bli utsäde.

 Gårdagens morgondopp blev särdeles härligt. Inte bara för att det var 21 grader i vattnet, utan jag var ordentligt svett efter nära en timme med lien runt stenar och i övrigt ställen där slåttermaskinen har svårt att komma till.

Idag ska jag ta en kulle med ett stort stenröse på toppen. Ett vackert stenröse, som döljs av gräs runt i kring nu, men om en stund så...

I går fick lien gå. Hade slåtter i vårt blomsterdike och några platser till med ängsblommor. Ska vända det under torkningen några gånger kommande vecka, så att fröna faller ur och blir kvar. Dock inte Lupinerna, som avlägsnades tidigare. Risken är att de tar över annars.

Vi ska ut på en överraskande resa i helgen, om det blir på lördag middag eller söndag morgon vet vi inte riktigt än. Det beror på boendet.

En gammal bekant från Rättvik erbjöd några dagar i Dalom.

"Här är fint runt Siljan nu".

Hon har ett B&B nästgårds, i granngården. "Turisterna är borta nu, så jag ordnar boende, frukost kan ni äta hos mig".

Det var svårt att stå emot, så det blir en snabbis, för vi måste vara hemma till på tisdag,  då vi har första månadsmötet för säsongen i PRO.

Hon som vi är pensionär. Hon har haft en Getgård, där hon bor, men inte längre Getterna.

Vi tar naturligtvis en sväng till Vikarbyn, där hustrun och övriga familjen bodde några månader på 40-talet, innan de flyttade till Sjömarken. Huset står kvar, så det blir väl lite igenkänning.

Tänkte få möjlighet att fota bl.a midsommarstänger runt Siljan. De låter dem stå kvar rätt länge.