En 10-kiloslåda med Gravensteiäpplen har blivit mos, passerat och med bitar, några äpplekakor och lite annat gott.

Vallåkrakärlet har stått och väntat på att bli använt.

Idag ska det bli.

Tre kilo morötter som bas blir premiärsyrningen.

Krukan har rengjorts noga.

Fel bakterier kan ställa till katastrofer, rätt bakterier gör underverk.

Hustrun, som varit i "branchen", tillåter ingen plast, bara "rena" material.

Allt nydiskat i hett vatten vid användningen.

Morötter och Basilika direkt från växtplatsen.

Vi har fått en enorm Morotsskörd i år.

Trots sin storlek är de inte träiga.

Resultatet av mycket aska från kaminen och kompost.

Basilikorna börjar bli lite hängiga, håller inte 10 grader på natten i växthuset, de signalerar direkt.

Löken är skördad sedan länge, Palsternackor liksom krydderier mm inköpt.

Filmjölk silad för att få vasla till beredningen.

Föreställningen kan börja.

Det är långkok det handlar om.

Först om 10-11 veckor kan vi smaka resultatet.

Med ett varmvindselement, håller vi frostfritt i växthuset.

Har en del som ska skyddas och sedan kan man ju skörda t.ex tomater lite längre.

Slutligen ska Dahliarötterna in på tork.

Det här känns länge sedan, nu.

Sista klasarna.

Idag hämtade vi in de sista vindruvsklasarna.

Några mer än vad jag uppskattat, men det blev ju uppskattat.

Här ligger de definitivt sista för i år.

Nej, ingen massaker på Rådjur.

Rådjuren står för massakern.

Någon gång varje år, glömmer vi att stänga för något inhägnat.

I år blev det grönsakslandet.

Det är mer förargligt i början av säsongen eller innan man skördat.

Nu hände det medan jag var i Göteborg i månadsskiftet.

Resultatet låter inte vänta på sig.

Gammal sallad var uppäten, Stockros-och Läkemalvaplantor, som jordslagits,avbetade.

Astrarna uppätna liksom de unga fruktträdens årsskott.

Störbönorna avätna så långt de nådde.

I ingetdera fallen har det åstadkommit någon varaktig skada.

Hustrun såg förövarna, en get med två årskid, när de flydde.

Rådjuren fick väl en liten hämnd på all Råodör, som de tvingats skygga för under sommaren.

På något sätt, längst in i hjärtat, så unnar jag dem detta.

Det åstadkommer ingen skada och kanske hjälper det dem att klara vintern lite bättre.

Några som ska klara vintern är stannfåglarna.

Våra Solrosor väntar på en tillåten massaker.

Talgoxar och Blåmesar har redan försökt picka i frökakorna, men de är nog för färska ännu.

När Solrosfröna är slut, får de fortsätta i automaterna.

Sjynter, Sjuuuntorp, Sjöntorp.

Tre sätt att uttala namnet på.

Den äldre bondebefolkningen, gemene man och så förfiningsförsök av dem som umgicks i de fiiina lokalerna.

Fabriken, runt vilken det moderna Sjuntorp växte fram.

När jag började skolan 1952, var Sjuntorp en storhet.

Textilfabrik med 1100 anställda.

Fotbollslag i ”riktiga” div. III, hårdsponsrat av familjen Mark, som ägde AB Sjuntorp.

Under säsong, behövde de inte jobba på fabriken.

Sommarens gräsklippning avlöstes av vinterns spolning av bandybanan.

En folkpark, som gästades av 100-tals ”utifrån”.

Snoddas var naturligtvis där, liksom The Sputnics något 10-tal år senare.

Den nya centralskolan, var bara dimensionerad för en klass i varje årskurs.

När enhetsskolan genomfördes och 40-talskullarna blev skolmogna, behövde man de gamla byskolorna, ett tag till.

Skolan byggdes ut ytterligare, när Flundre kommun skulle gå upp i Trollhättan, 1971.

Jag gick i en mindre skola, Skrehall, alla sju åren.

Vi var två klasser.

Vi fick gå till badhuset en gång i månaden!

Trotsigheten var tydligen medfödd.

Religiösa lärare, liksom gammaldags skolfröken, blev bara för mycket.

Det blev åtskilliga lärarsamtal hem till föräldrarna.

Som jag förstod det, så var farsan lite stolt och försvarade mig varje gång.

Hyssen och protesterna skedde med en viss finess och det var väl det han var imponerad av, sen spelar ju släktskapet sin roll.

Långt senare, träffade jag väl någon av dem som blivit ”terroriserade”, ingen förvånades över att man hamnat till vänster och blivit Vietnamaktivist.

Hitom regnbågen, hade vi vår fotbollsplan, den slogs inte med gräsklippare på den tiden.

Fotbollen intresserade mig bara som åskådare, utöver de ”matcher” vi spelade bakom Olles ladugård.

Vi ”delade upp” och använde regeln ”3 hörnor straff, eftersom planen inte var riktigt fyrkantig.

Däremot kom jag i kontakt med brottningen som 12-åring.

Sjuntorps AK, blev en tidig farmarklubb, till mer legendariska Trollhättans AK

Fast ingen hört talas om begreppet farmarklubb, då.

Brottningsintresset har hållit i sig.

Fabriken hade sett sina bästa dagar, de flesta ungdomarna sökte sig till Trollhättan eller Lilla Edet.

När jag sökte jobb första gången, hade jag ett 40-tal jobb att välja bland.

Det stora flertalet i Trollhättan.

Något som mina egna barn hade svårt att tro, några årtionden senare.

Hade Sjuntorp legat i Bergslagen, eller Norrlands inland, hade det bara varit ett skelett idag.

Närheten till arbetsmarknader, gjorde Sjuntorp till en utmärkt bostadsort.

Idag har man hela Göteborgsregionen som arbetsmarknad.

Vid rivningen av det gamla bolagskontoret, missade jag med några dagar att få ett foto på den klassiska skyten ” AB Sjuntorp”.

Till vänster om regnbågsfästet, upp mot skogen, är ett par f.d beteshagar, till höger den s.k Stolpelyckan. De stora kraftledningarna gick över våra marker.

Sjön Trehörningen ligger inte långt bort bakom skogen, för fiske och bad.

I min hemby, Blaxtorp, finns inte ett stängsel kvar, ingen har några djur att stänga in.

För en kort tid, vid inspelningen av filmen ”Under solen”, stängslade man i bildvinklarna och t.o.m en busshållplats arrangerades framför vårt hus.

Det gamla brukssamhället har blivit filmmiljö.

Bilden, från Källa hamn på Öland, har inte mer med texten att göra, än att den handlar om småskaligt fiske.

En liten historia från en Italiensk Medelhavshamn.

EU-byråkraten tog sig en morgonpromenad genom hamnen.

Där ser han en man som bär i land ett par dåligt fyllda hinkar med morgonens fångst.

-Är det allt du fått, frågar byråkraten.

-Ja, svarar fiskaren, en hink säljer jag, den andra är till familjen.

-Du skulle få mycket mer fisk, om du köpte en större båt.

Med större båt kunde du ha en anställd och kunde få EU-bidrag.

Med den anställdes hjälp skulle du tjäna ihop till en ännu större båt och fler anställda.

Du skulle kunna få lån i Europeiska investeringsbanken.

Vid en tillräcklig fångstvolym, skulle du kunna sluta fiska själv, bara göra det du vill och ha det bra.

EU-byråkraten kände sig som en välgörare och folkupplysare.

Fiskaren tittar lite plirande på byråkraten och svarar:

-Varför skulle jag göra allt det där, för att få det så jag redan har det?

Förmodar att EU-byråkraten, oförstående, fortsatte sin morgonpromenad.

Fiskaren gick hemåt och kanske hans fru kunde göra denna soppa.

Idag blir det ”emballage” i väderleken.

Lite regn när jag hämtade tidningen, men det har avlösts av solsken.

Ska tydligen bli varannandagsväder i en vecka innan kylan ska slå till.

Vi har båda åkt på en förkylning.

Jag skojade om vilken svininfluensa man skulle få, har ju träffat folk från många nationer den senaste veckan.

Men man skojar väl inte om lösnummersäljaren.

Förkylning till trots kunde jag inte hålla mig från att ta med kameran ut.

Är ungefär vad jag orkar.

Vissa saker har fått sig en ordentlig törn av kylan, Prydnadspumpor och Squash är körda, definitivt, även om solen försöker göra sitt bästa.

Andra gör vad de kan för att överleva.

Mest imponerad är jag av Gurkörten, som tydligen grott sent, men oförväget börjar blomma.

Märkligt med Rudbeckiorna, de är vackra i vilket skede de än är.

Vi har flera Oxlar, Sorbus intermedia, på tomten.

En stor en som ger massor av bär, efter en riklig blomning.

Vi kan inte minnas att den gett bär tidigare.

Just som jag stod och fotade Prydnadspumporna, fick jag se en höstlig bild, över taket till uthuset.

När jag piggnar till ska Dahliorna skäras ner. De ser miserabla ut.

Rötterna får sitta kvar i jorden ett tag, sen åker de in i växthuset, för att torka, med hjälp av ett varmvindselement.

Sen åker de ner i källaren.

Jag korsar fingrarna, för att de ska klara sig.

Mina inspirationsbilder kommer från två av mina hjärteområden.

Trädgård och brottning.

De återfinns på Fototriss.

Monets trädgård i Giverny, har nog inspirerat många besökare, liksom Mandelmann, med sin lite barnsligt klämkäcka framtoning.

När en match står och väger, då kan tränarnas förmåga att ge inspiration, vara skillnaden mellan seger och förlust.

På fyra dagar har trädgården förändrats dramatiskt.

När jag åkte, trots en frostnatt, så stod allting i tidig höstskrud.

Ytterligare ett par frostnätter, 25 mm regn och en mer än "Laber bris" så stod mycket inte att känna igen.

Tagetes, Dahlior och Klippstånds(Ligularia dentata), hade bytt färgprakten mot tråkigt hängande löv och blommor.

Rådjur och Älg tar hand om fallfrukten, men ett "illavulet" Päron blev kvar åt snigeln.