En hygglig resterande Purjolöksskörd, den 5:e januari!

Ja, det finns många talesätt. Ett annat är ”Framåd kvellen får den lade brått”. Som den dialektvane förstår, så härrör det från Skåne.

Båda talesätten passar in på Flanören…

När jag tog upp ett spett ur jorden i morse, som inte kom in i höstas, kände jag att där inte var någon tjäle.

Då slog det mig, att kanske skulle det gå att skörda Purjolöken. Purjolöken är väldigt frosttålig och det händer att vi inte skördar den sista förrän det är dags att sätta ny. Jodå, grepen gick ner fint och det var inte svårt att ta upp dem.

Men väl nere i grönsakslandet, gjorde jag några andra upptäckter. Det hade blivit ett par potatisstånd stående i en hörna och vad värre var. Schalottenlöken stod mjukfrusen och oskördad. Jag har letat efter den i ett förvaringsutrymme, nu har jag fått svar. Inte mindre snöpligt att vi odlat den i plallkrage.

Ja, ja, det är sådant som händer.

Den såg lite frostig ut, Purjolöken, där den stod i kylan, men i motsats till annan lök så blir den inte mjuk och oanvändbar av frost. tror vi ska fira den sena Potatisskörden, med att använda dem till sill. Charlottenlöken är inte mycket att göra åt, den åker på komposten till våren.

Jag brukar säga, att jag har karaktär, när gräsklipparna börjar surra framåt torsdag eftermiddag. Den karaktärsfasthet som visats ovanstående skördemogna vegetabilier, går väl nästan över gränsen till dumdristighet.

Men, det gav ju skäl till ett blogginlägg. Något skratt ska man väl kunna åstadkomma ute i cyberrymden.

Tråkigt väder är bara förnamnet.

Min och Erics snögubbe smälter ihop till oigenkännlighet. Hatt och halsduk ligger inne på tork.

Även om vi drar oss från att gå ut, så är det andra som har större drivkraft, att trotsa gråvädret.

Både Ekorrar och Domherrar har varit framme och ätit.

   Kunde inte hålla avtryckarfingret i styr, när de mer eller mindre poserar framför kameran.

Dåligt ljus gav korniga och lite tråkiga bilder, men valet mellan det som blev och ingen bild alls, är inte så svårt.

Ekorrarna är lite olika. Den lite mindre kommer fram i alla väder och är minst skygg. Den

större vårdar sin långa ludna svans. Väldigt yvig och undviker väta.

  Idag upptäckte jag, att de håller till under en plåt som skyddar stängselstolpar.

Den större knyckte på svansen och gav i från sig det karaktäristiska smackande lätet, när den fick se mig. Verkade som den varnade, men utan verkan på den som satt mitt i maten.

Domherrana släppte till bra idag. Stående bakom husknuten fick jag några bilder. Men när jag skulle vrida rätt kroppen för att undvika sendrag, var det kört.

De var fem som mest. Härom dagen räknade jag till 17 i en trädtopp.

Grannen, som håller nyårsfesten i kväll, brukar komma och jämföra hur många Domherrar vi haft framme. Har inte sagt nåt än. När det blir mörkt i kväll ska jag tillkännage mitt antal.

För säkerhets skull, så han inte kan gå ut och räkna in fler.   

Ingen tävling naturligtvis.

Men man vill ju inte förlora!

Ås Tolken från söder, idag på morgonen.

Krisigt kan det väl bli lite allt som oftast hos de flesta, men riktig kris, i alla fall hos Flanören, det är när snuset tagit slut.

Glömde säga till hustrun, inför hennes Coopbesök i går, att snusstocken var slut.

När jag skulle lägga mig i går kväll, hade jag bara snus till en pris kvar.

Öppnar Konsum i Dalsjöfors kl. åtta?.

Ja, jag tror det.

Väl uppe i morse, kollade jag Konsums hemsida.

De öppnade kl. nio!

Men jag möttes av ett trevligt meddelande;

"Vi har inte öppnat än, så du kan sova en stund till!"

Hängde på låset och världen, ja i alla fall Flanörens värd, var räddad.

I morgon firar vi lite av andra julafton, hemma hos dottern.

De var i Skåne hos barnbarnets farföräldrar i jul, så det blir att ta till en reservdag.

Vi tar med oss kallskuret och drar en lättnaden suck, att det går åt.

Före jul överskattar man förmågan, varje år, när det gäller korvar, syltor och doppekött.

Det blir som ett tvång att äta upp det i enlighet med hustruns högsta livsregel; Inget får förfaras.

Datum på etiketter är ointressanta, om möjligt en signal till att börja använda näsan.

Förvarat i kyl, eller varför inte utanför husväggen, håller det sig länge.

I morgon samlas hela gänget av barn och barnbarn och jag får väl försöka leva upp till älsta barnbarnets bild av mig, Tyko Jonsson i Karl-Bertils jul.

Kent Johansson ringde från Strassboug härom dagen och frågade om jag kunde komma till Kulturhusets cafè på fredag eftermiddag. Kent är EU-parlamentariker och tidigare ordförande i Regionutvewcklingsnämnden.

Han skulle leverera de årliga havrenekerna, (julkärvarna för 08-or). Vi ville ha två st. så de räcker över helgerna, nu när det ser ut som om Bondepraktikan får fel. Snö och kallt

Vi var ett gäng som fikade, Kent hade ett möte kl. 15.00, men de fick vänta för vi hade trevligt.

Körde över Gånghester hem, för Roland Andersson behövde transport. Roland var ju Regionstyrelseordförande i många år.

Eric, yngsta barnbarnet har återinrättat sig bra på dagis och verkar ha acklimatiserat sig i övrigt med.

Han stod på sig och ville gå till Max, stara kusinen, i går eftermiddag.

När han var hos Max sist, så ville väl Max sluta spela ett spel, så han sa till Eric att batterierna var slut.

Eric hade fått ta med sig batterier från mamma när vi hämtade honom i tisdags. Det var viktigt, han ville ju hjälpa Max.

Max fattade galoppen och var väldigt tacksam. De hade kungligt roligt. Jag talade med sonen i telefon när de var hos Max och Eric tjöt och det kluckade om honom. Inte att ta fel på att de hade skoj, mest Eric skulle jag tro.

På söndag åker vi till IKEA, för att möblera upp ett pojkrum, bl.a ska Eric få stor säng. Men Eric är fortfarande inte säker på att han kan ligga i den. "Jag kan få ont i ryggen"!

Förmodligen en omskrivning av att han vill sova hos pappa.

Det blir väl ett litet lass, med skrivbord, stolar och nån sittmöbel i övrigt. Ett bord till hans lilla TV. De hade den i Olofsbo i somras. En matta får väl följa med hem även och förmodligen någon byrå. Han ska även få bestämma gardintyget. Sen får väl farmor eller fastern sätta sig vid symaskinen.

Riktigt kul, att han ska få vara med själv och välja.

Efter den inköpsrundan sitter det nog bra med IKEAS köttbullar och potatismos, även om han inte tar dubbel portion, som kusinen Max gjorde för ett tag sen när vi var där.

       De är ganska skygga, inga tamdjur precis. Men efter hand blev de våghalsigare. Skovelbocken anför sitt gäng.

Fick telefon innan det hade ljusnat, från herr`n av Glaskulla.

Vi hade för ett tag sedan avtalat att han skulle ringa mig, så jag fick vara med vid utfodringen av Dovhjortarna.

Jodå, jag både kunde och ville.

Det artade sig till en bra dag, med härligt väder. Bl.a så betydde det bra fotoljus, trots att Hjortarna rörde sig mellan träden oftast.

                  Far och dotter vid matbordet.

Det blev många Hjortbilder. Några blev lite bättre än andra och de har jag sparat till särskilda tillfällen. (den som följer Flanörens blogg, vet att jag har en princip, att aldrig presentera samma bild två gånger).

En av kanonbilderna har jag presenterat på fotosidan.

Klicka på småbilderna så blir de större.

Skovelbocken röner naturligtvis den största uppmärksamheten. En liten bock, den s.k Spetsbocken, har jag inte upptäckt tidigare på det långa håll som jag befunnit mig. En årsbock, som får vänta några år innan det blir hans tur.

De två översta småbilderna visar att båda de större bockarna hade järnkoll på oss medan maten lades ut. Jag såg bara den ena, men fick hjälp att upptäcka den andra.

Det var härligt att komma dem så nära, men helt optimalt var det inte, trädstammar och skugga ställde till en del. men man kan inte få allt.

Horn (saxat ur Vikipedia)

Hornen bärs av hanen och har fyra stadier: spetsar vid 7-8 månaders ålder, stånghorn, halvskovel samt helskovel. Djuren kallas då spetshjort respektive stånghjort. Vuxna djur karakteriseras av dess typiska skovlar. Fejningstiden inträffar i augusti. När djuret uppnår kapital ålder, utvecklas hornen inte mer. Och de fäller hornen i april-juni.

   Efter hand blev de allt djärvare. Jag står bara 35 meter från dem, i en bodöppning.

Idag är det dagen D i två avseenden.

Parker Hannifins pensionärer samlas för en jullunch. Den mycket emotsedda. Eventet är mycket uppskattat.

I fjol var vi c:a 55 pensionärer, mycket talar för att vi blir något liknande i år. 40-talisterna fyller på skaran just nu.

Programmet ser lika dant ut varje år.

             Mycket prat om gamla minnen och mycket mat, det är pensionärsträff på Parker det.

Börjar med kaffe, sedan en dragning om vad som hänt under året. Rundvandring på företaget, som börjar i ordnade grupper, men ganska fort upplöses i sina beståndsdelar när vi kommer till kontor och verkstad.

Återsamling för jullunch, ja det saknas inget för att kalla det helt julbord.

Mycket prat, gamla minnen naturligtvis. Jag har förmånen att känna alla, eftersom jag jobbade fackligt i många år. Nästan lite hemskt, för när jag ser en person, så associerar jag till händelser av facklig karaktär med den personen inblandad. men det verkar vara ömsesidigt, för det är sådana företeelser man pratar om med varandra. Det är ju det vi har gemensamt.

Det finns inga direktörer och höjdare bland pensionärerna. De verkar inte gå i pension på Monsun Tison, VOAC eller Parker Hannifin. Alla tre är ju samma företag, namnen i kronologisk ordning. Jag vet inte var de pensionerar sig, kanske de har lite julkorv i kylskåpet hemmavid.

Kul ska det bli i alla fall.

                  Eric på pappas jobb, Parker Hannifin för något år sedan, när det var öppet hus.

Mätt, ska jag anträda resan till Örebro, tillsammans med sonen och barnbarnet Pontus.

Vi ska som framgått av ett tidigare inlägg, hämta hem barnbarnet Eric, som levt i något som liknar ett kidnappningstillstånd i nästan tre månader.

Eric, barnbarnet som ska hämtas, hade önskat att faster Mette skulle vara med, men hon kan inte lämna jobbet i förtid. Han får mycket tid att busa med henne framgent.

Det ska bli gott att få hem Eric. I morgon får han gå till sitt kära dagis, med kompisar och personal där.

Brottarhelgen i Borås 2012, är till ända.

Uppsamling efter defileringen. BBK:s ordförande Mattias Eklund står i förgrunden med klubbens fana.

Samtliga bilder är tagna vidd ISO 3200. Skarpa bilder utan blixt, men lite blurriga. Mitt val för att slippa just blixt.

Även om jag är part i målet, så dristar jag mig till att påstå, att det blev hur bra som hellst.

På lördagsmorgonen kom de från syd, de kom från nord de kom från både öst och väst, för att göra en litterär travestering.

Logi och mat på Fjärdingskolan.

DM och träningsläger på Bodaskolan.

Nybörjartävling och framtidskonferens på Fjärdingskolan.

Sammanfattningsvis löpte hela helgen utan malörer, ja i alla fall inte större malörer än att högtalaranläggningar visade sitt renoveringsbehov, men allt löste sig.

DM:et gick på tre mattor, varav två av dem var Viskafors SM-mattor.

En reflektion.

Efter invägningen, hade vi en föreläsning för ungdomarna om vikten av kosten och kost i rättan tid. De satt som ljus, deltog med frågor och synpunkter. De var som klavbundna. Vilken lärare klarar att hålla en lektion under samma förutsättningar. Det var fantastiskt att bese.

Stilstudie av Ida Eklund i blå trikå. (Klicka på lilla bilden, så blir den större).

Ida, distriktsmästare, Jenny, världsmästare. Det är inte svårt att gissa vem på bilden som är stoltast. Inte varje dag man får fotas tillsammans med en världsmästare.

I Annelundsvillan på lördagskvällen, började den gamle världsmästaren Frank Andersson, med en timme om framtidsfrågor, som är hans ansvarsområde i SBF.

Frank har blivit vuxen, sedan han för tre år sedan fick sin diagnos; ADHD.

"Nu vet jag ju varför jag varit som jag varit". Han höll en väldigt intressant och strukturerad föreläsning.

Franks föreläsning följdes av en paneldiskussion om framtidsfrågor för Svensk brottning.

Hela helgen hade ju temat; "Nästa världsmästare från Västergötland".

Till panelen hade tillstött Jenny Fransson, nybliven världsmästare och tränare på tjejdelen av träningslägret.

Peter Fredriksson, som jobbar med utbildningsfrågor i SBF, Magnus Hedberg, som bl.a jobbar med de mjuka frågorna i IF Elfsborg. Slutligen, Stefan Holmquist, en produkt av Frankvågen på 70-talet och bl.a Ungdomsvärldsmästare och flerfaldig Svensk mästare, BBK:are långt upp i åren.

I det gänget var det inte svårt att vara moderator, Flanören hade inte någon särskilt svettig kväll.

Vi fick mer eller mindre tvångsbryta diskussionen så att julmaten inte stod och kallnade.

Som förstås så avslutade vi med julbord och kvällen fortsatte i gemytets tecken.

Vi hann inte vila på lagrarna, kl. 9.00 på söndagsmorgonen startade invägningen för nybörjartävling. Över 120 nybörjare, killar och tjejer från hela Västergötland.

Fjärdingskolans gymnastiksal hade väl fått nog av hälften. Det blev trångt, men mysigt och häftig inramning. Ungarna stortrivdes, ledarna gjorde ett jättejobb med att hålla ordning på sina unga och ganska oerfarna adepter. Som speaker hade jag anledning att berömma flera gånger innan sista matchen avverkats, att de skötte sig perfekt. Inte minst Borås BK själva, hemmaklubben, som hade största truppen, c:a 25-28 deltagare, varav den stora merparten hade tävlingslokalen som träningslokal i veckorna. Brottningsmässigt gick de flesta av dem fram som slåttermaskiner. Vilket framtidskapital för BBK!

Domare, sekretariat, tidtagare och resultatföraren svettades.

I tävlingen så ställde två flyktingtjejer från Hässleholmen upp. Ett riktigt genombrott i en stadsdel med mångkulturell sammansättning. Ledarna gör verkligen skäl för det fina pris BBK tilldelats; "Årets integrationsförening i Borås Kommun", som också följdes av 25.000 kronor. Ledare ja, Davod Mossavi, som ansvarar för Fjärdingsverksamheten är verkligen värd sin vikt i guld.

På andra våning i Fjärdingskolan hölls verksamhetskonferens, varvat med föreläsning bl.a

Deltagarna i helgens aktiviteter hade bara beröm att utdela. BBK har ord om sig att vara goda arrangörer och den här helgen solkade minsann inte det omdömet.

Tjejerna i kök och matsal, såg till att magarna fick sitt, en grundförutsättning för att resten ska funka.

Tävlingsansvariga både för tävlingarna och träningslägren, såg till att allt funkade och inget fattades.

Inkvartering och säkerhetsfrågor krävde sitt.

De olika mötena m.m genomfördes i bra miljö och innehållet stimulerade.

Många BBK:are har varit med och dragit sitt strå till stacken, ja många har burit hela volmar.

Inte minst den store motorn i arrangemanget, Magnus Nyström, som också uppmärksammades för detta vid julbordet.

När klubbens ordförande, Mattias Eklund,hade läst motiveringen till blombuketten, utbrast Frank Andersson; "Han måste också ha ADHD"!

Ja, för att göra en sån här helg, krävs kanske att många har "ADHD".

• Tävlingsledaren Anders "Sotar´n" Jansson till höger och Kent Johansson, framgångsrik BBK:are på 60-70-talet. Deras huvudsakliga uppdrag, var att "tjöta" med ledarna och andra brottningsintresserade, så att alla skulle må bra.
• Två unga, förväntansfulla DM-deltagare.
• Davod Mossavi, hängiven ledare-tränare på Fjärdingskolan.

• En förväntansfull debutant i nybörjartävlingen.
• Tommy Gustavsson, Lidköpings AS, hämtar priset som bästa klubb ur Jennys hand och passar på att fotas tillsammans med henne. Tommy har själv SM-och landslagsmeriter, men framför allt en pålitlig kugge i LAS:s framgångsrika lag på 80-talet.