Går man norrut efter stranden i Olofsbo, så ser man Morups fyr sticka upp mellan den bedagade vassen.

Väderomslag. Regn och blåst. Då passar det med inre tjänst.

Tänker framställa ett lite större koncept till PRO-Centrum.

Programgruppen ska bearbeta det, för jag kan bara sträckskriva i min benägenhet.

Kom på igår, att här fotar jag lite både ditten och datten, men jag har ju inte dokumenterat mitt nuvarande tillstånd.

På natten har jag en skena, där fingrarna är uträtade och skyddade om man skulle rumstera. Handen hänger även i ett uppsprättat örngott, i ett snöre från taket.

F.ö löper det på hyggligt, jag har vant mig. Pekfingern svullnar lite, men har tränats upp till förvånansvärd rörlighet, med tanke på vad som hände.

På torsdag morgon ska jag till SU igen. I bästa fall tar de stygnen och paketerar handen lite smidigare. Jag ska tydligen ha gips i sex veckor.

Och så lite valreflektioner.

Nu duggar skabrösa avslöjanden tätt. SD-politiker twittrar anonymt om vad de egentligen tycker. Främlingsfientligt och rasistiskt.

Moderater och KD:are kan inte dölja bockfoten och tvingas hoppa av.

En KD-tjej avslöjas med att ha stulit pengar från en gammal kvinna som hon var satt att hjälpa.

En Folkpartist får kasta in handuken då han avslöjats med barnporrsinnehav.

Ändå är det bara skummande på ytan.

För de mer civilicerade partierna, påverkar det säkert valresultatet negativt. Det visar bl.a Janne Josefssons valstugereportage, för ett par val sedan. M störtdök.

Sverigedemokraterna har ett annat problem, deras väljare är mycket grövre i sin främlingsfientlighet och rasism, än vad partiet i valrörelsen vill framstå som. SD både vill ha kakan och äta dem. De riskerar, att tappa väljare till Svenskarnas parti, ett öppet nazistiskt parti.

Man skulle ju kunna ställa hoppet till att SD i sin "mesighet" tappar ett par procent till de öppna nazizterna och därmed skulle bli ett mindre problem vid regeringsbildandet efter valet. Ja, det bästa vore ju om bägge hamnade under spärren, men det är inte julafton, det är allmänna val.

Ett annat fenomen odlas av Alliansen och då främst Reinfeldt. Vi ska inte rösta på partier längre, utan på "regeringsalternativ".

Väljarna ska inte längre kunna påverka inriktningen, utan bara välja regeringsalternativ. Det spelar egentligen ingen roll vilket Alliansparti man röstar på. Maramöa får inte mer närodlat, hur många som än röstar på C. Politiken för de kommande åren är redan fastlagd. Väljarna omyndigförklaras.

Tyvärr verkar en del väljare, på dialekten att dömna, kring Stureplan, vilja ha förre aternativ, "för det är så svårt att välja om det blir för många".

Jag är i alla fall övertygad om, att hur folk röstar, påverkar det politiska utfallet, hos de rödgröna.

Skulle V gå stärkt ur valet, skulle det i alla fall inte innebära högre vinster i välfärden, inte innebära mer skattepengar i skatteparadisen.

Så, egentligen står valet mellan å ena sidan vitala partier, å andra sidan en geleklump, med kosmetiska inslag för att hålla småttingpartierna lugna.

Fem dagar kvar!

Hon var lite sent ute, precis som vissa andra. Till fördel för besökarna som fick se konstnärerna i arbete.

Jag bytte några ord med henne, hon var imponerad av initiativet och omfattningen. Har ingen aning om vad hon heter, finns inte i programmet, men vi talades vid på Engelska.

Man kan inte bara sitta hemma och slicka såren, tycka synd om sig själv och få yrsel av att skåda naveln.

Vi tog en tur, i går, till stan, för att titta på sensommarens stora begivenhet i Borås, No Limit, en jättegrafittifestival.

Ett 20-tal husfasader och annat hade upplåtits till konstnärer som fick måla fritt. Förmodligen fanns det inte en skylift att uppbringa till annat. Det stod skyliftar lite var stans under eller vid konstverken.

Valaffischerna blev som små flygblad, jämfört med muralmålningarna. Dock reagerade Carolina Falkholt(hon med det kvinnliga könsorganet på en målning i en skola), på att en SD-affisch kunde sammanblandas med hennes verk.

Klicka på bilderna, så kan du se dem i större format.

Iinte långt från PRO-lokalen, Arlahuset släppte till två väggar. Den lille gubben, var ett tecken på att det fanns konstverk i närheten. Satt på väggar lite var stans.

Konstverken fanns både högt och lågt och som sagt, en del höll på att färdigställas.

   Pinoccio får acceptera, att spela andrefiolen för ett tag. Nu var det gatukonsten som stod i centrum.

Borås har utvecklats mycket positivt de senaste 15 åren. Det började med lokstallarna på Åhaga, som byggdes om till konsert-och konfernslokaler.

Skulpturstaden Borås har blivit ett internationellt begrepp och ingen konstnär av rang säger nej till att bli representerad.

När jag kom till stan i mitten av 60-talet, höll man på med slutfasen av miljonprogrammet, byggde hela stadsdelar, som sedemera har låtit tala om sig i mindre smickrande sammnhang.

Miljonprogrammet var väl tänkt, folk skulle få bra bostäder. Men samhällsutvecklingen i övrigt styrde åt ett annat håll. Den kulturexplosion som vi ser idag i Borås, fanns det inte skymten av ute i miljonprogramsområdena.

Det senaste tillskottet, är en grupp gamla industrifastigheter, bl.a f.d Svenskt konstsilke, som gjorts om till ett center för textila aktiviteter. Textile fascion centre.

På vars bakgård, bl.a pensionärsorganisationerna ska hålla till i framtiden.

Ett par stora komplex med studentbostäder har även uppförts, med krypavstånd till högskolan.

Ett antal arenor, med bl.a "Elfsborgs fästning", Borås arena, har tillkommit. SM-veckan i juli, med bl.a ett världsrekord av Sara Sjöström, i den nybyggda simarenan, blev välförtjänt uppmärksammad.

Typiskt är dock, att vid varje nytt initiativ, så uppstår en debatt, där det mesta går ut på att man vill ha det gamla Borås tillbaka, att det nya kommer att kosta för mycket och dra ner Borås i Viskans dy. Efter genomförandet, tystnar debatten och snart sagt ingen vill kännas vid att de var emot.

Nu handlar debatten om att göra om gamla Folkets hus till ett kongresscenter. Korparna är i gång, men det har inte blivit samma nerv i debatten, som inför bl.a Åhaga och Pinoccio, för partierna är eniga i kommunfullmäktige.

Manuel di Rita har fint använt befintlig färg på fastigheten, som tidigare tllhörde min bänkkamrat, för några år, i fullmäktige, Fredrik Lindgren, advokat och moderat. Det störde dock inte så mycket, vi hade trevliga stunder och han hade med sig Veckans affärer, som han tyckte jag skulle läsa, eftersom jag satt i "en så fin styrelse", Atlas Copco.

Kobra, artistnamnet, har fäst den gamle donatorn på en Boråsvägg, närmare bestämt vid Sandwalls plats, ett av de större vattenhålen i dagens Borås.

Vi såg vid vår runda, ungefär hälften av konstverken, andra har vi sett från bilen och en del återstår. Hoppas att det snart kan bli en dag två, dels för dem vi inte sett, men också de som inte var riktigt färdiga. 

Det fina vädret gör det svårt att inte gå ut och pella med något. Om än bara med höger hand.

Hustrun har PRO-caféet idag så det blir lite ena. Vill heller inte göra för djärva saker när jag är ensam.

Det har ändå blivit vattning i växthuset, tomat-och vindruvsskörd. Druvorna kommer på bred front.

Tillbaka från stan i går, så skördade vi äpplen nere vid sjön. Där växer blandat vildäpplen och gamla trädgårdsaplar.

Där var tätt med äpplen, som inte tog lång tid att fylla två korgar.

Vi ska göra äppledricka och några "tartrer". Den Normandiska Tatin, som också går under namnet uppochnerkaka. Man värmer frukten i Florsocker och vatten, som så småningom karamelliseras. När äpplena rett sig lägger man på ett degtäcke och när allt är färdigt vänder man det som en Skånsk äggakaka. Ögat ska ha sitt också.

Lite småpill i övrigt, mellan träningarna, som nu sker 10 repititioner med 1,5 timmars mellanrum.

Men rubriken handlade ju om bilder.

Amiralen har intagit Klippståndsen.

En senkommen Stockros. Vi planterade ut såplantor i våras och då brukar de ta ett extraår på sig och bjuda på mer höjd och blommning. Den här kunde nog inte hålla sig riktigt.

rehabiliteringen fortskrider. har ett program, med ett antal övningar, sträcka, knipa, kooedinera mm.

började med 5 repetitioner var 4:de timme, nu är jag uppe i 10 repititioner var annan timme.

i morgon är första återbesöket hos tertaputen.

märkligt vad det framstår tydligt vad man egentligen gör och kan, när man inte kan.

tyckte inte jag hade så mycket med valrörelsen i år, men det var en del ändå.

lika dant med pro, t.ex på onsdag har jag fått två extrahänder för att kunna redigera hemsidan.

väntar på telefon från valnämnden, för att se vad jag kan bidra med, inte köra bil, inte göra tvåhandsjobb, då är det inte mycket annat kvar än att berätta några skrönor, för att hålla ångan uppe på de andra.

jag har fått en ny kompis. vänster pekfinger!

jag ska prata med den, pilla och stryka, för att träna upp känseln.

i lördags gick jag på coop och ägnade mig åt min kompis.

lite enhandsjobb kan man ju göra. ska ta bort lite uppbindningar och stödkäppar. det har blivit höst fort.

vi räddade päronen från fåglar härom dagen. ett trehandsjobb, hustrun två och jag en. vi satte upp bärnäten och hängde upp påsar och remsor. de ska inte ha några inflygningsvägar.

ett tiotal päron skvallrade om fågelattacker. nu har det inte blivit några nya.

päronen har en benägenhet att spricka, en del ruttnar. tror att det beror på att de vuxit så fort i år. men fåglar, ruttna ovh sprickor till trots, så blir det en jätteskörd.

jag klarar att tända i kaminen också, allt förberett naturligtvis.

sitter här med vänsterhanden i paket, efter några dagar på sahlgrenska.

operatonen lyckades, leve sjukvårdspersonalen

det var tydligen en hårsmån från att de hade blivit tvugna att amputera vä pekfinger.

jag bar mig så uyrbota dumt åt, så egentligen vill jag inte tala om det.

12 veckors rehab, först efte 6 veckor får jag börja att lätt använda vänsterhanden.

så ja lägger ner tiss ja kännerr för det igen.

tyck inte synd om mig, för jag gjorde allt man inte ska göra.

frågan är, om alla gnällspikar förtjänar den sjukvård vi har.

på begäran så fick jag både blåljus ocg ljudsignal på utfarten från borås sjukhus.

Rödbenorna förekom i flockar vid Glommen. Gick och pickade efter insekter mm.

Lite räddhågsna, för de klarade inte att jag rörde på mig. Då drog de.

Ser på bloggen att det lagt sig några absurda länkar i texten. Kan inte ta bort dem för de syns inte i regigeringsläge.

Bortse från dem. Där är ett av problemen med lap-topen, som behöver åtgärdas.

Tråkigt väder värre i går.

Inre tjänst, det enda som återstår.

Visst finns det att göra. Jag hade lovat i torsdags, innan stora datorn stannade, att jag skulle göra mallarna till schemat för valsedelsutdelare på valdagen.

Sedan 1970!!! har jag varit ansvarig och spindel i nätet. Sen ett par val tillbaka, har jag försökt att sakta dra mig tillbaka, men det verkar bli med skohorn.

Vi har ett schema, där tre personer delar på två vallokaler. Med vallokal avses även flera lokaler, t.ex på en skola, där väljarna kommer till samma ingång.

Det är ju denna kunskap, bl.a som är lite svår att överföra med beständighet, till våra globetrotters till ungdomar.

Sammanlagt har vi 83 valdistrikt i kommunen, men bara c:a 60 som vi helbevakar. Övriga kör vi runt till ett par gånger under dagen och kollar upp så det funkar med valsedlarna. De senaste valen har detta inte varit några problem, då partiföreträdare numera inte har tillträde till de officiella valsedlarna, det är valnämndens ansvar.

På senare år, har man sammanfört flera lokaler, där det går, vilket underlättar för oss också. Det är inte med omtanke om partiernas valsedelsutdelning, utan vaktmästarkostnaderna!

Att valet närmar sig, märks ju bl.a på att debatterna drar i gång i Radio och TV, liksom partiledarutfrågningarna. Hörde att Jonas Sjöstedt var först ut i radions utövande av sitt public serviceuppdrag.

Måste erkänna, att intresset har svalnat när det gäller debatter och partiledarutfrågningar. Har man hållit på sen 60-talet, så är det ganska förutsägbart. Sen kan man ju ångra, att man inte lyssnat, när t.ex Maramöa läspat fram några särskilt exceptionella grodor ur sin ej kravmärkta närodlade politik. Eller, major Björklund som gett sig ut på djupt vatten, ja, även när Hägglund försökt gå på detsamma.

Kaminen har inte ägnats något större intresse, sedan början av april. Vi hade inte ens städat den i våras. Vedlådan var full med kartonger och annat papper.

I går städade vi ut gammal aska och putsade luckan(glas). Nu är den fit for nästa säsongs fight. Även vedlådan är tom, väntande på ny ved. Vi har en del inomhus, men det mesta står ute och vi brukar ta in ganska mycket, så fort det varit några torkdagar.

Efter att vi hämtat slipmaskinen i Bölse, tog vi en tur till Glommen.

Ett visst fågelliv fortfarande.

Strandskatan uppskattade inte att den fått besök på sin udde.

Jodå, slipstenen fungerar.

Provslipade ett par blad, det ena med och det andra utan orv.

Det utan orv, var egentligen ett hopplöst fall. Ganska rostigt, men efter en stund, hittade jag friskt material och fick till en riktigt bra egg.

Bladet, ett ganska långt, på orvet, blev lite marig att slipa, för det var jordlagt. Fick hålla orvet i stället för att ha det vilande på axeln.

På loppmarknaden, hade vi köpt ett orv till hustrun, som uttryckt önskemål om att viljka lära sig att slå med lie. Två fina långa blad ingick i affären.

Lieblakommer att bli hårdvaluta om några år.

I handeln finns nästan bara Fiskars 65 cm. busk och röjblad.

Ska man ha blad av annan sort, får man vända sig till entusiaster, som tar väldigt bra betalt.

Hustrun har fått en mycket bra utrustning, det nyslipade bladet på loppisorvet. Vi jordställde och i morgon bitti, ska vi gå ner till ängen vid sjön och träna. Hennes blad är 60 cm, vilket jag har förstått är rätt längd för nybörjare.

Fortfarande bekymmer med nya lap-topen, den är laddad med minst tre program som säger sig skulla rensa hårddisken. Kostar en massa pengar, trots att vi klarat oss utan dem i 25 år tidigare.

Programmen är hopplösa att försöka stänga ner och deras sökning tar all kraft från datorn.

Vågar inte ta bort dem, utan får tala med nån kunskapare.

Jordlägga. Ja, ja, för en och annan på Valhallavägen kan jag säga, att man böjer bladet så att det ligger utefter marken, i stället för att den som slår behöver böja ryggen. Vinklar helt enkelt bladet, beroende på kroppskängd.

Men detta gäller bara män. Alla gamla orv, nya med för den delen, är tillverkade för manliga proportioner.

Vi blev glada när vi såg att gårdagsorvets övre handtag(knagg) gick tight upp i armhålan på frugan. Men det var nåt ändå, för hon behövde kröka ryggen lite. När vi mätte avståndet mellan knaggarna, så var det 7-8 cm. för stort. Ska vara avståndet mellan armbåge och fingertoppar.

Finns många rester från det patriarkala samhället att ändra på.