2000, på hösten styrde vi mot Franska höglandet.

Arbetskamraten hade sålt huset i Piriac, så vi sökte nya mål på nätet.

Vi hamnade i Chaziex, 100 km söder om Clermont Ferrand.

Via Kielfärjan, övernattning i Prüm i SV Tyskland, Luxenburg(full tank med billig bensin) och Franska Auto Routes så kom vi fram på idealtid, 16.00

Huset var ett trevåningshus.

Inte så många kvadartmeter på varje plan, men trevligt.

Byn bestod av tre gårdar, några hus som vårt, som hyrdes ut till turister.

Byn hade en arg hund.

Stor, svart, lösspringande med ett skall som fick ryggmärgen att smälta.

Stötte bla. på honom när jag skulle gå ner till Loires biflöde Allier och fiska.

Han gick till attack, men Ron Thompsons 10 fots haspelspö träffade perfekt, under bifall från ägarinnan.

Han drog sig tillbaka in i sin skrotbil till koja.

Fortsättningsvis gnydde han bara när han såg mig.

Det hade regnat ganska mycket, så Allier hade lerigt högvatten, inte några bra förutsättningar för Bass, som var den fisk jag var ute efter.

Byn låg på en avsats i en sluttning ner mot Allier.

Helt enorm utsikt och vid promenader uppe i berget, ökades upplevelsen.

Koncentrationen av hus i bildens mitt är Villeneuve de Allier, BagarBertas hemvist. Till höger i bilden syns St Ilpiz gamla kyrka på en avsats. Vår by ligger precis utanför högerkant på bilden.

Det var inte mer by än vad jag beskrivit, men varje morgon kom en gumma i 80-årsåldern med ett hundratal får och getter, som skulle på bete i bergen.

Samma procedur, fast tvärt om på kvällen.

Det var en krutgumma, läderhud på de synliga delarna av kroppen.

Vår hyresvärd hade beklagat sig över att det var enochenhalv km. till Boulangeriet.

Hur många svenskar är vana vid att ha nybakt bröd och doftande Crosianter kl. sju på morgonen, så nära?

En morgon handlade vi samtidigt med en grannfru.

Vad hon handlade!

Ett stort fång Baugetter, kaffebröd och mer där till.

Vad skulle hon med allt det där till?

Det gav sig.

Det började komma bilar förbi vårt hus.

Efter en stund så såg vi massor av folk i olika åldrar skörda byns vin.

Det var vinskörd och då gick det åt mat.

Folket var släktingar till dem som bodde kvar i byn.

Ritualen upprepades varje år, sades det.

F.ö var traktens vin ingen höjdare, passade bäst till feta charkuturiprodukter.

Mellan oss och Villenuve de Allier, där vi köpte bröd, låg St Ilpiz.

Byn syntes på långt håll med sin gamla kyrkoruin uppe på en avsats.

Även därifrån hade man en fantastisk utsikt.

Vi gjorde utfärder.

Till Cantalbergen, med min favorit Gruyérost, Cantal.

Man färdas uppe på kammarna och har en enastående utsikt, hisnande.

Bergen på det Franska höglandet är vulkanberg.

Det ger dem en alldeles speciell karaktär.

På sina ställen svart vulkanmassa i dagern, på andra ställen böljande landskap.

Med Trangiaköket i Cantal. Skivan på stenbordet, var en karta över Cantal. 

Till Le Puy en Velay, en stad med statyer, kyrka med mera uppe på smala bergstoppar.

Våghalsigt.

Där lyckades jag hitta en fiskeredskapsaffär, som hade ”en klädder Giantkiller”, Mepps statusspinnare. Obetalbar på Gädda.

Tyvärr ligger den på Tolkens botten, efter att jag inte sett upp med en splittande tafs.

Slurp, så var den ett minne blott, efter kast från båten.

Till Thiers, känd för två saker.

Sin knivtillverkning och flortunna gardiner.

Det blev både knivar och gardiner, varav jag har en och annan gardin i synfältet just nu.

De är perfekta, släpper in ljuset.

Deras paradfiskekniv ligger tryggt i min dragbox.

Av och till använder vi deras köttbestick LAGUIOLE.

Brioude låg ju nästgårds, men intressant.

Inte mindre intressant med sin välsorterade fiskeredskapsaffär.

Där blev det ett antal besök, några Meppsspinnare varje gång.

Mepps är ju ursprungligen ett franskat företag, men har idag sin huvudsakliga verksamhet i USA.

Minns också att vi köpte honung på marknaden.

Säljaren garanterade att den var no crisallisé, men lika fullt så tog det inte lång tid innan den var mera socker än honung.

Le Puy en Valey, knivar från Thiers som fått spridning till Sjuhäradsbygden och katedralen i Brioude, Notre Dam.

Vi tycker det är speciellt att laga mat utomlands, i självhushållslägenhet/hus.

Redskapen är ungefär detsamma, råvarorna likaså som hemma, men det är ändå lite speciellt.

Styckningsdetaljerna skiljer.

Andra dofter, andra metoder.

Chark-och ostdiskarna är en attraktion i sig.

Fransmännen köper t.ex väldigt små mängder ost, bara det de ska konsumera direkt.

Liknande är det med många andra matvaror.

När jag ville ha ett halvkilo av den lagrade Cantalosten, då frågade tjejen flera gånger innan hon fick klart för sig att det var ett halvkilo jag ville ha.

Tänk om jag gjort som hemma; ett par olika ostar på vardera kilot!

Det hade hon inte klarat.

En favorit, blev de stekklara oxfärsbiffarna, buef hachè. Rejäla och mycket goda.

Klara konkurrenter till Danska Karbonade.

Äggen är ett annat kapitel

Det är lag i Frankrike på att höns, inte bara ska vara frigående, utan ska vara det utomhus.

Mörkare gulor får man leta efter.

Otaliga pickenickar blev det, baugette, ost, tomater, säsongsgrönsaker och carkuterier som bl.a Rilletes med lämplig dryck.

Vinet  liksom all alkohol kan köpas i vilken matvaruaffär som helst.

Men även de största supermarchèerna, har inte mer än en bråkdel, av Systembolagets sortiment.

Å andra sidan, det dom har, det har dom ju där.

Vinet är inte billigare, snarare är de lite bättre sorterna, +70 kronor, dyrare.

Kommer man till en vingård är det naturligtvis billigare.

Nästa gång träffas vi i Paris och skriver 2006.

På återseende.

Henke Larsson kommer inte till Borås Arena och gör sin sista match i Allsvenskan.

Han gillar inte konstgräset och avslutar i stället på Olympia.

Synd, vi har två biljetter.

Leksand förlorade Daladerbyt, är det någon match som ska vinnas, så är det mot Mora.

Får väl glädjas i bedrövelsen över BHC:s framfart, vunnit 6 av de 7 senaste matcherna.

De ska väl inte gå förbi Leksand?