Kjöttmeis säger Norrmännen.

Talgoxen blir lite undanskuffad från uppmärksamheten vid fågelmatningen. Entitan, Blåmesen och Svartmesen tilldrar sig mer intresse.

Talgoxen är egentligen en vacker fågel. Faktiskt färggrann. Och lätet, framför allt på våren; "Här är jag! Var är du?"

Svenska Eurovisionsslageruttagningen är över. Kommer väl inte att gå till historien.

En till synes överspänd pojke vann.

Flanören skickade två röster á 9.90 på "En jävla schlager".

Ett tunt startfält, där jag inte hade höjt ögonbrynet om Sean Banan vunnit.

Loreen har väl tagit luften ur evenemanget för några år framåt.

Men det var tydligen poptävlingsungarnas kväll. De blir ju ganska kända efter att ha deltagit i någon av alla kanalernas tävlingar. Kvällspressen får några uppslag text-och bildsatta.

Som Sauk sa på sin tid; "Nej, jag är skeptisk".

igår förstod jag att det pågick någon sorts drama.

Grannens katt hade lagt sig i position på Altantrappan. För långt från fågelmatningen. Måste vara Ekorrarna.

Jodå, en bit därifrån satt två Ekorrar uppkrupna i ett träd.

Jag blev aldrig riktigt klar över om Ekorrarna eller Katten hade övertaget.

När jag närmade mig med kameran, så var det jag som var faran och som på en given signal, började de förflytta sig mellan träden, ner till en grandunge. Så långt jag kunde se, så var det utan att stöta sitt lilla ben eller den långa ludna svansen.

En och annan träningsrunda vid Lundavallen i Äspered, har lagt grunden till dagens prestation.

I skrivande sekund, har dottern 2,36 km. kvar att åka.

För tredje året kör hon Kortvasan. Tre mil mellan Oxberg och Mora.

Strongt tycker jag. Hon har aldrig idrottat, med undantag från barnaårens Fotboll och Gymnastik.

Hon klarade sig till Göteborg på egen hand, men i natt får vi hämta henne. Hon rullar in på Göteborgs C kl. 02.30 Riktig hundvakt blir det.

Blir att sova lång middag, efter bruna bönerna och fläsket och sedan sovmorgon när vi kommer tillbaka.

Barnbarnet Max med flickvän "Bella" får rå sig själva, vilket de inte beklagar.

PRESSTOPP!!!

I MÅÅÅL, på 3 timmar 26 minuter!

Inget rekord, men kompisen hade legat i influensa, så det tog det lite lugnt tydligen. Sen ska ju det sociala ha sitt.

Idag gör jag det lätt för mig, kombinerar dagens biuld och fredagstema.

SKUGGA, är temat.

Täten i damernas Västgötalopp över 18 km. lämnar långa skuggor i det fantastiska vintervädret som rådde.

Hanna Falk och de andra Ulricehamnstjejerna skuggar hela tiden favoriten Susanne Nyström från Laisvall.

Taktiken var lyckad, Hanna Falk vann mot alla odds. Tyvärr är hon inte riktigt tillbaka i storform efter sin långvariga sjukdom. det räckte inte till VM-deltagande i år.

Vad kan mer dölja sig i skuggan?

Kunde inte låta bli att gratulera Tomas Eskilsson och gänget på Film i Väst, med ett mejl i morse.

Storslam på Guldbaggegalan i går är bara förnamnet.

Det var ju inte svårt för Babben Larsson att träffa rätt när hon kåserade om att ha frusit i timmar i Trollhättan. Alla kunde känna igen sig.

Jag kan inte film, på det viset, men är barnsligt glad när det går bra för filmer gjorda på vårt bolag. Vi är ju 1,6 miljoner som äger en av Norra Europas bästa samproducenter av kvalitetsfilm.

Film i Västproduktioner hade 37 av 48 nomineringar på galan.

Man tog hem ännu fler andelsmässigt och framför allt alla de tunga priserna.

Palme, Avalon, Call Girl och Äta sova dö, svepte ju hem det mesta.

Och så pricken över i:et, biopubliken rösta fram Sune i Grekland, även den kom från FiV.

Det var bara Sugar man som inte gjorts i Trollhättan.

Ibland gnölas det över att skattepengar går till sånt här.

De som gnölar har inte en susning om vilka effekter regionmiljonerna får på jobb, turism och utveckling i allmänhet i Trestadsområdet i första hand, men även för hela Västra Götaland.

Slutligen; Kultur måste få kosta. Tänk vilket fattigt liv vi skulle leva med våra I-padar och gångmattor om vi inte hade den.

Än en gång grattis, Film i Väst.

Det var läge för isfiske idag. Vindstilla och hygglig temperatur.

Med pimpelutrustningen trimmad och flytoverallen på, gick jag ner till boden för att hämta isborren.

Konstigt, det fattade ett skär. Jag köpte ju nya skär i slutet av förra säsongen.

Skulle inte bli nåt fiske, så jag fick nöja mig med att gå ner och göra en isbesiktning och känna på Sparkens kondition.

Jodå, Sparken funkade och gled bra på isen, även om där låg ett 5-8 centimeters snötäcke.

Jag borrade ett par provhål och det var mellan 15 och 20 cm. is. Fullgott, när nya skär införskaffats.

Kom på, att när jag tog upp borren ur sista borrade hålet förra året, så hade ett skär lossnat. Så kan det vara, minnet finns, men det tar en stund att dra igång det.

  Jag lånade ett borr av grannen för att kolla isen. Lusten att fiska hade försvunnit.

Det blev lite fågelfotografering i stället och snart börjar Skidskyttet, herrsprinten. Hoppas det biter i skidskären för de svenske. Det börjar bli dags för det nu, inte långt kvar till VM.

Hade turen, att få umgås med ett par Stärtmesar igen. de verkar faktiskt ha rotat sig här nu. Förr om åren, kan de ha gjort ett par besök under hela vintern. Nu är det två om dagen, minst.

De kommer, äter och sen är de försvunna till nästa besök. Jag skulle så gärna vilja ha lite Stärtmesbilder utan fågelmatare.

Kallbadhuset gjorde verkligen skäl för namnet, en dag som denna.

Tog mig en tur till Ulricehamn i söndags. Målet var Lassalyckan och Skidstadion. Var nyfiken på hur långt förberedelserna hade kommit inför Västgötaloppet den 19-20 januari.

Innan Lassalyckan, så svängde jag ner till stdsparken och Åsundens norra stränder.

Här ligger Prångens camping, brygga för turbåtarna på Åsunden och Kallbadhuset. På senare tid har man även byggt flervåningshus med en vidunderlig utsikt ut över Åsunden.

Kanoterna väntar på bättre tider och ingen trängsel vid sofforna på strandpromenaden. De enda som trängdes, var Änderna. Trots en hel sjö, så föredrog de "Compact living".

Ulricehamn, har utvecklats från en industristad, med Bleckvaror som största produkt. Bleckvarorna betydde mer för Ulricehamn, än vad varven gjorde för Göteborg. Har utvecklats till en bostadskommun, med sitt hyggliga läge mellan Göteborg-Borås och Jönköping. Skövde och Falköping ligger norrut.

När Götalandsbanan blir verklighet, pendlar man på 30 minuter till Jönköping, 15 minuter till Borås och 45-50 minuter till Göteborg. Samma tider gäller naturligtvis omvänt också.

Lite gråmulet och -5 grader, var väl inte Åsunden, med stora delar öppet vatten någon höjdare för dagen Men jag har varit här sommartid, med mycket folk som promenerar, springer, står och fiskar eller bara finns till. Då är Åsundsstranden till sin fördel.

Den kraftigaste snökanonen pumpade på och med ytterligare några minusgrader i antågande, så blir strålen ännu tjockare.

Start-och måltornet stod tomt, men till helgen fylls det av funktionärer och temperaturen ska gå ner några grader ytterligare. Skidspåren var välfyllda och på sina håll fick åkarna möta isdimma från kanonerna.

På Lassalyckan var det mycket folk. Parkeringen nästan full. Det visade sig att en tipspromenad gick av stapeln, med många deltagare. Men skidspåren var även de välfyllda och jag träffade på folk både från Göteborg och Jönköping, som föredrog att åka en bra bit för att komma till goda förutsättningar för skidåkning.

Snökanonerna, stora som små stod och sprutade ut fruset vatten, som kommer att bli det huvudsakliga underlaget på Västgötaloppet. Här ska komma 10 cm. nysnö också, så vallarteamen är att önska lycka till i hegen.

Temperaturen var någon grad kallare än nere i stan.

Jodå, de är bra förberedda på tävlingar och skam vore det väl annars med nästan två veckors minusgrader före tävling.

Jag har strött superlativer över Ulricehamn och det är staden värd, men.....

de har Lidel och Rikets sal också. Ingen får växa till himlen!!!

De två har minst en sak gemensamt. De tillför inte Ulricehamn några nämnvärda inkomster.

Lidel skattar i Tyskland och vittnena tar med sig matboxar hemifrån, kanske inköpta av någon vittnesbroder till bodknodd.

"Så ska det låta", har blivit söndagsunderhållning.

Ett småputtrigt program och Peter Zettman lockar fram en hel del hos deltagarna.

Inför kvällens program hade jag mina dubier.

Näst Carola, har jag svårast för Pirelli och Wahlgren. Mycket plast och påklistrade leenden. Och nu skulle de vara i samma lag!

Kvällens framträdande korrigerade inte den bilden. Undrar hur mycket samlad gubbsjuka de framkallat i sin ungdom?

Numera något bedagade, fortsätter de uppträda som om inte åldern tar ut sin rätt.

Programmet bars ju av i första hand Petra Mede. Med sin begränsade talang för sång, använder hon hela sitt övriga register och det blir bra. Andreas Lundstedt, som Petras lagkamrat, gjorde naturligtvis sitt till för att behållningen infann sig.

Ibland har man svårt att bestämma sig för ett favoritlag, i kväll uppstod aldrig det problemet.

Det är ju alltid kul att hålla på det vinnnade laget. (Säger en som fick uppleva Helsingborgs IF ur Allsvenskan i 17 år, de var nere i Div. III och vände).

Vad var nu detta för sur uppstötning från Flanören...?

Vet inte, men jag ville bara få det ur mig.

Det är väl en av bloggeriets funktioner.