Sitter på PRO-expeditionen och väntar på provarbasen, Bo Lindström. Han ska leverera kvällens tre sorters Glögg.

En ska vi dricka varm, en med is och en som den är.

Till det äter vi pepparkakor och blåmögelost.

Bo har dagen till ära(sista provningen före jul)  bakat en tårta, så vi avslutar med tårta och kaffe.

Hyggligt med anmälningar trots att fyra av de "fasta kunderna" hade annat. Rebeckor, Odd Fellow och ABF:s höstmöte tror jag det var.

Det är ganska tyst i Sparrehus när företsåndare och städerska gått hem. Ja, det tystnar avsevärt en stund före tre, eftersom kommunens frikort för pensionärer gäller fram till tre. Gratis är gott!

Kan väl tänka mig att det kan bli nån bild och rad även, från kvällens Glöggprovning.

Om bloggaren hittar rätt på tangenterna....

I tisdags kväll var det dags för ett gäng PRO:are att åka till Göteborgsoperan och se West side story.

Behändigt. Operan ordnar buss, som kör en sväng och tar upp folk. För oss var svängen nästan raka vägen. Från Sparrehus till Resecentrum och sen till Operan.

West side story, beskriver de etniska gängbråken i New York. Lite annorlunda beskrivet än i TV-serien Spanarna på Hill street.

Mitt i dessa bråk så uppstår ett tväretniskt kärleksförhållande.

Flickor är flickor i rosa och tyll. Killar är mascho. Klicherena haglar.

En imponerande uppsättning. Mycket dans i massformat och strålande individuella prestationer.

Jag har inte sett den förut, inte sett filmen men sporadiskt hört de bärande melodierna.

Vietnamkrig och USA:s ökande imperialistiska ambitioner stod mellan mig och West side story, när den var ny.

Vi kan vara stolta, som i Västra Götaland har en sån tillgång som Göteborgsoperan, ja Konserthuset och nationalorkestern med för den delen.

I buskagitationen ställs kulturen mot sjukvård.

Populistiskt och förödande. Den upplevelse som Göteborgsoperan skänker publiken, är värd varenda krona.

I går var det dags för möte med Norra stadsdelsnämndens kommunala pensionärsråd.

Mest uppseendeväckande var, att det visat sig att de privata utförarna inom bl.a hemtjänsten, maximerar sina fakturor.

De flesta som är biståndsbedömda har rätt till hjälp upp till 8 timmar i månaden.

De privata utförarna tar undantagslöst ut 8 timmar, oavsett hur mycket man jobbat. Nu föreslås en förändring, så att man kan sätta två nivåer, 4 och 8 timmar.

Intresset ljuger inte. Carema slussar ut vinsterna till skatteparadis, småhandlarna trixar med timmar.

Mycket irriterande, att sossarna inte vågar sätta ner foten på rätt sida blocklinjen, utan ska ha privat vård "utan vinster".

En intressant utveckling är iståndsättning av olika aktivitetscentra i kommundelen. Där äldre, både med speciella ochallmänna behov, får tillgång till personal och utrustning för en meningsfull tillvaro.

Idag har jag "ledigt", typiskt nog så regnar det.

Grannen kommer hit och ska ta reservdelar från gamla vedklyven. Den fick vad den tålde när Max klöv senast.

Var i backen några gånger, bl.a kolvstången skulle inte klara Volvos krav på rakhet och den står inte stabilt längre för benen har fått sig några törnar.

Avlagda gräsklippare, trimmers och annat får ett andra liv hos grannen. Han vet alltid nån som behöver en reservdel, eller en renoverad maskin.

Trästaden, sådan den byggdes upp efter 1830-talets stadsbrand.

Under några årtionden, fram till 1960-talet, fördubblade Borås sin folkmängd var tionde år.

Från c:a 2500 innevånare i den egentliga staden, en symetrisk trästad utefter Viskan, till c:a 100000 innevånare på 70-talet i det moderna Borås.

Om detta talade Fredrik Hjelm från stadsbyggnadskontoret, på en föreläsning hos PRO Centrum.

Borås har efter senaste (sista) stadsbranden på 1830-talet, genomgått 3 utvecklingsfaser.

Trästaden utefter Viskan, Industristaden och den moderna staden.

Vårt välstånd har verkligen byggts upp under umbärnaden för dem som byggde.

1 rum och kök, c:a 20 kvadratmeter, skulle hysa familjer på 8-10 personer, utan vatten, Vc och värme. 6 arbetsdagar, 10-12 timmar i veckan.

Kvarteret Järnbäraren på Norrby, innan de moderna höghusen tog över på 1960-talet. Åtskilliga aktivister inom arbetarrörelsen i Borås har sina rötter här. Tänk om de väggarna kunde tala, klasskamp, vedermödor och glädje hos de stora familjerna.

Stadsdelen Norrby, i centrala Borås, är ett mycket bra exempel.

När industrin började behöva folk, så byggdes trä(l)kåkar, gistna men husade arbeterfamiljerna. Industristaden Borås växte och kåkarna ersattes med låga hyreslängor i cement, fortfarande utan alla bekvämligheter, även om två lägenheter 15-20 personer delade på en toalett på varje svale.

In på 60-talets började man bygga den moderna staden, på höjden.

Ett kvarter i Borås, som jag hört nämnas åtskilliga gånger i både politiska och fackliga sammanhang, kvarteret Järnbäraren på Norrby, har sett många av arbetarrörelsens medlemmar växa upp.

"Dom bodde på Järnbärarn" är en mycket vanlig beskrivning av en person i Borås.

Det är inte mycket av den gamla bebyggelsen i Centrala Borås, som överlevt.

Ett av skälen till detta är, att Borås inte haft en bildad borgarklass, i samma omfattning som andra städer som vårdat sina stadskärnor bättre.

I Borås var det en nyrik "Knappadel" som bestämde. Många helt utan rötter i bildning och kultur. men även arbetarrörelsen i den lågavlönade Textilstaden kände ingen stolthet över sin historia.

Vid rivningen av gamla teaterladan i stadsparken(ett av de största helgerånen) på tidigt 80-tal, var ett av de mer intelligenta argumenten; "Riv den gamle skiten, folk står ju och pissar på väggarna".

I och med bilens intrång i stadsbebyggelsen, tappade stadsplanerarna greppet för några årtionden. Bilarna agerade som vatten som söker sig mot havet, de gjorde sina egna vägar, utan hänsyn till estetik eller kulturmiljöer.

I Borås har man åstadkommit stora förändringar, när man väl fick greppet igen. Gågator, pendelparkeringar, Skulpturstad i vackra parker, är bara några exempel.

Ett mycket intressant föredrag med minst lika intressanta bilder.

Fredrik Hjelm har medverkat i böcker om Borås utveckling.

I morse tidigt beställde jag en jordfräs på Maskinhjälp i Borås. Inga problem, kunde hämta den på en gång.

Det är grönsakslandet som ska få sig en genomfräsning.

I skrivande stund har jag bearbetat gångarna två gånger och den öppna jorden en gång.

Efter välbehövlig fikapaus med äpplekaka och hustru, så ska jag växla upp till tvåan och genomarbeta alltihop en gång till.

Efter kalkning får det ligga till sig över vintern och rensas efter hand som de nya landen blir till. Undantagna från jordbearbetning är Rabarber, Brysslekål Vitlökslandet och vår vackra Mariatistel.

  
Mariatisteln får stå, så länge den håller ut mot frost och övrigt väder och vind.

Kan inte släppa tanken på en förbistring som inträffade på vår fotocirkel i PRO igår. Vi har träffats 8 gånger hittills.

I cirkeln deltar bl.a en färgad tjej från Afrika.

Vid en del tillfällen, när vi talat om ljusa och mörka motiv, över-och underexponering och dess efterbehandling, så har jag poängterat skillnaden. Inte minst för att hon har ju samma rätt som de andra att lära sig att göra rätt. Inte minst därför att många av hennes bilder handlar om barn och barnbarn.

Tror inte hon riktigt försått detta, utan hon tyckte att jag talade för mycket om hennes hudfärg.

Så kan man naturligtvis uppfatta det, men det blir svårt att göra rätt om man inte lär sig grunderna.

Vi hade en diskussion och det kändes som vi landade rätt.

Men detta visar vad lätt det är att det går snett och det var ju bra att vi fick klara ut det.

Tror att det gick fram, att om hon gjorde som jag sa till de andra, så skulle mycket i hennes bilder, om de innehöll mörka motiv, bli överexponerade och bli gråa om hon skulle göra som jag sa till de andra.

Herrljuna Ciders sortiment, med vår schaufför i förgrunden.

Det finns avlägsna resmål och det finns nära. Många gånger kommer man på, vid vegeterande i närområdet, att man kan mer om en vingård i Toscana, än betydelsefulla verksamheter här hemma, i Sjuhäradsbygden.

Idag var det dags för en inombygdlig resa, med PRO Borås Centrum. Inom Sjuhäradsbygden alltså.

Gäsene (ett av de sju häradena) mejeri tillverkar ost, från närområdets mjölkproducenter. Idag är det mindre än en tiondel så många bönder, men den störste har 350 kor!

Så, lika mycket mjölk blir det. Och väl är det, för det är efterfrågan på osten. Vi fick tillfälle att provsmaka alla åtta sorterna, däribland Port salut.

Det lockade naturligtvis till köp och det är ingen fara med hållbarheten, i vacumförpackningen.

När intervjupersoner fått associera Cider, svarar de flesta Herrljunga, oavsett var i landet de bor.

Herrljunga Cider, ett litet familjeföretag, inne på tredje generationen. de började med att musta närområdets äpplen. Den tiden är förbi, nu mustar man inte, men väl börjat tillverka Glögg, Julmust och naturligtvis Cider av olika styrka och torrhet.

Det 100-årsjubilerande företaget har bara 35 anställda, allt som allt, men är stora inom sitt område.

Produktionmsapparaten är så flexibel, att man kör alla produkter i samma linjer.

Det klirrade som från den värsta Tysklandsresan när vi intog bussen för att åka och äta på Trollabo kvarn.

Hudenes stolthet. En verksamhet som pågått sen 1997 och verkar ha hittat ett framgångsrikt koncept. Konferenser, bussresor, söndagsmiddagar och allt däremellan.

Just nu är det sötsaker, som är kompletterande sidoverksamhet. En sidoverksamhet som verkade gå bra.

Det var ganska många nya medlemmar med på resan. Resor och gemensamma upplevelser är ett bra sätt, att lära känna folk och bli inlemmad i gemenskapen.

Nästa reseaktivitet är 22 november, Göteborgsoperan och West side story.

I januari väntar Malmöoperan, där bl.a ett barnbans kusin medverkar. Distriktet är arrangör.

Det hördes i bussen att en del även ser fram emot en Bohuslänsresa i vår, där vi gör nedslag hos fiskare och tar in den särskilda miljön, ja lite havets frukter ska väl komma inombords också.

I ett tidigare inlägg finns länkar till ovan nämda verksamheter.

Så skulle säkert någon ungdom kunna uttrycka det, när det händer mycket, som man vill vara delaktig i.

Den här veckan bjuder på en hel del.

När själva vinprovningen är slut, så klämmer vi en låda, här en Cicilianare. Idag var det resterna från osten som fungerade som tilltugg, tillsammans med bröd.

Vi provade fyra viner, ett vitt och tre röda till Kittostar, från mjuka till tuffa.

Studiebesök på Textilmuseet i Borås på tisdag eftermiddag, följt av vinprovning på kvällen.

Idag har det varit två datacirklar, den senare håller på med bildbehandling och idag hade vi äntligen fått in Photoshop Elements på ABF-datorerna.

F.ö kan det bli verklighet, att vi bokar ABF-kapaciteten, för tre cirklar om dagen, måndag till fredag, efter årsskiftet.

Då blir det inte bara Centrums 6 cirklar utan lika många till från resten av de 17 organisationerna i Borås kommun.

En monter på Textilmusèet, med det onämnbara från 100 år.

I morgon åker vi till Gäsene och bekantar oss med Osttillverkning, Herrljunga Cider och så äter vi på Trollabo kvarn.

Vi blir ett 25-tal.

På fredag är det min expeditionsdag.

Det känns, att verksamheten är i full gång igen.

Varje dag bjuder på 2-4 aktiviteter, enbart i Centrumorganisationen. Det märks även på medlemsantalet, som stadigt stiger. Måste så göra, för att kompensera ganska stora avgångar. Medelåldern har varit hög och det får sina konsekvenser. Vi hade även några dåliga år 08-10. Glädjande nog, så verkar de nya medlemmarna vara yngre nu än tidigare. För några år sen fick man leta med ljus och lykta efter medlemmar under 70 år. Idag verkar det som att 40-talisterna kommer med tidigare, så totalt börjar medelåldern se ganska bra ut på några år framåt.

Men det gäller att se över verksamheten, den måste attrahera, attrahera 40-talisterna.

Ja, och så är det en del redigering av hemsidan. Rapporter från verksamhet, trumma för kommande verksamhet och föra in resultat, bl.a i Mattcurling och Bridge.

Tidig morgon i Toscana. Den här vyn kommer de som bor i lägenheter i Ulignano, att kunna se om man är uppe före Tuppen.

Toscanaresorna nästa år närmar sig.

Igår hade vi första träffen med gänget som reser 26 maj till 1 juni.

Ett knappt 20-tal hade slutit upp. Vi blir 23-25 i gruppen, med mig och tolken.

En gemytlig, men förväntansfull stämning rådde.

Dagen skulle ge en mera utförlig bild av vad vi hade framför oss. Mer än vad som kan tas med i den första skriftliga informationen.

En del komponenter kan man bestämma själva, man kan t.o.m välja bort en hel dag och göra något på egen hand. Interrailpassen ger möjlighet att åka tåg vart man vill en dag av de tre i Toscana.

Det verkade som att man tyckte ramprogrammet var intressant, men t.ex muséebesök i Florens, kanske byts ut mot flanerande! på egen hand.

Nästa träff blir den 7 november, men då träffas vi på eftermiddagen, så att Jaana, tolken/guiden, kan vara med.

De andra två grupperna, ska träffas på samma sätt och i mars, så ska vi ha samling för alla och äta och dricka lite Toscanskt, så att förväntningarna höjs ytterligare ett snäpp.

Vilka som slutligen åker, vet vi knappast förrän Interrailpassen delas ut på perrongen i Borås, när vi ska ge oss i väg.

En viss cirkulation, folk avbokar sig andra kommer till.

Ganska naturligt, när vi behöver vara ute i så god tid.

Idag är det styrelsemöte med PRO Borås centrum, där det blir en höjdare, att få rapportera 56 nya medlemmar hittills under året och ett 15-tal ytterligare, Curligspelare, på väg.

Tillbaka hemma för en stund.

Förmiddagen har tillbringats med härvor av sladdar och kablar på PRO-expeditionen.

Make IT:s folk var där och installerade datorer och server.

Jäklar vad bra det blir.

Nu har vi en dator som i huvudsak används av de som hanterar ekonomi(kassören bl.a.), en annan som används till kansli-och föreningsgöromål(sekreteraren bl.a.) och så en allmän dator till ordföranden, studieorganisatören m.fl

Servern gör att vi kan ha allmäna och enskilda diskar.

Där ligger alla program, utom det som är specifikt för enskild användare, kassören har Visma redovisningsprogram, t.ex

Frågan är, om det inte bara är riksorganisationens kontor i Stockholm och PRO:s folkhögskola, Gysinge, som är lika eller bättre utrustade.

Det kommer att underlätta jobbet och vi slipper slita på våra privata grejor.

I kväll är det styrelsemöte i Brottarklubben, mötet före årsmötet, så jag ska precis sätta mig och fila på verksamhetsberättelsen. Ett intensivt år, med mycket brottning på hög nivå och engagemang i olika projekt, egna eller tillsammans med andra föreningar.

När man ser ungdommarna, i olika åldrar, rasa ut på mattorna, så är det värt varenda minuts engagemang.