De stora ringarna på vingspetsarna, som ska se ut som stora ögon, har inte skrämt predatorerna.

Den flyger nog inte så länge till.

Lite busigt runt omkring. En tistel har lyckats överleva och t.o.m gått upp i frö(dun). Är det tillräckligt tätt, som det bl.a är hos Äppelmyntorna, kan de osett ibland smyga sig upp. På andra ställen får de stå kvar tills de blommat över, eftersom de är goda Fjärilsdragare.

En tredjedel av tomten är vildvuxen. Vi har tagit ner en del träd och låtit annat gå upp. I går påbörjades röjning av det området. Där finns bl.a självsådda Fingerborgsblommor, Bergklint och en del annat. Nu har de gått i frö, så det är rätt tid att ta det. Man får ha tungan rätt i mun, för där kommer bl.a sparade Bokplantor och andra ädellövträd.

För att det inte ska bli övermäktigt har jag delat in området i tredjedelar. På söndag kväll ska det vara klart.

Ett visst stressmoment har infunnit sig. Jag ska opereras(sista förhoppningsvis) på torsdag. Vet inte hur handikappad jag blir, men nån vecka får man väl hålla sig i relativ stillhet.

De går till nu, Nässelfjärilarna.

I går kunde man se ett 10-tal inom nån meter i Isophäcken.

De var de sista man såg på kvällen, söka den sista värmen från en stor sten.

Trots att det finns många Rudbeckiablommor att slå sig ned på, blir det ofta fight där det redan sitter en Fjäril.

Påfågelögat var först och som oftast fick Nässelfjärilen ge sig och söka upp något annat.

Det märks på Fjärilarna, att de är fler nu. Många är hela och har klarat sig undan fågelangreppen.

Sländorna söker värme. De verkar föredra torrt gammalt trä.

Här har den slagit sig ner på en nydiskad tunna av plast.

Högtrycket ger nattfrost på sina håll. I natt verkar vi ha klarat oss, men man går inte säker.

Vi har Dahlior som inte kommit med första blomman ännu. Rötterna kräver blommning för att bli riktigt stabila för lagring.

Idag blir det en sån där dag igen.

PRO-expeditionen på förmiddagen och styrelsemöte i Bingoalliansen på kvällen. Egentligen skulle jag ha en foto/bildhanteringskurs i eftermiddag, men vi har inte riktigt fått ihop deltagarna ännu, så det får dröja ännu en vecka.

Fotbollen då?

Vi är väl inte bättre. Lika lite som en Svala inte gör någon sommar, så räcker det inte med Slatan för att komma med till VM.

Det lag som mötte Ryssland härom dagen och Österrike i går är tydligen inget slutspelslag.

Även om Sverige blott Svenska Krusbär har.

Siljan, Rättvik och Vikarbyn, sett från toppen av skidbacken i Rättvik.

Rättviks kyrka, Långbron och så Vikarbyn uppe till höger.

Vi blev rekommenderade den utsiktspunkten och det var inget dåligt råd.

Andra tisdagen i månaden. Då är det styrelsemöte i PRO.

Lite av en nedräkning har börjat. Jag tänkte sluta som ordförande vid årsmötet i februari. Sex år går fort, sex år var vad jag föresatte mig när jag tog uppdraget 2010. Nu har de åren gått.

I går kväll kom lösningen på vart vi ska göra av grönmassorna efter slåttern.

Vi hade tänkt täcka en stenskrôle med dem, men farhågorna för snigeldrivbänk gjorde att vi fick tänka om.

Kalle, fårhållare, blev lösningen. Han hade ett hål som skulle fyllas. Kan ta nästan hur mycket som helst.

På tisdag blir det borttransport och därefter kan vi göra andraslåtter med maskin. Kalle tar det med.

Sen ska ängen säkert reda sig inför nästa år.

Det kommer nog att ta tre år innan växtkraften stillat sig och de arter man vill gynna, kommer till sin rätt.

Då är grönmassan inte så grov och om det blir hässjat, passa bättre som djurfoder.

Den är inte helt lätt att fånga på bild.

Kålfjärilen är ganska stirrig och flyger hela tiden. men, när Isopen har kommit i läge, då stannar den lite längre vid varje nedslag.

Vi har ingen Kål i år, men den hade lagt lite ägg i Slingerkrassen. Härom året, fullständigt skövlade larverna Krassen, men i år är det inte mer än att vi kan leva i samförstånd.

Nu ska vi få uppehåll och sol hela veckan. Bästa att hösta det som går.

Ett par fisketurer står också på programmet.

Det är den tiden nu. Diset skingras av solen som borrar sig ner och löser upp.

Inga höstfärger än, men varslen är inte att ta fel på. Nästa, hösten!

Så gick då äntligen Hägern i vasskanten hitom Holmen.

Har saknat den hela sommaren, men bättre sent än aldrig. Långt fotohåll, men man får ta det onda med det goda.

Den ser ut att stå i startställning, för en batalj med Änderna. Hägern är en vadare, men ändå.

Sista snutten och början på ett nytt beting blev morgonens slåtterresultat.

Vågen pekar neråt och jag känner hur både styrka och konddition blir bättre.

Enda smolken i bägaren är sorkhögarna. De går hårt åt bladet och man får slipa varje dag för att ha fräscha grejor.

Slipstenen börjar bli äggformad och minskar i diameter. Får väl skaffa en ny till våren. På Blocket kan man köpa nya för några hundralappar, ibland billigare om man t.ex tar hela rasket, två tre stycken.

Grannen har en traktor med gafflar, så det ska väl gå geschvint kan jag tro.

Idag kommer dottern och äldsta barnbarnet Max. Vi har röjt i boden så hon kan stå inomhus och slipa/måla sitt bord.

Sen får det väl stå och torka under veckan.

Vi andra ska åka till Hökerum där det dels är en loppmarknad över dagen, dels en fast under hela sommarhalvåret.

Det blir nog så nära all inclusive man kan komma. Sent i gåt kväll beställdes frukost till 08.30

Har gjort en Burgundisk gryta(lättare att stava på svenska), Max är glad i god mat. Lagar en hel del själv, men äter gärna andras.

Jag gör varianten, där man marinerar köttet i vinet ett dygn tillsammans med en del annat.

Ett halvt apelsinskal får koka med, fjärdedelen hela tiden och andra fjärdedelen sista fem  minuterna tillsammans med andra givan Timjan.

En brynt svål till det rökta fläsket, får vara med hela tiden i detta suveräna långkok.

Potatis ur egna landet, som lägligt är lite mjölig.

Han har ju skånskt påbrå, Max, så han hyllar de Skånska talesätten; go mad, möe mad å mad i räddan ti,

av mad så blir en Skouning go o gla.