Första lördagen i maj, det är Loppmarknadsdag i Äspered. Kallt och överhängande risk för regn, hade decimerat antalet hugade spekulanter. Det strömmade dock till efter hand. Utbudet varierar mellan åren och i år var det lite mindre än det brukar, kändes det som i alla fall.

Vi köpte inget, om man räknar bort några lotter, spel på chokladhjulet och lite kaffebröd, som ett tjejlag sålde.

Hemkommna, så gick vi loss på de kvarvarande mosshögarna. Bortkörda nu.

Idag sätter vi punkt för mossföljetongen för den här gången. I eftermiddag så kör vi över alltihop med gräsklipparen och samlar upp det som inte krattorna fångat.

Försådderna åkte ut i växthuset i går och lilla byggfläkten fick stå för det mesta av värmen. Framför allt nu på morgonen, då vi har frost.

Tänkte omskola, men jag tror att handen får vila några dagar till. Det går inte ifrån oss.

Högerhanden ska väl hitta nån rabatt att mylla och ogräsrensa.

Vi har fått stolpar för markering av var vi vill ha fram fibern, de kan ju komma på plats idag. Den 5:e börjar de gräva.

Det har blivit lite hets. Vi skulle inte börja förrän till hösten, men företaget fick ett arbetslag över och då fick vi dem.

En Estländsk natursida ger mycket fin insyn i djurlivet om våren. Framför allt fåglar, men där finns också Hjort, Säl, Grävling och Björn.

Havsörnen och Ugglan har redan kläckt. Svarta Storken och Ormvråken(två par) ruvar fortfarnde. Två par Fiskgjuse håller på att reda sig för häckning. Det kan komma fler efterhand som de bestämt sig.

Gå gärna in där och följ djurlivet, så nära som man aldrig ska komma annars.

Till vänster väljer man vad man vill se och i en list uppe till höger väljer man språk.

Kan vara bra att vakna till på morgonen. Några kameror har infrarött, så man kan se vad som sker i mörkret,

Länk.

Pontus ville inte fiska med eget spö, i går.

Däremot fick han verka som fiskecoach åt Eric.

Bråte från botten, som skulle rensas från spinnaren. Lina som trasslade sig

Tunn fiberlina, som passerat 10-årsåldern är inte så samarbetsvillig.

Nu blir det tillfälle, att byta ut den.

Eric ser upp till sin bror Pontus och sin store kusin Max.

Max, som ska till Ulricehamn och röntga en höft idag, som spökar.

Hustrun har redan åkt och hämtat honom.

Idag drar vi igång trädgårdsarbetet på allvar.

Värmen kommer och det har gått några dagar sen operationen.

På onsdag kommer Pontus och river mossa. Han ska fira sin mors och morfars födelsedag först.

I morgon är det trivselträff i PRO. Jag har inte deltagit i förberedelserna, så mycket.

Bl.a är det modevisning. Jag brukar ju gå på Catwalken, men den här gången tänker jag bara närvara. Vice ordföranden tar hand om mötet.

Visste ju inte hur jag skulle känna mig efter operationen. Det har blivit över förväntan, så det blir stadsresa i alla fall.

Omskolningen av frösådder närmar sig snabbare än planerat.

Det har växt och utvecklats väldigt bra.

Efter det ska de ställas ut i växthuset.

En liten byggtork får stå för stödvärmen, när solen vilar sig.

Eftersom jag slapp i från gipset, så ska det gå bra.

Griper plantorna mellan tummen och långfingert, sen får högerhanden göra mesta jobbet.  

Knoppar som sväller/brister(var det Karin Boje?). Päronträdet, med sina tre sorter är översållat med knopp. Efter tre år av ganska kraftig beskärning, så riktigt exploderar det.

Med sina tre sorter, Augustipäron, Dubbel Philip och Göteborgs Diamant kommer det att digna under tyngden om man inte kartrensar.

Så vitt framt Humlorna vill och vi slipper i från regn eller nattfrost. Om någon månad vet vi bättre.

Flanören fick en helsida i Borås Tidning idag. Låt vara att bilden tog halva utrymmet.

Hade egentligen inte tänkt att delta i nåt sånt den här gången, men Marianne bad så snällt.

Kjell Eliasson får ständigt nya uppdrag. När han arbetade på Monsun-Tison blev han snabbt ordförande för Metallfacket. Han har varit regionpolitiker för Vänsterpartiet och han hann inte ens gå med i PRO innan han blev vald till ordförande.

Lagom till 70-årsdagen skall Kjell för andra gången operera en handskada. När vi träffas på PRO Centrums nya kansli i Träffpunkt Simonsland inleder han med att berätta hur han skadade sig och fick åka ambulans till Göteborg.
– Vi brukade ju prata om blåljuspatienter i regionen och nu när jag fick åka ambulans bad jag att de skulle sätta på blåljuset så jag fick känna hur det var. Men det var inte värt blåljuset och sirenerna, säger han leende och pekar på handen.
Det politiska intresset började tidigt hemma i Sjuntorp. Kjell gick med i dåvarande Sveriges kommunistiska partis ungdomsförbund 1962.
– Hade du pratat med min lärarinna skulle hon ha sagt att det inte var konstigt, säger Kjell och berättar om hur han reagerade när en klasskamrat fjäskade för fröken med att bära hem ben till hennes hund och ge henne äpplen.
– Men det fackliga började inte på allvar förrän jag gått på folkhögskola och på AMU-center och kom till Monsun-Tison i Borås.
Här blev Kjell fackordförande 1974 och var kvar på den posten fram till 1998. Skälet till att han då slutade med det fackliga arbetet var att han fick uppdrag för Vänsterpartiet i regionstyrelsen.
– Det var en av de största våndorna jag varit med om, att sluta efter 25 år som klubbordförande, säger han.
I dag när han ser tillbaka är han glad för det pionjärarbete han var med om att genomföra när företaget flyttade till Ryda och arbetsorganisation och löneorganisation omformades, som Kjell ser det till det bättre.
Ett annat pionjärarbete som Kjell i dag är glad över är bildandet av regionen. Han var med i förberedelserna, sedan blev det 12 år i regionutvecklingsnämnden och uppdrag bland annat i regionstyrelsen och regionfullmäktige. Och nu har han fått ett nytt uppdrag som han tycker är intressant, i viltförvaltningsdelegationen under länsstyrelsen, som bland annat beslutar om licensjakt och skyddsjakt.
Kjell har tillhört förnyarna inom Vänsterpartiet, men säger att han också försvarat sina partikamrater från 30- och 40-talen som hyllade kommunismen och menar att man måste se detta utifrån den tidsanda de levde i. Samtidigt tillhör han dem som alltid vunnit respekt bland motståndare i alla läger.
– Jag har haft lika lätt att ta en pilsner med en moderat som en partikamrat, säger han. En grundinställning är att hur oense vi än är just nu så har vi annat att prata om i morgon. Resultatmässigt tror jag det har lönat sig bättre att se möjliga framgångsvägar i stället för att odla konflikter.
När Kjell fyllde 65 blev han uppringd av ordföranden i PRO-distriktet.
– Han ringde inför årsmötet i PRO Centrum och sa att de tänkt sig mig som ordförande. Men jag var inte ens medlem i PRO. Så jag nominerades som ordförande innan jag hann bli medlem, berättar han.
PRO Centrum är den största av PRO-föreningarna i Borås med cirka 570 medlemmar.
– Men jag har lyckats sänka medlemsantalet med 35 personer, säger Kjell med glimten i ögat.
Han förklarar det med föreningens extremt höga medelålder, det blir allt vanligare att de riktigt gamla lämnar PRO och det är inte helt lätt att locka nya medlemmar.
– Där har vi en kod att knäcka för att på ett naturligt sätt få med de yngre pensionärerna, säger Kjell.

Kjell Eliasson
Fyller: 70 år den 19 april.
Bor: Äspered.
Familj: Hustru, två barn, fyra barnbarn.
Gör: Är ordförande i PRO Centrum i Borås, leder datacirklar i föreningen. Har mindre politiska uppdrag, är bland annat med i arvodesberedningen i Borås stad.
Intressen: Odling, "jag vill följa det som växer, inte det som finns runtomkring, jag odlar grönsaker och sår och förökar gamla kulturväxter". Brottning, har varit ordförande i Borås brottarklubb, är nu suppleant i styrelsen.
Övrigt: Kjell har varit aktiv i kaninavelsföreningen. Under en tid födde han upp kaniner och åkte på utställningar med dem.

Marianne Hedenryd

familjeredaktör

Det blev en upptinande Backsippa, efter nattens frost. Det är ett återseende, den har varit med som späd planta för ett par veckor sedan.

Hemma igen från eskapaderna på SU i går.

Mot förmodan fick jag åka hem samma dag.

Operationen gick bra. De bedövade nerverna i armen, så den dängde som vilken köttklump som helst.

Men bedövat var det.

Folk runt omkring skrattade när jag vaknade upp från en djup okonstlad sömn med mycket snarka. Doktorn hade börjat sy och när bandageringen var klar körde de ner mig och jag fick hett efterlängtat kaffe och smörgås.

Han hade skurit en bra bit, från första knogen på pekfingret(på insidan), ner över handleden och lagt in inplantatet.

Framåt niotiden i går kväll kunde jag hantera hand och arm riktigt bra.

Jag slapp gips och har bra användbarhet i handen.

Känner förvånansvärt lite, men man ska väl inte ropa hej, för tidigt.

Bilden kommer senare, det är inte ens säkert att den är tagen ännu.

Sandhammarens fyr är lite speciell, både i konstruktion och färg. 

Falsterbo fyr är rejäl. Den blåser inte i kull.

Vi var på fotohåll för Smygehuk också, men det blev inga bilder, den här gången.

Det var gott om plats i blåsten, på Sandhammaren, att rasta hundar t.ex

Vi gjorde en strandtur idag, från Skillinge till Falsterbonäset.

Människor och fåglar höll sig i lä. Bara på golfbanorna som det var aktivitet.

Men, inne på Olof Wiktors bageri och kafè i Glemmingebro, var det fullt tryck. Vi fick inte bara köa till toaletten, utan för ett bord också.

Lite bageriprodukter, bl.a knäckebröd på Levain, följde det med hem. Kavringar köpte vi hos Mellbybagaren i Kivik i går.

Ja, i morgon är det hemresa och sen står det inte på förän det är torsdag kl. 07.00, då jag ska infinna mig på SU för operation.

Då börjar hela processen om med handen.

En och annan kanske märker att jag ställt om lite på bloggen.

Ny header och likaså bakgrund.

Vitsippsbacken är från naturområdet kring Gislövs stjärna och terrakottatingen, är "krukfötter" i lera.

Den sistnämnda fotade jag när vi hittade en oas inne i Simrishamn. Det hette Apotekarens och saluförde krukor mm i en massa varianter. Mycket tarrakotta. De sålde även krukodlade Fikonträd, citrusfrukter och Persika, bl.a

Inget med hem. Skulle varit krukfötter då, men de var för stora. Förmodligen avsedda för stora krukor i paradträdgårdar.

"Originalbilderna" nedan.

En riktigt stor bakluckeloippis ägde rum i Simrishamn i går.

Mycket skräp, men hustrun hittade långa nostalgistrumpor i ylle, såna som kliade på benen.

Tre par i olika kvalitet och färg.

Betydligt dyrare blev det i en annan affär med kläder och väskor. Visserligen fick jag en hatt men det går inte att bortse från att det blev dyrt.

Tidig eftermiddag tog vi en långpromenad i ett kulturarv. Bevaransvärd natur, Lokaler för idrott och kultur, Gislövs stjärna.

Mest i ögonen fallande var alla Vitsippor. Fullt utslagna täckte de marken mellan Bok, Kaprifol, Björnbär och Murgröna.