I bildens mitt, hitom Stadsparksbadet ligger den gamla lekplatsen och där ska även den nya ligga, som utformas efter det beslut som barnen fattar i folkomröstningen

Den 15-18 november har alla barn i Borås kommun, mellan 4 och 12 år, rösträtt i en folkomröstning om tre lekplatsalternativ.

Vi har tagit ansvaret för valet i valnämnden. Lite annorlunda val, med små valbås inlånade från Göteborg.

barnen röstar genom att skolklasser, dagisgrupper eller enskilda föräldrar följer med.

Det kommer att bli så lik ett vanligt val som möjligt, men det finns ingen blank valsedel. Inte komplicera mer än nödvändigt.

Vårt yngstas barnbarn Eric kommer att få rösta. Sina 4 år till trots, har han stor erfarenhet av lekplatsen i Stadsparken.

Lekplatsvalet gör Borås Stad först med att låta barnen bestämma genom en omröstning i en fråga av större vikt.

Läs mer på länken nedan.

http://www.boras.se/startsidanslankar/aktuellt/aktuellt/nyheter/nyheterborasstad/lekplatsvaletiboraslaterbarnenbestamma.5.712779fc1

395b16583380006209.html

    Lilla Ute.

Lilla Ute, skulpturen på Södra torget vid stadsparksbron, kanske får en skymt av den nya lekplatsen. Hon har vad man kallar för "Mäklarutsikt".

Hon får nöja sig med att trånande få stå och se på en kvarglömd barncykel, i sina lite för stora, ärvda kläder.

  En som heller inte får någon användning  av nya lekplatsen, han har inte ens rösträtt, är "Pajken", Pinoccio.

Jag gick ut på stan vid lunchtid i går för att ta lite Boråsbilder med nya kameran.

PRO-expeditionen i Sparrehus ligger nästgårds till Pinoccio, så han blev första motivet. Starkt motljus, fick hanteras med att låta "Pajken" täcka solen.

På väg dit såg jag ett par tjejer som poserade och fotade, något de delar med 1000-tals besökare och infödda.

Väl framme och efter lite prat om Pinoccio och hans tillblivelse, så visade det sig, att de var reporter och fotograf från någon Västsvensk turisttidning.

Så tog "modellen" mod till sig, det visade sig att hon var den som skulle skriva, och frågade om jag ville posera.

Ja, var ska sleven vara om inte i grytan?

OK, jag ställde upp och jag lovade dem att de fick citera vad jag berättat.

Ingen hemlighet, att jag redan från början var positiv, medan det pågick en animerad debatt i Borås.

Väl här, så har debatten tystnat, ingen vill kännas vid att de var motståndare.

I debatten kallades skulpturen bl.a för stort åbäke, det har förbytts mot, "vad liten han är, han syns ju inte ens från motorvägen".

     Jag fick byta plats med tjejen under "Pajken". Skulle stå och titta upp på honom, men från min position, så blev det upp i skrevet. Men fotografen bedyrade, att det blev annorlunda på bild.

       De här Gässen är väl redan uppätna, gödda under Toscanas sol. Bilden är tagen i maj i år.

För någon timme sedan lämnade jag i från mig kuvert med resehandlingar för andra Toscanagänget. De åker på lördag.

"Under Toscanas sol" är ett understatement. De kommer att få full sol, 25-27 grader varmt.

Det har varit lite turbulens i gruppen, en hjärtinfarkt och något annat med ytterligare en. De blir bara 18 som åker vi var 21 i våras.

Även deras program är omlagt, dels åker de inte, på inrådan från mig, till Pisa, dels åker de till Florens på måndagen, beroende på när guiden kunde.

Pisa är överreklamerat. Tornet lutar och står kvar, resten är första klassens turistgescheft, dyrt och väldigt enehanda.

Men inte för inte, går det att hitta smultronställen, om man lämnar allfartsvägen en bit, rätt bra bit. Både intressanta miljöer och bra mat till vettiga priser, med utsikt över floden Arno.

Till skillnad från vår grupp i maj, så har de en tolk med sig, Jaana. Hon bor i Bergamo, är gift med Fabio, men arbetslös, så hon är på sin gamla arbetsplats på vikariat, Fristads folkhögskola.

Ledig därifrån, hjälper hon oss.

Gässen ovan, kan mycket väl hamna på deras middagsbord, eller sentida släktingar.

Septembergänget riktigt dreglar redan, sen de hört majgängets målande berättelser över mat och vin på Le Tre Stelle.

Även ett flasklamm, som gick där i maj och åt av bl.a rosorna kan nog hamna på deras bord. Jag har uppmanat dem att kolla lammköttet med avseende på rosensmaken!

Den mesta maten är förhållandevis enkel, men väldigt god, tillagad i vedeldad ugn ute på gårdsplanen.

De har några fina dagar framför sig, hoppas allt går bra och de får det lika fint som vi hade det.

       Är det inte...?, jo det är det, en av juvenilerna, sommarens höjdpunkt, som vuxit ordentligt.

 I går kväll  återvände en unge och en vuxen från vår Skäggdoppingsfamilj. Kärt återseende.

Har frågat folk och även kollat när jag själv varit ute på sjön, men ingen har sett dem.

På bilden till vänster kommer föräldern med en fisk.

De ger i från sig ett alldeles särskilt ljud när det är matdags. Ett högt och upprepande ljud.

Min nya kamera har alla förutsättningar att ta hyggliga bilder i dåligt ljus. För dåligt ljus var det.

Igenmulet och begynnande mörker

Vid ISO 800, två stegs underexponering och bländare 2.8 fick jag ändå bara 1/80 som är på tok för lite att handhålla vid 800-1000 mm tele och motivet rör sig.

Det som räddade mig, var serietagning. Jag kan ta 5,5 bilder/sekund med focusering emellan. Någon av de bilderna höll jag tillräckligt still och motivet höll sig likaså.

Jag kunde inte slita mig, trots det dåliga ljuset. Det har uppstått något slags kärleksförhållande till fåglarna.

En märklighet var, att de inte simmade ut ur viken igen. de brukar dyka och komma upp ute på öppna sjön och hålla sig undan. Men inte nu.

Kanske väntade de på resten av familjen. Att det bara var en förälder med, ger mig gott hopp om att den andre har minst en unge med sig på sitt håll.

Varför höjde jag inte ISO-talet ytterligare, det går ju att köra upp till 3200?

De sista stegen är bäst om man vill ha snabba slutartider i vanligt dagsljus, det blir riktigt bra, men i dåligt ljus på kvällen grötar det till sig.

Att detta stämmer, har jag testat när fåren kommer rusande för att få kraftfoder. 3200 verkar inte vara ett dyft över 400, men fryser rörelsebilder.

Hoppas verkligen, att jag får anledning att återkomma ang. Juvenilerna.

      Får man inte assosciationer till HC Andersens "Den fula Ankungen"(Den grimme erling)?

Den har börjat få vuxenfärgen på ryggen men har barnrandigheten kvar på huvud-hals.

   Södra Ving i Ulricehamns kommun. Inte så långt från Änglagårdsbygden.

Idag skulle vi begå den årliga resan till Hökerum, i Södra Ving.

Bär-och syltbilen skulle vara på plats kl. 9.00

Jodå, vi var ute i god tid.

I år skulle vi inte ha några bär. Två Höganäskrukor med Lingonsylt, räcker till både oss och flera andra det närmaste året.

Däremot fick det följa med en del sylt hem, bl.a en ordentlig burk med Hjortronsylt.

På vägen dit, fick jag se en vy som jag bara inte kunde stå emot.

Bilder med halmbalar har fachinerat mig, men jag har aldrig tagit någon själv.

Med en sjö, skog och himmel, kunde idyllen inte varit större.

Släppte av hustrun och åkte tillbaka.

Det blev bilder.

Har vi närt en bastard vid vår barm?

En utblommad Lupin, har börjat om från början, satt bladverk och en knopp på den gamla stängeln. Ser ganska roligt ut, men "de e ente naturligt".

Det har blivit en hel del vedhantering de senaste dagarna, mest klyvning. C:a 5 kubik Bok ska bli ved. Den har legat ett år nu, så det smäller rätt bra emellanåt.

En del bark lossnar och i går fick jag se att Barkborrar, eller vad det nu kan vara, har gjort mönster i barken. Vackert, men inte så populärt bland skogsägare.

Gårdagens Fototriss hade som tema MÖNSTER, så det var naturligt att lägga in en bild på barken. Kolla gärna här.

Grannen byggde ett dubbelgarage för 35 år sedan. I det garaget har det aldrig stått nån bil. Vår "vedbod" ser ut att gå samma öde till mötes. Det är mycket som ska förvaras och i takt med att vi tömde boden på första omgången ved, flyttade där in det ena efter det andra, som nu verkar få inta boden varaktigt. Stabbe med pressenning, blir tydligen vedens lott i framtiden.

Ann Wibble, Bertil Ohlins dotter och finansminister i Gösta Bohmans regering i början av 90-talet, tyckte att alla svenskar skulle ha minst en årslön på banken. Så blir det ju inte, men vi försöker ha c:a tre års vedförbrukning liggande. Ved är inte det sämsta, när kvicksilvret kryper neråt och elpriserna uppåt.

   Nästan som ett konstverk. Har sparat barken från ett vedträ, med tre sådana här olika mönster.

Jag har lagt ut bilder och text från sommarens Skäggdoppingstudier, här.

I den nuvarande hagen, samlas fåren på en liten kulle när man kommer ner. Konserten är i full gång. Kullen ligger precis bredvid boden där kraftfodret förvaras.

Snikens kulle är ett väl brukat namn på den upphöjning kring fotbollsplanen, där de stod som inte ville betala inträde.

De har hygglig omgivning. Höstfärgerna börjar komma, Rönnbären mognar och torpet i bakgrunden är nymålat.

Vår gamla Hondatrimmer, från 2006, havererade härom dagen. Drivningen skar.

Ja, trimmer måste vi ha, likså några hundra kvadratmeter som ska slås 3-4 gånger om året.

Gräset blir utmärkt täckning till komposten.

Hos Enanders maskinaffär, fick jag veta, att en reparation skulle dra i väg ordentligt.

Priset på de nya var nedsatt med 800 kronor, det börjar ju gå ur säsong.

Jag skojade och sa att jag nog ville ha en tusenlapp i inbyte.

Kjell Enander tog mig på orden, plockade ihop en sågklinga, en stjärna, trimmersnöre och bensin. Se där, det fick jag för inbytet.

Ska man räkna reparationskostnaden, så blev det teoretiska priset 800 kronor!

Men avdraget på mitt Sparbankskort är naturligtvis mycket större.

Det var aldrig tal om nåt annat än en Honda. Fyrtaktare och mycket trevlig att arbeta med. Avundas inte dem som går med sina skrikande tvåtaktare.

Direkt hemma igen, fick Hondan göra skäl för traktamentet. C:a 600 kvadratmeter, som jag hade kvar vid haveriet.

Tog vara på trimmerhuvudet och selen. Nu har vi var sin sele, hustrun och jag. Vi är ju inte lika långa.

Trimmerhuvudet är bra, när snöret tar slut mitt i en slåtter.

     Här har vi gått fram, Hondan och jag.

"Ormen" till höger är inslangen till vårt sjövatten, som är guld värd.

Området ligger mellan oss och grannen, en sex meter bred natursträng, allmänning.

Vi har bara tomt mot tomt på en av sidorna på tomten. Där har vi gemensamt låtit träd och buskar växa upp, annars hade vi suttit och tittat in på varandras altaner.

     Inte mycket att ödsla film på, skulle man sagt på den gamla tiden.

Vi kände för lite kaffebröd i kväll, så jag tog en tur till Konsum i Dalsjöfors.

Tog med mig kameran, för Glaskullahjortarna gör sig bra i sent ljus.

När jag kommer fram till hägnet, står stortjuren där, till synes ensam.

Det är klart jag stannar bilen och går fram till stängslet.

Men...!

När jag tittar upp står ingen tjur kvar.

Något rör sig bakom ett buskage. Där står han och tillsammans med tronföljaren.

De kollar mig och jag väntar på att de ska komma ut i öppen terräng igen.

Dock, vänder de på klacken och springer mot ett skogsparti.

Jag hade faktiskt inte räknat med att de skulle vara så skygga.

Hindarna gick längre ner, så det blev några distansbilder, mest för att kolla ljuset.

På hemvägen går en ensam hind och betar.

I stället för bröd får man ta limpa.

Hinden var lika snabb som tjuren, men nöjde sig med högt gräs.

Sländorna är besvärliga, men detta var värre. Trodde faktiskt att de inte var så väckena för folk.

Vi är bekanta med ägarna, det blir att tala med dem om dresserade Hjortar.

Men, ett rökt Hjortlår ligger i alla fall still på tallriken.

Kvällsljuset fungerar bra. Hägnet ligger i sydvästsluttning. Det är minst 200 meter mellan miog och hindarna.

Vi sådde fyra sorters ettårig Vallmo i våras.

Två sorter tog sig inte alls. En sort, en mörkt vinröd fylld Vallmo tog sig bra, men blir t.o.m lte tråkig, när den inte får något akompanjemang.

Men så, när vi trodde att det bara skulle bli en sort som tog sig, så sticker det upp en planta.

Hulda, ja så fården heta, för att den blev just omhuldad. Alla våra blommor har inte förnamn, om nu nån trodde det. Sanning och säga fick den här ensamma skönheten sitt namn för någon minut sedan, när jag skrev rubriken.

Den blomma jag visar idag, är den andra på plantan. Det var inte så bra fotoväder när ettan stod i sin prakts dagar.

Där är en tre-fyra dugliga knoppar kvar, så det kommer mera. Vi får njuta prakten i ett par veckor.

    Från Söder....

                   ... och så från Norr.

En liten extrabild på den vinröda. Här har det blivit nåt mutantliknande. Mitt i de fyllda, kommer det en enkel.

Det blir att ta lite frön och så i nåt hörne till våren. Andra generationen avvikare, kan bli världigt intressanta.