Idag slår den stora plantan med rosa Jättevallmo rekord. 8 blommor utslagna, det kan nog inte bli fler eftersom de älsta börjar blotta frökapseln. Där är fyra plantor rosa till, men bara en av dem har gett knopp. Övriga ser lite taniga ut.

Har röda Jättevallmo också, som skymtar i bakgrunden, men de är inte så långt kommna ännu, men där är ordentligt med knopp.

På bilden kan man även skönja Prästkrage, Rosenkrage, Mariaklocka(i knopp), Jättedaggkåpa och oskarpt i bakgrunden Rosenvial(flerårig Luktärt.

Stadsresa idag. Ett eftermiddagsmöte med valberedningen i kommunalförbundet Region Sjuhärad. Egentligen arvodesfrågor. Inget upphetsande, en procentuppräkning överlag. Det här görs var fjärde år, därför blir procentsatserna lite högre än vad vi känner igen från vanliga avtalsförhandlingar. Media brukar göra rubriker på det, men är inte lika måna om att dividera med fyra(mandatperiodens år).

Över huvud taget är inte beloppen så höga. Det handlar inte om så många dagar på året, varken i direktionen eller beredningar mm.

Kanadagåsfamiljen simmade i kring i viken. Två vuxna och fem ungar.

En av ungarna avvek trots föräldrarnas lockrop.

Den sökte sig till en Kniphona som dök i närheten. Knipan var inte intresserad av nån kompis, så ungen blev ensam.

Det blev återförening med Kanadagässen  så småningom.

Vid gårdagens sjörunda, så närmade sig ett oväder.

Solskenet förändrades fort och innan jag hann hem var regnet över mig. Ett ordentligt regn.

Först tog jag skydd under en stor Ask. När det lättade lite, hann jag till en av våra 350-400 år gamla Ekar.

Regnet avtog lite och jag satsade på hemgång. Två Mördarsniglar fick sätta livet till.

Vi har inte fått upp dem till oss. Eftersom de kommer efter vägen pågår bekämpningen där. Folk som är ute och går gör jobbet.

Gott, så länge vi slipper dem på tomten.

Det börjar arta sig nu, framför allt perennerna skvallrar om årstiden, även om de sju graderna vi hade på hemvägen natten till midsommardagen inte gav sommarkänsla.

Det Öland, som oftast dyker upp i minnet, är stranden vid Kalmar sund och Blå Jungfrun, med morgondoppen.

Nu är tid och deltagare för årets Ölandsvecka klara.

Eric, yngsta barnbarnet, ska göra debut.

Efter att han sett lite bilder på sin bror Pontus och kusinen Max, från Öland, var det klarat. "Jag har bestämt mig, jag följer med till Öland".

Om dottern och kompisen Lotta dyker upp några dagar, är ungefär som Orsa kompani, de lämnar ingenting bestämt.

Den 12 juli om morgonen bär det i väg. Vi får se om det blir 05.00, som vi oftast har åkt, eller om Eric vill ligga nån timme till.

Vad som är bergfast, är frukost i Rydaholm. Mackor med skinka och stekt ägg och handelsstoppet vid COOP i Kalmar.

Sen är det broa som gäller och Eric kommer till ytterligare ett land, Öland.

Jo, han räknar på hur många länder han varit i. Grekland klarades av för några veckor sedan och nu ska han till ett land till, Öland.

Viktoriadagen förstör veckan, inte minst vad gäller konserter i slottsruinen. Så det blir vi utan, när vi åker nån vecka senare än vi brukar.

Vi har hittat en del aktiviteter, som säkert ska passa Eric. Bl.a Lådbilslandet och Eketorp med Vikingaspel tyckte han var toppen, eller som han gör numera, sätter tummen upp.

Vad vore en midsommarfest utan sång och musik? Det skulle inte bli så mycket kläder tvättade, än mindre promenad till Skaraborg för att inte tala om de små grodorna.

Allt fanns på Sjötorp i går, tack vare den duktiga musikanten, som även sjöng, så det tillsammans med festdeltagarna, hördes ut över sjön.

Tyvärr får vi inte det här vädret idag, men bilden är från vår fisketur härom dagen.

Sundholmens slottsruin. Yngsta barnbarnet Eric ville dit, så nästa gång han kommer får vi gå iland och utforska historien.

Regnet kommer att hänga i luften hela dagen.

Vi hade tänkt åka till Sjötorp på eftermiddagen, men vi får se.

I kväll är det grannen som håller i midsommarkalaset. Det var hos dem det började en gång.

40-årsjubileum för oss. Vi kom med 1976. Ja, ja, tiden går.

Trevlig midsommar hoppas jag det blir för alla, i stugor och runt majstänger.

Härom kvällen skulle jag visa Erik och Pontus Doppingarna.

Men, tomt. De hade dragit ut i sjön. Inget ovanligt, men väldigt tidigt i år. Bara att hoppas att det må gå dem väl. I bästa fall får vi se dem under fisketurer i sommar. Bilden är den absolut sista. Tur att den blev hygglig.

Så sparkade då Brasilien Sverige till 1/8-delsfinal. Mot Tyskland. Låter tappert, men större under har skett.