Vill lätta upp gråvädret med en sommarbild. Favoritdahlian Maxim.

Kl. 15 drog drabbningen i PRO-vetarna i gång.

Sandared-Sjömarken och hemmalaget hade ganska välfyllda läktarsektioner, lite tunnare var det på vår sektion. Dels genom en kommunikationsmiss, men även tidpunkten spelade in.

Vi får ta skadan igen vid returmötet i Sparrehus den 20 februari.

Väldigt utslagsgivande frågor, 15 st.

Vi och Bollebygd svarade rätt på sex och Sandared-Sjömarken på åtta frågor. Tvåpoängsledning för dem inför nästa drabbning. Två poäng, är en ganska säker ledning i de här sammanhangen.

För vår del, så blandade vi ihop Mascarpone och Ricotta, visste inte vad de individuella medlemsavgifterna i Gysinge, PRO:s folkhögskola var och fick inte till det med poäng och Strikar i bowling, bl.a

På fyra frågor hade alla lagen rätt samtidigt.

Vi hade ju fått möblera om i vårt lag, men det gick nog på ett ut, även om det väldigt mycket handlar om att någon kan och det är alltid svårt att se i förväg.

Tävlingen är kul, hejaklackarna skanderar ramsor, även om några ramsor var rena tungvrickningsmanövern.

Och som alltid deltar ju publiken, med "det kunde jag".

Pensionärers vana trogen, var det avbrott för kaffe med dopp i mitten av tävlingen.

Strax efter starten i tjernas Västgötalopp för två år sedan, någonstans i mitten av startfältet. Bl.a Hanna Falk låg längre fram och grundlade slutsegern.

Det börjar närma sig Västgötalopp på skidor igen.

Skulle ha varit in till byn, på styrelsemöte med ÄIF i går kväll, men jag avstod. Vi hade precis kommit hem och bl.a legat i 60 km/tim. på 40:an, växlat ner ytterligare på våra spåriga småvägar. Så det blev att ringa och meddela, att jag inte ville ge mig ut en gång till i snön. Det var ju i egenskap av revisor, så jag var inte oumbärlig.

Snö som vore välkommen till Västgötaloppet, men ack, den regnar bort. De är mest beroende av 5-10 grader kallt, så att de kan göra snö. Kanonerna i Ulricehamnsbacken ska även de backa upp i år.

Om en stund ska vi åka till Bollebygd.

"PRO-vetarna" har en drabbning. Jag har fått hoppa in i laget på grund av tillfälligt frånfälle. Skulle varit lagledare, men man får vara beredd på förändringar.

Vi möter Bollebygd och Sandared-Sjömarken. Ingen sinekur, Bollebygd blev distriktsmästare i fjol och gick till regionfinal. En medlem i Sandared Sjömarken är tävlingsledare, men ingen mannmån. Rent spel.

Riksfinalen går på Zinderella frampå försommaren.

Mycket talar för att man får betala biljetten själv om man vill åka med.

Men det är trevligt, med samvaro, hejaramsor och lite tjöt.

Julfesten för två år sedan.

Tre Monsunare, jag och Wivi Anne Bogsjö flankeras av Stefan Felicijan och Helge Jonsson. Vi, Stefan, Helge och jag , jobbade ihop, sedan sent 60-tal, fram tills vi började droppa av som penionärer.

Wivi Anne jobbade som företagssköterska i många år. Inte på Monsun, men väl inom Kooperativa förbundet.

Stefan var en mycket aktiv fotbollsdomare i många år, trots att han med familjen drev en Pizzeria.

Helge var en duktig brottare och inte mindre duktig tränare i Borås Brottarklubb i många år.

Han visade mig vägen till klubben i mitten av 70-talet.

I eftermiddag är det julfest igen, i PRO Borås Centrum.

Bridgegänget är arrangörer men styrelsen och cafépersonalen är inbjudna.

Det blir en del julmat i förtid. Inte på långa vägar så mycket, som när det begav sig.

Valnämnden, Bingoalliansen, Parkers pensionärer och så nu PRO. Fyra julbord innan vi anträder det stora Skånska julbordet på Röstånga gästgiveri. Tre av måltiderna på Röstånga har julanknytning. Jullunch på julafton, stort Skånskt julbord på kvällen och förmodligen "rester" på juldagens lunch.

Men det verkar som att doppet i grytan dröjer till julafton. Har en del år inte kunnat låta bli att tjuvstarta, men i år har inte tillfälle getts.

En sak till, Bruna bönorna  lyser med sin frånvaro hittills. Det är ingen Skånsk tradition, så jag har litet hopp.

Tar med mig fyra olika egenkryddade vätskor till festen idag. Bara 20 cl. av varje, men tillräckligt för att kunna bjuda hugade. Pors, Hirkum Pirkum, Svart vinbär och min egen julebesk(37 cl.). Blandade besken i går kväll, med Malörts-och Kumminextrakt från 1991! Lite honung och det blev riktigt bra. De andra tre är från 2013. Verkar bli en bra årgång, men odryg.

En del år ser det ut så här i Rönnarna på hösten. Andra år är det glesare mellan bären. Oavsett, så faller de sällan av utan blir vinterfoder för fåglar. Trastar och Sidensvansar är en vanlig syn vid det matbordet.

Tredje tisdagen i månaden, då är det PRO-möte. I november är det s.k höstmöte, då budget och verksamhetsplan för kommande år ska fastställas.

För PRO Centrum, innebär det stora förändringar inför kommande år. Flytt till Simonsland, inget caféansvar och en helt annan ekonomisk situation.

Som det ser ut, så sker förändringar på båda sidor, både debit och kredit.

Ekonomin blir tuffare i ett avseende. Vi måste dra in mer pengar i våra verksamheter. Folk har varit vana vid att det mesta varit gratis.

Caféet har gett allt mindre de senaste åren. Det är spontanfikandet som minskat dramatiskt. Idag kommer det inte så många, enskilda eller i grupp, för att slå ihjäl en stund.

I Simonsland blir det Arbetslivsnämnden, som ska ha caféet.

Vi har fått ganska många nya medlemmar av den yngre kategorin, den senaste månaden. PRO centralt anordnade "after work" för de nyblivna 65-åringarna.

Det hade varit en framgång på andra orter där det testats. Visar om inte annat, att yngre pensionärer inte nöjer sig med "rajtan med Fyrst", kaffe och lotteri.

I går skickade vi ut en inbjudan till vinprovning för de nya medlemmarna. Vinprovning har ju redan blivit en populär verksamhet i övriga föreningen. Förhoppningsvis kommer det så pass många, att vi kan kläcka lite idéer om hur vi ska gå vidare med de yngre pensionärerna.

Simonsland erbjuder ju en del nya möjligheter.

I fredags kväll var vi, som tidigare nämnts, på Sagateatern i Borås och såg Vita Hästen.

Redan tidigare har det konstaterats, att vi har ett gäng mycket skickliga amatörer i trakten, en del så proffsiga, att det sticker ut.

Jan Hjalmarsson, Marie Arturén, Hanna Höglind och Roger Sandström, bl.a skulle inte göra bort sig på större scener.

Det är en komisk operett. Lokala inslag, för igennkänningens skull, som den skicklige Henry Augustsson som kalsongfabrikant Fritjof Blomkvist. Han utkämpade en strid med Sigismunds far om ett kalsongpatent. Knäppa fram eller bak. Kalsongfabrikanten trivdes inte särskilt bra i Tyrolen, han ville till Varberg!

Jo, det var väl kul, men för min del skulle jag kunna avstå de rena buskisinslagen, till fördel för den vackra musiken och sången.

Samtidigt begriper jag, att det inte är lätt att dra storpubliken om det blir för seriöst. Den ekonomiska sidan är ju vinna eller försvinna. Allt har sitt pris.

Det blev på det hela taget en trevlig kväll, som avslutades med att Jan Hjalmarsson, som spelade Leopold, framförde "Kyss varandra" som en hyllning till Max Hansen, som spelat Leopold 3000! gånger.

Bilden nedan har jag hämtat från nätet. Någon som överträtt fotoförbudet!

Det är Marie Arturen, som spelade värdshusvärdinnan Joseppa och nämnde Blomkvist i Henry Augustssons skepnad.

Den 31 januari är det dags igen för en Jan Hjalmarssonuppsättning;  Jubileumskonsert I med Borås salongsorkester, Sven Bertil Taube och Notknäckarna.

Den följs av Jubileumskonsert II den 28 mars. "Good old days". Åter med Salongsorkestern, Marie Arturén och så Smoke rings sisters.

I juni/juli blir det sommarteater i Poppeanda och i höst sätter han upp familjemusikalen Oliver.

En hel del att se fram emot.

En liten notering;

Marion Sigge, som spelade "Änkefurstinnan Brunhilde von Henckeltrocken", stod på revyscenen i Borås redan för 50 år sedan. Då var det Curt Pettersson som var den store revymakaren, kalsongdirektörsrapsodier.

Marions man, Håkan Sigge var scenmästare och dottern Anna hade tagit alla bilder till programmet.

Vinprovning har blivit en väldigt uppskattad aktivitet i vår PRO-förening.

I går provade vi Portugisiska viner, ett vitt, två röda och ett Portvin. Själv var jag lite skeptisk till blandningen, men genomdrucket, så blev det riktigt bra.

Våra vinprovningar, handlar inte så mycket om löddrig häst, jordighet och vilket mörkt bär det är som dominerar, utan än mer om det är gott och vad det passar till för mat. Lite skämt om YPK-värde och posent blandas med klunkarna genom struparna.

Vi var 23 i går. Det tenderar att öka. För något år sedan kunde vi vara 12-15 deltagare, nu är det aldrig under 20.

Som framgår, är bilden inte från i går, utan en tidigare provning av röda Italienare.

Efter provningen, så öppnar vi en box, av samma typ som vi provat och äter något gott till.

Vad var det då som flöt genom struparna i går?

Det vita vinet inledde provningen.

Casal Garcia Vinho Verde (nr 2596)

Vitt vin , Friskt & Fruktigt. En överaskning. Riktigt bra. Jag skulle nog inte dricka det till maten som rekommenderas, men väl som ett sällskapsvin. Lite spritsigt, sticker inte ut men hade en tydlig smak av Grape frukt, bl.a

Två röda viner kom där näst. Sammanfattningsvis inga höjdare.  För 80-100 kronor får man betydligt bättre Italienare, Sydafrikander eller Spanjorer.

Aliança Reserva (nr 2521)

Rött vin , Fruktigt & Smakrikt, enligt Systembolaget. Visst var det smak, men Tanninerna störde. Intressant, skulle ju kunna vara en neutral kommentar. Mycket mörkt i färgen.

Duorum (nr 2559)

Rött vin , från beställningssortimentet. Systembolaget provar inte detta sortiment, så vi fick tänka och känna själva. Lite bättre än det förra, mindre Tanniner och därmed mjukare och man kunde känna de traditionella smakerna på ett djuprött rödvin. Man kan väl säga att det gjorde skäl för de 20 kronorna dyrare, jämfört med det förra.

Så Portvinet;

Graham's Six Grapes Reserve Port (nr 8045)

Portvin , Rött och sött.

Det tog ett par klunkar, kombinerat med vatten och bröd, för att växla om från Tanninerna till sötman.

Hittade inga Katrinplommon och mynta, men Lakritsen och pepparn hittade mina smaklökar.

När det gäller pocent och YPK, så var nog detta nummer ett!!!

Våra vinprovningar är ju i första hand en social aktivitet. Folk träffas, har trevligt ihop och talar redan om nästa provning.

När vi ändå är inne på pocent, så hade distriktet, för en tid sedan, bjudit in alla nyblivna 65-åringar till "after work" på O´Learys, en pub.

Förra veckan droppade det in nio nya medlemmar, enbart till vår förening. Nio unga pensionärer.

"After work" ger samma effekt över hela landet, inte minst i de större städerna.

Nu gäller det, att tillsammans med de nya hitta verksamheter, som tilltalar yngre pensionärer. Vårt nuvarande program bär i hög grad en prägel av vad pensionärer förvantades vara intresserade av för 25 år sedan.

Så kommer vi då till avslutningen.

Hade Googlat på Portugisisk mat, men hittade inget, som både var gott och hyggligt lätt att tillaga och transportera.

Så det fick bli en välmatad Focaccia.

Boxen till det var

Castelo do Tejo (nr 6808)

Rött vin , Fruktigt & Smakrikt enligt Systembolaget. Men vid den tidpunkten är folk både hungriga och eftertörstiga, så vi brukar bara informera oss om systembolagets provning.

Ljudnivån har ökat och folk har trevligt.

Focaccian satt på läppen och flera ville ha receptet. Får väl skriva ihop ett och kopiera upp. Den var, som så mycket annat gjord på gehör, men ingridienserna kan man ju skriva ner liksom ungstemperatur och tid.

Hustrun fick inte smaka på resterna, som brukligt. När hon kört hem, efter att ha sett Casablanca på Röda kvarn, var hon satt på späkning. Ska ta prover på morgonen innan hon gör några timmar i PRO-caféet.

Men det kommer en kväll, då får hon väl ta skadan igen.

Lite manfall bland Catwalkarna på modevisningen i tisdags.

Flanören hade problem med finmotoriken och studieorganisatören hade blivit kallad till sjukvården.

Det som blev, blev väldigt uppskattat, som vanligt.

På bilden får man efter väl förrättat värv rosor, som ett litet tack.

För att bättra på finmotoriken har jag underkastats en antiinflammatorisk behandling. Tyvärr kunde jag inte få något invärtes, p.g.a kollisionen med blodtrycksmedicinerna. Så det blir bestrykning med en salva två gånger om dygnet.

I övrigt var de inblandade, Läkare(2 st) sköterska och teraput, nöjda med vad de såg och opererande läkare stoltserade med att jag redan hade full rörlighet i yttersta leden npå skadade fingern.

De var många, men det hade jag bealt för, 380:- mot normala 100:-, då ingen läkare är inblandad. Visade även min uppskattning över att jag ändå fick en viss valuta för pengarna. "Valuta för pengarna", tårta på tårta sa min far, de med lite högre utbildning kallar det nog taftologi, stavat av en med lägre utbildning!

På PRO:s fotokurs idag, jobbade vi med den här bilden.

Två Tranor vid Hornborgarsjön, som flyger ganska parralellt med horisonten.

När vi fått den sån vi ville ha den i färg, konverterade vi till svartvitt och slutligen så´gjorde vi gammelfarfarbilder, genom att lägga på Zepiafilter.

Inget konstigt, men för deltagarna kittlar det experimentlustan.