Den gula Rudbeckian står lysande gul länge. Mycket effektfull t.ex vid skymning.

Hörde på radion, att Novus vägt ihop senaste månadens opinionsmätningar, som visar fortsatt egen majoritet för de rödgröna.

Livet blir ju inte bättre för Alliansen av att det mestadels är kvinnor som inte bestämt sig för hur de ska rösta.

Det är ju inte direkt Alliansens paradfrågor som tilltalar kvinnliga väljare. En avklippt hästsvans kan nog heller inte vända opinioner

Ingen färsk vinterbild. Det är liksom inte läge för det i år.

Bilden är från Skidstadion i Ulricehamn, inför Västgötaloppet 2012.

Vi får verkligen hoppas, att temperaturen kryper neråt fort, så att man hinner göra den snö som behövs till Västgötaloppet 2014.

Kanske Tomten skulle kunna komma med lite kyla.

I Ryssland heter Tomten "Fader frost".

Victoria och Reinfeldt representerar Sverige vid minneshögtiden över Nelson Mandela.

Kungahuset kunde ju ligga i lä, men högern och sedemera Moderaterna var aktiva motståndare till solidaritetsarbetet med Sydafrika.

Min första aktivitet till stöd för ANC och kampen mot Apartheid skedde hösten 1962.

Vi delade ut flygblad utanför affärer och även Systembolaget, där folk gjordes uppmärksamma på vilka varor som kom från Sydafrika.

Efter några år var de ur sortimentet. Folk svarade upp bra på uppmaningarna.

Men högerfolk fortsatte, de var emot bojkott!

Högern kallade, liksom USA och England, ANC för en "terrororganisation".

Man förmådde inte ens se vem som stod för terrorn i Sydafrika, Apartheidregimen.

Både S och V har uppmärksammat Moderaterna på sitt agerande. Kravet att de ska be om ursäkt när de kommer till Sydafrika är mer än berättigat.

De riktiga Ålarna har simmat till Sargassohavet, verkar bara vara de hala Bilt och Reinfelt kvar.

ANC och Sydafrikanerna vet precis vem som stödde dem respektive var emot i de långa svåra tider som föregick demokratiseringen och Mandelas frisläppande.

I det, har inte Moderaterna nån del, tvärtom, de hamnade på förlorarsidan

  Världscupen på skidor har startat, men Stjärtmesarna dröjer.

De brukar inte komma förrän kylan sätter in och födan i naturen blir svåråtkomligare.

De är mysiga, fjäderbollarna med mininäbb, pepparkornsögonögon och den långa stjärten.

Mysigt var det också att titta på VC i skidor från Kuusamo i går.

Jag har inte så svårt att se de norska tjejerna som segrare, Björgen och de andra är duktiga och trevliga idrottare. Hörde att Björgen brukar bjuda hem svenskor och andra till sig för att träna ihop.

Men visst blir det lite enformigt med alla dessa "rödklädda".

Våra egna åkare ser ut att få en fin säsong och det var spännande att följa bl.a Kalla och Hellner i går.

Lokalt är det stor nyfikenhet på Hanna Falk, som är återställd från en besvärlig sjukdom.

Hon var och vann en fristilssprint i helgen. När det blir dags för den diciplinen i VC, är hon med i landslaget igen.

Många är väl de som väntar en OS-medalj till staden vid Åsunden.

PRO-caféet har fått en extra stor beställning, så vi griljerade en skinka i går kväll, skaffar några backar dricka på vägen in med skinkan, idag.

F.ö är adventsbelysningarna uppe nu och granen mot vägen blev väldigt fin i år. Kan vara lite svårt att få ljusen harmoniskt, då den står i en slänt och halkrisken uppenbar. Med fara för egna lårbensbrott övervann jag försiktighetsreglerna och fick lamporna där vi ville ha dem.

Lite snö, så kanske det blir en dagens bild framöver.

Redan i början av veckan hade en del börjat rigga för advent.

Ljusslingor, julgransljus och fönstren fick stjärnor och adventsstakar.

När vi kom hem i går så hade grannen rakt över fått upp sitt.

Bilden är tagen för en stund sedan. när jag hämtade tidningen.

Eftersom vi har annat för oss, så väntar vi med vårt menageri tills söndag.

Efter en del regnande så behövde båten ösas. Vattenståndet har äntligen stigit lite, om än bara någon decimeter.

Efter ösandet, så drog jag upp den närmare land.

Vi är bara två som har båtarna kvar i sjön. Så jag kan visa bilder på samtliga båtar utanför Nabben. Glada i att fiska, så sätter vi alltid hoppet till ytterligare en fisketur. Grannen var ute härom dagen, på sitt favoritställe, "11-metrarn" som egentligen bara är sex meter djup, men namnet är till för att förvilla och undvika överutnyttjande. Sportfiskare är ett lurigt släkte.

När jag öst båten, så var den klar att tas i bruk. Ungefär vid detta inläggs intåg i syberrymden, så går jag ner för att ta mig fisketur.Både trolla och "kinka" eller pimpla som är det mer kända uttrycket.  

Det är inte så besvärligt att ge sig ut. Vädret är ju bra, ingen blåst och grejerna står redan vid sjön. Så här sent på säsongen är elmotorn oöverträffad. Fisken blir stelare i det kalla vattnet och man kan näst intill stå still med Minkotan.

Däremot är det lite knepigt med betet. Gäller inte riktigt samma förutsättningar som tidigare på sässongen. Men jag satsar på mörka Woblers. Skulle solen börja lysa starkare, så blir det gult eller ljusgrönt. Var och en blir salig på sin tro.

Max, älsta barnbarnet, hade som liten pojk en krassare inställning.

När jag visade honom en rödvit HiLo som var ganska illa åtgången av Gäddtänder, så frågade han om jag brukat använda woblern mycket. Ja sa jag. Då är det väl därför du fått så mycket fisk på det. Han förstod, att i draglådan blir det inte så många hugg!

När båten var färdigöst och uppdragen, så tittade jag ut över sjön. Såg jag rätt?

Använde kameran som kikare och jodå, det var en Skäggdopping. En årsunge.

Det gick ingen nöd på den, fick t.o.m upp mer mat än den kunde svälja. En hygglig abborre blev lite för mycket, så den släppte i den igen.

Man kan bara spekulera om varför den är kvar. Ovan vattenytan så lockade den hela tiden. Saknade väl sina syskon och föräldrar. Hade den inte varit flygfärdig, när de andra gav sig iväg?

Blir den kvar, kommer den att gå under när isen lägger sig.

Lite som att pissa på sig när det är kallt ute. Nu är bytesfisken stel och lättfångad av den lägre vattentemperaturen, men när isen lägger sig är det kört.

Vi får hoppas att den ger sig iväg i tid.

Vår Doppingkulls födelsevik, liksom Knipa, Skrak, Änder och Trutar ligger öde och mörk nu. Den har sett för tråkig ut, med det låga vattenståndet. redan kommen decimeter har rättat till en del.

Slottsruinen börjar krypa fram bakom de avlövade träden. 

De gamla lokstallarna i Borås, renoverade till konsert-mäss-och konferenslokaler, har verkligen blivit ett lyft för Borås.

I går var det galakväll, på Åhaga.

Borås symfoniorkester, under ledning av Joachim Gustavsson, spelade Nordisk musik, bl.a Grieg, Sibelius, Alfvén och Lars Erik Larsson.

  Gitta Maria Sjöberg, primadonna på "de kongelige" i Köpenhamn, sjöng maken Matti Borgs sånger till dikter av Gustav Fröding, men även Ture Rangströms "Fem ballader" och några extranummer. Enligt dirigenten Joachim Gustavsson, bestod kvällen bara av "extranummer".

Vid sidan av Gitta Maria, var kvällen höjdpunkt, utdelningen av Europas största textilpris, The Nordic awards in Textiles, till Annika Ekdahl från Olofsström, för hennes storslagna gobelänger.

En gobeläng utgjorde även fond till kvällens scen.

Priset, som delades ut av Stiftelsen Focus i Borås, ur Landshövdingen Lars Bäckströms hand, är på 250.000:-

Annika Ekdahl fick berättigad uppmärksamhet med kraftiga ovationer och bl.a en Textilkunnare från Nya Zeeland hade flugits in i anledning av eventet. Annika Ekdahl ska om någon vecka även få en medalj ur kungens hand på slottet. Lars Bäckström skämtade om att han inte var kung, men jämväl Kungens befallningshavare i Västra Götaland.

Bäckström, som gjorde en mycket handfast beskrivning av människornas slit med jord och ull för att leva, har blivit välförtjänt uppskattad i såna här situationer och många Boråsare minns fortfarande hans briljanta avtäckning av Pinoccio.

Vi hann även byta några ord, partikamrater och politiska kompisar som vi varit.

Men den stora behållningen för kvällen, utanför scenen, var ändå pratstunden med Gitta Maria Sjöberg.

Vi känner inte varandra, men vet vilka vi är. Hon är 12 år yngre och jag såg väl bara henne i barnvagn körd på Blaxtorpsvägen av mamma Charlotta. Våra föräldrar umgicks lite och hennes storebror lekte med min yngste bror.

Hon kom ihåg blommorna hon fick av oss när hon spelade i Lady McBeth på Göteborgsoperan och var hjärtligt glad för gårdagens blommor också. Vi fick även tillfälle att hälsa på maken Matti Borg. Det var ju fler som ville tacka för föreställningen, bl.a ett par grannar från Blaxtorp, som jag aldrig träffat, men de flyttade in i "Kindskogs hus" 1970.

Ja... Kindskog skulle också vara värd en mässa, siste kusken på Sjuntorps gård som han var.

Efter Lady McBeth, skrev jag att "det har gått bra för Ture Sjöbergs tös".

Ett uttalande, som gårdagen inte gav anledning att korrigera.

Ångrar egentligen bara, att jag inte tog med kameran.

Bilden, på Gitta Maria och Maken Matti vid ett gemensamt framträdande, har jag hämtat från nätet.

Samma sak med Gobelängen av Annika Ekdahl, som utgjorde fond till gårdagens konsert.

Plockade ihop lite Solrosfröer på COOP i våras.

Bl.a en som verkade intressant. Gul med mörkare nedre halva på blombladen och lite annorlunda fröhus än de vanliga har.

Fröna var inte stort mer än boss(bôs på Västgötska).

Tre frön grodde! Vi vårdade dem ömt och plantorna fick en egen kruka, när de växt till sig en ännu större kruka.

Men skulle de då aldrig gå i knopp och blomma?

Sent om sider kom det knopp och innan första frosten hade en blomma slagit ut.

De har klarat av frostnätterna mycket bra och nu börjar de komma med blom på bred front.

Men sent.

Tittade aldrig så noga på fröpåsen, men den behöver sås ett par månader tidigare, i början av mars.

Ska skaffa frö nästa år också och ge den bättre förutsättningar.

Har även sparat första blomman, sen den vissnat. Lite kul att se om fröna är användbara.

Blomman är trevlig, kommer med mycket knopp och kraftig så den står emot väder och vind bra.

I går talade vi om att ta in den och framför ett fönster få visa vad den har att ge. Så skedde också.

Har inte fröpåsen kvar, men det ska nog reda sig ändå.