Ser ensamt ut i inomhusdelen av Hofsnäscaféet, när solen lockar ut de flesta. Ensam, nej hon har ju sin Ipön...

För många år sedan drev Metallfacket en kampanj; "Medlem i Metall står aldrig ensam".

Det var inte Ipönar de tänkte på då.

Här är det tidigare nämnda stenröset frilagt.

Det var väldigt stenigt runt i kring, så det blev ingen skönslåtter. Avsaknaden av ett kortare hackeslåtterblad gjorde inte saken bättre. Ett spetsigt, 60 cm.:s Igelforsblad, var det närmaste jag kom.

Jag hittade ytterligare några större stenar till höger om röset, så det blev närmare timmens slåtter i morse. Lik förbaskat, så upptäckte jag ytterligare en sten, när jag skulle hämta lien efter morgondoppet.

Men det får vi ta i morgon. Då tar jag med andra lien med ett längre blad, för jag ska slå i vad jag kom att kalla Handikappbassängen. Vågen ger mig motivation. Har gått ner tre kilo under slåttern, från Sjötorp och fram till idag. Otroligt bra träning och motion. Man förenar nytta med nöje, där hustrun och jag är lite oense vad som är det ena och det andra.

Har nämnt vårt blomsterdike. Här ses det slaget och räfsat. Om ett par dar vänder vi skåren, så att fröna ramlar ur.

Tog en liten runda när vi kom från sjön, med kameran i blomsterlandet norr om huset.

En liten överraskning kom på försommaren.

Rudbeckior, som jag sått och skolat om i fjol, som ettåringar, dök upp i år också!

De kan tydligen överleva under bra omständigheter.

Deras omständigheter var, att de stod i ett land som inte hann rensas i höstas, av kända skäl. I skydd av gamla växtdelar har de överlevt. Vintern var ju inte särskilt kall heller.

Så nu har vi både ettåriga och tvååriga Gul-vita Rudbeckior.

Deras ettåriga kompisar har inte riktigt slagit ut ännu.

Bolltistlarna är som vackrast nu, men insekterna väntar på att de ska bli "luddiga".

Temyntorna ser "luddiga" ut med sin blomsterplym och är insektsdragare av stora mått. Det blir ett gott the på bladen, Bergamott.

Ibland blir inte saker som man tänkt sig. Vi köpte en Solbrudsplanta i Helsingborg för 5-6 år sedan. Den hade större blommor än de vanliga Solbrudarna.

Vi ställde den framför 10-12 egensådda, betydligt högre plantor, men med anspråkslösare blommor. Prästkragarna har blivit rekordhöga, så i den miljön får man gå nära för att se dem.

Rosenskäror och fröande Fingerborgsblommor pockar även på uppmärksamhet. Längst fram, en liten såjordsskrôle, som gett både det ena och det andra efter hand.

En närbild visar hur fina Solbrudsblommorna är, så det blir flytt till en mer soloitär plats. Men de verkar trivas i trängseln.

Hustrun sitter och väntar, för vi ska skörda Hallon nu. Andra omgången och jag tycker det ser ut som där är mer moget nu än förra gången. Då blev det 5,5 liter.

De ska rensas också...

Nu kommer Rudbeckiorna! Några på en tidig planta har slagit ut, men de flesta ser ut så här.

Den är våra bästa Fjärilsdragare, men var är Fjärilarna?

Före morgondoppet, tänker vi slå runt några stenar nere på ängen, så att det blir lättare att se var man ska köra med med traktorn. Blir extra skönt att bada sen.

Fortsätter nog med vårt dike och dikesren, det mesta är överblommat nu.

Lite snärjit just nu. Sockerärtorna växer till sig fort. Skördade för andra gången i går kväll. Hallonen lyser röda, idag måste det bli andraskörd där också.

Som om inte detta vore nog så är det ett par tjejer som jagar mig. Vill till varje pris ha till en dejt.

Ja, det är två forskare vid Göteborgs universitet, som håller på med en jämförande studie om rovdjurspoilitik i olika länder.

Har bäring på mitt uppdrag i Viltförvaltningsdelegationen.

Almanackor ska funka, nu pekar det mot att de kommer på torsdag eftermiddag i nästa vecka.

Hofsnäs ligger i Tranemo kommun, men ägs av Borås stad. Det är en tillgång för alla Sjuhäradsbor.

Omskrivet, som en av Gårdarna runt sjön(Lindö) i Birgit Th. Sparres roman med samma namn.

Mycket folk när LRF arrangerade "Matens dag.

Många lokala företagare ställde ut och sålde.

Konfrencier var en kille som satt i samma Lag-grupp för Leader+, som jag för några år sedan. Då representerade han unga bönder, nu hade han blivit större och platsar bland "stora bönder". Vad åldern beträffar, för jordbruket har han dragit ner på och försörjer sig bl.a på Swedbank.

Utöver mat i många former, så fanns även fortfarande levande mat, Höns och Kaniner. Det riste till i den gamla kanintarmen, så det blev en runda. Kände inte igen någon av "kaningubbarna", men så är det också över 40 år sedan vi hade Kaniner.

Hofsnäs satsar även en hel del på lokalt hantverk, så trots att det inte gick att äta, låt vara äta med, så hade de en stor avdelning.

Vi köpte bara lite korv och bröd.

Det fanns mer som var intressant, bl.a mjöl av Ölandsvete, med sin höga proteinhalt, men det säljer de även i en stationär "saluhall", så det får bli ett besök under mindre trängsel och lugnare former.

Bilarna fick vackert ordna in sig i ledet när hästskjutsen begagnade vägen.

Kaféet var hårt frekventrerat. Kaffe och kanelbulle vanligast, även om de hade avancerade bakverk och lättare smårätter.

Runt "Matens dag" på Hofsnäs i går, hade det samlats en del veteranfordon. Kunde inte låta bli att fota denna extremt välvårdade pärla.

En televerksbil, från tiden då "telefonare" skötte telefonin, SJ körde tågen och Vattenfall levererade strömmen, fri från kol och olja.

Min frus kusin i Stockholm, som vi träffade varje sommar i Olofsbo, hade köpt ut en lika dan. Det var bilar man inte gjorde sig av med, så länge de rullade. Och rullade gjorde Volvo Duett. Volvo betyder ju f.ö "jag rullar" från latinet.

Lägg även märke till takräcket, som räddat semesterbehoven för många, när bilen blivit för trång.

Förra året skrev jag om två Vargar, som fått ett eget hägn. Gissade att det höll på att skapas ett nytt Alfapar.

Jodå, min gissning var rätt, och i år har de fått fyra valpar.

Tyvärr såg vi varken dem eller någon annan ur flocken. men på morgonen hade man hört valparna leka, skrik när de bråkade.

Många nya individer, de är duktiga på Nordens Ark och en hel del av deras djur sätts ut här hemma eller ute i världen.

Fyra Berguvsungar, inte dåligt.

Skyltar förkunnade, att det var Amurtigrarna som skulle matas.

De får jobba lite för maten, upphängd i en Tall.

Den tremånaders ungen ur årets kull, bekymrar sig inte, den har ju moderns mjölk, även om man börjat intressera ungarna för fast föda.

De röda pandorna kan vara lite knepiga att fota i motljuset, som det ofta blir.

Fjällugglehonan sitter och putsar sig, en sysselsättning som även uppehöll den japanska Tranan.

Stilstudie av en av de tre Djärvungarna.

Den persiska leoparden var en ny bekantskap.

Snöleoparder sätts ut med jämna mellanrum och den här har en hel del av det vilda kvar.

Årskalven av Pudu med sin mor.

Sisel heter den här varianten av Jordekkorre.

Lika intressant varje gång man är på Nordens Ark.

I går var det ovanligt mycket barnfamiljer. Många barn. Utöver djuren, finns en hel del aktiviteter riktade mot barn.

Frågesporter, holkutställning, längdhopp och löpning, där barnen får mäta sig med djuren. Sådant dyker upp utefter slingorna och bidrar förmodligen till att turen blir lite lättare, även för föräldrarna.

Men, som alltid, så irriterar vi oss på dessa prestationsångestfyllda, överåriga Curlingföräldrar.

"Titta på bebisen" om en kalv som var väl så stor som barnet i vagn.

Hela familjen deltog och föräldrarna turades om med lie, räfsa och ryggsäck.

Det blev en fin slåtterdag på Nabben idag. I bjärt kontrast till den blöta tillställningen på Sjötorp förra veckan.

Bland de glädjande inslagen var även den stora andelen ungdommar(under 70). Tänjer man lite på begreppen så var vi fyra generatoner på ängen

Teknikerna var skiftande och vi fick även ett liehaveri. En lie som med all önskvärd tydlighet visade att den gjort sitt. Orvet hade rosthål och bladet gick av! Begreppet uttjänt hade fått ett ansikte!

Ett par mycket unga deltagare i de lägre tonåren visade verkligen framfötterna.

Varannan damernas! Hälften av "slåtterkarlarna" var kvinnor. Kul, när jämställdheten bryter in i så grundmurad manlig sysselsättning. Flera män med räfsor fulländade bilden.

Vi slog betydligt mer än vad de flesta trodde från början. Flertalet fick blodad tand och kommer att gå ner i morgon också.

Nån timme, men jag tror att det blir mer om vi börjar se slutet.

Lite tjejsnack under slåttern

Birgitta hade vasst och var motiverad.

F.d chefen för akutvårdscentralen i Borås, doktor Löfgren får inblick i bryningens ädla konst.

Flanören bryner försiktigt.

Hustrun höll för första gången i ett par knaggar idag.

Jag hade gjort en lie av sängspjälor från Max, äldsta barnbarnets avlagda säng. Knaggarna är i ordets rätta bemärkelse naturmaterial. Jag var imponerad, med Igelfors 60 cm.-blad slog hon ett stort område och varvade med att räfsa. Förstår att hon fick blodad tand, nu blir det slåtter.

Hustruns slåtterresultat, som ren nybörjare.

Lite spill får man räkna med. En lie som gjort sitt.

Efter väl förrättat värv. Hon var sist från ängen, vi andra hade ätit upp maten och en del hunnit gå hem.

En liten Ödla kilade mellan oss när vi åt och förstärkte naturupplevelsen.

Kan inte motstå ytterligare en stilstudie. Flanören svingar den hemmatillverkade lien.

Den var till full belåtenhet och kombinerad med ett vasst Igelforsblad, var slåttern en fröjd, även om både kondition och styrka fortfarande är nedsatt, av handskadan.

Har lagt in en bild från dagens(den 1 aug.) slåtter här på Nabben, som presentationsbild.

Ett fylligare inlägg från slåttern med bra uppställning och fint väder kommer senare idag.