Runt "Matens dag" på Hofsnäs i går, hade det samlats en del veteranfordon. Kunde inte låta bli att fota denna extremt välvårdade pärla.

En televerksbil, från tiden då "telefonare" skötte telefonin, SJ körde tågen och Vattenfall levererade strömmen, fri från kol och olja.

Min frus kusin i Stockholm, som vi träffade varje sommar i Olofsbo, hade köpt ut en lika dan. Det var bilar man inte gjorde sig av med, så länge de rullade. Och rullade gjorde Volvo Duett. Volvo betyder ju f.ö "jag rullar" från latinet.

Lägg även märke till takräcket, som räddat semesterbehoven för många, när bilen blivit för trång.

Rågeten, som gäckat oss med sina inbrytningar i Krusbärsbuskarna, var framme i skymningen. Blev inte så bra bilder, men Prästkragarna var effektfulla i halvmörkret. Går inte riktigt att fånga på bild, men så här blev det.

Lite av aktivitetsdag väntar oss idag. Först ska vi åka till Hofsnäs på "Matens dag".

Lokala matproducenter ställer ut, säljer och man får smaka.

Inte bara smaka blir det i kväll. Dottern har bjudit till middag tillsammans med älsta barnbarnet Max och hans flickvän och numera sambo Cassandra.

Men först ett morgondopp i Tolkens svala böljor. Morgonen ser fin ut, så det lockar.

Första Solbruden har börjat blomma, de andra ligger i startgroparna.

De flesta har vi sått själva, några plantor är köpta och den här köpte vi i Helsingborg för några år sedan.

Hälsingborgaren har större blommor än de andra, men förmodligen en hybrid, för den drar inte så mycket insekter.

Vi skördade inte bara Vitlök i går, utan även 5,5 liter trädgårdshallon.

Idag är det Vinbärens tur. Ett par av buskarna är ganska nertyngda av bär.

Vi fick på näten lite sent, när vi kom hem från Öland, så på andra buskar har fåglarna tagit sitt. Men det räcker åt alla.

Krusbären blir det lite sämre med. De vita ger nästan inga bär, förmodligen för kallt under pollineringstiden. De röda däremot var mycket lovande.

Den största har blivit hemsökt av en Rådjursget, trots nät. Hon är en riktig inbrytardrottning.

Men några burkar marmelad ska det väl bli ändå.

Den kalla våren och försommaren har inverkat negativt på Fjärilskläckningen.

Egentligen bara Nässelfjärilarna som uppträtt i vanligt antal.

I går såg vi första Pärlemorfjäriulen flyga hos oss. Nykläckt och grann.

Den flög i kring, framför allt landade den i Oreganoblommor.

Bråkade lite med Nässelfjärilarna.

Det blev inte första Pärlemorfjärilen för året, som jag såg. Den första flög i Olofsbo i förra veckan.

Fortfarande så saknar vi Amiralerna och Påfågelöga bl.a När Rudbeckiorna slår ut lite mer allmänt, så borde de väl komma, om de ska komma.

I går var det matning av Amurtigrrna på programmet. Menyn bestod av Kaniner.

Lite duggregn av och till på första halvan av resan till Nordens Ark. Närmare kusten, så ljusnade det och fikapausen vid Gustavsberg var riktigt behaglig.

Många har tydligen semester fortfarande. Parkeringen var nästan full och en kö till insläppet.

Väl inne i parken, så sväljer den en hel del, så man får inte nån känsla av "mycket folk".

med 20 grader och en inte allt för besvärande sol, blev dagen på det hela taget ganska behaglig.

Vi kom lite sent till matningen av Amurtigrarna. Trots det, så fick vi se när en Tiger klättrade upp i en tall och slet åt sig en Kanin. Senare visade det sig att det var Kaniner på menyn till alla Tigrar. Inte helt fel, att barnen får lära sig att kaniner inte bara är gosedjur, utan fyller en funktion i näringskedjan. Kommer i håg när sonen, tre till fyra år gammal, ibland kunde fråga; "ska vi bonka kaniner idag"?. Det var slakta det handlade om.

Förökningarna är alltid intressanta och extra roligt var det, att Varg, Djärv,Amurtiger och Berguv fått kullar i år. Berguven hade fött fram en kull på fyra! ungar, som satt på bergskanten med föräldrarna.

Tänkte lägga in ett bildreportage senare.

Efter att ha ätit på Håby, tog vi en tur över mina gamla hemtrakter i Sjuntorp.

Lite sorgesamt, inte en ko så långt ögat når. Nio gårdar i Blaxtorp, inga kor. Beteshagarna, som ofta var kuperade, växer igen. Bara de lättbrukade delarna är i odling. Natthagen, eller "Kôllera", som den kallades, var fullständigt igenvuxen med halvgången granskog.

Topografin är ju inte ändrad, så är man lagd åt det hållet, kan man för sitt inre se 10 kor på en betesvall, några ungdjur på nån annan och ett par hästar gå på efterbete. En höhässja upp i från vägen, ner till Slumpån, kan också pressas fram från det inre. En solförmörkelse, mitt under höskörden, i mitten av femtiotalet.

Farsan sittande på huk, i kvällningen efter väl förrättat värv och äta Vinbär från busken framför gamla köket. Busken finns kvar.

Det kanske har med åldern att göra, nostalgin.

Näckrosorna täcker stora delar av vattenytan. Gula och vita. Kvällsdis eller grillrök?

På väg från stan i går, så kom vi på, att vi inte varit på Nordens ark ännu, i sommar.

Så idag blir det Bohuslän och utrotningshotade djur.

En del tar en vit vecka, vi har en liten vit avdelning i trädgården.

Fingerborgsblomman har väl gjort sitt bästa även om det kommer att finnas klockor kvar ett tag till. På flankerna minner de gröna kvistarna, om en vit rosenbuske, rikblommande mellan midsommar och Ölandsresan, men ack så väderberoende.

Ett par av Prästkrageblommorna visar vad som ska ta över.

Vi har två sorters Prästkragar, en sort som redan är nerklippta, som ger vackra midsommarbuketter. Vi kallar dem för de "frösådda" Prästkragarna i motsats till de på bilden som blommar betydligt senare med större blommor, som får heta "de odlade". Dem har vi för övrigt fått av en granne för ett par år sedan, när de behövde glesa ut.

Nu kommer tydligen sommarvädret. Lagom till att folk ska börja jobba igen efter semestern.

Jag minns augustimånader, med 30 grader i luften och 24-26 i vattnet. De dagarna blev långa, innan man kom hem och kunde slänga sig i vattnet. Veckoslutet efter semestern, var nog det mest efterlängtade på hela året.

De senare åren före pensioneringen var det delvis annorlunda, med mera flytande semestrar. Man kunde ju bl.a vara avundsjuk på dem som fortfarande hade semester kvar!

Av överenskommelsen i lördags, när vi skildes åt efter slåttern, att vi skulle göra ett frest på söndag också, blev det inte så mycket verkstad. Vi blev tre! plus lilla Alma i sin ryggsäck.

Hustrun och jag plus Almas mamma, som var med på några bilder här på bloggen, i lördags, blev det lilla slåtterlaget.

Alvas pappa hade tidigt på morgonen åkt upp till Grövelsjötrakterna, de skulle bl.a fiska. Avundsjuk!

Vi kände snart, varför vi blivit ensamma. Lika lite besvär, som vi kände på lördag kväll, vilket var förvånande, lika obenhörligt slog kroppens protester till när vi slagit nån halvtimme.

Vi fikade, satt och pratade och hade trevligt. Det blev inte mer än ett par små stackar slagna(såtor på vissa dialekter).

Alma var en väldigt "go onge". Pigga ögon och inte långt till leende. Åt alltid pålägget på smörgåsen först. Då smälter en, vad gäller småbarn, avverkad morfar/farfar.

Nu ska vi ragga upp nån som kan slå resten av ängen med maskin och få bort grönmassorna. Jag tror mig ha en lösning.

Nabbaslåtter.

Samma bild igen?

Finns den inte på sidans topp?

Nja, samma motiv, men en annan bild.

Nästan alla fångade på samma bild, saknas väl några, sex-sju stycken, som var på annat håll vid fototillfället.

Bl.a pojkarna Gustav och Andreas, som provade på slåtter och gjorde märkbara framsteg

Under stora delar av slåtterdagen, var tjejerna i majoritet vid liarna, med en jämn åldersspridning från 25 till 68.

Med vassa liar och inövad teknik, så lever den här ängen farligt i framtiden.