Två, av c:a 14.000 Deras avskildhet var begränsad.

Om ett par månader är det dags igen.

Petra Mede förgyllde Guldbaggegalan.

Hon har humor, elegans och känslighet.

Saknar egentligen bara ett skämt, som skulle varit en beskrivning av verkligheten.

Att SJ får sätta in en extra boskapsvagn till Trollhättan, för att få hem alla Baggar.

Det blev inte många Baggar över till andra, tror bara att det var bästa manliga huvudroll och kvinnliga birollroll som inte hade producerats i Trollhättan.

I flera kategorier var det bara filmer från Trollhättan och Västra Götaland. Bl.a Biopublikens pris. T.o.m Bamse har flyttat till Trollhättan.

Ser man till de senaste åren, så verkar det som om Film i Väst är den stora vinnaren på att det startas nya filmregioner, bl.a Stockholm-Mälardalen.

Och återväxten är inte dålig. Ser man till de projekt man håller på med i Trollhättan, så var det inte sista Guldbaggen som gick dit. Även om Film i Väst i många stycken spelar på den internationella arenan numera, med god framgång, så har Guldbaggarna fortfarande sitt värde. Blott Sverige Svenska Krusbär har.

Filmbrancchen har varit och är mycket mansdominerad. Film i Väst vill råda bot på det genom uppstarten av projektet HUB. Ett antal filmaktiva tjejer, som får stöd av landets kompetenscenter i film.

Från vänster till höger på bilden är Erika Malmgren, Charlotta Miller, Lovisa Löwhagen, Alexandra Lind, Clara Olausson, Marie Söderpalm, Minka Jakerson (ej med på bilden: Arghavan Agida) Fotograf Jessika Jankert.

En storfilm är inte gjord i en handvändning. T.ex Turist har tydligen varit ett 10-årsprojekt.

Det Nordiska samarbetet inom filmen är befruktande. Tidigt var det von Trier som gjorde film i Trollhättan. Nu byter man regissörer och skådespelare, allt till fromma för filmen.

På Danska motsvarigheten till Guldbaggegalan hade Film i Väst ett 40-tal nomineringar.

Gränsen mellan Sverige och Norge verkar heller inte svårforserad, åt något håll.

Liv Ullman är ett tidigt levande exempel på detta.

Hennes tacktal i går var storartat. Kopplingen mellan våra utvandrare och främst Kristina från Duvemåla, som aldrig redde sig riktigt i det nya landet, utan slets av hemlängtan. Mycket fin parralell till vår situation idag, då det land Kristina flyktade får ta emot flyktingströmmar från vår tids krishärdar.

Bara att hoppas att det trängde in i folkdjupet.

Men varför fortsätta att envisas med att hålla Guldbaggegalan i Stockholm. Stockholm som verkar vara ett passerat kapitel i filmvärden. Arrangera i stället evenemanget på modern filmmark. Låt de gamla verkstäderna vid Göta älv få lite extra glans, genom att en gång om året ges samma glans som under "rysstiden". Rysstiden? För den yngre gererationen, kanske det behöver förklaras. På 1920-talet beställde den unga Sovjetstaten 1000 lokomotiv, vilket skapade NOHAB:s guldålder.

Jag har ett litet speciellt förhållande till Film i Väst.

Jag satt i regionutvecklingsnämnden(RUN) i Västra Götaland i tolv år. RUN var huvudman för Film i Väst. Filmverksamheten var ingen självklarhet, allra minst att regionen skulle ställa upp med pengar. På den borgerliga kanten, talade man om självfinansiering och att de skulle göra filmer som "gick i hop".

Ja, ja. Då hade väl ICA-Stig nominerats till bästa manliga huvudroll och en filmkloak fått byggas ut från Trollhättan.

Det är inte efterklokt av oss som slogs för VG-regionen ,som en filmregion, men nu vet man bättre. Även på högerkanten.

Vi missade "hänga på låset" med några minuter, men det var det andra som inte gjort. Efter första ruchen, blev det dock tomt.

Vi hade bagagen full och en kartong därtill.

Ett riktigt nöje att gå omkring och lägga saker i rätt container.

Den här kassen från Olof Viktors bageri på Österlen, har tjänat vår tidninginsamling väl, i snart ettochetthalvt år nu.

Tömmer den och tar med hem, liksom en liknande från Cramers i Hillared.

 Gjenbrug som Danskarna säger.

Avfall ja.

Vi tog en sväng till Lassalyckan i Ulricehamn, för att se hur långt förberedelserna inför Västgötaloppet kommit.

Ett litet referat från den turen kan komma senare,

Men det var en sak som blev väldigt påtaglig.

Skidåkarna förbränner inte bara kalorier och släpper ut svett.

Parkeringarna, överfulla med bilar, visar att det vällovliga motionerandet och i övrigt vistelse i naturen har en baksida.

Parkeringsplatserna var överfulla med bilar.

Flanören kommer inte undan ansvar, den röda bilen i mitten på högerbilden framfördes av signaturen.

Har skickat in min rapport till SOF om antalet fåglar vid matningen.

Inte lika många i år som förra året, men ändå stolt att få med Stjärtmesarna.

Stenknäcken och Grönfinken lyser dock med sin frånvaro.

Har tittat extra noga efter nån rovfågel att få med i räkningen, men det gick tomt.

Påkörd på väg 40 i höjd med Hökerum. Som om inte en påkörning var nog, blev det två.

Verkar ha varit en riktig olycka. Vargen bara sprang ut på vägen, framför en bil och efterföljande buss.

På andra håll tjuvjagar man varg på det här viset, när snötäcket blivit tillräckligt svårforcerat och djuren söker sig till vägarna.

Kolla gärna länken till BT.

Nyheten har även vevats på Radio 7 på morgonen.

Säkert en kringströvande varg. Det kommer såna till Sjuhärad då och då. Vi har lämpliga områden som skulle kunna tjäna som revir, men det gäller att de hittar varandra. Bl.a mellan Ulricehamn och Jönköping, men även söder Bollebygd-norr Kungsbacka, bort mot Sätila. Även mellan Borås och Vårgårda, där vi bl.a inte var långt från närkontakt, när en varg sprang över vägen. Vi nämnde det inte för nån, på ett par år, för att slippa hysterin.

Tror att jag ska köra samma väg idag, tänkte åka till Lassalyckan och se hur det går med snö och spår inför Västgötaloppet.

Trivselträff på PRO i eftermiddag.

Huvudnumret var en tjej från Civilförsvarsförbundet, som talade om "Säker äldre".

Jag deltog, något av de sista åren i Regionfullmäktige, i en enkät om vad vi tror om olika dödsorsaker.

Enkäten kom upp idag, i samband med att vi talade om de vanligaste dödsorsaksolyckorna.

Själv har jag trott, liksom befolkningen i övrigt, att det är i trafiken de flesta dör. Men så är det inte.

Det är fallolyckor, som står för det övervägande flertalet.

Allt från att bebisen ramlar ner från skötbordet, via arbetsplatsolyckor till att pensionären ska tvätta fönster eller byta gardiner.

Intressant och lärorikt.

Vi gjorde en s.k Januaritolva, en sittande tipspromenad.

Jag hade gjort frågorna och utöver mig var det bara hustrun som inte fick deltaga. Jag hade testat frågorna på henne.

Det är "en miljon" i pris. Ja fast man får gå vägen över några "Trippelskraplotter", som egentligen utgör priset, men där kan man vinna en miljon!

En av deltagarna i vårt lag i PRO-vetarna vann, vilket visar att i alla fall en i laget är rätt kvinna på rätt plats.

Äntligen lite vinter. Vackert efter några cm. snö och vi ska få behålla -graderna.

men det ger ingen fiskeis. Till det behövs minst tre dygn med -10 eller mer.

Var inte mycket till is förra vintern och den här har inte börjat så bra. Låt vara att vi har haft bärig is i mars vissa år. Så än kan det hända.

Kanske tar fram grejerna i morgon och slipar krokar. Hustrun är halvdag på PRO-caféet. Kan väl pyssla med det efter lite snöskottning. För denna verkar bli liggande.

Ska också se om det går att få lite vinterbilder.

Strax efter starten i tjernas Västgötalopp för två år sedan, någonstans i mitten av startfältet. Bl.a Hanna Falk låg längre fram och grundlade slutsegern.

Det börjar närma sig Västgötalopp på skidor igen.

Skulle ha varit in till byn, på styrelsemöte med ÄIF i går kväll, men jag avstod. Vi hade precis kommit hem och bl.a legat i 60 km/tim. på 40:an, växlat ner ytterligare på våra spåriga småvägar. Så det blev att ringa och meddela, att jag inte ville ge mig ut en gång till i snön. Det var ju i egenskap av revisor, så jag var inte oumbärlig.

Snö som vore välkommen till Västgötaloppet, men ack, den regnar bort. De är mest beroende av 5-10 grader kallt, så att de kan göra snö. Kanonerna i Ulricehamnsbacken ska även de backa upp i år.

Om en stund ska vi åka till Bollebygd.

"PRO-vetarna" har en drabbning. Jag har fått hoppa in i laget på grund av tillfälligt frånfälle. Skulle varit lagledare, men man får vara beredd på förändringar.

Vi möter Bollebygd och Sandared-Sjömarken. Ingen sinekur, Bollebygd blev distriktsmästare i fjol och gick till regionfinal. En medlem i Sandared Sjömarken är tävlingsledare, men ingen mannmån. Rent spel.

Riksfinalen går på Zinderella frampå försommaren.

Mycket talar för att man får betala biljetten själv om man vill åka med.

Men det är trevligt, med samvaro, hejaramsor och lite tjöt.

Några cm. snö i morse. Ska väl försvinna under dagen, men det var vitt och fint när jag hämtade tidningen.

Enbusken står på grannens tomt, i siktfältet från vår ytterdörr.

Har barnen julgransplundringar nu för tiden? Det är väl 20:ondag Knut i dagarna?

Då sjöng man ju bl.a om Enebärabusken. Lite lustigt, det var ju en gran. Men dock grön, i bästa fall.

Partiledardebatt på radion.

Det fanns en tid, ganska lång, som det var av högsta intresse.

Numera lyssnar jag inte ens förstrött.

Mycket igenkänning, något intressant, hur de formulerar samma saker men på ett nytt sätt.

Hustrun var lite orolig för halkan, när hon skulle in till sin halvdag i PRO-caféet.

De två smällarna som drabbade henne med V-50:n, sitter i kroppen fortfarande.

Inget telefonsamtal hittills och nu bör hon vara ute på 40:an. Kan naturligtvis hända nåt där också, men känns lite säkrare än småvägarna.

Här är fullt ös inför nyårsfesten i kväll.

Mat och dryck och andra förlustelser.

Kommer inte ihåg vilket år det är i ordningen det är, som vi fyra familjer går ihop för nyårsfirande.

Många år blir det...

Hoppas alla följare får ett gott nytt år, kryddat med en trevlig nyårsafton.

Får se om det blir något eftermäle i morgon.