Det har varit tunnsått med fjärilar i år. Även på Öland. I Olofsbo fanns det lite flera. Bl.a Gullvingar, Pärlemor och så Gräsfjärilarna. Det finns flera varianter på Gräsfjärilar, men jag har inte någon artbeskrivning tillgänglig.

Så är det då slåtter på Nabben idag.

Lite spännade att se vilken uppställning det blir. Två grannar har annat för sig, vet jag. Hittills har det inte varit så många som velat slipa, men den officiella tiden är ju utsatt till nu på förmiddagen.

Vi får fint slåtterväder, verkar som att sommaren kommer nu. Bra hötork.

Morups fyr är ett allerstädes närvarande landmärke i bl.a Olofsbo.

När det något sena förmiddagskaffet var drucket, tog jag mig en tur utefter stranden.

Folktomt!

Det ostadiga vädret har redan drivit hem många, resten gjorde något annat än att bada. Kunde lika gärna ha varit oktober.

Någon motionär, en pojke som vilade efter att ha flugit med en drake, var de enda som syntes till.

Med 15 grader i vattnet och inte mycket mer i luften, blir det väl så.

T.o.m fåglarna hade gett sig i väg. Bara några Måsar och så de allerstädes närvarande Skarvarna förståss.

Efter hand blev det dock bättre och solen gassade riktigt gott framåt eftermiddagen.

På hemvägen kunde vi notera, att stora arealer vall slagits i väntan på vädervändningen på lördag. Det som stod på rot avslöjade att det fått stå i väntan på skördeväder. Rödklövern blommade i andraårsvallarna, täta och fina. Grönmassan har trivts i årets sommarväder.

Morups fyr är ett allerstädes närvarande landmärke i bl.a Olofsbo.

När det något sena förmiddagskaffet var drucket, tog jag mig en tur utefter stranden.

Folktomt!

Det ostadiga vädret har redan drivit hem många, resten gjorde något annat än att bada. Kunde lika gärna ha varit oktober.

Någon motionär, en pojke som vilade efter att ha flugit med en drake, var de enda som syntes till.

Med 15 grader i vattnet och inte mycket mer i luften, blir det väl så.

T.o.m fåglarna hade gett sig i väg. Bara några Måsar och så de allerstädes närvarande Skarvarna förståss.

Efter hand blev det dock bättre och solen gassade riktigt gott framåt eftermiddagen.

På hemvägen kunde vi notera, att stora arealer vall slagits i väntan på vädervändningen på lördag. Det som stod på rot avslöjade att det fått stå i väntan på skördeväder. Rödklövern blommade i andraårsvallarna, täta och fina. Grönmassan har trivts i årets sommarväder.

Stenkusten vid Kalmar sund med Blå Jungfrun i bakgrunden.

Alvedsjöbodar är ett gammalt fiskeläge, några hundra meter från huset där vi bor på Öland.

Båtarna har gjort sitt, men ligger där till lyst och ger en känsla av historiens vingslag.

Uppdragningsanordningarna med vev och kugghjul används även till dagens plastbaljor.

På kvällarna, med hel solnedgång är det vackert när solen smyger sig ner till vänster om Blå Jungfrun.

Bodarna.

Namnet Alvedsjöbodar, tarvar väl att man visar upphovet till namnet, bodarna. Bilden visar några av träbodarna. De i förgrunden är återuppbygda, efter en olycksalig brand för ett 20-tal år sedan. De längst bort och några utanför bild är i originalskick.

Idag inträffar årets Olofsboresa, vid semestertid. Dottern är inne på semesterrefrängen, börjar jobba på måndag.

I går rinde hon och bjöd ner oss. Det blir en sväng över COOP i Falkenberg för att proviantera. Inte "Babsans catering" fullt ut den här gången, utan mera ett läggaihop.

Lieslipningen inför lördagens slåtter har börjat. Jag har slipat egna och någon står på kö.

I morgon blir det väl lite intensivare och på lördag mellan halvnio och halvelva är den officiella sliptiden.

Nu får, den i fjol, inköpta slipstenen göra nytta för köpeskillingen.

Undersida och ovansida slipas ut, råeggen vänds genom ett lätt drag på undersidan.

Med ett bryne tas råeggen bort och vips, så har man en slåtterklar lie.

Under slipningens gång, får man tillfälle att skicka en och annan tanke till den tid, på 50-talet, då min bror och jag fick veva slipstenen åt farsan när han slipade lien, men framför allt knivarna till slåttermaskin och självbindare.

Det var inget favoritgöra för 9-10-åringar, även om det underlättade att vi byttes om.

Morsan fick dra mer än oss tillsammans, framför allt i de tidiga åren på 50-talet, men det hjälpte ju inte oss när vi stod och långleddes.

Vi tyckte han var petig och gjorde om hela tiden. Idag begriper jag vad han sysslade med.

Doppingungarna har växt till sig.

Tillsammans med föräldrarna rör de sig över stora ytor och har bl.a blivit skickliga dykare.

Dock verkar det som att födelseviken fortfarande är hemmahamn. Det lite högre vattenståndet gynnar viken som fiskevatten. En del år är det så lågt ,att de flytande, nästan kan gå på botten.

Skrakhonan och hennes ensamma unge rör sig också i viken. De verkar inte ha sökt sig till nån storfamilj. Blir ju inte mycket bidrag med en unge kanske. 

Nu ligger Sjötorps ängen på skår. Någon har börjat dra ihop.

Utan snus men även i behov av tillbehör till kvällens sill och färska potatisar("sur grädde"), åkte vi in till Konsum i Dalsjöfors.

Tog med kameran, i fall Svanarna skulle vara synliga.

På ditvägen gjorde vi en avstickare till Sjötorp. Kan ju alltid ta nån bild på den slagna ängen.

Blev bilder från Sjötorp, men Svanarna var tydligen i de inre regionerna, där de mest hållit till sen ungarna blivit större.

Vi har sena potatis, så det blev andra gången vi tog till dem. Trodde de skulle vara pottekulsstora, när de blommat en vecka. men det var fin färskpotatisstorlek på dem och de åker in med skalet på.

Så goda!

Lite hemkryddat brännvin, kvar sedan i julas, fick akompanjera.

Vi har inte mer potatis i landet, än att de konsumeras efter hand av oss eller yngre generationer.

På allvardelen av Gudesjörundan satt den här unga Törnskatan.

Gudesjörundan, en c:a åtta km. promenad, innehåller en väldigt varierad natur. 

Vi börjar i småbruksbygd, nära Kalmar sund, fortsätter genom allvarmark. Övergångarna är inte långa. Från Allvaret kommer man till Gudesjö, en modern jordbruksby, med mjölkkor på gårdarna. Ganska stora gårdar, med vackra mangårdsbyggnader med en delvis kringbyggd gårdsplan. Utefter de vitkalkade väggarna växer bl.a rosor i mängd.

I en del av byn går bygatan, kantad av röda ladugårdsbyggnader, en radby. Gudesjö bygata.

Sista delen av Gudesjörundan löper utefter stranden, eller snarare på landborgen. Man kan säga, att Gudesjörundan ger hela Öland på enochenhalv timmas promenad. Det enda som saknas, är en väderkvarn, även om de bara är några hundra meter bort, på ett par ställen.

I år var det ganska vått i markerna. Som övriga landet har Öland fått riklig nederbörd. Andra år kan det vara kruttorrt, vilket är mest vanligt.

Vi tröttnar aldrig på rundan, med sin stora variation.

Den byter inte fjädrar men dock vingar, vår närmaste väderkvarn, vid "stenkusten".

Kul att se att man engagerar sig för de gamla kulturföremålen.

Lite var stans kunde man se de trävita vingdelarna lysa fram. Undrar om det kan vara ett utslag av att Länstyrelsen och EU lättat på plånboken?

Kvarnarna är under alla omständigheter väl vårda att bevara.