Niclas Wikegård, den f.d tränaren, som har blivit nån sorts handelsvara mellan TV-kanalerna, när det vankas hockey, har ett roligt uttryck. Att fylla år, är enligt honom, när en spelare åker omkring i andra tankar på isen och tror att han är matchens medelpunkt.

För egen del är det dags igen, för 67-de gången.

En ganska dramatisk födelse med ilfärd från Svartemaden, i taxi till Vänersborg. 25 km. var ganska lång väg på den tiden, framför allt när det inte stod rätt till. Släpandet på tunga vattenhinkar, ett och annat fall i ishalkan hade påskyndat förloppet. Sju veckor för tidigt och bara 1,7 kg. blivande Flanör. Det slutade lyckligt med inbäddning i bomull. Fanns inga kuvöser på den tiden.

Men skadan har tagits igen, för några år sedan hade jag hundrafaldigat födelsevikten. Sen dess har vågen börjat stanna på 10 kg. mindre.

Tappar lite till just nu, med hälsosamt skogsarbete, för att få värme i huset.

Födelsedagen firas tillsammans med hustrun och barnbarnet Pontus i fortsatt vedhantering.

Med kil och slägga klyver vi de grövsta, så de blir hanterbara.

Innan dess ska dock hustrun ta en tur till Bagarberta i Dalsjöfors och inhandla en födelsedagstårta.

I övrigt väntar vi inte några gratulanter, kanske en och annan spontanvisit, men de får ta det som vi har det.

Dottern är mitt uppi att byta jobb, så pappas födelsedag är nog inte prio ett just nu. Sonen håller mest till på Borås Arena och tränar Norrbys fotbollslag, så Pontus får väl representera familjen.

Men det blir kaffe och tårta för tre hälsosamt trötta skogsarbetare.

Pontus, för fyra år sedan i Olofsbo, med min hatt. Så lata dagar får han inte nu, med 15 kubikmeter ved som ska hanteras. Värst vad han är lik sin mamma i den vinkeln.

Pontus, näst äldsta pojkbarnbarnet, är här några dagar, för att hjälpa till att få hem veden från grannens tomt.

Vi börjar se slutet på fas ett nu, kapningen av den grova Björken till vedträslängder.

Pontus och hustrun bär fram till vägen, den lättare halvan av kubbarna. Jag kapar färdigt. Beräknat till tre timmar, kanske lite mindre om jag blir lyckosam med kedjefilningen. Varaktigt vasst är en förutsättning för att inte klockan ska gå för långt och ryggen må bra.

Sen ska vi klyva det grövre en gång med kil. Detta för att de ska bli lättare att hantera, både vid hemtransporten och klyvningen.

Max höll på att råka riktigt illa ut förra året, då han skulle vara Tarzan och tog en alldeles för tung kubbe upp i klyven.

Kubben kantrade, tog med sig klyven i fallet och Max hann med nöd och näppe hoppa undan, både första och andra gången, för han skulle naturligtvis göra om det.

Kolvstången kröktes, så det blev att köpa ny klyv.

Jag har väl en god del av skulden, för jag hade psykat honom för veka "institutsmuskler" efter hans besök på gym.

Meningen var, att vi skulle ha börjat köra hem kubbarna också, men det får vänta, för bilen är på verkstad några dagar och vi har en hyrbil, en Renault Megane. Inget fel på Renault, men bilen har ingen dragkrok!

Hade väl fungerat med skottkärra den lilla biten den ska flyttas, men det är uppförsbacke med last och nedför i tomme.

Bilen blev skrapad på bakskärmen på Asplyckans parkering. Killen som gjort det satte en lapp på rutan, hyggligt.

Vi hade ingen tanke på dragkrok i går morse när vi hämtade ut bilen.

Det blir la väl, ven går inte frå uss.

Hittade en, förmodligen vandringssägen, på en vindkraftssait.

"Jag skulle betala på mataffären nyligen och den unga kassörskan föreslog att
jag skulle ta med mina egna kassar eftersom plastpåsar inte är bra för
miljön.

Jag bad om ursäkt och förklarade att vi inte hade det här miljötänket i våra
dagar. Kassörskan svarade att det är problemet. “Er generation brydde sig
inte tillräckligt för att bevara miljön till kommande generationer.”
Hon hade förstås rätt i en sak – vår generation hade inte miljötänket på
“vår tid”

Men vad hade vi i vår tid? Efter långt funderande och sökande djupt i min
egen själ insåg vad vi hade..

Då hade vi mjölkflaskor som vi lämnade tillbaka, läskflaskor som vi pantade.
Butiken skickade tillbaka dem till tillverkaren, som tvättade dem och
återanvände. Så de var verkligen återanvända flera gånger. Men vi hade inte
miljötänk.

Vi gick i trappor för vi hade inte hiss eller rulltrappor i alla
affärer, skolor och företagsbyggnader. Vi gick till affären för att handla
och vi tog inte bilen varje gång vi skulle förflytta oss några hundar meter.
Men kassörskan har rätt, vi hade inget miljötänk.

Då, tvättade vi blöjor för att det inte fanns engångsblöjor. Vi torkade våra
kläder på linor, inte i ett energiförbrukande monster. Sol och vindkraft
torkade våra kläder på vår tid.

Barnen ärvde kläder från sina syskon, inte alltid det senast märket. Men
kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.

På den tiden hade vi en enda TV eller radio i hemmet, inte en i varje rum.
Tv:n hade en liten skärm ungefär som en näsduk – inte som halva Gotland.

I köket blandade, vispade vi alltid för hand, vi hade inte maskiner som
gjorde allt åt oss. När vi packade sköra saker i paket använde vi gamla
tidningar att skydda dem, vi hade inte bubbelplast eller styrénkuddar.

På den tiden startade vi aldrig en bensinslukande motor bara för att klippa
gräset, vi sköt gräsklipparen för hand. Vi motionerade genom att arbeta så
vi behövde inte gå till ett gym som använder elmaskiner såsom löpband,
trappmaskiner mm. Men kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.

Vi drack vatten från kranen istället för att använda en plastmugg eller
flaska varje gång. Vi fyllde våra bläckpennor med bläck när de tog slut
istället för att köpa en ny. Vi ersatte rakblad i rakhyveln istället för att
kasta hela hyveln bara för att bladet är slött. Men vi hade inte miljötänket
då.

På den tiden åkte folk buss, barnen cyklade eller gick till skolan istället
för att göra föräldrarna till en taxirörelse (öppen 24 timmar) Vi hade ett
eluttag i varje rum istället för ett dussintal uttag i en förgrening. VI
behövde inte ha en datoriserad pryl som skickar datasignaler 2000 mil ut i
rymden för att hitta närmsta pizzeria.

Är det inte lite sorgligt hur dagens generation beklagar sig över hur
slösaktiga den äldre generationen var bara för att vi inte hade “miljötänk”?

Nej det var inget miljötänk, det var en krass verklighet och ger inga poäng i en miljömedvetandetävling.

Samma generation bytte ut cykeln, när man åkte på semester. Bilen skulle bära dem överallt och kollektivtrafiken nedrustades just därför.

Järnvägsunderhåll och-utbyggnad avstannade. Det var bilen som gällde.

Man slängde ofta avfallet med bl.a konservburkar, gamla batterier, tetrapack och "plastick" på en egenhändigt skapad "skrôle".

Det var den generationen som köpte flera TV-apparater, hushållsmaskiner m.m

Så tjejen i kassan är rätt ute. De älsta 10-årskullarna, nu levande, har haft den ena verkligheten i sin barn och-ungdom, men samtidigt, i hög grad, hämmningslöst befrämjat konsumtionssamhället längre fram.

Så, visst, det var inget miljötänk.

Den andra bloggen kapades av nån sorts datingsite, gick inte att redigera för det dök hela tiden upp en omöjlig pop up, som inte gick att ta sig ut. Länkningarna gick även dit, men det går ju bra så här också.

Fyrkantig, låter inte så besvärligt, men så ska det ju bli bilder också.
Creativo optimale, tänkte jag och försökte förtränga all personlig fyrkantighet.
Utgångspunkten togs i Kajsa Wargs kända devis: "Man tager vad man haver".
Byggnader och utensilier till växtodling låg ju närmast. Det spirar i de försådda lådorna, men blir det bilder?

 

På väg ner till krukor och sålådor, stannat jag upp. Triss i fyrkantighet! Bodens framsida, dörr och dörrfoder, fyrkantigt så det förslår. Väggen avslöjar även, att Flanörens dödsorsak näppeligen kommer att bli städning.

 

Det som spirar i sålådorna, ska snart omskolas och planteras i krukor och lådor. De här fyrkantiga "9-centrimetarna", får duga innan de får rymma fleråriga nyingar och jag bryter av med en Buxbomskvist.

 

 

Om någon skulle hamna i tvivelsmål, så vill jag på en gång erkänna att bilden är väldigt arrangerad.
Dels är de nysådda växterna alldeles för känsliga för att klara sig utomhus ännu, dels står de inte på det här viset. De två mindre sålådorna står faktiskt ute, det är Grå Helgonört och Gråmalva, de ska stå ute, inte minst för att stratifieras, för att kunna gro.
De Mauretanska Malvorna uppe i högerhörnet, har saknat växtbelysning i ett par dar, men det blir att trycka ner dem ett par centimeter extra vid omskolningen.
Idag åker allt som ska, in under växtbelysning.
Astrarna i stora svarta lådan har överraskat. De senaste åren har jag tyckt att det varit låg grobarhet på dem, men i år, när jag sådde lite tätare, just därför, så grodde de. Där är ungefär 27 plantor per löpdecimeter, så 2/3 behöver gallras bort och det räcker ändå att stå på torget och sälja.(Skämt)

Tävling igen, med priser från Coolstuff.

 

Kolla mer fyrkantigt på

 

 

 

 

Från telefonstolpen, rakt över vägen, hörs ofta Hackspetten bearbeta stolpen. Det är mest frekvent så här på våren.

Vad vi inte har vetet, är att den har en grankottsgömma under topphuven. Nedanför, så ligger det många avätna kottar.

Det sägs att vissa ord i bloggar ger mera träffar. Ovanstående ord ska inom ramen för den teorin, vara ord som ger många träffar. En del räknar träffar och sätter pris på att få många träffar.

C:a 2/3 av träffarna på den här bloggen, är träffar via sökord.

Vad söker då folk på?

Långkok, Talgoxe, isfiske är några ord som jag har en del träffar på, men de flesta sökord är förstagångare.

Ni som kommer in på den här bloggen via rubrikens sökord, får ursäkta, det är bara ett experiment.

Ska redovisa resultatet om några dagar.

Efter några månader i regionstyrelsen, årsskiftet 98/99, såg jag i almanackan att mellandagarna inte var så intensiva. Ja rätt och slätt ingenting, så jag bad en sekreterare att fixa studiebesök/praktik på 5 olika avdelningar på sjukhuset i Borås. En gammal metallare behövde få insikter och kunskaper, för att bättre förstå regionens största verksamhet.

En av de dagarna var på AVC, faktiskt ganska lång dag, från 7 till 23, men det var intressant.

Min handledare hette Marie, undersköterska. Jag hade bett om en undersköterska, inte minst för att från den nivån hade jag nog lättare att lära mig och förstå.

Det väckte ont blod lite längre upp i hieriarkin, att jag höll mig på den nivån. De hade nog mest ont av det själva.

Några läkare(AT), kom framåt kvällen och frågade om jag ville prata med dem. Ett intressant samtal, som jag styrde till att mest handla om, om vi betalade deras dyra utbildning för enbart deras egen skull, eller patienternas. En blev förlägen, den andre var lite mera ego och hårdhudad i denna sin inställning.

Idag var det dags för AVC igen. Vårdcentralen i Dalsjöfors ville inte ha mig när de hörde symptomen; Tryck över bröstet, andnöd, blir fort trött och därtill lite huvudvärk.

Efter 6,5 timmar i Västra Götalands vårdapparat, kunde jag lämna SÄS, glad i hågen. Det var bara vätskebildning på lungan.

Blodprover, som t.o.m skulle gjort Dracula nöjd, EKG, röntgen på höjden och längden. Blodtrycket låg bra.

De höll på att bygga om AVC, så mycket var provisoriskt och folk, liksom jag, låg på bårvagnar i korridorerna.

Tjejerna, för det var mest tjejer, jobbade metodiskt och var fantastiska.

De t.o.m hann med lite "tjôt" inemellan, sinsemellan eller med patienterna. Nog så viktigt för att göra ett bra jobb.

En tjej, bördig från Luleå, men utseendet varslade om att hon nog var adoptivbarn, fick ha mig som lite träningsdocka. Hon frågade först och jag hade inget emot det. Hon hade en termin kvar till hon var färdig sköterska, eller "syrra" som det heter i gebitet.

Hon lyckades riktigt bra, några extrastick, men inget som var värre än man kunde kosta på sig det. Plastdockorna i skolan har klart sina begränsningar.

Träffade på några Ambulanskillar som jag åkte med en av de andra dagarna på min PRYO-vecka.

Även de hade blivit lite äldre, men vi hann skoja lite om min PRYO och deras chefs irritation över att jag inte kom och pratade med honom. Han hade gärna fått komma till mig! Den ene av killarna var på den tiden "GHB-expert". De kunskaperna behövde han inte så mycket av idag, det hade kommit andra droger.

F.ö hade jag en Ungerskfödd läkare, hitraggad för tre år sedan i nån kampanj.

En behaglig kille, som var mycket målmedveten och inte ville lämna nåt åt slumpen.

Man hör och läser så mycket negativt om vår sjukvård, så jag kände behov av att skriva av mig.

Slutligen kan jag bara konstatera, att jag idag, med mina 67 år, om någon vecka, sänkte medelåldern på patienterna denna dag.

Av regionens sjukvårdskostnader går 80% till patienter 80 år och äldre. Medicinlistor längre än barnens önskelikstor till Tomten. Teknisk och medicinsk utrustning som klarar oerhört mycket. Folk överlever sjukdom och olyckor, som man dog i, bara för 20-30 år  sedan. Överlever många gånger. Men det finns ett feltänk. Om vi ska vårda folk tre gånger så länge och tre gånger så mycket, mot för 30 år sedan, är det då inte rimligt att det kostar mera?

Det finns de som försöker skära pipor i vassen på skattesänkningar, men det reptricket fungerar inte när kameralamporna slocknat. Vi går sakta men säkert mot en vårdkatastrof, inte minst nu när man också har fått börja betala pensionskulden till 40-talisterna. Då räcker det inte med hårpiska eller Spanielögon.

Fredagstema

Fototriss