Efter lite flackande till barnbarn, Vänersborg och Göteborg, har jag tid att ta mig an veckans fototriss.

Ämnet är: "Så här ser det ut där jag är idag.

Frosten slog till ordentligt, vi hade 4 minusgrader i morse och en bit bort var det sex grader.

Salvian och Fjälldaggkåpan har blivit frostiga, men en sista Vallmo kämpar på.

Ikväll var det föreningskväll i brottarklubben.

De minsta knattarna och deras föräldrar skulle få närmare kontakt med klubbens övriga verksamhet.

Kvällen började som det brukar, kolla vilka som var där.

Det var mycket god uppslutning och tränare Henke prickar nöjt av de närvarande.

Många föräldrar hade tagit tillfället i akt, för att få lite information och inblick i vad klubben sysslar med.

Tränarna hade arrangerat en uppvisning i hur de olika åldersgrupperna tränar och brottas.

Detta visade sig bli ett mycket uppskattat inslag, då även många föräldrar inte haft någon kontakt med brottningen tidigare.

Först ut var ett par brottare, Ida och Oscar som började tävla förra säsongen.

Det blev ganska kastvillig brottning, som alltid i den här åldersgruppen.

Sen tätnade det lite, när Kevin och Moso äntrade mattan.

Då har vi ett par killar som tävlat i 3-4 år.

Kevin och Moso bjöd på en bejublad grepprapsodi, toppad med ett kast som den ene börjar slå, den ander tar hand om i luften och vänder. Det viskades om att de tjuvtränat på den några träningskvällar.

Slutligen så kom Kristoffer och Robert upp. De har tävlat på USM och i Västergötlands distriktslag, har många hundra matcher i kroppen. I och med att det var en uppvisning, så fick vi se ett och annat grepp där med.

Bl.a en gammal hederlig Lindena!

Det hela avslutades med att Michael, Stefan och Mattias berättade om hur klubben fungerar, vad föräldrarna kunde hjälpa till med och man puffade även för en studiecirkel i samband med att deras minsta tränar.

Slutligen intog knattarna mattan, och gav sig inte i första taget.

De somnar nog bra i kväll.

Nu är det väl ställt utom allt tvivel, att Sverige inte kommer att vara representerat i Sydafrika på nästa fotbolls-VM.

Tråkigt för oss.

Men inte var det gårdagsmatchen som ställde till det, ensam.

Grunden till gårdagens kniven-på-strupen-situation har ju lagts långt tidiagre.

Nu får det bli nya tag, ny landslagsledning, nya mål med yngre spelare.

Vi har en källa att ösa ur.

Ett antal 20-åringar som redan platsar i större ligor än Allsvanskan.

En liten stomme finns att söka i nuvarande landslag.

Sport är inte alltid logiskt, varken till resultat eller eftermälen.

Hur många år ska det ta från förlusten mot Danmark i går i Parken, innan vi kan se spelare som Henrik Larsson, Anders Svensson och Olof Mellberg som de giganter de har varit?

Kommer ihåg att Landstingsförbundets kongress, 2002, aujonerade sig och fick se matchen Sverige-Argentina på storbild i kongresslokalen.

Det var då Anders Svensson fick på sin kanon.

Men jag såg inte matchen igår.

Jag valde helt frivilligt, att se "Här är ditt liv", när det visade sig att det var Sven Wolter de fångat.

Det ångrar jag inte.

Denne rese, som människa, samhällsmedborgare och konstnär.

Tillsammans med Allan Edwall, de två främsta ur ett folkligt perspektiv.

Varje år så åker det ner några Ringblomsfrön.

Köpta eller tillvaratagna.

I år var det lite olika slattar i köpta påsar.

Det blev "tabberas" på frön.

Ofta sår jag den ursprungliga, medicinalväxten, men i år blev det Hybrider.

De ger vackra blommor i olika färger och lite bättre stjälkar för buketter än den gamla.

Ringblommor är tacksamma, inte särskilt krävande.

Fröna gror, även om de är några år gamla.

Största hotet, är rådjur, så vi hägnar in allt vi är rädda om.

Vi använder dem i the, hustrun gört en salva och i skedet mellan knopp och utslagen blomma, kan man torka dem dom Eterneller, vid mycket tjänlig väderlek.

De ger så rikligt, så det känns inte som att skövla om man använder dem även i kortvaraiga dekorationer.

I torkollan ligger ett knippe frön på tork inför nästa års sådd.

Eftersom det är hybrider så ska det bli spännade att se vilka varianter som bildas.

Den här bilden är presenterad på månadens tillbakablick.

Bilden är tagen den 24 oktober 2008, de tittade och jag fotade.

Men när jag försökte få en bättre position för att slippa grenarna i förgrunden, då ville de inte posera längre.

Vem vet någon eller några av dem kanske kommer tillbaka under Älgjakten.

Just nu rapporterade Ekot, att Barack Obama tilldelas årets fredspris.

Förvånande.

Efter den korta presidentperioden, har han, på sin höjd,  bara hunnit ge folk förhoppningar.

Det är väl dessa förhoppningar som är skälet till priset.

Han för ju krig på flera ställen, kanske t.o.m kommer att trappa upp kriget i Afganistan.

Även jag har förhoppningar på Obama, vilket inte varit fallet med flera andra presidenter i det landet.

Men hade det inte varit bättre med ett fredspris när han infriat förhoppningarna?

På tisdag förmiddag har vi möte med Regionutvecklingsberedningen, som ska föreslå ett yttrande till Regionstyrelsen, som har möte samma eftermiddag.

Nästa tisdag ska Regionfullmäktige fastställa yttrandet över regional och nationell plan för infrastrukturen i Västra Götaland.

Den här planperioden är kryddad med det s.k Västsvenska paketet*.

Det finns många utgångspunkter i infrastrukturdiskussionerna.

För min del gör jag följande prioriteringar;

• Minska koldioxidutsläppen, ingen kommer undan klimatproblematiken.
• Öka kollektivtrafikens andel av resandet.
• Mera gods-och persontransporter på järnväg.
• Större arbetsmarknadsregioner, genom bättre kommunikationer.
• Öka tillgängligheten till Göteborgs hamn.

Detta är inte oomtvistat.

En satsning i de större tätorterna, framför allt i Göteborg, minskar klimatpåverkan dramatiskt, många människor kan bete sig klimatsmartare.

En satsning på medelstora vägar ute i regionen, kan t.o.m öka klimatpåverkan, genom att bilen blir konkurrenskraftigare av tidsskäl.

Kollektivtrafiken sker oftast med buss.

Bygger vi ut en järnvägssträcka, förbättra stationslägen m.m., för att ge fler tillgång till järnväg, vill fortfarande andra att vägen ska förbättras också.

Inte särskilt klimatsmart.

Satsar vi pengar ur den regionala planen på kollektivtrafik, föreliggande förslag innehåller en tredubbling, dyker där upp ett antal kommunalråd som tycker att deras vägar är viktigare.

I planer ligger de olika projekten rangordnade.

Men så händer saker, t.ex IKEA:s etablering i Torp, utanför Uddevalla.

Ombyggnader av vägar och tillfarter blir nödvändiga, det inser alla, men ingen vill ge efter på sina objekt, som kommit en bit upp på listan.

Summan av tillgängliga medel har inte ökat

Bygger vi järnvägsbro och dubbelspår till Göteborgs hamn, så är det för att styra om godset till järnväg, då är det rimligt att lägga avgifter på vägtransporterna, för att öka järnvägens konkurrenskraft.

Då ökar ljudnivån på kommunalråden utefter E6 och E20.

Det som jag är mest kritiskt mot, är när en kommunstyrelseordförande ute i regionen, tiger still när vi behandlar Västsvenska paketet*, men på hemmaplan larmar om att det kan drabba deras kommun eller regiondel.

Inte alls ovanligt.

Detta är ohederligt, men en del av politiken.

Den regionala planen omfattar c:a 4 miljarder, vi arbetar med en 100%-nivå, men även med 125% och 75%.

Vid den högre nivån hamnar fler objekt över strecket, vid den lägre blir det färre.

Det Västsvenska paketet c:a 30 miljarder och den nationella planen ytterligare ett antal miljarder till Västsverige.

Allt fram till 2020.

*Västsvenska paketet är ett samfinansierat projekt mellan staten och Västsverige.

Främsta inkomstkällan blir miljöstyrande avgifter på biltrafiken i Göteborg.

Ny genomfartsjärnväg i Göteborg, med tre stationslägen, ny älvtunnel och kraftfull sastning på kollektivtrafiken.

1996 i september åkte vi själva till Frankrike.

Huvudattraktionen skulle bli och blev Bordauxområdet.

Vi åkte nerigenom(från Piriac sur mer), hade egentligen tänkt att ta en dag i det verkliga Bordauxområdet, men en färja som redan gått, gjorde att vi körde direkt på St Emilion.

Vi fick tag på ett hotellrum, i anexet till ett hotell, med utsikt över staden åt ena hållet, åt andra hållet så tittade vi rakt ner på vingymnasiets anläggning.

Vi hade tur, samma dag som vi anlände startade vinskörden.

Sådant går inte att planera månader i förväg, man ska bara ha tur.

St Emilion är bara vin.

Kommunens administration, liksom affärer, som inte sålde vin, låg utslängt en bit från stadsmuren.

Varenda plätt, om än bara 10 kvadratmeter på en berghylla, var vin.

Den gamla kyrkan låg mitt i byn och framför den Place du Marsche, med restauranger och kafeer.

Det blev Buef Borginogne, Coc au Vin, Cassolet, Assiette du charceture, Confit du Canard och en hel del till.

Restauranger var det ingen brist på och vinet kostade bara dubbla priset mot i affären.

Place du Marsché, har borden på torget och restaurangerna ligger runt omkring.

Vinförsäljning från vinkällare mitt i staden.

Vi tog naturligtvis några turer ut i vinlandskapet på morgnarna.

Dimman lättade, först på höjderna senare nere i dalarna.

Så fort dimman lättat vidtog vinskörd.

Vid ett tillfälle, vi hade väl tur, såg vi ett stort gäng ungdommar komma på traktor och vagn.

De stannade, just där vi var, ungdommarna var från vingymnasiet.

De skördade på traditionellt sätt i träkorgar, som tömdes i större korgar som bars på ryggen och tömdes i  ännu större behållare för att köras hem.

Vi följde med och det var då vi förstod, fullt ut att det var våra grannar på gymnasiet.

Lite kul med ungdommarna, alla var inte klädda för vinskörd, en tjej t.ex hade guldränder på sin byxor.

Bättre lämpade på diskoteket!!!

Vi köpte vin till hustruns 50-årsdag, som skulle firas när vi kom tillbaka till Piriac.

Först köpte vi ett, Chateau Moulin St Georges,

sedan hittade vi i kommnens försäljning, Maison du vin, ett ännu bättre, Chateau Cap de Mourlin, 1980.

16 år, på väg över i tegelrött och lättdrucket.

Vi missade proklamerandet av att vinskörden kunde börja.

Från ett torn, så blåser man i lurar, klädda i traditioella kläder.

Det är en viktig ritual, varumärket St Emilion vårdas ömt.

Inne i staden, eller ute på vingårdarna kan man köpa till förhållandevis humana priser, ner till en tredjedel av priset på Systembolaget.

Vi köpte en låda av Chateau Ausones tredjevin, Chateau du Fonbel.

Vi hade läst om det, det hade nyss fått Grand Cruklassificering och var underskattat.

De vet sitt värde, inte alls lika lätt att få prova.

Säljarna vill först övertyga sig om, att man kommer att köpa.

St Emilionvinerna är inte billiga.

Det finns inte många under 400 kronor på Systembolaget.

En annan specialitet som även rymdes innanför stadsmurarna, var Macarons.

En mandelkaka, ofta i olika färger, som fullkomligt smälte i munnen.

Trots att staden var backig och det ständigt kändes som man hade motlut, så var den lättpromenerad.

Härliga utsikter, både in mot staden och ut i vinlandskapet.

Det fanns inte många meter, utan att ögat  hade något intressant att fästa sig vid.