12 veckor har gått, rehabiliteringen är egentligen slut. Jag fick använda handen som vanligt, med ett mått av förstånd.

I morse skulle jag öppna ett kuvert och slant med den aktuella handen.

Klick!, pekfingern stod rätt upp!

Senan hade gått av.

Ringde till handkirurgen på Sahlgrenska och fick operationstid i morgon.

Nu börjar det om från början, nästan.

Opertionen är väl inte lika omfattande, inga nervknippen eller blodåder som ska lagas.

Förmodligen klarar det sig med ett par centimeters operationsärr.

Men förmodligen lite gips. Hoppas att det inte behöver påverka de andra fyra fingrarna, som har kommit igen väldigt bra.

Ska väl kunna äta revbensspjäll, luad ål och brunkål ändå på Röstånga Gästgiveri om en månad. För att inte tala om syltorna och korven!

Vad berodde detta på då?

Ja, vad som helst egentligen.

Hoppas det inte är för dålig sytråd från nåt lågprisland, p.g.a att övre medelklassen och överklassen inte vill betala skatt.

Det känns inget i handen, annat än nerverna som försöker hitta sina banor.

Ja, ja, nu får jag träffa de fantastiska människorna på avdelningen igen, förhoppningsvis.

Blev ingen operation idag, därför att det i och för sig fanns operatörer inne, men inga assistenter.

Tur att det inte är varken akut eller livshotande.

Den enda kvarvarande industrilokalen vid Strömsfors bruk, har renoverats och rymde bl.a för ett par veckor en stor lul-och hantverksmarknad. Mycket välbesökt.

Vi hade tankar på att åka dit, det var samma dag som vi hade mina bröder med fruar här, men det hade fort gått tre till fyra timmar. Det är ju inte nästa väg härifrån.

Vi var där i våras i samband med ett besök hos Påskliljorna i Fagered.

Skrev ett inlägg om det. 

Vi har i många år, sedan barnen flyttade hemifrån talat om att fira jul på något värdshus eller liknande.

Nu blir det av.

Var ute och kajkade på nätet och hittade en hel del attraktiva alternativ.

De mest attraktiva med Slädföre, fordrar tågresa och hyrbil mm. så vi vände blicken åt andra hållet.

Röstånga Gästgiveri.

-Inte har de något över vid den här tiden.

Jodå, rum i alla tre kategorierna. vad som skiljer dem åt är åldern. På min fråga, "bry dig inte om priset, vilket är mest värde ur olika synpunkter"? Hon dröjde inte med svaret. Det är de gamla rummen och billigast. Ja, det handlar bara om hundralappar, men ändå.

Så, så får det bli. Vi blev lovade att bli mätta, behöver inte ha nån mat med oss.

Den 23-26 så blir det Skånsk jul.

Det fina i Kråksången, är att Röstånga bara ligger ett par liter diesel från Sätofta, där dottern och Max, älsta barnbarnet, sedvanligt firar jul.

Det ska bli trevligt, en riktig Skånsk jul.

Och... tänk vad gott att få glömma julhandel och all mat som blir stående till efter trettonhelgen.

Nu blir det bl.a rökt, luad, stekt eller någon av de andra anrättningarna på Ål.

I fredags kväll var vi, som tidigare nämnts, på Sagateatern i Borås och såg Vita Hästen.

Redan tidigare har det konstaterats, att vi har ett gäng mycket skickliga amatörer i trakten, en del så proffsiga, att det sticker ut.

Jan Hjalmarsson, Marie Arturén, Hanna Höglind och Roger Sandström, bl.a skulle inte göra bort sig på större scener.

Det är en komisk operett. Lokala inslag, för igennkänningens skull, som den skicklige Henry Augustsson som kalsongfabrikant Fritjof Blomkvist. Han utkämpade en strid med Sigismunds far om ett kalsongpatent. Knäppa fram eller bak. Kalsongfabrikanten trivdes inte särskilt bra i Tyrolen, han ville till Varberg!

Jo, det var väl kul, men för min del skulle jag kunna avstå de rena buskisinslagen, till fördel för den vackra musiken och sången.

Samtidigt begriper jag, att det inte är lätt att dra storpubliken om det blir för seriöst. Den ekonomiska sidan är ju vinna eller försvinna. Allt har sitt pris.

Det blev på det hela taget en trevlig kväll, som avslutades med att Jan Hjalmarsson, som spelade Leopold, framförde "Kyss varandra" som en hyllning till Max Hansen, som spelat Leopold 3000! gånger.

Bilden nedan har jag hämtat från nätet. Någon som överträtt fotoförbudet!

Det är Marie Arturen, som spelade värdshusvärdinnan Joseppa och nämnde Blomkvist i Henry Augustssons skepnad.

Den 31 januari är det dags igen för en Jan Hjalmarssonuppsättning;  Jubileumskonsert I med Borås salongsorkester, Sven Bertil Taube och Notknäckarna.

Den följs av Jubileumskonsert II den 28 mars. "Good old days". Åter med Salongsorkestern, Marie Arturén och så Smoke rings sisters.

I juni/juli blir det sommarteater i Poppeanda och i höst sätter han upp familjemusikalen Oliver.

En hel del att se fram emot.

En liten notering;

Marion Sigge, som spelade "Änkefurstinnan Brunhilde von Henckeltrocken", stod på revyscenen i Borås redan för 50 år sedan. Då var det Curt Pettersson som var den store revymakaren, kalsongdirektörsrapsodier.

Marions man, Håkan Sigge var scenmästare och dottern Anna hade tagit alla bilder till programmet.

Idag, enochenhalv vecka försenad, fick vi den omtalade bilen.

Dessförinnan hade jag varit på Sahlgrenska för kontroll och ta emot nya anvisningar för att få ordning på mina fingrar.

De är ganska hanterbara nu. Har gått bra.

Nu är det känseln som ska stimuleras. Halva pekfingern saknar fortfarande känsel. Enligt läkaren kan det ta upp mot ett år, innan jag har känsel i hela fingern. Och då bara styrkänsel. Hundraprocentigt kommer den aldrig tillbaka.

Jag knäpper skjortknappar, hanterar gaffeln(hjälpligt) och var t.o.m ute och slog med lien i onsdags.

Det gick bra, men när jag började tröttna i vänsterrmen, som är dåligt tränad, så började bladspetsen gå i marken och det blev ännu tröttsammare.

Vänsterhanden styr ju lien horisontellt, medan högerarmen ger den svingen vid slåtter.

Som sagt, nu står nya bilen här.

Disel, med en medelförbrukning på de första fyra milen på 0,46.

Lite häftig ändå, med alla sina finesser. Yngsta brodern kommer väl att bo ute i bilen. Får väl bära ut lite förning emellanåt. Efter alla sina år på tekniska avdelningen på Saab, kan han säkert vara intresserad ny teknik!!!

Vi har alltså brödraträff, med hustrur på lördag. Vi ser verkligen fram emot det.

Sagan om Kejsarens nya kläder börjar bli verklighet i vår bilaffär.

När vi körde ut från Volvoområdet i går så såg vi symbolen för lågt oljetryck och andra motorproblem lysa ilsket.

Tillbaka till försäljaren.

Vi fick en provkörningsbil, exakt kopia till den vi köpt. Även färgen.

Nu skulle vi få hämta den idag.

Den är färdig, men inte testad. Det handlade om att ladda hem nån mjukvara för en fyrbokstavsventil som inte öppnade och stängde som den skulle.

Vi skulle ju fått den redan förra veckan, men tiden går och med den nya bekymmer.

Nu är nästa bud att vi får den i morgon eftermiddag. Hustrun är i stan, så det ska väl funka. Men det är lite tråkigt, även om vi får full tank och motorvärmare som plåster på såren. (De hade glömt motorvärmaren, till att börja med).

Inte där än riktigt, men handlar det om ett måndagsexemplar?

Dagens bild idag, visade den senblommande gula Rosen. Där var lite mer som antingen var fotobart, eller dokumenterbart.

Börjar med avdelningen dokumentation. Skulle gräva om på ett ställe i våras och där fanns en del Anemonknölar. Efter torkning så satte jag dem i en kruka. De har slagit rot och missat årstiden.

Sent, men vi fick i Lökarna till slut. Ogräset ska få avslöja sig, sen blir det lite mera jord, så att det bland annat täcker hela plastkorgen.

Den rediga gula Rudbeckian ger sig inte.

De sista höstfärgerna börjar falna.

Klippte ner de Mauretanska Malvorna och de kom med nya skott och blommor, liksom f.ö bl.a Lejongapen. Nästa år skär vi ner dem tidigare, för där är mycket knopp igen.

Ock så den gula Rosen. Skrutten till höger är väl mera normalt vid den här tiden.

Nya bud.

Det fattas en O-ring! Eftersom bara Ford original gillas, så tar det tid. Nya besked; leverans på måndag eller tisdag.

De var inte trakterade av mitt förslag, att åka ut till Parker Hannifin, som säkert kunde erbjuda något 1000-tal olika storlekar och kvaliteter på O-ringar

Vi går inte under, men det är ju lite frustrerande.

Försäljaren får väl sitt, för han hade tre leveranser i eftermiddag.

Försäljaren ja. Det visade sig, att hustrun och hans mor jobbat ihop i köket på lasarettet på 60-talet. Det har utväxlats vederbörliga hälsningar.

Vi får nöja oss så länge, med att titta på en bild av nya bilen.