När vi var på Österlen förra hösten, tittade vi fram i Åhus. De gör ingen glass längre och när vi skulle titta på fabriken där en av landets stoltheter tillverkas, Absolut, så stod det Pernod Ricard på fabriksväggen.

Så är det, gamla märken står sig inte.

För ett antal år sedan började vi upptäcka att det genuint Svenska inte längre var så Svenskt.

Bilfabrikerna och Kalles kaviar skapade ramaskrin.

Men, de svenska storkapitalet var först! . Sandvik, Eriksson och Atlas Copco var bara några av dem, de flesta Wallenbergdominerade, som började operera internationellt.

Tror det var Jörn Svensson, som myntade uttrcket, att Sverige är en liten men hungrig imperialistisk stat.

Det var vid en tid, då det mest var Coca Cola och Unetid fruits som opererade internationellt.

Imperialismen, som kapitalismens sista stadium, ägnade Lenin en hel bok.

IT-tekniken har förlängt det stadiet, men förmodligen inte för alltid.

I Åhus fortsätter man tillverka Absolut, bara att hoppas att Pernod håller sig på utsidan av flaskorna.

Får återkomma med bilden i kvällningen.

Det har blivit lite körigt, med PRO-dag, fotocirkel och inte minst bilproblematiken.

Ska försöka få loss hyrbilen i eftermiddag, i stället för i morgon.

Det står ganska klart, att Volvo och Folksam kommer överens om att inte reparera. Så nu är det bilaffär på gång och det kräver ju ett antal val, som får effekter flera år fram i tiden.

Men vi får se, det brukar ordna sig i sista änden.

Rudbeckian, Prairie Sun, börjar sloka lite. Den har varit redig, blommat i två månader. Blommorna vissnar inte efter ett tag. Detta är första som börjar ge sig.

Lite sen, med dagens bild, men jag har varit på SU, på morgonen.

Nu behöver jag inte ha det handskliknande stödet längre, på dagtid. Inte heller plastskenan. Det blir bara till natten.

Ett delvis nytt träningsprogram. Att få igång handleden, upp och ned, liksom cirkelrörelser, gör ont, men övningen ska bara göras 10 gånger vid fyra tillfällen om dagen.

Men jag märkte, att jag ville tänja på cirkelrörelsen direkt när jag kom till datorn, för att kunna vila handflatan mot skrivbordet(det med ben och hutschar!).

En annan sak som jag kom på efter första handledsövningen, sen jag kom hem, är att tummens rörlighet är beroende av handleden!

Alla versaler i detta inlägg är åstadkommna med hjälp av vänster lillfinger. När jag fått ordning på handleden, ska pekfingern få göra rätt för sig.

Vi har inte haft någon kläpp eller klocka, så folk har fått sätta till knogarna när de vill ge sig till känna.

Vid besöket i Gnosjö ville hustrun köpa en av deras klockor, tillverkade på plats i den gamla maskinparken.

Hon ville ha en mindre modell, men den var slut, så hon fick en större till samma pris.

Det är ordentligt ljud i den och omkringboende "tror" att det är samling vid pumpen, när det ringer i den.

Vi ska nog vända hållaren, så att fästet kommer bakom klockan. Hade nog lite brått med att få upp den.

Idag är det arbetsdag i Samfälligheten. Vi kunde inte vara med på vårdagen, så vi hade tänkt göra våra timmar idag, men av det blir det ju intet. Hustrun hade inte lust att gå ut "själv". Vi får betala för oss i stället.

Får börja använda handen(mycket försiktigt) först i veckan som kommer, efter SU-besöket på onsdag.

Då börjar återtåget, sakta men säkert i sex veckor. Ett delmål är att jag får köra bil efter två veckor.

Det var ett tag sedan jag satt bakom ratten.

Gårdagen, trots det fina vädret, gav inte några fågelsträck. De kanske reser i helgen.

Töllstorp visar den gamla tråddragningstraditionen och produkter av tråd. Smålands alla sjöar och vattendrag har fått stå för energin via skovelhjul.

Länkar finns i föregårnde inlägg.

Säg Gnosjö och i alla fall människor med industribakgrund, kommer att tänka på småindustri, många uppkommna genom att något har stått och tuggat i källaren eller uthus. Embryon till nya företag.

Av Hylténs, hade det knoppats av c:a 240! företag genom de 115 åren som familjen Hylten drev verkstadsindustri i Gnosjö. En anställd slutade på företaget. Tog med sig sina kunskaper, ibland t.om utrustning och startade eget. Där är nykeln till Gosjös utveckling. I Gnosjö har det inte konkurrerats i första hand, utan samarbetats. Gnosjös industrier har mestadels byggt på ganska enkel teknik, men inte desto mindre mänklig kunskap och erfarenhet.

Hylténs, där inte kameran var med, hade väl varit en förhållandevis avancerad industri, med bl.a produktion till brandförsvaret, produkter som krävde kunniga ytbehandlare bl.a

Man gjöt ämnena och maskinbearbetade dem fram till färdiga produkter. Maskinerna fungerade fortfarande, remdrivna svarvar, borrmaskiner, polermaskiner m.m

Tölltorps tråddrageriteknik, var grunden till en omfattande tillverkning, där tråd i olika former och kvaliteter var grunden. 

Ett järnstång, 6 fot långt och en tum i fyrkant, smids ut till trådämne. Därefter ska den dras. Tidigt var det oxar som fick dra tråddrageriet, som på första bilden. Av ämnet fick man c:a 16.000 meter tråd om 3 mm!!! Sen kom den tidiga vattenkraften och Småländskt forsande vatten tog över via skovelhjul, efter oxarna.

Den högra bilden visar ett "modernt" tråddrageri, efter oxarna. Fyra härvor kan dras samtidigt och snart kom man på att kunna frikoppla rullarna, så att inte hela drageriet stannade när man skulle "sköta i".

Hår böjer man kopplingen till hantaget på plåtemballage. Hammaren drivs av ett skovelhjul. En kanna syns bakom hammarhuvudet.

På väggen ses en liten del av all tillverkning med tråd, i olika former, som råmaterial.

Visptillverkning står på programmet fortfarande och säljs i souvenirshopen. Det finns vispar för både högerhänta och vänsterhänta. Dessa är för högerhänta.

Råttfällor tillverkas fortfarande, liksom hårspännen och säkerhetsnålar. Hustrun fick en säkerhetsnål med sig hem.

Man vävde även med metalltråd. Olika grovlekar, Tesil och mjölsikt har vi väl alla haft hemma. men det vävdes även så fint, så man kunde separera vatten och bensin!

Automatmaskiner tll den förhållandevis enkla tillverkningen är ett signum för Gnosjö.

Efter väl förrättat värv. Äspereds hembygdsförenings ordförande Bengt Persson och vår kunnige ciceron på plats.

Övningarna, så länge jag var gipsad, framstår idag som rena barnleken, jämfört med den träning som gäller innevarande två veckor. Nu ska senor, muskler och leder förbredas för det verkliga livet. Om en och en halv vecka ska jag vara redo för att succesivt använda handen på riktigt.

De nuvarande övningarna går ut på att tänja och sträcka i, inte bara den nysydda senan i pekfingret, utan även resten som stelnat till. Det är sträck och knip, som verkligen smärtar, men blir lindrigare för varje dag. En sträckning verkar ha gjort full nytta, för där är smärtan borta, även när jag pressar i ändläget,

Svårast är att få den skadade pekfungren fullt hoprullad mot handflatan och i ändläget knipa. Jag är inte riktigt i ändläget, men det går framåt.

Stelna till, ja. För några år sedan, ja rätt länge sedan, gjorde Mats Segerblom ett TV-program om fyra bröder från Hillared, som i hela sitt vuxna liv suttit och sytt arbetkläder i sin syfabrik. De fortsatte upp i hög ålder och nära nog stupade vid sina symaskiner, efter hand.

Den "yngste pojken", närmare 90!, förklarade varför han höll på: "En får ente stelna te".

En gång i timmen ska jag göra armar uppåt sträck. Träningsprogrammet i övrigt utförs varannan timme.

Vid armar uppåt sträck, har jag lagt till några tänj-och vikövningar för armarna. De anbefaller inte Mitella numera, just för att armbågen inte ska stelna, men det blir ändå rätt mycket i det läget. Sträck och tänj är välgörande.

Undrar om man blivit masochist, för jag uppskattar smärtan, då vet man att det gör nytta.

I går kväll ändrade jag bakgrund och "Header" på bloggen.

Päron igen, men nu skördade och väntande på fermetisering, eller konservering som det också heter. En del annat blir det väl också av dem och blir det något över går det att göra kompott och saft.

Bakgrundsbilden blev så måttanpassat bra på min dator hemma, men kommen till PRO-expeditionen och datorn där, så såg det inte alls lika bra ut. Det är i alla fall tidig morgon och spindelväv på en vildros.

Som förstås, så är det PRO-dag idag. I eftermiddag kör vi andra träffen på en foto-bildbehandlingscirkel.

Innan vi kan gå in på själva bildbehandlingen, så måste alla bli konfortabla med att flytta bilderna från fotoapparaten till datorn. Fotoapparaten?

Jo, folk fotar ju med telefoner, i-paddar och allt vad det heter idag. Minnen, kablar och adaptrar. Det blir lite individuellt till att börja med.

Första vinprovningen för säsongen, nu på tisdag. Italienskt, från norr till söder och så gör vi det enkelt med maten. Kvarterspizzerian, Pinoccio, får leverera några Pizzor, slisade. En sallad kan vi väl ta med oss hemifrån, även om den gastronomioperativa kapaciteten är decimerad med en hand.

Ska jag nämna tre Dahlior, som jag tycker bäst om, så hamnar definitivt Maxim bland dem. Rikblommande med kraftiga stjälkar. Har de för svaga stjälkar är de inte roliga. Lite regn och de bugar värre än en torparpojk på 20-talet.

Igår blev jag av med gipset, efter lite förvecklingar. Skulle vara där kl. 13, men så kommer det ett SMS, att jag har tid kl. 13.45 Vad jag inte observerade, var att det kom två SMS! Men det gick bra ändå. Hann med den trevliga sjuksköterskan Elisabeth(nästan jämnårig), som avlägsnade gipset och återstående stygn. En hel del gammal hud drogs bort, ungefär som plasbeläggningen på gamla diskbänkar.

Läkaren gjorde en snabbkoll, det såg bra ut.

Sen var det teraputen Agneta, som gav mig en stödhandske och en skena. På begäran, så formade hon en tapp vid lillfingern, till shift-och controltangenterna.

Vi gick igenom ett delvis nytt träningsprogram. Nu blir det tuffare. Det mesta är ju stelt efter fyra veckor. Nästan värst med tummen, som ingen brytt sig om.

Färre repititioner och längre mellanrum mellan övningarna, men med högre kvalitet.

Det regnar rejält, så jag har inte kommit mig för att hämta tidningen ännu. Det är ju trots allt 75 meter att exponera sig för busvädret.

Hör på radion, att det blir knepigt med utbildningsministerposten. Både S och Mp vill ha den.

Ett stort problem vid samarbete med socialdemokraterna, på all nivåer, är att de har för vana, att dela ut uppdragen innan valet. Bairan har ju varit minister tidigare och ansvarig i valrörelsen för de frågorna. Fridolin är sugen och någon tyngre post behöver ju samarbetspartnern få.

Vi har stött på det både i kommun och region. Försmådda socialdemokrater har gått och surat i stort sett hela mandatperioden, för att någon annan "stulit min plats".

S har inte lärt sig något, trots att man bara är en skugga av sitt forna jag.

Å andra sidan är Mp en liten men hungrig samarbetspartner.

Frågan är ju hur långvarigt det blir, oaktat vilken ministerlista man kommer överens om....