Första Staren presenterade sig på ett lite plågsamt sätt.

Duns, i ett av storarumsfönstren. När jag tittar ut sitter en Stare på en kruka och verkar lite borta. Framför allt så bryr den sig inte om mig.

Den har satt sig i mitt "gömsle". Där jag brukar sitta och försöka se osynlig ut när jag fotar fåglarna kring fågelmatningen.

Bilden går inte att använda i några större sammanhang, alldeles för rörig.

Ett flagnande ryggstöd till en gammal trädgårdssoffa, som jag ställt en kruka på med sittunderlag, för att komma upp lite när jag fotar.

Trädgårdsslag i två färger och det gråa i bakgrunden är en gammal fiskeväska i kanvas.

Men ändå, det är första Staren, som kunde fått ett bättre välkomnande.

Lugn, den flög i väg till ett träd och lite senare gav den sig ut på en längre flygtur.

Ett par bilder som jag inte kan undanhålla.

Morgontrött Hackspett?

Trots mulet och fortfarande inte riktigt ljust, gick jag en tur till sjön i morse. Kunde inte motstå alla ljuden från sjöfågel

Svanarna hade bytt plats, men fick ändå sällskap av ett Andpar.

Nästan så man förstår dem, att de ville komma undan de pilska Kniphanarna.

Det var ett litet skådespel, att se två Kniphanar uppvakta en hona. En annan hona längre bort, hade tydligen gjort sitt val, för hon simmade omkring med en hane.

Skådespelet kanske var en B-final, där en skulle slås ut. Morgonduell i stället för nattduell.

I spelet ingick att hanarna gjorde korta rusningar på vattnet som ibland blandades med en liten flygtur.

Det är en väldigt kort tid som Kniphanen befinner sig i insjöarna, sen drar han till gräsänklingslivet vid kusterna.

De har en särskild rörelse med huvud och hals och det stöts också ut ljud ur de spända struparna.

Både enkeluppvaktningar och dubbel dito förekom, men hanarna verkade inte vara irriterade på varandra.

Lite längre bort vid sydspetsen på Sundholmsön, kom ett par Kandagäss spatserande och verkade väldigt upptagna med varandra.

Môsaviken, eller Doppingviken är fortfarande isbelagd. Inga Doppingar i sikte och det är väl väl det.

Såg en bild på Fotosidan, som tagits i Göteborgstrakten, på en Skäggdopping. Men där har man öppet vatten.

Ser ut att bli en gråmulen dag idag. Men i morgon är det lovat mera sol och växlande molnighet. Då blir det en tur på eftermiddagen till Hornborgarsjön.

En del bilder från det starka motljuset i söndags, blev inte så tokiga, när de fått ligga till sig lite.

En del dragande i spakarna på Photoshop var naturligtvis till god hjälp.

Fredagkvällarna på TV börjar bli blaha blaha. Och nu är Skavlan slut också. Det där tävlingsprogrammet vid 20-tiden är en TV-fyrakopia. Lika blajit folk och lika skrikiga färger och programledare.

På söndag är även Brottet slut också, vi går definitivt mot sämre tider, TV-tider i alla fall.

Men det finns alternativ. Vid otjänligt väder kan man ta fram en bok och vid bättre väder tända grillen och korka upp, eller skära upp, som det handlar om idag med boxarna.

                Svanarna dominerade tillställningen. Bilden ljuger lite om man ser till helheten. Tranorna höll i huvudsak till närmare sjön. Till glädje för dem som hyrt platser i gömslena.

Som framgått i samband med "Dagens bild", så var det svårfotat i det starka motljuset men Svanarna blev ganska utkritade i medljuset också. Men jag var ju inte där för att fota i huvudsak, utan reka inför det "riktiga" besöket.

Jag lärde mig några saker, bl.a att en exponeringsmetod, där stora delar av displayen focuserar, gav oskarpa bilder.

Förmodligen, för att skärpedjupet blir för litet om man ska ha tillräckligt snabba tider och inte vill gå upp för mycket i ISO-tal.

Det blir att gå hem till sin kammare och fundera ut den optimala lösningen.

          Det verkade som "de grimme erling" höll ihop, fjolårsungarna.

Det var lite marigt att fota mot solen, men här är några hyggligt presentabla bilder. Svanar och Grågäss under inflygning. Inte en chans att få utteckning på ögonen på skuggsidan.

Tofsviporna är fotade i medljus. De var i speltagen, de med. Inte helt lätta att fånga med sina störtdykningar och ständiga byten av färdriktning.

         One man step. Omgivningen verkar inte särskilt inponerade och ingen hona verkar dras till den tidiga dansen.

Grågåsen verkar varna de sina, så de inte blir nedtrampade. de kanske har varit med förr, när det gått hetare till.

Hustrun fick åka in till stan och göra en extradag på PRO-cafèet. Ett par av "tjejerna" är sjuka. I morgon är det ju ordinarie dag, för oss båda.

Har hört en del ljud nere ifrån sjön, så jag tog kameran med och kollade läget.

Jodå, två Sångsvanar hade hittat det första öppna vattnet i sundet. Fryser sist och går upp först.

Rätt vad det var hördes ljud från luften.

Ett långt sträck med Sångsvara flög norrut. men de hade sällskap. Sex Kanadagäss hade hakat på. Såg ganska lustigt ut, med Svanarna som ville flyga i rad och Gässen som vuille bilda formation.

Svanarna hade inte mer än flugit förbi, när ett omaka par landar på isen. En Kanadagåshane och en Grågås.

De kom ihop och höll ihop på isen.

De fick se det öppna vattnet och verkade vilja gå dit. Svanarna stod i vägen, men med mycket ödmjuk hållning kom de förbi de stora fåglarna utan att bli attackerade.

Grannen hade kört förbi 7 svanar på isen i går och vi såg massor av Kanadagäss på Storegårdens stubbåkrar härom dagen.

De är på gång, men inte till nån särskilt gästfri destination.

A

De tolv Leopardungarna är som andra ungar, leker och bråkar. Mödrarna ligger lugnt och tittar på.

Mera orolig är barnafadern, som förpassats till ett "stutabås" en bit bort. Där ligger han på taket och har ständig koll bort mot de sina, tillsammans med en hona som inte fött några ungar i år.

Leopardungarna får konkurrens av fyra björnungar, tre Djärvungar och en kull vargungar, längre fram i vår.

Personalen i Borås djurpark är fantastiskt skickliga på att skapa förutsättningar, så att även "svåra" djur förökar sig. Förhoppningsvis till fromma för de tynande populationerna i det vilda.

Tog en tur ner till sjön, dels för att känna på vädret, dels för att se om där var nån fågel.

-4 grader och nordostlig vind, 5m/s.

Den vinden biter nere vid vår badstrand.

Men bet tydligen inte tillräckligt för att den skulle acskräcka en ensam fiskare bortom Vedholmen. På flytoverallen och fiskeplatsen att döma så är det nog en av vännerna från de tusen sjöarnas land.

Môsaviken, eller Skäggdoppingviken, ligger frusen och kall(vilken plattityd!). För Doppingarnas skull, hoppas jag att de har ett gästvänligare ställe att uppehålla sig på ett tag till.

Skulle tro att det knappt är isfritt till 1:a maj!

Fåren kanske redan är här innan isen gått upp!

Nej, då är det nog inget fårbete heller.

Som jag stod och fotade Môsaviken, kom där ett landande par av Kanadagås.

De cirklade lite och slog sig ner på en mörk fläck. Inget vatten, bara snöfri is.

Här är inte mycket sjögräs att få. Badstranden får vara i fred för dem, så länge den är snötäckt.

Men var ska de få tag på mat? Vegetarianer som de är.

Kanske skulle kunna rendera till eftertanke hos en och annan med samma matvanor som Kandagässen.

Ät allt, så klarar du dig alltid.

Den har det bra i morgonsolen. Kanske tror att den inte syns med grenen i förgrunden.

När jag gick ut och tittade till Ekorrarna, hörde jag ett himla väsen nere vid sjön.

Kanadagäss!

Är inte så förtjust i dem, men nyanlända kan de ju vara intressanta.

På den analoga tiden ödslades det ingen fuilm på dem.

Tog på mig lite bättre och gick ner för att titta.

De såg lite malplacerade ut. Inget vatten, inget bete.

Döm om min förvåning, när jag bara såg två Gäss. Så mycket väsen av två, inte undra på att serenaderna kan bli irriterande när de är fler. Men vad nu då? Honan är ingen kanadagås. 

Blandäktenskap?, ja det förekommer visst. Inte minst Kanadagäss har i parker setts äkta någon annan art.

Kände inte igen den.

Bläddrade i fågelböcker och kollade nätet.

Det närmaste jag kom var Stripgås. Men den förekommer nästan bara i zoologiska trädgårdar, även om rymningar och häckning i det fria förekommer.

Men det här var ingen Stripgås. De svarta strecken på huvudet är fleplacerade och den är för mörk i övrigt.

Ingen bok eller nätet kunde ge information om hennes härkomst. Den gula näbben visar att den har Assergener.

Det utesluter en ren mutant av Kanadagås.

Jag har dock en teori.

Hon är en korsning mellan Kanadagås och Stripgås. Någon ädling till kavaljer har fått sällskap och nu står de villrådliga på Tolkens is.

Hon fryser om fötterna. Ömsar fot, värmer och kyler.

Någon därute som kan belägga eller bekräfta min teori?

Rugguggla?

Nej en Koltrast som verkar frysa rejält. med -16 grader är det inte så konstigt att den burrar upp sig och ständigt byter fot. Värmer den ena mot kroppen, står på den andra.