Den kalla våren och försommaren har inverkat negativt på Fjärilskläckningen.

Egentligen bara Nässelfjärilarna som uppträtt i vanligt antal.

I går såg vi första Pärlemorfjäriulen flyga hos oss. Nykläckt och grann.

Den flög i kring, framför allt landade den i Oreganoblommor.

Bråkade lite med Nässelfjärilarna.

Det blev inte första Pärlemorfjärilen för året, som jag såg. Den första flög i Olofsbo i förra veckan.

Fortfarande så saknar vi Amiralerna och Påfågelöga bl.a När Rudbeckiorna slår ut lite mer allmänt, så borde de väl komma, om de ska komma.

Förra året skrev jag om två Vargar, som fått ett eget hägn. Gissade att det höll på att skapas ett nytt Alfapar.

Jodå, min gissning var rätt, och i år har de fått fyra valpar.

Tyvärr såg vi varken dem eller någon annan ur flocken. men på morgonen hade man hört valparna leka, skrik när de bråkade.

Många nya individer, de är duktiga på Nordens Ark och en hel del av deras djur sätts ut här hemma eller ute i världen.

Fyra Berguvsungar, inte dåligt.

Skyltar förkunnade, att det var Amurtigrarna som skulle matas.

De får jobba lite för maten, upphängd i en Tall.

Den tremånaders ungen ur årets kull, bekymrar sig inte, den har ju moderns mjölk, även om man börjat intressera ungarna för fast föda.

De röda pandorna kan vara lite knepiga att fota i motljuset, som det ofta blir.

Fjällugglehonan sitter och putsar sig, en sysselsättning som även uppehöll den japanska Tranan.

Stilstudie av en av de tre Djärvungarna.

Den persiska leoparden var en ny bekantskap.

Snöleoparder sätts ut med jämna mellanrum och den här har en hel del av det vilda kvar.

Årskalven av Pudu med sin mor.

Sisel heter den här varianten av Jordekkorre.

Lika intressant varje gång man är på Nordens Ark.

I går var det ovanligt mycket barnfamiljer. Många barn. Utöver djuren, finns en hel del aktiviteter riktade mot barn.

Frågesporter, holkutställning, längdhopp och löpning, där barnen får mäta sig med djuren. Sådant dyker upp utefter slingorna och bidrar förmodligen till att turen blir lite lättare, även för föräldrarna.

Men, som alltid, så irriterar vi oss på dessa prestationsångestfyllda, överåriga Curlingföräldrar.

"Titta på bebisen" om en kalv som var väl så stor som barnet i vagn.

I går var det matning av Amurtigrrna på programmet. Menyn bestod av Kaniner.

Lite duggregn av och till på första halvan av resan till Nordens Ark. Närmare kusten, så ljusnade det och fikapausen vid Gustavsberg var riktigt behaglig.

Många har tydligen semester fortfarande. Parkeringen var nästan full och en kö till insläppet.

Väl inne i parken, så sväljer den en hel del, så man får inte nån känsla av "mycket folk".

med 20 grader och en inte allt för besvärande sol, blev dagen på det hela taget ganska behaglig.

Vi kom lite sent till matningen av Amurtigrarna. Trots det, så fick vi se när en Tiger klättrade upp i en tall och slet åt sig en Kanin. Senare visade det sig att det var Kaniner på menyn till alla Tigrar. Inte helt fel, att barnen får lära sig att kaniner inte bara är gosedjur, utan fyller en funktion i näringskedjan. Kommer i håg när sonen, tre till fyra år gammal, ibland kunde fråga; "ska vi bonka kaniner idag"?. Det var slakta det handlade om.

Förökningarna är alltid intressanta och extra roligt var det, att Varg, Djärv,Amurtiger och Berguv fått kullar i år. Berguven hade fött fram en kull på fyra! ungar, som satt på bergskanten med föräldrarna.

Tänkte lägga in ett bildreportage senare.

Efter att ha ätit på Håby, tog vi en tur över mina gamla hemtrakter i Sjuntorp.

Lite sorgesamt, inte en ko så långt ögat når. Nio gårdar i Blaxtorp, inga kor. Beteshagarna, som ofta var kuperade, växer igen. Bara de lättbrukade delarna är i odling. Natthagen, eller "Kôllera", som den kallades, var fullständigt igenvuxen med halvgången granskog.

Topografin är ju inte ändrad, så är man lagd åt det hållet, kan man för sitt inre se 10 kor på en betesvall, några ungdjur på nån annan och ett par hästar gå på efterbete. En höhässja upp i från vägen, ner till Slumpån, kan också pressas fram från det inre. En solförmörkelse, mitt under höskörden, i mitten av femtiotalet.

Farsan sittande på huk, i kvällningen efter väl förrättat värv och äta Vinbär från busken framför gamla köket. Busken finns kvar.

Det kanske har med åldern att göra, nostalgin.

Näckrosorna täcker stora delar av vattenytan. Gula och vita. Kvällsdis eller grillrök?

På väg från stan i går, så kom vi på, att vi inte varit på Nordens ark ännu, i sommar.

Så idag blir det Bohuslän och utrotningshotade djur.

Ett blommande vasstrå i kvällssolen.

Efter att ha kört Nabben-Smålandsstenar-Borås-Nabben med kärran bak, för att hjälpa dottern transportera hem ett vackert Danskt skrivbord, så blev det en runda till sjön.

Vattentemperaturen har stigit till 19 grader och det är dags att återuppta morgondoppen.

Kvällen gav också den första stora Skraksamlingen, närmare tjugo stycken i flocken.

Idag börjar allvaret igen. Vi har AU-möte i PRO.

Nästa tisdag styrelsemöte och sen drar det ena efter det andra igång igen. Full fart är det väl inte förrän framåt mitten på september.

En del tar en vit vecka, vi har en liten vit avdelning i trädgården.

Fingerborgsblomman har väl gjort sitt bästa även om det kommer att finnas klockor kvar ett tag till. På flankerna minner de gröna kvistarna, om en vit rosenbuske, rikblommande mellan midsommar och Ölandsresan, men ack så väderberoende.

Ett par av Prästkrageblommorna visar vad som ska ta över.

Vi har två sorters Prästkragar, en sort som redan är nerklippta, som ger vackra midsommarbuketter. Vi kallar dem för de "frösådda" Prästkragarna i motsats till de på bilden som blommar betydligt senare med större blommor, som får heta "de odlade". Dem har vi för övrigt fått av en granne för ett par år sedan, när de behövde glesa ut.

Nu kommer tydligen sommarvädret. Lagom till att folk ska börja jobba igen efter semestern.

Jag minns augustimånader, med 30 grader i luften och 24-26 i vattnet. De dagarna blev långa, innan man kom hem och kunde slänga sig i vattnet. Veckoslutet efter semestern, var nog det mest efterlängtade på hela året.

De senare åren före pensioneringen var det delvis annorlunda, med mera flytande semestrar. Man kunde ju bl.a vara avundsjuk på dem som fortfarande hade semester kvar!

Av överenskommelsen i lördags, när vi skildes åt efter slåttern, att vi skulle göra ett frest på söndag också, blev det inte så mycket verkstad. Vi blev tre! plus lilla Alma i sin ryggsäck.

Hustrun och jag plus Almas mamma, som var med på några bilder här på bloggen, i lördags, blev det lilla slåtterlaget.

Alvas pappa hade tidigt på morgonen åkt upp till Grövelsjötrakterna, de skulle bl.a fiska. Avundsjuk!

Vi kände snart, varför vi blivit ensamma. Lika lite besvär, som vi kände på lördag kväll, vilket var förvånande, lika obenhörligt slog kroppens protester till när vi slagit nån halvtimme.

Vi fikade, satt och pratade och hade trevligt. Det blev inte mer än ett par små stackar slagna(såtor på vissa dialekter).

Alma var en väldigt "go onge". Pigga ögon och inte långt till leende. Åt alltid pålägget på smörgåsen först. Då smälter en, vad gäller småbarn, avverkad morfar/farfar.

Nu ska vi ragga upp nån som kan slå resten av ängen med maskin och få bort grönmassorna. Jag tror mig ha en lösning.

Nabbaslåtter.

Samma bild igen?

Finns den inte på sidans topp?

Nja, samma motiv, men en annan bild.

Nästan alla fångade på samma bild, saknas väl några, sex-sju stycken, som var på annat håll vid fototillfället.

Bl.a pojkarna Gustav och Andreas, som provade på slåtter och gjorde märkbara framsteg

Under stora delar av slåtterdagen, var tjejerna i majoritet vid liarna, med en jämn åldersspridning från 25 till 68.

Med vassa liar och inövad teknik, så lever den här ängen farligt i framtiden.

Hela familjen deltog och föräldrarna turades om med lie, räfsa och ryggsäck.

Det blev en fin slåtterdag på Nabben idag. I bjärt kontrast till den blöta tillställningen på Sjötorp förra veckan.

Bland de glädjande inslagen var även den stora andelen ungdommar(under 70). Tänjer man lite på begreppen så var vi fyra generatoner på ängen

Teknikerna var skiftande och vi fick även ett liehaveri. En lie som med all önskvärd tydlighet visade att den gjort sitt. Orvet hade rosthål och bladet gick av! Begreppet uttjänt hade fått ett ansikte!

Ett par mycket unga deltagare i de lägre tonåren visade verkligen framfötterna.

Varannan damernas! Hälften av "slåtterkarlarna" var kvinnor. Kul, när jämställdheten bryter in i så grundmurad manlig sysselsättning. Flera män med räfsor fulländade bilden.

Vi slog betydligt mer än vad de flesta trodde från början. Flertalet fick blodad tand och kommer att gå ner i morgon också.

Nån timme, men jag tror att det blir mer om vi börjar se slutet.

Lite tjejsnack under slåttern

Birgitta hade vasst och var motiverad.

F.d chefen för akutvårdscentralen i Borås, doktor Löfgren får inblick i bryningens ädla konst.

Flanören bryner försiktigt.

Hustrun höll för första gången i ett par knaggar idag.

Jag hade gjort en lie av sängspjälor från Max, äldsta barnbarnets avlagda säng. Knaggarna är i ordets rätta bemärkelse naturmaterial. Jag var imponerad, med Igelfors 60 cm.-blad slog hon ett stort område och varvade med att räfsa. Förstår att hon fick blodad tand, nu blir det slåtter.

Hustruns slåtterresultat, som ren nybörjare.

Lite spill får man räkna med. En lie som gjort sitt.

Efter väl förrättat värv. Hon var sist från ängen, vi andra hade ätit upp maten och en del hunnit gå hem.

En liten Ödla kilade mellan oss när vi åt och förstärkte naturupplevelsen.

Kan inte motstå ytterligare en stilstudie. Flanören svingar den hemmatillverkade lien.

Den var till full belåtenhet och kombinerad med ett vasst Igelforsblad, var slåttern en fröjd, även om både kondition och styrka fortfarande är nedsatt, av handskadan.