Efter några månader i regionstyrelsen, årsskiftet 98/99, såg jag i almanackan att mellandagarna inte var så intensiva. Ja rätt och slätt ingenting, så jag bad en sekreterare att fixa studiebesök/praktik på 5 olika avdelningar på sjukhuset i Borås. En gammal metallare behövde få insikter och kunskaper, för att bättre förstå regionens största verksamhet.

En av de dagarna var på AVC, faktiskt ganska lång dag, från 7 till 23, men det var intressant.

Min handledare hette Marie, undersköterska. Jag hade bett om en undersköterska, inte minst för att från den nivån hade jag nog lättare att lära mig och förstå.

Det väckte ont blod lite längre upp i hieriarkin, att jag höll mig på den nivån. De hade nog mest ont av det själva.

Några läkare(AT), kom framåt kvällen och frågade om jag ville prata med dem. Ett intressant samtal, som jag styrde till att mest handla om, om vi betalade deras dyra utbildning för enbart deras egen skull, eller patienternas. En blev förlägen, den andre var lite mera ego och hårdhudad i denna sin inställning.

Idag var det dags för AVC igen. Vårdcentralen i Dalsjöfors ville inte ha mig när de hörde symptomen; Tryck över bröstet, andnöd, blir fort trött och därtill lite huvudvärk.

Efter 6,5 timmar i Västra Götalands vårdapparat, kunde jag lämna SÄS, glad i hågen. Det var bara vätskebildning på lungan.

Blodprover, som t.o.m skulle gjort Dracula nöjd, EKG, röntgen på höjden och längden. Blodtrycket låg bra.

De höll på att bygga om AVC, så mycket var provisoriskt och folk, liksom jag, låg på bårvagnar i korridorerna.

Tjejerna, för det var mest tjejer, jobbade metodiskt och var fantastiska.

De t.o.m hann med lite "tjôt" inemellan, sinsemellan eller med patienterna. Nog så viktigt för att göra ett bra jobb.

En tjej, bördig från Luleå, men utseendet varslade om att hon nog var adoptivbarn, fick ha mig som lite träningsdocka. Hon frågade först och jag hade inget emot det. Hon hade en termin kvar till hon var färdig sköterska, eller "syrra" som det heter i gebitet.

Hon lyckades riktigt bra, några extrastick, men inget som var värre än man kunde kosta på sig det. Plastdockorna i skolan har klart sina begränsningar.

Träffade på några Ambulanskillar som jag åkte med en av de andra dagarna på min PRYO-vecka.

Även de hade blivit lite äldre, men vi hann skoja lite om min PRYO och deras chefs irritation över att jag inte kom och pratade med honom. Han hade gärna fått komma till mig! Den ene av killarna var på den tiden "GHB-expert". De kunskaperna behövde han inte så mycket av idag, det hade kommit andra droger.

F.ö hade jag en Ungerskfödd läkare, hitraggad för tre år sedan i nån kampanj.

En behaglig kille, som var mycket målmedveten och inte ville lämna nåt åt slumpen.

Man hör och läser så mycket negativt om vår sjukvård, så jag kände behov av att skriva av mig.

Slutligen kan jag bara konstatera, att jag idag, med mina 67 år, om någon vecka, sänkte medelåldern på patienterna denna dag.

Av regionens sjukvårdskostnader går 80% till patienter 80 år och äldre. Medicinlistor längre än barnens önskelikstor till Tomten. Teknisk och medicinsk utrustning som klarar oerhört mycket. Folk överlever sjukdom och olyckor, som man dog i, bara för 20-30 år  sedan. Överlever många gånger. Men det finns ett feltänk. Om vi ska vårda folk tre gånger så länge och tre gånger så mycket, mot för 30 år sedan, är det då inte rimligt att det kostar mera?

Det finns de som försöker skära pipor i vassen på skattesänkningar, men det reptricket fungerar inte när kameralamporna slocknat. Vi går sakta men säkert mot en vårdkatastrof, inte minst nu när man också har fått börja betala pensionskulden till 40-talisterna. Då räcker det inte med hårpiska eller Spanielögon.

 

margus

12 april 2012 22:18

Verkligen glädjande att du var ok! Och har blod nog att nära Dracula med, hehe. Så förbaskat bra uttryckt om vårdkostnader, så jag skrev ut hela inlägget till tröst och stöd vid kommande diskussioner med folk.

http://margus.bloggplatsen.se

 

Kjell E

13 april 2012 08:11

Det var väl värt varenda minut, de 6,5 timmar vi var där.
Under 6,5 timmar, får man en hygglig bild av verksamheten.
Jag har inte haft många arbetskamrater i verkstaden genom åren, som skulle visat sånt engagemang och motivation, för den lönen och de arbetstiderna, för att inte tala om hieriarkierna.

http://www.nabbsjuan.bloggplatsen.senabbsjuan.bloggplatse

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Lite stolt, gränsande till skryt. Tomaterna och Dahliorna skäms inte för sig. På bilden är det femte korgen som skördats. Däremellan en hel del till ge bort. Snackstomaterna(körsbörssorter) oräknade. Tomaterna ger bra i år, trots att näs...

  Budenovka tronar bakom en kull körsbärstomater. Från vänster: Helsing Junction musik,Cherio, Guldhumla, Rosa Humla, Cherokee, Black sherie, Indigo. Barnmorska är Sibiriskt guldpäron.   Varför denna uppmärksamhet för en tomat? Jo den ...

Redan förra året skulle vi ha gjort en tysk resa. Ett gäng PRO:are, som städslade Rolfs Flyg&Buss till Moseldalen. Men av det blev det intet. Hustrun hamnade i en sjukvårdssväng. Lyckligtvis avfärdade undersökningsresultaten våra farhågor. Det kan ...

Vi samlar på oss räkskal i frysen. Nu hade ett helt fack blivit fullt. Dags att göra fond. Fonden är fin till såser, soppor och grytor Två kilo räkskal, det blev att ta fram en av 10-litersgrytorna.   Morötter, lök, Purjolök, Tomat och Fän...

  Nu börjar plantorna göra skäl för kompost och gödsel. Gödsel både på flaska och i naturligt skick. Alla sorter utom en har gett mogen frukt hittills. Cherio, en busktomat ger så bra att man alltid kan ha tomater på bordet, från 15 juli. På b...