Interreg Sverige Norge, är ett EU program som startade 2008 och sjunger nu på sista versen.

Styrkommittèn, som är operativ, hade sitt sista möte i går, resten kommer att skötas på mejl i fortsättningen.

Övervakningskommitèn, som får hålla på till the bitter end, har möte idag och det planeras ytterligare minst ett.

Jag representerar VG-regionen i båda.

Upp i svinottan i går, för att ta bussen från Borås till Göteborg kl. 05.20 Tåg genom ett vackert försommarlandskap, vilket inte blev sämre i Kornsjö.

Det är bekvämt att åka tåg, även om det tar lite längre tid.

Just nu sitter vi och harvar årsrapport för 2012, vilken bl.a innehåller ett antal bilder som jag tagit, utvärdering av det hittillsvarande arbetetet. Ingen byråkrati är svår nog för den Europeiska Unionen!

I den Norska delen av programmet, är det Norska staten, som har motsvarande uppgift.

Församlingarna, SK och ÖK är en salig blandning av kommun-och regionpolitiker, Länstyrelse-och EU byråkrater och en och annan egen företagare.

Till detta en ganska stor tjänstemannastab, duktiga, men många.

Fyra stolta damer redovisar årsrapporten 2012. Birgitta Nolstam och Birgitta Jarlås(med telefonen till en ledamot som inte kunde deltaga) från Tillväxtverket och Anita Sandell och Annica Westerlund från förvaltande myndighet, Länstyrelsen i Jämtland.

ÖK är ju tillsatt av Tillväxtverket, som vill ha en reseräkning, som inte är en blankett, utan fyra!!!

Undrer om Annie Lööf fyllde i dem när hon var ute och slirade snett?

Eller är det ett resultat av hennes slirande? Jag frågade, men de bara log förläget.

Vid en liten promenad i går eftermiddag, så kom jag till Hamar kamraternes (Ham Kam) hemmaarena.

En fruktad arena, där mången duktig bortaforvard fått benen kapade och långa rehabiliteringar som följd.

En stor publikgrupp hetsar efter decimering av motståndarna.

Det är ju sport vi talar om, eller...?

Akta benen! när du här inträder, Ham Kam:s hemmaarena med sitt konstgräs, varpå ett och annat ben eller knä deformerats.

Vid 18-tiden går tåget från Oslo och hustrun står på Borås C, 23.30, för att hämta.

Lite vemodigt, att det lackar mot slutet. En ny programperiod börjar 2014, men då står jag inte till förfogande.

Skulle vara 73 år, när den perioden är slut.

Återkommer med ett ilägg om ett trevligt inslag i tågresan mellan Oslo och Hamar(Gardemoen).

Det är dags för kreativitetstema, INRAMAT.

Efter att ha försökt med Domherre i grönska, sjöfåglar i grenklykor och insekter i blommor, så gick jag till arkivet ändå.

En viss bredd på trissen blir det, med Borås djurpark, Mandelmans trädgård och en vak i Ås Tolken.

Kunde inte låta bli att fotografera den okända damen hos Mandelman. Inramad av grönskan i sin röda utstyrsel.

Giraff ramar in Giraff, i Borås djurpark.

Så fort där blev en liten vak i sundet, så var Svanarna där. Inte stor öppning i isen som inramar Svanen.

Vill du se fler inramade motiv, så klickar du dig till http://fototriss.blogspot.se/.

I går var det riktigt grovarbete i trädgården.

Hustrun rensade ogräs i pallkragarna och annorstädes.

Själv djuprensade jag bl.a blivande potatisland. Jordfräste på sensommaren, men det blev inte tid att kratta ihop rötter m.m Så det vara bara att grepvända och gå igenom det ordentligt. Det blir bra, men ganska jobbigt.

Som variation, omplanterade jag försådda Astrar, Tagetes och några sorters Basilika.

Ock så lite i krukor till dottern, som hon ska ha i Olofsbo i sommar.

Solros-Krasse-Luktärter åkte ner i sålådor.

   Backsipporna står i blom. Vi har många i år, efter tidigare inte allt för betungande odlarmöda. 

Vi hann också med en sväng till Cramers i Hillared för att köpa in sånt vi inte sår själva. Bl.a Tomater och Lejongap.

Pensèerna var slut, så vi fick fortsätta till Lockryd. Där hade de, men lite medfarna, så det blev rabatt, innan de sätts ut i en rabatt, som hade lite för mycket tomma ytor, när den blev rensad. Pensèerna får lysa lite innan Tagetesen kan sättas ut.

Men idag blir det vilodag. Faster Lisa ska begravas i Lundby gamla kyrka i Göteborg.

Hon är den sista i vår föräldrageneration. En ingift faster, som jag tyckte bra om. Inte minst, för att hon hade med sig annorlunda godis, när de kom och hälsade på oss förr i tiden. Inköpt i Göteborg.

Vi får representera familjen, då mina bröder hade planerat engagemang som kom i vägen.

Det är bara att konstatera, att nu är det vi som är äldst.

Fredagen kommer att gå i hjälpsamhetens tecken. Sonens f.d fru, mor till två av våra barnbarn, ringde i går kväll och vill ha hjälp med transport av en soffa, till nya lägenheten.

Vi har ju nytt drag till bilen, så det blir att testa det och så får man känna sig lite präktig.

Dottern har fyllt år, men ska fira födelsedagen I Olofsbo på lördag. Det blir grillning m.m

"Babsans catering" träder in och har med sig allt från bestick och porslin, till grillmatt m.m Lite bortskämda har de allt blivit, men det är kul. Inte minst hustrun tycker om att dona med sånt med lite mer än handräckning från Flanören.

           All tillgänglig plats fylldes snabbt av gamla pärlor. Ett flertal fick inte rum inne på området, utan fick ställas upp på annan plats.

Äspereds hembygdsförening var lyckosamma på sin "Tändkuledag".

Skinande sol. mycket folk och utställare av många intressanta föremål. Och de fungerade!

En buss från 30-talet körde i skytteltrafik mellan "byn" och Sjötorp. På förmiddagen matade den med åskådare, som ställt bilen och valde kollektivtrafik.

Framåt dagen hade den folk i båda riktningarna, när man börjat bli mätt på upplevelser.

Det märks snart, var pärlorna finns. Många intresserade och ägarna får "hålla föredrag".

Dagen bjöd på ett flertal, men en hemmabygd skuta i trä, tröskverk sedan 30-talet och Ramsåg drivet av en tändkulemotor, var nog höjdpunkterna.

I stark konkurrens med bilar, traktorer och motorcyklar, liksom ett stort antal bruksredskap.

Till en del av detta får jag återkomma i ett annat inlägg.

Kaffet, korven och småbrödet gick åt, även om det utöver solskenet blåste en del.

           En stund efter öppnandet kom Brandkåren! Ingen fara, det var ett par killar från Räddningstjänsten i Borås, som skulle visa upp ett par gamla brandbilar. Den främre gick i Kinna på 30-talet och den bakre i Borås.

Ett för året nytt inslag, som hade några år på nacken. Ett tröskverk, som matades med havreneker, som fått hämtas i trakterna av Hällekis.Flanören minns helt plötslig damm och boss från tröskningen på logen i barndomen.

En tidig bild på den fina båten. Motorn är ett hemmabygge till 100%!

En gammal Austin, en av många pärlor på Tändkuledagen, avd. bilar.

                        Ramsågen tilldrog sig stor uppmärksamhet. Den fungerade bra i år och stabben av färdiga bräder växte. Sågen drivs av den största Tändkulemotorn för dagen.

Många åkte kollektivt från "byn". En gammal omnibuss, som visade sig ha krafter kvar, även när ståplatserna fylldes. 

                                                     
Takspån, okänt för dagens husköpare, men ack så viktiga på sin tid. Spånhyveln körde fram en hel del spån och det finns efterfrågan på dem, när gamla tak ska läggas om eller lagas.

Hackelsemaskinen tar hand om halmen från tröskningen och skär ner den till strö.

Långt från dagens hydrauliska vedklyvar, men var säkert välkommen på sin tid, då yxan varit det enda som stått till buds.

Yxan fick också en ersättning när man skulle spetsa stängselstolpar.

Det gick väl an, att stå ute och tröska, men oftast så tröskades det på logar med bosset från halm och agnar kliande på kroppen. Miljoner svenskars havregrynsgröt, har passerat tröskverk av den här typen.

  Redan för 9.00 stod folk och väntade.

Starten, 2 minuter för tidigt, precis som i Vasaloppet ibland.

Flödande sol, termometern gick mot 10 grader, varmt.

Loppmarknadsväder i Äspered.

Mycket folk ute, många hade hörsammat uppmaningen, att komma till loppmarknaden vid Lundavallen.

Som hästar på Åby, stod folk och väntade på att klockan skulle bli 9.00

Två minuter innan, så skulle Claes Persson förkunna att det var två minuter kvar, men bara rösten i högtalarna fick folk att spränga snöret.

Vet inte om det är en vana från Vasaloppet, ÄIF är ju en av traktens mesta skidklubbar.

Stig Persson är inte sen till skratt, när han kränger korta varor till en Äsperedsbekant

Är det inte lite krämartakter i Ann-Louise Helgesson, en av Äspereds IF:s mest kända damer?

Lars-Åke Ekberg, ÄIF:s starke man, skiner i kapp med solen där han står i sitt lottstånd och har full överblick på Loppmarknaden.

Claes Persson, ledare i Skidsektionen, Speaker på Västgötaloppet, var dubbelarbetande idag, både speaker och försäljare i korta varor.

Det blev snabbt trångt runt borden.

Arent Andersson, en känd Äsperedsprofil, ansvarar för "maskinförsäljningen".

De var ganska lyckliga med sin nyköpta gitarr, tjejerna.

ÄIF:s ansikte utåt vägen, förkunnar bl.a att det var hemmapremiär för herrarna i går mot Ljungsarp.

   Det var hett runt borden den första kvarten. Många gjorde fynd. En granne fick tag på ett fint solur, för några kronor. Nån annan köpte en hel bunt med fiskespön och bra rullar, för en hundralapp.

Våra egna inköp begränsade sig till tyger till mattrasor och lotter.

I år fanns inga knallar som sålde bröd eller charkuterier.

Men såldes gjorde det. Mest minns jag två lyckliga tjejer som köpt en gitarr i bättre begagnat skick.

Loppmarknaden är en stor begivenhet i Äspered. Ett samhälle, där affären lades ned för mer än 20 år sedan, där får folk själva stå för nöjesutbudet.

Inte så ofta, som det står så mycket bilar på en parkering, som det gjorde på en av träningsplanerna idag.

Den här helgen är det tätt mellan givarna i Äspered.

Hemmapremiär i herrfotbollen på fredagskvällen mot Ljungsarp, Loppmarknaden idag och så Hembygdsföreningens s.k Tändkuledag i morgon.

Men sedan lägger sig lugnet i byn. Folk får tid för att påta i jorden och lägga sista handen vid vedförrådet.

På Sjötorp pågick förberedelserna för Tändkuledagen för fullt. Remmar som skulle kortas, förlängas eller bara vaxas. Att veva igång en Tändkulemotor är ett kapitel för sig själv.

Även morgondagen ska bli fin, så Tändkuledagen kan bli rekordartad.

Man ska bl.a tröska ett 70-tal havreneker i ett gammalt tröskverk, drivet av en Sterlingmotor. Ved ska klyvas och takspån hyvlas, drivet av Tändkulemotorer. Vet, att leverantören av Havreneker vill köpa takspån för en reparation där hemma.

Men, mer om Tändkuledagen i morgon. Själv ska jag vara med och sälja inträdesbiljetter.

I morse hade jag en frostnupen Backsippa, som dagens bild.

Redan då förutspådde jag att den skulle öppna sig mot solen fram på dagen.

Jodå, det gjorde den och då såg den ut som det framgår härunder.

"I princip klart med veden", vad är det?

Jo stabben är genomgången, det gapar tomt, där det har legat inemot 15 kubikmeter Björkved.

Men varför i princip?

Jo, ungefär en halv kubikmeter håller inte måttet, måttet för att gå in i klyven.

Så i morgon, efter loppmarknadsbesöket hos Äspereds Idrottsförening, så ska vi kapa ner till rätt längd, det som inte passat in i formen.

Men redan i kväll så firas att veden är kapad.

Grannfrun kom över och talade om, att nä'r man är färidg med veden, så fick man ta en "klar med vedendrink".

Det visade sig att vi inte hade ingridienterna och sen dricker vi inga drinkar, vi dricker grogg! Så jag får gå till det egna förrådet och imprivisera så gott det går.

 Flanören har redan inmundigat en dubbel Glen Gariosch, (Glen Giri) och tjuvsmakat på grillvinet Chill out, en Zinfandelbox.

Revbensspjällen ligger nu och marinerar, kryddade för att åka på grillen vid 19.00-tiden, när hustrun sett färidgt på TV.

För den som är intresserad av gastronomi, så blir det potatissallad, tomater och vitlöksbröd till.

Som avslutning så klämmer vi en Creme caramel.

Efter mycket redigerande, dryckjomet har satt sina spår, så sänder jag ut det här meddelandet i etern.

Veden kapad, det är det till vänster i bild som ska sågas i morgon och lite till.

Provisoriskt täckt, för det har ju varnats för regn i morgon.

Javisst, på grannens kärra, uppe till höger i bild, står det två Tändkulemotorer, som ska till Äspereds hembygdsgård, för att visas upp och även vara i tjänst på "Tändkuledagen" på söndag. Mer om det senare.

          Det börjar bli en ordentlig stabbe nu, två tredjedelar är kluvet. Botten är tio kvadratmeter. Nere till vänster ligger sånt som är för långt för klyven, ja kaminen med för den delen. Det ska kapas med motorsågen, som sista momentet, innan vi täcker stabben.

          När jag fotat stabben, landade en Bofink. Med lite tele, så fångar man in dem, även om de är på långt håll.

Vilodag, betyder inte att man inte gör någonting, men man gör vad man vill. "Skrotar" som vi kallar det. Pillar lite här och lite där. Men framför allt ingen vedhantering. Har allt känningar i axlar och armar efter hivandet upp på klyven, med energirika Björkkubbar.

Vilodag har framför allt  ingen sakral bakgrund, inte för oss i alla fall, utan mer ett uttryck för att vi gör vad vi vill.

Hade det inte varit mulet i Olofsbo, i motsats till här, så kanske vi hade våldgästat dottern.

Var ute och fotade lite för en stund sedan.

De "vilda" Krokusarna står fina fortfarande, hade slutit sig mot nattfrosten.

En Bofink satt och väntade medan jag fyllde på fågelmat, förväntansfull.

Har man börjat mata, får man fortsätta. De hittar inte mycket i naturen ännu.

Sen är det väldigt trevligt, när de tar med sina ungar fram till matningen.

Mitt i det vildvuxna, kämpar de mot naturen och förnöjer oss några dagar.

           En Bofink på lite närmare håll. Fick ny mat, efter en energikrävande natt, vi hade -4, hela efternatten.

Jag har tidigare redogjort för den pågående Knipkampen. Den är nu avgjord. Vinnaren tog sin hona och förloraren simmar ensam, inte välkommen någon stans.

I går kväll ägnade de två paren sig åt varandra. Simmade kring, lite krumbukter, men mest kroppsvård och dyk.

Ett par i Doppingviken och ett längre ut i vikmynningen.

De senare flyttade sig efter ett tag, ut i sjön.

Hade jag sett dem tidigare, så hade jag mer eller mindre haft dem framför fötterna vid badstranden. Men tyvärr, så såg de mig först.

Som tidigare påpekats var det inget vidare fotoväder i går kväll. Solen stack fram några sekunder emellanåt, men i övrigt var det ganska mörkt i viken. Vattnet är mörkt och suger mycket ljus. Är det lite sol, så kan man lura kameran, genom att underexponera 1,5-3 steg, beroende på solens styrka.

Men vid igenmulet, så har man bara en svart vattenyta. Bilderna blir inte bra. Men, som en stor gillare av Kajsa Warg, så får man fördra läget.

Paret ute i vikmynningen flyttade på sig efter en stund. Hade jag varit lite mer uppmärksam, så hade jag haft kalasläge, men de såg mig först och det blev bara en flygbild, när de drog ut i sjön.

På behörigt avstånd simmade de i kring. Samma sysselsättning som tidigare, kroppsvård och dyk.

Förloraren i Knipkampen, såg oerhört ensam ut.

Hade tänkt att tillverka några holkar både för Knipor och Skrak, men nu är det väl för sent. Men projektet lever, så det blir väl att ta fram kapsågen, när vårbruket är över. Fåglarna behöver bostäder i framtiden också.

Avslutningsvis får det bli en Doppingbild. Länge låg den ena ensam i viken. Lockade lite grand, men verkade inte orolig.

Rätt vad det var så dök den andra upp och de var väldigt kärvänliga mot varandra. Dock fick jag inte övervara någon parning. De verkar ha sina rutiner och då hade jag fått vänta nån timme till.

De höll sig en stund kring "den äktenskapliga sängen", men mer blev det inte. Verkar inte som att de bygger vidare på stenarna. Får se om de föredrar strandkanten, som i fjol. Stenarna kommer att stå under vatten om ett par månader.

Det har hänt förr och då blev det inga ungar.