Sträck efter sträck flög de utanför Sandhammaren, de vitkindade gässen, på sin väg till norra Finland för häckning.

Vilken dag! Vilken vårdag!

Solen sken och värmde luften till fantastiska 8-9 grader. Vindstilla, så blev det en härlig dag.

Vi behövde inte våra jackor vid Sandhammaren. Den gamla Heidenstammaren stod där så tryggt, även om sjöfarten inte vägleds längre genom dess sken. Vid fikat, på pallisaden ut mot Hanöbukten träffade vi tre fågelskådare från Gnällbältet(Örebro/Kumla). Gässen flög ganska långt ut, så varken med blotta ögat eller kamerans indrag kunde jag avgöra. Men fågelskådarnas starka kikare gav informationen, Vitkindade gäss. Det kom många sträck, c:a 150 fåglar i varje.

Klostret i Ystad var imponerande. Vilket byggnadsverk, för ynka 20 gråmunkar på sin tid.

Sen kom Martin Luter och körde ut dem. Klostret har under århundradena varit både bränneri, sädesmagasin, liksom använts för mera sakrala ändamål.

En genomgripande renovering skedde de första åren på 1900-talet. Någon rik godsägare ställde upp med pengar, annars hade det blivit rivning, för rivning var Ystads kommuns huvudspår, innan godsägarpengarna kom in i bilden.

Bara kyrkan var stor att rymma drygt hela Ystads befolkning under 12-1500-talet. I kyrkan satt en ung Kantor och spelade tidstypisk musik, vilket naturligtvis förhöjde upplevelsen. Vid samtal, så framkom det att hon inte ingick i museét, utan tränade för en tillställning, där Per Ragnar skulle spela Martin Luter, bl.a

Vi såg en del sidoutställningar, bl.a en där 6:e-klassare hade fått rita och berätta om hur det skulle bli om 750 år. Det blev många bud, men i minnet har fastnat några barn som skrivit ner 6:ans gångertabell och kommenterat den med, att den kommer att gälla om 750 år också. Fyndigt, men inte särskilt visionärt.

Innan vi besökte äldsta barnbarnets, den nyblivnde barnafadern Max, farföräldrar i Sätofta, tittade vi in till Skånes och naturligtvis landets största Storkhägn i Fulltofta.

Ett 25-tal par häckade i hägnet och utöver  5-6 par frihäckande. Det går inte att sluta imponeras över det arbete som helt frivilligt läggs ner på Storkarna. Storkarna svarar med att både föröka sig i hägnen och skapa en friflygande vild population.

Vid Fulltofta hade vårdagen tagit sig en annan väg. Trots jackor, mössor och halsdukar, så blev inte besöket så långt i den gråmulna snålblåsten.

Idag bär det hemåt igen, efter att vi hämtat ut våra Kavringar hos Mellbybagaren och Brantevikssillen på stora COOP inne i Simrishamn.

Den som har sina vägar åt Österlenshållet och vill ha bra boende och frukost, då är Glimminge B&B att varmt rekommendera.

Ovanpå hägnet häckar 6 frilevande par, ytterligare tre har byggt bo på ladugård och lada.

Storken flyger åter över Skåne, även om ingen ännu har setts med nygödda barn hängande från näbben. Mittenbilden visar dels att de bygger som de gjorde en gång, men även är tjuvaktiga. Bomaterialet är stulet i ett annat pars bo.

Ungfåglar som får vänta ytterligare nåt år eller två innan det är dags för dem. Är faktiskt inget slagsmål. De försökte para sig, men balansen var inte den bästa. Balansera får även detta par göra. Undrar just om det kommer att hålla för flygfärdiga ungar?

Efter frukost, så drog vi mot Karups Nygård, närmaste Storkhägnet från där vi bor.

Kniksiga småvägar in emellan och så har vi fått erfara , att det inte bara är till Rom som alla vägar bär, de går även till Ystad.

Vi hade tittat lite hastigt på en karta i datorn och så hade vi en pappersvariant i bilen. Problemet var bara att sedan den kartan trycktes, så hade man dragit om de större vägarna på Österlen. I varenda korsning vi kom till, så verkade det som att Ystad låg i änden på en av vägarna.  Vi hittade trots allt fram genom att tillämpa devisen; "Det man inte vet får man fråga om".

Storkprojektet i Skåne är en enda framgångssaga. Man släpper ut ett par hundra ungar varje sensommar och från de frilevande blir det ytterligare tillskott. 

Man har flera hägn, varav vi ska titta på det största i morgon, Fulltofta.

Det blir säkert mer om Storkar därefter.

Storkar i hägnen och ovanpå. Ytterligare tre bon på gårdsbyggnaderna. De är sociala och vill häcka tätt.

Hanen brukar påbörja bobygge, för att locka  honan, troligen.

Nu är de två. Det har dröjt ett tag, men som alltid, så klaffar det till slut.

De ligger mest och slappar, honan har inte börjat bobygget och de verkar inte så intresserade av fortplantning ännu.

Ska gå ner i eftermiddag och sätta upp gömslet, så de får vänja sig. Efter nån vecka, kan de simma i sjökanten, två till tre meter från gömslet.

De nyanlända Tranorna, har redan lämnat ön. De trivs tydligen inte ihop med de skräniga Kanadagässen. På alla gamla häckningsplatser mellan Dannike och Hillared har de kommit. Dock inte vid Lyckens, på vägen till Dannike. Men det är tid ännu.

Vi tog en liten lusttur i går. Örsås, Strömsfors, Uddebo och så förmiddagskaffe i Tranemo.

Hökerums bygg har köpt den gamla Disponentvillan i Strömsfors och renoverer både ute och inne.

Undrar vad den kan användas till?

Kanske Slatan köper den? För det vill ju till att få en kund att slänga upp 15-20 miljoner, eller kanske mer, med det läget.

vatten, ja. Ätran ringlar förbi. Utsikt, ja. men mest skog.

Eftersom man separerat Disponentvillan från resten, så kommer man ju heller inte att få nån kontroill över vad som händer i närområdet.

Ska ändå bli spännande att se upplösningen.

Disponetvillan och trädgården har fått sig en avsevärd ansiktslyftning.

Det har väl inte undgått någon, terrordådet i Stockholm i fredags eftermiddag.

Radion står på här, all vår vakna tid.

En förskräcklig händelse. Det var väl bara en tidsfråga innan vi också skulle bli drabbade.

Men när det då händer blir det på många sätt overkligt.

Det är ändå fint att se den stora beslutsamhet och solidaritet som uppvisas. Trots eländet, så tar det fram de finaste sidorna hos människorna. Vi ska inte låta oss skrämmas, bara bli lite vaksammare. Enar det de drabbade länderna, så kommer den här typen av attacker att bli kontraproduktiva för terroristerna.

Ingen har kacklat om att det var "vi" som gjorde det. Beror det på att förövaren lever?

Polisen har gjort ett strålande jobb. Vi får inte glömma det, när partierna snart kommer börja bjuda över varandra i repression. Kontroller, övervakningskameror och vad mer de nu kan komma på.

Vi måste ha is i magen. Det ska gå att leva här, även i framtiden.

De har räknat 16600 en kväll, men idag tror jag inte de var så många.

Så har vi då begått Tranorna för i år också.

Härligt väder, solsken 8-9 grader med en del vind.

Vi kom vid 10-tiden och den stora rusningen hade inte börjat.

Det var lite glesare med Tranor än det brukar vara. De hade spridit ut sig lite mer. Bl.a hade de börjat utfodra utanför ett café, kunddragare.

Får väl se när de räknat i kväll hur det var.

De hade inte kommit igång med dansen riktigt. Gick mest och åt.

Vid tredje bilden, så fick jag upp ett meddelande i kameran; "Focusfel!"

Stängde av och satte på några gånger men det hjälpte inte.

Vi konstaterade att det var dags för ny kamera.

Hade gett upp, här blir inte många Tranbilder idag.

Men, så pillade jag lite, tog ur och satte i batteriet igen. Fungerar! Minns naturligtvis inte vad jag gjorde, men nu funkar kameran som den ska.

På hemvägen så blev det en tur till Falbygdens ost. Vi skulle inte ha nåt särskilt, men lika fullt blev det en kasse.

Gårdagens firande av yngsta svägerskans 70-årsdag, blev en trevlig tillställning.

Träffade lite släkt och andra som det blir långt emellan. God mat och dricka gör aldrig ont.

Även vi fick oss en släng av sleven, i anledning av vårt Guldbröllop.

Geten stod och tittade på mig, medan de tre andra i flocken drog sig undan en bit. Fick nästan uppfattningen att den väntade, så jag skulle få mina bilder.

Gräsänderna går upp på land och försöker hitta något ätbart. Mest lufttorkat.

Skäggdoppingen har inte hittat nån partner ännu. Det brukar ta ett par veckor, men vi får tydligen vårt häckande par i Môsaviken i år också.

Eftersom det varit minusgrader i natt, så var det friskt och härligt i morgonsolen. Annars ganska lugnt.

Den 23 mars 1967 fick hustrun äta två portioner Chamignonsoppa. Jag vill inte ha Svamp. Det var vår bröllopsmiddag.

I går hade det gått 50 år och det kallas Guldbröllop.

Inga större åthävor. En Budapestrulle och en torr kaka. Vi firar vid senare tillfälle.

Däremot ska vi till Sjuntorp i morgon. Yngsta svägerskan fyller 70 år och har inbjudit till födelsedagsfirande.

Ska bli trevligt.

Och så en nytagen Zanderbild.

Hans föräldrar hade beställt en sats Köttfärssås. Jag föreslog en köttsås och de ville ha det.

Gjorde en "Högrev Bolognese" i Crocpotten. Klicka för recept.

Vi tog hälften och hälften levererades. Blev uppskattad och även vi tyckte det blev gott.

Man behöver komplettera kryddningen efter att köttet finfördelats och halvera vattenmängden, eftersom det inte kokar bort så mycket som i öppen gryta.

Flåset har blivit lite bättre, så jag kostade på mig två rundor i går.

På morgonen ner till sjön, där bl.a Kniporna var i gång. Hanarna passar på varandra.

På bilden blir de tre när landningen(eller vad heter det när de går ner på sjön?) är avklarad.

Kanadagässen börjar samlas och en del ska väl vidare, andra stannar för att häcka.

Har varit lite fundersam på var Skrakarna har hållit till. Svaret är, Askanäsviken. Kniporna och Skrakarna har tagit var sin vik. Men jag skulle tro att det kommer några Skrakar till oss så småningom. Ett par Skrakholkar lockar nog. Vi hade häckning i den ena förra året. Som synes har spelet börjat så smått.

Skäggdoppingen syntes inte till.

I eftermiddag får vi träffa Zander, barnbarnsbanet igen.

Jag ska till tandläkaren och hustrun ska till hårfrisörskan.

Vi köper väl med oss lite kaffebröd för att muta in oss.

En ska ju ente kumma tomhänt, som Karl sa till Osborn.

Redan vid tidningshämtningen, så hördes vårljuden nerifrån sjön.

Lite senare, i en paus från tidiga vårsysslor, hörde jag ett ljud som jag inte misstar mig på. Skäggdoppingens höga lockläte.

Jodå, den var kommen. Låg och försökte locka en hona. Samma procedur varje år.

Det är snart isfritt för Doppingarna nu.

En lite vilsen Gräsandshane, letar väl efter en maka.

Det är inte lätt att hitta sina glasögon ibland, om man inte har dem på sig. Här är det nog något som gömts i snö och kommit upp i tö.

Tre Grågåspar, men korsningsfåglarna har inte kommit i år.

Igår var det Grågäss i luften, idag gick ett par och betade på Askanäs äng, ner mot sjön.

Det var ett tag sedan jag rörde på mig ordentligt. Influensan tog sex veckor för mig. Så, idag blev det en Askanäsrunda, tre km. kuperad väg.

Var lite nyfiken hur det gått med kalvfödslarna. Jodå, en liten, högst ett par veckor, förmodligen yngre, ytterligare en som jag inte sett tidigare, någon månad. Och så den som var relativt nyfödd när jag var där sist. Oj, vad den hade växt till sig.

men något hade hänt med modern, hon fanns inte i hagen och kalven tydde sig till tjuren.

Sånt som händer, men arten överlever.

Jag gick ganska lugnt, men det kändes efter ändå. De tre kilometrarna, med pauser för koll och fotande, var precis vad jag klarade. Har en plan på lite snabbare promenader, halva sträckan, tills jag börjar känna att flåset kommer tillbaka.

Världen är så stor, så stor, lilla kalven.

Det är nog tryggast lite närmare mjölkcentralen ändå. 

Är det bara jag som känner så? Men det har inte varit några Trumperier de senaste dagarna. Har de fått kontroll på honom?

Såg i en tidningsartikel, att folk i de olika staberna skickar in fejkat beröm till honom, på sociala medier. T.o.m underlag till inslag på FOX-news, som ska göra honom glad och hålla honom ifrån twittrandet på nätterna.

Undrar om stabspersonalen har barnsköterskeutbildning?