Direktlänk till inlägg 21 november 2011
Trästaden, sådan den byggdes upp efter 1830-talets stadsbrand.
Under några årtionden, fram till 1960-talet, fördubblade Borås sin folkmängd var tionde år.
Från c:a 2500 innevånare i den egentliga staden, en symetrisk trästad utefter Viskan, till c:a 100000 innevånare på 70-talet i det moderna Borås.
Om detta talade Fredrik Hjelm från stadsbyggnadskontoret, på en föreläsning hos PRO Centrum.
Borås har efter senaste (sista) stadsbranden på 1830-talet, genomgått 3 utvecklingsfaser.
Trästaden utefter Viskan, Industristaden och den moderna staden.
Vårt välstånd har verkligen byggts upp under umbärnaden för dem som byggde.
1 rum och kök, c:a 20 kvadratmeter, skulle hysa familjer på 8-10 personer, utan vatten, Vc och värme. 6 arbetsdagar, 10-12 timmar i veckan.
Kvarteret Järnbäraren på Norrby, innan de moderna höghusen tog över på 1960-talet. Åtskilliga aktivister inom arbetarrörelsen i Borås har sina rötter här. Tänk om de väggarna kunde tala, klasskamp, vedermödor och glädje hos de stora familjerna.
Stadsdelen Norrby, i centrala Borås, är ett mycket bra exempel.
När industrin började behöva folk, så byggdes trä(l)kåkar, gistna men husade arbeterfamiljerna. Industristaden Borås växte och kåkarna ersattes med låga hyreslängor i cement, fortfarande utan alla bekvämligheter, även om två lägenheter 15-20 personer delade på en toalett på varje svale.
In på 60-talets började man bygga den moderna staden, på höjden.
Ett kvarter i Borås, som jag hört nämnas åtskilliga gånger i både politiska och fackliga sammanhang, kvarteret Järnbäraren på Norrby, har sett många av arbetarrörelsens medlemmar växa upp.
"Dom bodde på Järnbärarn" är en mycket vanlig beskrivning av en person i Borås.
Det är inte mycket av den gamla bebyggelsen i Centrala Borås, som överlevt.
Ett av skälen till detta är, att Borås inte haft en bildad borgarklass, i samma omfattning som andra städer som vårdat sina stadskärnor bättre.
I Borås var det en nyrik "Knappadel" som bestämde. Många helt utan rötter i bildning och kultur. men även arbetarrörelsen i den lågavlönade Textilstaden kände ingen stolthet över sin historia.
Vid rivningen av gamla teaterladan i stadsparken(ett av de största helgerånen) på tidigt 80-tal, var ett av de mer intelligenta argumenten; "Riv den gamle skiten, folk står ju och pissar på väggarna".
I och med bilens intrång i stadsbebyggelsen, tappade stadsplanerarna greppet för några årtionden. Bilarna agerade som vatten som söker sig mot havet, de gjorde sina egna vägar, utan hänsyn till estetik eller kulturmiljöer.
I Borås har man åstadkommit stora förändringar, när man väl fick greppet igen. Gågator, pendelparkeringar, Skulpturstad i vackra parker, är bara några exempel.
Ett mycket intressant föredrag med minst lika intressanta bilder.
Fredrik Hjelm har medverkat i böcker om Borås utveckling.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|