Den kommer, men framåt eftermiddagen.

Månadsmöte i PRO och planeringsmöte inför en brottarhelg i Borås tog en del tid och kraft i går.

Som om inte det skulle vara nog, så står vi i startgroparna för att köra sonen till Säve flygplats.

Han ska se Arsenal i någon match i eftermiddag.

På hemvägen så ska blodtrycket kollas på vårdcentralen i Dalsjöfors.

Men sen ska det bli tid för "dagens bild" och kanske förhandsinläggning av morgondagens.

Vi får se.

Titta gärna in igen.

Vi är inne på andra vedklyven.

Den första var en fyratonnare men fick en krökt kolvstång, sedan älsta barnbarnet "testade" den, föll i marken några gånger efter allt för stora kubbar, som skapade obalans.

Max gav sig på större kubbar än den här, med påföljd att de tog med sig klyven i backen. Han klarade sig men klyven fick sina blessyrer.

Nuvarande, en sextonnare, gör ett gott jobb.

De största kubbarna är bäst att klyva med kil först. Man är inte ung längre.

Vi har en kubik kvar att klyva av Bok, som vi fick av en granne mot en box rödvin.

Sen ska vi gå på c:a 15 kubik Björk, men det häpar inte, vi ligger c:a 15 kubik före.

Det är ganska rogivande att stå och klyva ved, man kan fundera över både det ena och det andra.

Byggde en vedbod för några år sedan, men den har rönt samma öde som grannens dubbelgarage. Grannen har inte haft någon bil i garaget, det blev båtmotorverkstad. Vår vedbod har blivit ett allmänt förvaringsutrymme och veden får ligga ute under presenning..

På senaste tiden har jag känt att det finns en del övrigt att önska med synen, inte minst när man sitter och jobbar med bilder i datorn.

Ett erbjudande från Direktoptik satt bra.

Nuvarande glasögon är från 2006!

Efter synundersökning, så riggade optikern glas för det nuvarande behovet. Vilken skillnad. Kvällen innan kunde jag inte se vad det stod i matchtidsrutan i Englandsmatchen.

Risken är, att man sätter sig och redigerar om en massa bilder, kasserar andra, när synen har återvänt.

Kanske får en helt ny syn på omgivningen?

Men det är om 3-4 veckor.

Bra rutet av Hamrèn, när TV4-reportern ställde frågor, som om Zlatan varit ensam mot England.

Zlatan är stor, Zlatan är ett fotbollsfenomen utöver det vanliga, men vi får inte glömma att det fodras 10 spelare till för att han ska kunna visa sina konster. Zlatan själv, är inte sen att framhålla detta.

Inte minst förstår man detta efter Anders Svenssons inhopp. Det blir lugnt på mittfältet, anfallarna vet att de får passningarna där de vill ha dem, eller borde velat ha dem. Sverige gick från 1-2 till 4-2! Anders Svensson ser möjliheterna hos alla medspelare och det blir oftast bra.

Klokt av Hamrèn, att inte slita för hårt på "gubben". Många yngre spelare behöver rutin och ska bli stommen i landslaget i många år då både Zlatan och Anders S nästintill går med käpp!

Backar som spelar upp kloka bollar, avlastningsspelare som luckrar upp motståndarnas försvar och mittfält. Alla är nödvändiga, inte minst en målvakt som kan stå i vägen.

Visst, Zlatan hade en stor kväll i premiärmatchen på Friends arena, men Hamrèn har helt rätt; det fodras ett helt lag för att spela och vinna fotbollsmatcher.

Zlatan är ett stort föredöme för ungdommar som växer upp i socialt utsatta områden, med fattigdom och främlingsfientlighet. Varje gång Zlatan stolt noterar, att det gjorde jag väl bra, så är det en spark i skrevet på de ansvariga för bostadssituatinen och de sociala missförhållandena.

Esko, Mergim och Pelle, lika väl som Ritva, Soheil och Anna, mår bra av att veta detta, att alla behövs.

En lite ålderstigen bild, från Hornborgarsjön 2010.

Det är stor skam, att djurparksfolk ska behöva ljuga, för att 08-or och andra inte vill se verkligheten.

Vad är det nu som retat upp Flanören?

Jo TV4:s tittarhöjande snyftreportage om avlivning av djur i djurparker.

Klart som korvspad, att det föds mer djur än det finns efterfrågan på.

Vi vill gärna se de små nystanen rulla kring och leka, men har inte en tanke på att det finns en morgondag också.

Djurparkerna kan ju inte ha hur många djur som helst.

En tandlös och mesig Tigerunge lär inte ha stora chanser att stå för artens fortbestånd, inte minst i det fria där inte maten hänger surrad i ett träd.

Om än så gullig, så räcker det inte för att leda en flock utrotningshotade vildhästar på Tajgan.

Även i jordbruket sker ett urval. Högst var tionde tjurkalv har tillräckligt bra anlag för att få föröka sig. Bland kvigkalvar är det var tredje. Resten blir Burgundisk gryta eller djurparksdjur, antingen levande eller som mat åt Preditatorerna.

Som barn slog vi ihjäl kattungar, efter hand som de föddes, utom en per kull, för att inte kattan skulle löpa igen.

Vi hade fyra "Råttekatter".

Den sparade kattungen gick ju samma väg som syskonen, när sommaren var över, om ingen ville ha den.

Det här är ju den verklighet vi lever i.

Hur naturligt är det att kastrera djur om det inte har med köttkvalitet att göra?

Tillbaka till djurparkerna.

Många parker, inte minst Borås djurpark och Nordens Ark, deltar i bevarandeprojekt. Självklart måste man sätta ut de mest livskraftiga djuren. Tandlösa och haltande Tigrar lär inte klara sig länge, kanske till och med blir ihjälstångade av en Stenbock!

Lite raljat, men jag blir så trött.

Vi håller på att få generationer av människor, som inte har en susning om vad som är naturligt. Naturen själv gör ett skoningslöst urval. Djur i fångenskap behöver samma selektering.

Utstuderat och bondfångaraktigt, när man visar upp ett djur som litet, tillsammans med ett barn. Och djuret har ett gulligt namn!!!

Lika bra att djurparkerna tar bladet från munnen, i stället för att ljuga om verkligheten.

Tyvärr kan vi inte välja oss ett nytt folk.

Jag har uppdaterat berättelsen om sommaren med Skäggdoppingarna.

Skovelbocken har börjat hålla ihop hindarna lite tajtare nu. Börjar brännas, "fars dag" är ju till helgen.

Nu börjar det märkas i Dovhjortsflocken, att "fars dag" även närmar sig på Glaskulla. Skovelbocken håller ihop hindarna och är inte många meter från dem.

Lillebocken har förpassats till utkanterna. Skulle tro att det skett utan allt för het kamp, det skiljer för mycket på dem. Men lillebockens tur kommer, kanske redan nästa år. Man vill ju undvika inavel.

Till helgen kanske jag skaffar ett mörkt skynke och drar över mig, placerad i buskarna på andra sidan. Får se, beror på väder, vind och annat. Bl.a kommer yngsta barnbarnet Eric på besök.

Lillebocken är satt på plats nu, antingen får han bara fly undan, eller ligga och begrunda sitt öde lite avsides.

Rädsla för fotografen, får honom att närma sig flocken, men i skydd av den höga växtligheten.

The winner takes it all.

När jag blir lite för närgången, c:a 150 meter i från, så syns han ropa med sitt brölande; "Kom igen tjejer, nu sticker vi". Han samlar hindarna framför sig innan han sticker själv. En bra bit efter kom lillebocken.

Blomsterförsäljerskan Eliza Dolittle presenteras, efter 6 månaders omskolning till fin dam, av sin läromästare Doktor Higgins på en drottningbal. Eliza och Higgins till höger.

Bilderna är tagna vid ISO 3200, utan blixt. Det gav ungefär 1/200 vid bländare 2.8

PRO firar sitt 70-årsjubileum i år. PRO är yngre än sin genomsnittsmedlem!

I Södra Älvsborg köpte distriktet 2 föreställningar och i går kväll gavs den första.

Musical, My Fair Lady, med lokala förmågor.

Ja inte vilka som helst.

Gatuförsäljning av blommor, var inte riktigt lagligt och Eliza  diskuterar sitt utsatta läge med Fru Hopkins.

Higgins har börjat lektionerna med den "bonniga" Eliza.

Den pösige Higgins skroderar om att han ska göra henne till fin dam på sex månader, Överste Pickering ingår ett vad om att han inte ska klara det.

I rollistan hittade man Jan Hjalmarsson, som den bufflige självupptagne professor Higgins.

Tina rehn Wikström, som blomsterförsäljerskan Elisa Dolittle.

Henry Augustsson, som Överste Pickering och Marion Sigge som fru Hopkins. Mia Hjalmasson spelade Mrs Pearce.

Många stora rollprestationer, sparsam dekor, men desto mer satsning på kläderna. Ja skam annars i textilmetropolen.

"Med en gnutta Flax, pappa Dolittle ser en möjlighet att få lite med när dottern kommit upp i smöret.

Den självgode Higgins mästrar Eliza efter framgången på drottningbalen, att det enbart var hans förtjänst.

Finalen, Dolittle med polare tackar publiken.

Hela föreställningen genomfördes i ett härligt, högt tempo och enskilda sångprestationer duggade tätt. Men kvar mellan öronen sitter främst Roger Sandströms tolkning av "I mina kvarter".

Finalen, orkestern hyllas av ensemblen.

Vi fick kaffe och tårta i pausen som pricken över i-et på 70-årsfirandet.

i morgon är det dags igen!

Kanske blir det kaffe och tårta redan i morgon igen, för då öppnar yngsta brodern och hans fru sina portar i Sjuntorp för en syskon-med-respektiveträff.

Ser redan fram emot det. det var ett tag sedan vi träffades sist.