Tidigt på förmiddagen åkte jag in till byn, för att byta en vinstlott mot ny lott hos en Äsperedsbo, som tagit lotten utanför Coop när vi hade kampanjdagar för PRO.

     Skoveltjuren känner över församlingen med hindar. Inte riktigt dags ännu.

Tog med kameran, trots att det var ganska dåligt ljus och disigt.

Hjortarna gick ganska nära vägen. det var läge för ett fotofösök.

Tillbaka igen, så stod jag stilla med bilen en stund, de hade flyttat sig längre bort, men acceptabelt.

När de börjat beta igen, tog jag mig ut på högersidan i bilen. Hade naturfärgade, mörka kläder.

De brydde sig inte, så jag klättrade upp på sidobalken, för att komma över nätkanten.

Slutligen dristade jag mig till att sakta gå över vägen, de såg mig, men ingen reaktion. Tog mig försiktigt fram till nätet så att jag kunde ha objektivet i en ruta.

Det är doften som avslöjar när det är på gång.

Lillebocken gör sina försök bakom ryggen på Skovelbocken. Om nån vecka får han inte gå så nära, då ska ingen hind tveka om vem som är störst, starkast och vackrast.

Han kan ligga trygg ett tag till, behöver all vila han kan få inför årets event i Hjorthägnet.

Det blev en hel del bilder, började på ISO1600 och fortsatte nedåt, så att en del bilder är tagna med ISO100 1/60.

Eftersom de var stilla så blev det hyggligt skarpt.

Lillebocken höll sig mestadels på avstånd, men kunde inte hålla sig. Försökte med några hindar, men Skovelbocken visste att det inte var dags än. På fars dag får de komma på.

Rubriken på inlägget härrör sig till mitt fotoställe söderut i sjön.

Nu är det verkligen inte mycket färg kvar, dagens dis gjorde inte saken bättre. men en härlig stämning ändå. Alla väder har sin tjusning i motsats till en del kläder, vid fel tillfälle.

Jag känner mig fortfarande som en lärling med FZ 200:an.

Idag, på väg från vårdcentralen i Dalsjöfors, såg jag Glasskullahjortarna, Dovhjortar, uppe i kanten på hägnet. Maximalt längst i från.

Det skilde c:a 2 fotbollsplaner, på längden, mellan mig och Hjortarna(c:a 200 meter). Fotbollsplaner ligger nära till hands då de går i trakterna av Lundavallen, "Äspered arena".

Det var disigt, molnigt och klockan var kring 14.30

Jag såg tjuren, bara den stora, men den är ju mest intressant.

Det är snart dags för honom att gå på nu. Enligt ägarna sker det till fars dag!!!

Normalt bevakar den största tjuren de mindre, men de mindre kan ju vara bortplockade, så att inget ska störa fortplantningsprocessen.

Egentligen inte så mycket för att få hjortbilder, utan mer som ett optimalt test på vad FZ 200:an är kapabel till.

Efterarbete är nödvändiogt då ljuset gav väldigt gråa bilder.

Jag väntar mig ett tillfälle med bättre ljus och t.o.m djuren på lite närmare håll, för att göra en jämförelse.

Det behöver väl inte sägas, att hade vi haft en fin höstdag, så hade bilderna sett helt annorlunda ut och krävt betydligt mindre efterbehandling.

Med så här gåa bilder, brukar jag öka kontrasten, ta ner hög-och lågdagrar, beskära och slutligen justera ljus och färgmättnad. Ska den in på bloggen så tar jag ner storleken till 600.

Sist lägger jag en originalbild, sån som den togs ur kameran.

                  Det blev snyggt efteråt.

Vi hade kommit överens med fårhållarna om att de skulle putsa på vår stora äng, när fåren lämnat för säsongen.

Det hade blivit en hel del "rator", eftersom de kom på ganska sent i våras. När gräset växer för högt vill fåren inte ha det.

Kalle kom  med traktor och aggregat och körde över idag. Det blev mycket bra.

Får vi nu dit djur tidigt nästa år, så ska vi kunna hålla det lågt, jämt och fint.

Det riktigt eldade runt sjön med höstfärger. Lika fullt är det svårt att inte förstärka lite i Photoshop efteråt.

Brinnande buskar och Eldslandet blir naturliga benämningar, liksom två systrar ser ljuset.

                 Inte ofta man ser någon ro längre sträckor nu för tiden. men den här hade varit norr om Vedholmen och var tydligen på väg tillbaka, söderut i sjön.

     Det såg lite märkligt ut, med en båsvart fjäder i det vita, men förmodligen en vingpenna som brutits och lagt sig över bröstet.

När vi var vid Falsterbo fyr, fick jag användning för serietagningsfunktionen på FZ:an

Där blev det regelmässigt 3-7 exponeringar/serie. Sen var det bara att hoppas att någon av bilderna hade rätt posè och ljus. Några blev det, som kan ses på Fotosidan.se.

Idag tänkte jag testa funktionen på ett händelseförlopp.

Vi har haft en ensam Knipa i Skäggdoppingsviken ett par veckor.

Tyvärr var den så långt bort i från mig, som den kunde komma.

Men, jag tog en serie, det gäller att vara med när det börjar rycka i Knipan!

Det är ungefär en halv sekund mellan bild 1 och bild 4.

Jag är nöjd med resultatet, hyggligt skarpt, trots fullt utdrag på optiska zoomen, 600 mm, och kraftig beskärning.

Mer tekniska data: ISO 200, F 4, 1/200 sek. -1,3 steg.

                      Klicka på första bilden och kör som bildspel.

Jag har inte brytt mig om att friska upp vassen i bakgrunden, eller andra detaljer som inte har med själva skeendet att göra.

Funktionen är suverän, när det gäller att fånga - just det där.

Luftdueller mellan två fotbollsspelare, Tjäderspel, barns lek, ja hur många situationer som helst.

       En inte helt obekant Flanörvy. Nu e de hösten.

Det blir väl att gå tillbaka till Parker Hannifin på måndag och förklara att jag har 15 år kvar till pension.

Vad nu då? Har det snurrat till hos Flanören?

Nja, inte riktigt. Var på Hjärtmottagningen idag och gjorde ett arbets-EKG, föranlett av andfåddhet och bröstsmärtor.

Primärt var det vatten på Lungorna, det har torkat nu, men besvären har inte gått bort.

Jag fick sitta upp på cykeln och trampa. Kändes som jag i alla fall måste ha kommit till Halmstad!

Förstod mot slutet, att det hade gått bra. Knäna värkte, så jag kastade in handduken även om jag kanske orkat ett par minuter till.

Jo, då fick jag beskedet, att jag hade värden som en 50-åring.

Nu har de siktet inställt på anlag för Kärlkramp, så det blev lite nya mediciner och Dynamit på sprayflaska att ta när bröstsmärtorna sätter in. Kommer vid forcering av större uppförsbackar.

Ska tillbaka med de nya rönen som utgångspunkt.

     Det här lammet var inte stort, när det med fortfarande våt navelsträng kom ut till oss. Nu har det som Bockarna Bruse, varit på Sätern och ätit sig fet.

Väl hemma igen, blev det en runda till sjön och sista kraftfodergivan åt Fåren, i morgon åker de hem till Torsberg och sina övriga artfränder.

Höstfärgerna lyser, inte minst när solen tittar fram.

Skäggdoppingarna är kvar. Idag var det en Adult och en Juvenil som låg och slappade. Jag vill se dem flyga, men det kommer väl.

Skrakar, Knipor, Skarvar och Änder verkar ha gett sig i väg. Fortfarande sträcker Tranorna. Grannen hade sett en lågt flygande flock vid 11-tiden.

Här ska bli fint väder nu, så det är bara att hoppas på fler lågt flygande flockar.

Den lägre utomhustemperaturen pareras i stugorna med brasor i spisar och kaminer. När jag tittar ut så ryker det ur skorstenarna på flera ställen. Snart ska det ryka ur vår skorsten även.

   Doppingarna verkar inte oroas inför flytten. Under nån timmes studium idag, så gjorde Juvenilen inga flygfölrsök, men det begriper väl Doppingarna bättre.

En pressenning som är spänd över en ställning fungerar som sol-och regnskydd för fåren. Såg tidigare idag att den hade lossnat i blåsten, på några ställen. Så i kvällningen tog jag en liten slägghammare med mig och skulle åtgärda. Lite mulet och i takt med mörkret blir ljuset sämre så jag tog inte med kameran.

Största problemet med att fästa upp pressenningen, var fåren själva.

 De är så kärvänliga, så man hör andhämtningen runt sig och de står på presenningen.

Men det gick bra.

       De här tre samlar kraft medan den fjärde, en unge, verkar ha myror på kroppen.

Skäggdoppingarna låg i sin vik. Verkar som att det är där de ska ladda upp inför flytten till vinteröppet vatten.

Men först måst ungarna lära sig flyga. Att de har en bit kvar visade ena ungen i går kväll. Man kom osökt att tänka på JAS Gripen, jag hade sett det tidigare, men all vår början bliver svår och om ett par veckor blir de nog lite säkrare.

Jag tog mig god tid i skydd av en buske och följde deras förehavanden.

De två ungarna tyr sig till och har sitt sociala med var sin förälder. Ena ungen ligger bara och slappar, gör ett dyk och fortsätter att slappa.

Den andra ungen gör många korta dyk, uppenbarligen får den inte tag på så mycket. Däremellan putsar den sig och tränar vingarna. Den försöker även putsa sin förälder, utan uppskattning som det ser ut.

I övrigt börjar hösten fastna på bild, även.

Det börjar spraka av färger runt sjön, än så länge i en omfattning som frestar till förstärkning i Photoshop.

     Har lagt märke till de här Asparna några dagar och idag var det läge att ta den första bilden. De växer mellan Toarps dal och äspereds mosse. Lokal geografi.

   Stannade till vid sydspetsen på sjön för att dokumentera hösten. det blir några bilder varannan vecka. Hoppas få ihop en trevlig serie, som slutar med första snön, is eller inte. Husen tillhör den sydligaste fastigheten på Tolkens Västsida.

I går talade jag med en kolleka till Violen från Flen, en bokhandlare i Simrishamn. Vi behövde detaljerade kartor, så kl. 9.00 på måndag hänger vi på låset för att skaffa kartor.

Måndagen i övrigt åker vi kustvägen från Simrishamn till Falsterbo. Ska vara mycket fågel på näset nu.

Tisdag tar vi en långpromenad, därför kartor, för vandringslederna går mest utefter kusten och vi behöver ju någonstans ta in i landet och tillbaka dit bilen står.

Söndagen klarar vi av Mandelman och resterna av Äppelfesten i Kivik.

Onsdag har vi inte shemalagt ännu, men det får ge sig när vi väl är där nere.

I morgon blir det att steka en Fläskpannkaka som får följa med som extraskaffning.

    Hela familjen samlad i födelseviken igen, men en unge saknas.

Båda föräldrarna Skäggdopping, har inte varit i viken sen de gav sig iväg med en månad gamla ungar. I alla fall har vi inte varit där samtidigt.

Idag var de tillbaka, men med en unge mindre än när de simmade ut.

Fem har blivit två.

       De börjar allt mer att anta en vuxen Skäggdoppings utssende. Inte minst färgen på kinderna och tofsarna på huvudet börjar komma. 

De två, som som nu allt mer börjar se ut som Skäggdoppingar, behöver tydligen sina föräldrar ett tag till. Man ser aldrig att de har med sig något när de kommer upp efter dyk. De tigger fortfarande hos föräldrarna.

Men snart nog ska de väl ge sig av till trakter med öppet vatten.

Som jag förstår det, så flyttar de inte långt.

Föräldrarna har haft ett tufft jobb. Det började med förberedelser i maj och fortfarande så är ungarna inte självgående.

Inte undra på att föräldrarna ligger och dåsar långa stunder. Något man inte såg under ruvning och småbarnsperioden.

Varje gång jag återser dem, undrar jag om det var sista gången.

Nu vet jag att förra gången inte var den sista...

Vill du läsa och se en rad bilder från häckningen, klicka här.

       De har haft en hektisk period, föräldrarna. De ligger långa stunder och vilar, med ett öga på omgivningen.