Hembygdsföreningen har tagit ett fint initiativ.

Visar film i Äspereds församlingshem.

I går visade man "Tåg ut klart slut" av Kjell Albert.

Den handlade om de 1985 nedlagda järnvägarna Borås -Ulricehamn och Falköping-Ulricehamn- Landeryd.

Äldre material blandat med ett par turer i nostalgins tecken på igenväxta spår, ackompanjerade av bilar och långtradare som dundrade fram på vägen, som ofta gick bredvid spåren.

Det vackra landskapet runt järnvägarna, stationernas betydelse för samhällena som den korsade, var mycket tydliga i de båda sträckningarna-

Historien var ungefär den samma för båda banorna.

Byggda de första åren på 1900-talet av lokala företag gick de i konkurs på 40-talet och SJ tog över.

Tidigt blev den statliga byråkratin, representerad av en blå Elefant över spåret i filmen, den största motståndaren. Framför allt för godstransporterna.

Samhället runt järnvägarna satsade på bilen, Sveriges fordonsindustri satt vid ratten och styrde utvecklingen.

Järnväg var gammalmodigt, det var bil och lastbil som gällde.

Staten lyssnade till signalerna och lade ner i stället för att rusta upp. Ersatte med mera asfalt.

Utvecklingen har vänt, idag verkar de fossilbränsleslukande bilarna gammalmodiga. Utbyggda spår är framtiden.

Så kan det vända.

Idag finns en ny järnväg i siktfältet, Götalandsbanan, som bl.a ska gå mellan Borås och Ulricehamn. Dubbelspår, som färdigbyggd, i höghatighet ska transportera folk till eller genom de starka utvecklingsregionerna till sin ändpunkt, Stockholm.

Än en gång har den blå Elefanten varit ett hinder.

Huvudstadsaktörerna har med skräck sett utvecklingen på Sveriges framsida, Västsverige och Skåne.

Ständiga förhinder, men nu har det lossat, inte bara med Västlänken utan även Götalandsbanan, om än inte förrän runt 2020-25.

Ska bli en fröjd ,att köra rollator på de tomma parkeringsytorna runt Landvetters flygplats.

Det var i det närmaste fullsatt i Församlingshemmet. De flesta +65 och en del utombys hade även sökt sig dit.

Åtskilliga hade åkt med tågen när de fortfarande var i gång. Inte minst sträckan Toarpsdal-Borås. Till arbete eller skola.

Efterföljande kaffestund ackompanjerades av en ganska hög ljudnivå, när det pratades gamla minnen vid borden.

Hembygdsföreningen ska hedras, inte bara med de intensiva applåderna, utan fler kan engagera sig, för framtida trevliga stunder och hålla liv i historien.

Det är i ljuset av historien vi går mot framtiden.

Klicka gärna på länken ovan. På youtube ligger den 42 minuter långa filmen, med ljud.

Måndag för två veckor sedan, var vi på Listerlandet.

En gammal eka i trä, låg upplagd.

Många båtar läggs upp just nu, men den här hade gjort sitt och stod som ett monument över äldre tiders villkor.

Om en stund ska vi åka in till stan.

Hustrun ska vattengympa och jag ska prova kläder hos Herrman.

Det är modevisning i PRO i morgon.

Det är många luftrörelser över Österlen just nu.

Många fåglar flyger söderut. Bilden är tagen i Skillinge i går kväll.

Flock efter flock med Gäss, Vitkindade på bilden, sveper söderut.

Ovanför och bakom, ganska mycket bakom kom ett sträck med Tranor.

Det var trångt i Kivik med, så vi hppade besöket idag. Däremot åkte vi fram till "vår handlare" och kollade läget.

På hemresan återkommer vi och provianterar.

Kavringen har de inte kvar, men jag fick adressen till bageriet, så den blir vi inte heller utan.

Skonsk äggakaga me steget flesk, det är mat det och blev min söndagsmiddag inne i Simrishamn.

Näst intill en rituell måltid här nere. Och så är det ju så jäkla gott.

Stjärnegården, B&B, är ett bra ställe.

Värdinnan kommer från Stavanger och är både pratsjuk och godgiven.

Kladdkaka med vispgrädde och Bowmore, single malt, till Bron på TV.

Hon tipsade mig också, var hon har både Ugglor och Tornfalk. På taken till de egna husen!

Behvs inte åka långa vägar eller gömsle. De är vana vid folk.

Men precis som Skäggdoppingarna i Môsaviken, har de nog sitt säkerhetsavstånd.

I morgon blir det Literlandet. Vi har stövlar med, så vi kan röra oss fritt i det Blekingska landskapet.

Bilder på siffror och så ska det vara kreativt.

Efter en tur till Ulricehamn och utan att någon rännil av kreativitet inte kom i närheten av mig, så fick det bli "bröd-och smörbilder", mestadels.

Siffror i bokstäver är ochså siffror, men för säkerhets skull så är det några siffror så som vi är vana att se dem.

Noggranna målare de har i Ulricehamn, eller Bogesund som staden hette förr.

Vid varje ommålning har skyltens skruvats ned.

Formering till åtta!

Tranchefen har tröttnat på att flyga i V-formation. 

Ett kollage av sifferbilder hittar du här.

Fyra Hjorthindar i olika åldrar, Glaskulla Äspered.

Det drar ihop sig till Österlenresa. Klockan sju på söndag morgon bär det i väg.

Alltid en diskussion, vilken väg man ska välja. Vi satsar på Gislaved, Värnamo, Markaryd, Kristianstad. Sen är man strax vid Brösarps backar. Med Hanöbukten till vänster så ligger de kända Österlenorterna som ett pärlband.

Vi gör väl dagen först innan vi anträder Stjärnegården utanför Skillinge.

Dagarna är redan fyllda, på planeringsstadiet.

Carina, Sinneskatten meddelar idag, att Fredagstema är slut.

Hon har hållit på länge och det har varit uppskattat, men allting har ett slut. Nu har Fredagstema det.

Jag hann med att bidraga 62 fredagar enligt statistiken

Det är bara att vördsamt tacka för det som varit.

Någon av de där kablarna går(gick) till Flanören.

Utslängd, ja så kändes det i alla fall.

Vi har varit utan internet, sen i torsdags kväll.

Inte ens det trådlösa fungerade.

Vid halvåttatiden i torsdags rev en timmerbil ner ledningarna. Förmodligen hade han inte fällt ner kranen, utan drog med sig en massa kabel, en bit upp efter vår tillfartsväg.

Fick beskedet när jag hämtade tidningen i fredags morse.

Gott, tänkte jag, då är det inget virus eller annat fel på vår utrustning.

De hde lite att knyta ihop igen, servicekillarna.

I morse var servicekillarna på plats, för några minuter sedan, var det signal i telefonen och jag var välkommen ut i cyberrymden igen.

Vad det ställer till. Vad beroende man har blivit.

Inga bilder till Fotosidan, inget fredagstema, inte heller nån Fototriss. Trivialt egentligen, men det är sånt man håller på med.

Inget yr.no för att se prognosen inför helgen och kommande veckan på Österlen.

För att inte tala om vid matlagning; "Jag Googlar", nävisst nä. Nätet är inte tillgängligt.

E-posten, denna lunga i modern kommunikation.

Ja, man skulle kunna fortsätta uppräkningen.

Lite retligt är det ändå, det blev 1342 dagens bild, utan avbrott.

Nu är den sviten bruten, men jag tror att världen klarar sig.

Morotsskörd idag. Höstmorötterna. Vi har lika mycket Vintermorötter, som får stå i jorden någon månad till.

Vi hinner inte ladda syrningskärlet förrän på fredag, men morötterna blir inte dåliga av lite väntan. Tvärtom.

Nu så här på hösten, har jag flera träffar om dagen på bloggen, på just "syrade morötter". Har ju skrivit en del om det genom åren.

Ett 5-literskrus blir det. På hemresan från Österlen, kör vi vägen över Råå och Vallåkra, för att köpa ytterligare ett lite mindre krus.

Kålen ska ju ner i ett och sen lite Karlssons blandning i det nya.

Köpte frö från Impecta. Gråmalva skulle det vara. Jag sådde dem i höstas, lådan fick stå under altanen, där jag skyfflade lite snö på den emellanåt.

När våren kom, kom även fröplantorna. Ett 15-tal grodde.

De växte bra och jag skolade ut dem.

Nu står de i full blom, sent men förstaåringar är såna.

Tycker inte det liknar den Gråmalva vi köpte på Vickleby,

Bladen liknar mer Myskmalvans, men blommorna är gråmalva. Fröställningarna likaså.

Får se om den med åldern kommer med gråludna blad nästa år.

Inte hela värden, den är vacker ändå.

Det här är en "Solros"

Köpte den tillsammans med andra Solrosfröer på Coop. Nelsons fröer.

Det latinska namnet skvallrar om att det inte finns någon släktskap.

Nu har första blomman slagit ut. Vacker med sin gröna mittpunkt och tvåfärgade blomblad.

Lite sen blommning, den skulle behövt att sås enochenhalv månad tidigare, i mitten av Mars.

Eftersom vi tycker om den, blir det sådana nästa år med, men, som sagt, tidigare sådd.

Den har ett tio-tal blomstänglar, alla kommer nog inte att gå fram innan frosten tar den.

Vi har ytterligare en blomma, flerårig, som heter Solros. Maximilians Solros.

Vi har haft dem sedan det år då Max, älsta barnbarnet, föddes, men aldrig fått se dem blomma. Trots att de flyttats till sydvägg. Det närmaste vi kommit är knoppar som blev gula i kanterna, innan frosten kom.

Och så var det det där med Vallmon. Flerårig Vallmo. Detta är väl sjätte eller sjunde knoppen de senaste veckorna. Knoppen är vackrast. Blommorna får inte stå i fred för dagg och regn.

Den ska ju blomma i början på juni och det gjorde den också.

Det här är en andra omgång.

Faktiskt fler växter, som bär sig lika dant åt. Får väl skylkla på den sena och kalla våren. 

Om en stund ska jag in på möte med Bingoalliansen, efter det så ska vi plocka äpplen hos en kompis till dottern.

Får se, hon har många sorter och man får inte ta första bästa. Vissa är bättre till Mos än andra.       

Femårsjubileum!

Grattis Helena, verkligen strongt, att hålla igång Fototrissen så länge. Inget tyder på att den ska ta slut heller.

Veckans tema SMULTRONSTÄLLE, sätter igång tankarna och man börjar sortera.

För egen del kom jag fram till att presentera tre bilder inför vilka hjärtat bultar mest.

Öland, naturligtvis. Vi har varit där en vecka i juli, sedan 1986. I stort sett varje år. Dock inte i år och dett känns efter redan.

Smultronstället med stort S, är Alvedsjöbodar, kväll och grillning i väntan på solnedgången. Inte alltid det vill sig, men ett år, 2010 hade vi sex vackra solnedgångar av sju möjliga.

Ett annat ställe som vi återvänder till varje år, om än inte en vecka, är Pilane gravfält på Tjörn.

Där hålls en skulpturutställning varje sommar.

Världsberömda skulptörers verk, bland betande Får i det typiska Bohuslänska landskapet.

Har man lite förning med sig, så är det upplagt för en heldag.

Bilden visar ett stationärt verk av Tony Cragg.

Smultronställen behöver inte ligga långt bort.

Några vårar-somrar, har jag hållt till vid en vik, som lite hädiskt kallas Môsaviken, för att den är grund och innehåller mycket växtlighet.

Ett perfekt ställe tydligen, för Skäggdoppingar att häcka i.

När jag tittar till Fåren, brukar jag gå och sätta mig en stund och studera fåglarna.

Ibland blir det redan vid soluppgången. Ljuset i viken är bäst om morgonen.

I år blev det fyra ungar. Alla lever fortfarande, men nu är de ute på stora sjön och äter sig starka, så de kan flyga till vinteröppet vatten i början av oktober. Vi ser dem när vi är ute och fiskar eller eljest är ute med båten.

Vattnet sjönk kraftigt i sjön i år, så de lämnade viken tidigare än vanligt.

På bilden har de ställt upp för ett gruppfoto.

Föräldern till vänster tycks säga, "På ett led och titta in i kameran".

Det är tävling också och mitt favoritresemål är Paris.

Vill du se fler smultronställen, kan du klicka här.