Jag brukar inte ha så mycket till övers för Kanadagäss, men ger de uttrycket Gåsmarch ett(sju)ansikte, då må det vara hänt.

Inget inlägg från torpvandringen i går?

Nej. Det fina vädret håller en från datorn, men det kommer inlägg vad det lider.

Första Jättevallmon slog ut i går morse, men det får kanske bli dagens bild en annan dag. Men det är många som konkurrerar, när fotovädret och motiven visar sig från sin bästa sida.

En fin kväll och det låga ljuset söker sig bl.a in i Doppingens öga och det röda förstärks. Här är det önskvärt med röda ögon.

Känns som att sommaren är på gång nu.

Efter att vi lagt arbetshandskarna på hyllan vid 17-tiden, så "skrotade" jag i ett par timmar, ute.

Skrota är min beteckning då man pillar med lite av varje och t.ex bara går i kring och ser hur allt artar sig.

En skön kväll, äntligen.

Idag ska vi "så", eller mera riktigt; sätta ärtor.

De har legat mellan blöta papper i en vecka och fått både groddar och livblad. Nu är jorden tillräckligt varm.

Men vi får stänga in dem ordentligt med tätslutande fiberduk, annars får vi dela med oss till fåglar och möss.

För att klara Störbönorna, har vi efter förgroning sått dem i en sålåda och planterar ut när plantan växt till sig lite.

F.ö blev det klart med Ölandsveckan i går. Vi har haft lite svårt att få kontakt på telefon. Inte lätt när man har fel nummer.

Vi ringde en granne och hon gick över med telefonen under pågående samtal. Jodå, de hade allt väntat på att vi skulle ringa. Vilken vecka kommer att bestämmas de närmaste dagarna, liksom vem eller vilka som ska åka med.

Hustrun uttryckte det ganska bra idag, när jag kom tillbaka från telefonsamtalet.

"Jag har funderat på hur vi skulle fått de baden i sommar men trott att det var kört".

Det är i första hand morgondoppen hon tänker på och jag håller med, men nu är de räddade.

Hagaskog, som från början hette Nolhaga och var torp under en av Mellomgårdarna, fick i folkmun heta Vråa, eftersom det låg bortundan och vägen slutade där.

Det verkar vara ett torp, där folk har haft det hyggligt. Torpet har gått från generatin till generation emellanåt.

Någon innehavare har sålt "kork", förmodligen linoleummattor, en annan jobbat på Dalsjöfors fabriker.

Folk nämndes ofta varifrån de kom, så på 1860-talet fanns en Fredrika Blomberg, som kallades Rika i Vråa.

Vråa är ett av två torp på vår vandring, som fungerar fortfarande. Ja, t.o.m så, att Vråa kommer att användas som åretruntbostad igen, av den nuvarande innehavaren.

Eftersom vi inte är "Äsperebor" i grunden, så känner vi naturligtvis inte alla. Många har man sett och känner igen, andra träffat i olika sammanhang. Under vandringen gavs rikhaltiga tillfällen till samtal med deltagarna. Det blev lite så, att man hamnade bredvid nån och följdes åt under etappen. Allmänbildningen fylldes på, etapp för etapp.

Annat var det i början, på 70-talet, då man träffade många i affären. Men med affärens nedläggning försvann den sociala aktiviteten.

På väg fram till Vråa, ser det lite oroligt ut på himlen, men det klarade sig bra. Några få droppar kom vid ett par tillfällen under vandringen, men på det hela taget utmärkt vandringsväder.

Här har säkert många generatinger torpare uträttat sina behov. Lite idylliskt kan det se ut, men ack vad man kan bedra sig.

Inte mist jag själv, har erfarenhet från en sån här inrättning på 50-talet. Besöken skedde inte bara fina sommarkvällar.

Behoven uppstod även, när man skulle gå över gårdsplanen i snöstorm eller över 20 grader kallt. Inte blev det några filosofistunder precis.

Vi vandrar vidare mot Raberget där tredje skylten skulle sättas upp.

På väg mellan badstranden och Doppingviken, hörde jag ett skrän ovanför huvudet, ja, en bra bit ovanför.

Slängde upp kameran, zoomade och drog av en serie bilder. Ett par blev hyggliga, det här är en av dem.

Andra hade bara med bakkroppen, ja nån t.o.m bara några stjärtfjädrar!

Riktig fotbollskväll i kväll. Först vänskapslandskamp mot Norge, sen VM-match mot Nigeria.

Norgematchens värde ligger ju mest i att vi slår dem och åker hem sen. VM-matcherna är ju nerv hela tiden och Svenskorna behöver vinna gruppen(bl.a. slå USA) för att slippa Japan i mellanomgången. Med ett beskedligare motstånd i mellanomgången, så luktar det semifinal.

Men vem har sagt att de ska bli etta eller tvåa i gruppen. Nigeria och Australien vill nog också ha med ett ord i laget.

Fullt jobb ute idag, ända fram till regnet. Då åkte vi och hämtade trimmern, som varit på reparation.

Det börjar arta sig nu, trots kylan. Tagetsen i växthuset har börjat blomma och det sådda och satta utomhus kommer hyggligt m.a.p kylan. Jag fick m.a.p på hjärnan idag, när vi jobbade ute. Det smög sig på mig hela tiden. Så det blev m.a.p hit och m.a.p dit. M.a..p ingenting, alltså.

Hagalund(nr. 41 i Tore Hallabros bok) har varit soldattorp under Smedsgården i Löfwaskoug(idag Lövaskog). Smedsgården har sedermera bytt namn till Mellomgården. Torpet är numera  utköpt av Mellomgårdens ägare och står så som det gjort sedan mitten av 1800-talet, förutom att el är indragen.

1691 var Lars Andersson soldat för Smedsgården och 1894 flyttar den siste soldaten in, Karl Gustav Strand, som uppehöll soldatplatsen när indelningsverket upphörde 1901.

Lars Ola Andersson hade fått lite hjälp med ljudet där han stod på soldattorpets trappa och informerade.

Efter avslutad tjänst friköpte han torpet tillsammans med hustrun Ida Charlotta Andersson från Grönelid, Äspered.

Numera får huset heta Stra `nnes, efter siste soldaten.

På soldattorpet 470 Hagalund är 13 soldater  dokumenterade under 210 år.

De beskrev olika livsöden, utöver de stora barnaskarorna, många i familjerna hamnade på fattighus eller blev backsugesittare, så dömdes en del för olika brott och fick avsked eller ”omitterades” som det hette vid den tiden. En del var faktiskt bra soldater och avgick med goda omdömen. Andra dog i krigen, bl.a Anders Börjesson Barck som stupade vid Stralsund.

Att "ta ner skylten" är ett känt begrepp, men att sätta upp skylten, är det motsatsen?

Vid varje ställe vi stannade vid, 8 stycken, sattes en skylt upp, med namnet och numret i Hallabros bok.

Hagalund är ett av två torp, som brukas fortfarande. De allra flesta kan man bara se rester av husgrund eller murstock, någon jordkällare, men en del helt försvunna.

Andra torpet vi besökte heter Vråa, eller på mer vårdad Svenska, Vrån.

Kommer väl något därifrån med.

Många hästar i Gullestorp.

De här stod och tittade på oss, på väg från parkeringsutrymmet, till Hagalund. Ser ut att undra, som Rydeberg i Göta Kanal Ett; "Vad gör ni häär"?

Fjärde året av "torpvandringar", arrangerade av hembygdsföreningen, gick av stapeln i går.

På bilden är 40-talet deltagare fortfarande väl samlade på väg från parkeringen till första anhalten, torpet Hagalund. Men det återkommer jag till om någon dag.

Förutsättningarna var bra. Inte för varmt, inget regn.

Tore Hallabro gav 1992 ut boken "Modins Anna och Corporalen Gull", -Äspered- torpare, backstugsittare och deras värld.

Ett minst sagt gediget arbete, där Tore bl.a kartlagt 117! torp och undantag, dess bebyggare och livsöden.

Färdledaren, Bo Lennart Andersson, Vatunga, använde både Tores bok och egna kunskaper, vilket borgar för en späckad dag.

Varje plats man stannar till vid, sätts en snygg skylt upp, som tillverkats av Borås kommun.

Ett 20-tal av torpen, undantagen och backstugorna har hittills skyltats. Om några år ska förhoppningsvis alla kända boställen vara uppmärkta. För torpvandringarna har kommit för att fortgå.

Tänkte skriva lite om varje anhalt på vår torpvandring, den närmaste tiden. Och bilder blev det naturligtvis.

Svanarna håller sig i trakterna av boet, trots att tjärnen är ganska stor och vindar av bortom synhåll från mitt fotoställe.

De har klarat första veckan, endast konkurerande med en Gräsandskull. Med all vegetation både ovan och under vattenytan, går det ingen nöd på dem.

Tätt, tätt intill föräldern, även om de kan ge sig ut på nån tur, en meter från föräldern, eller så

För en vecka sedan;

Daggamla, förra söndagen. Har jag tur, så tänker jag följa dem och avsikten är att presentera "veckans bild" kombinerad med klickebilder på tidigare veckors bilder. Allt för att följa en Svankull, till flygfärdiga fåglar.

Det verkar inte som folk har uppmärksammat dem.

Utan att avslöja häckningsplatsen, så förstod jag bland "torpvandrare" idag, att häckningen inte var känd. Inte nog med det, i slänten ner till vattnet växer det koppiöst med Liljekonvaljer. De stod fina idag, knopp som precis skulle slå ut.  

Från den plats jag satt i går kväll, hade jag ett starkt motljus, som reflekterades i vattnet. mellan reflexerna och ljuset, befann sig fotoobjekten, Doppingarna. Lite svårt att focusera i vissa vinklar, då kunde det bli som ovan.

Såg ett beteende bland Doppingarna, som jag aldrig lagt märke till tidigare. De släpper ner fisken i vattnet, så att de små ska dyka efter den. De mest gapar hela tiden. tror väl att det ska flyga in fiskar där resten av livet.

Fantastiskt. När inte de större ungarna fattade galoppen, matades en mindre med "deras" fisk..

"Vill du ha mat, får du fånga den själv"!

Hustrun var som vanligt, igår, tillsammans med en väninna, på Göteborgssymfonikernas framträdande i Slottskogen, på nationaldagen.

En särskild ritual, med mat och dryck, resa dit och en del annat. Jag har varit med ett par gånger, men i går behövdes jag bättre här hemma. Bl.a så klippte jag gräsmattorna för första gången för säsongen!!!

Ja, jag, eller rättare sagt barnbarnet Pontus mossrev alltihop tidigare i vår och därefter bättringssådd.

Nu har det nysådda rett sig bra, så det kunde få vara dags. Gräsklippet samlades tills vi ska vända komposten. Färskt grönt gör susen, bland halvförmultnat och våra egna fekalier från miljötoaletten.

Idag ska vi ut på torpvandring med Äspereds hembygdsförening.

Som på så många andra håll, har det funnits torp och undantag i vår bygd.

Tore Hallabro har skrivit en bok om torpen i Äspereds socken,"Modins Anna och Corporal Gull", dess innebyggare och deras livsöden.

Hembygdsföreningen ordnar varje år en torpvandring, till några av torpen.

Det blir en sex till sju kilometer, med berättelser om torpen, men också fika och korvgrillning.

Kan hända det kommer att lämna ett och annat spår på bloggen också.