nabbsjuan

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Flanören utmed Tolken - 30 augusti 2015 07:30

Tre bilder av förändring i det Svenska jordbrukslandskapet.


 

Slumpåns dalgång.

På bortre sidan Rommele socken och bilden är tagen från Fors socken. Slumpån är ett biflöde till Göta älv och är livgivande. Kor och övriga djur drack sig otörstiga, barnen metade Brax, Abborre och en och annan Ålpinne, bl.a

Längre västerut fyllde den turbiner, som skapade elektricitet åt en textilfabrik, som, som mest gav sysselsättning åt 1100 personer.

Min far sålde mjölkkorna, som en effekt av att man ville ha bil och en del andra nyheter. TV:n kom 1958 lagom till Fotbolls-VM.

Fabriksarbete gav större inkomster än mjölken. Han var först i byn med att ta bort korna, kvar fanns ungdjur, som kom och gick.

En period av 60 år har gått. Nu finns inga betande djur kvar(bortsett från några ridhästar) i hela byn, t.o.m Österängen är Fårlöst.

Landskapet har förändrats. Den här bilden, tagen t.ex 1955, hade varit ett lapptäcke av olika grödor. Inemellan hade flockar av betande kor blandat sig med vall, Korn, havre, vete, foderväxter av olika slag.

Idag blir bilden ganska ensidig, lika ensiodig som växtligheten.

 

Nu tittar vi åt andra hållet, Norrut. bakom skogen ligger sjön Trehörningen, på gångavstånd. Vattenkraften i Trollhättan forslas i två stora ledningsgator.

När jag ser bilden, ser jag att de gamla betesvallarna ligger för "fäfot". Ja, om så hade varit ändå, de får växa igen. Betesvallarna var ofta de mest kuperade och för odling svårtillgängliga åkrarna.

Landskapet i övrigt är lika ensidigt som vyn söder ut.

Inga djur som med sin avföring ger liv åt insekter, som i sin tur ger liv åt maskar, fåglar och rovfåglar.

Rödklövern, som blommade och gav nektar till Humlor och andra större insekter, som skötte pollineringen.

På varje förstaårsvall, satte man av en ruta klöver till kommande års frö.

En av konsekvenserna blir att man får ta in fabriksuppfödda pollinerare, specialister på var och en sin frukt eller bärart.

De vilda kompisarna förtvinar i ensidigheten.

Det var inte bättre förr, men i förändringens yra, är det en del vi inte tänkt på.


 

Om Slumpån är livgivande i ett större perspektiv, så har den här dammen varit det i ett makroperspektiv.

Den gav djuren vatten i ladugården under installningsperioden 15 oktober till 15 maj. Ingen vass växte sig hög och tät, hindrad av koklövar som trampade upp kanterna vid sina besök.

Vi barn fångade Ödlor och Salamandrar.

I bakgrunden ses baksidan på ladugården. Den har samma profil som tidigare, men invändigt helt renoverad.

I den lilla utbyggnaden huserade hönorna och i tre bås för ungdjur, stod återväxten till kobesättningen.

På det lilla loftet ovanför, fyllt med halm som isolering, hade de mer skygga kattorna en beägenhet att vilja föda sina ungar.

Genom en smal springa gick det att komma dit. Jag var tunnast, så jag fick åla in och ta ut kattungarna. De kattorna, hade vi som råttkatter, så det var sällan vi behöll nån unge efter dem, utan det blev att möta döden mot en sten.

Undrar hur många sjuåringar, som slår ihjäl kattungar idag. Lika kära som de vi behöll blev, lika naturligt var det att ta livet av dem vi inte kunde behålla.


Det här inlägget gör inga anspråk på att vara vetenskapligt eller historiskt, men jag fick lust att sätta på pränt de enkla reflektioner jag haft sedan ett besök i mitt föräldrahem. Utvecklingen blir så handgriplig, när man ser nu och kan ställa det mot då.

Den gamla tiden kommer inte tillbaka och väl är väl det. Man glömmer ofta kalla vinterdagar på utedasset, isen på pisspottan om morgonen eller det hårda slitet för att få ihop till foder åt människor och djur.

Men det var en del barn som kastades ut med badvattnet. Somt kan vi inte rätta till, annat har vi möjlighet att förändra. men det är ett annat blogginlägg.


ANNONS
Av Flanören utmed Tolken - 21 augusti 2015 07:00

 

Det är väl bara spelmanslaget som fattas, så hade Rättviksbilden varit fullkomlig. Men man kan inte få allt.

Om så skulle vara, finns det plats på grönytan, mellan Kyrkbåten och Majstången. Photoshop... ja, ja, men så roligt ska vi inte ha.


Idag blir det, den numera traditionsenliga Tjörnresan.

Frukost vid Tjörnbrons västra fäste, Skulpturer i Pilande, Stora Räksmörgåsen i Skärhamn, Sillinköp på Klädesholmen och avslutningen hos PRO-vännen i hennes villavagn.

Inget program man ändrar på

Vad gäller sillen, så bunkrar vi ju upp för hela året. Det enda som är kvar sen i fjol, är en halväten Senapssillsburk.

Så det är verkligen dags igen.

ANNONS
Av Flanören utmed Tolken - 17 augusti 2015 22:09

 

Det var tomt på Vasaloppets målraka i söndags. Men bara 20 timmar tidigare var det tätt... med cyklister.


Cykelvasan håller på att gå om skidvasan i deltagarantal!

Förståsigpåare i Mora trodde att redan nästa år kommer det att bli fler cyklister än skidåkare!

Den som lever får se.

Vad vi däremot fick se, var dessa ändlösa rader av bilar, hemvändande med cyklar i olika skick, på taket eller bakpå.

F.ö hade vi en fantastisk tid, inte lång men innehållsrik, i Dalarna.

Det kommer väl en del framöver, inte minst om majstängerna, som fortfarande står orörda vid Bystugorna.

Det blev fler majstänger förevigade än jag trott, bl.a Gärdebyns. Gärdebylåten är ju nationellt bekant och byn låg nästgårds från där vi bodde.

Dalarna ligger egentligen inte så långt bort som det känns. Underkant 25 liter disel, så var vi där.


Av Flanören utmed Tolken - 16 augusti 2015 07:00

 

Ser ensamt ut i inomhusdelen av Hofsnäscaféet, när solen lockar ut de flesta. Ensam, nej hon har ju sin Ipön...

För många år sedan drev Metallfacket en kampanj; "Medlem i Metall står aldrig ensam".

Det var inte Ipönar de tänkte på då.

Av Flanören utmed Tolken - 14 augusti 2015 09:59

 

Här är det tidigare nämnda stenröset frilagt.


Det var väldigt stenigt runt i kring, så det blev ingen skönslåtter. Avsaknaden av ett kortare hackeslåtterblad gjorde inte saken bättre. Ett spetsigt, 60 cm.:s Igelforsblad, var det närmaste jag kom.

Jag hittade ytterligare några större stenar till höger om röset, så det blev närmare timmens slåtter i morse. Lik förbaskat, så upptäckte jag ytterligare en sten, när jag skulle hämta lien efter morgondoppet.

Men det får vi ta i morgon. Då tar jag med andra lien med ett längre blad, för jag ska slå i vad jag kom att kalla Handikappbassängen. Vågen ger mig motivation. Har gått ner tre kilo under slåttern, från Sjötorp och fram till idag. Otroligt bra träning och motion. Man förenar nytta med nöje, där hustrun och jag är lite oense vad som är det ena och det andra.


Har nämnt vårt blomsterdike. Här ses det slaget och räfsat. Om ett par dar vänder vi skåren, så att fröna ramlar ur.


Tog en liten runda när vi kom från sjön, med kameran i blomsterlandet norr om huset.

En liten överraskning kom på försommaren.

Rudbeckior, som jag sått och skolat om i fjol, som ettåringar, dök upp i år också!

De kan tydligen överleva under bra omständigheter.

Deras omständigheter var, att de stod i ett land som inte hann rensas i höstas, av kända skäl. I skydd av gamla växtdelar har de överlevt. Vintern var ju inte särskilt kall heller.

Så nu har vi både ettåriga och tvååriga Gul-vita Rudbeckior.

Deras ettåriga kompisar har inte riktigt slagit ut ännu.



          


Bolltistlarna är som vackrast nu, men insekterna väntar på att de ska bli "luddiga".

Temyntorna ser "luddiga" ut med sin blomsterplym och är insektsdragare av stora mått. Det blir ett gott the på bladen, Bergamott.

Ibland blir inte saker som man tänkt sig. Vi köpte en Solbrudsplanta i Helsingborg för 5-6 år sedan. Den hade större blommor än de vanliga Solbrudarna.

Vi ställde den framför 10-12 egensådda, betydligt högre plantor, men med anspråkslösare blommor. Prästkragarna har blivit rekordhöga, så i den miljön får man gå nära för att se dem.

Rosenskäror och fröande Fingerborgsblommor pockar även på uppmärksamhet. Längst fram, en liten såjordsskrôle, som gett både det ena och det andra efter hand.

En närbild visar hur fina Solbrudsblommorna är, så det blir flytt till en mer soloitär plats. Men de verkar trivas i trängseln.

Hustrun sitter och väntar, för vi ska skörda Hallon nu. Andra omgången och jag tycker det ser ut som där är mer moget nu än förra gången. Då blev det 5,5 liter.

De ska rensas också...


Av Flanören utmed Tolken - 13 augusti 2015 07:00

 

Nu kommer Rudbeckiorna! Några på en tidig planta har slagit ut, men de flesta ser ut så här.

Den är våra bästa Fjärilsdragare, men var är Fjärilarna?


Före morgondoppet, tänker vi slå runt några stenar nere på ängen, så att det blir lättare att se var man ska köra med med traktorn. Blir extra skönt att bada sen.

Fortsätter nog med vårt dike och dikesren, det mesta är överblommat nu.

Lite snärjit just nu. Sockerärtorna växer till sig fort. Skördade för andra gången i går kväll. Hallonen lyser röda, idag måste det bli andraskörd där också.

Som om inte detta vore nog så är det ett par tjejer som jagar mig. Vill till varje pris ha till en dejt.

Ja, det är två forskare vid Göteborgs universitet, som håller på med en jämförande studie om rovdjurspoilitik i olika länder.

Har bäring på mitt uppdrag i Viltförvaltningsdelegationen.

Almanackor ska funka, nu pekar det mot att de kommer på torsdag eftermiddag i nästa vecka.


Av Flanören utmed Tolken - 10 augusti 2015 10:23

 

Hofsnäs ligger i Tranemo kommun, men ägs av Borås stad. Det är en tillgång för alla Sjuhäradsbor.

Omskrivet, som en av Gårdarna runt sjön(Lindö) i Birgit Th. Sparres roman med samma namn.


 

Mycket folk när LRF arrangerade "Matens dag.


Många lokala företagare ställde ut och sålde.

Konfrencier var en kille som satt i samma Lag-grupp för Leader+, som jag för några år sedan. Då representerade han unga bönder, nu hade han blivit större och platsar bland "stora bönder". Vad åldern beträffar, för jordbruket har han dragit ner på och försörjer sig bl.a på Swedbank.

Utöver mat i många former, så fanns även fortfarande levande mat, Höns och Kaniner. Det riste till i den gamla kanintarmen, så det blev en runda. Kände inte igen någon av "kaningubbarna", men så är det också över 40 år sedan vi hade Kaniner.

Hofsnäs satsar även en hel del på lokalt hantverk, så trots att det inte gick att äta, låt vara äta med, så hade de en stor avdelning.

Vi köpte bara lite korv och bröd.

Det fanns mer som var intressant, bl.a mjöl av Ölandsvete, med sin höga proteinhalt, men det säljer de även i en stationär "saluhall", så det får bli ett besök under mindre trängsel och lugnare former.



Bilarna fick vackert ordna in sig i ledet när hästskjutsen begagnade vägen.


 

Kaféet var hårt frekventrerat. Kaffe och kanelbulle vanligast, även om de hade avancerade bakverk och lättare smårätter.

Av Flanören utmed Tolken - 10 augusti 2015 07:00

 

Runt "Matens dag" på Hofsnäs i går, hade det samlats en del veteranfordon. Kunde inte låta bli att fota denna extremt välvårdade pärla.

En televerksbil, från tiden då "telefonare" skötte telefonin, SJ körde tågen och Vattenfall levererade strömmen, fri från kol och olja.


Min frus kusin i Stockholm, som vi träffade varje sommar i Olofsbo, hade köpt ut en lika dan. Det var bilar man inte gjorde sig av med, så länge de rullade. Och rullade gjorde Volvo Duett. Volvo betyder ju f.ö "jag rullar" från latinet.

Lägg även märke till takräcket, som räddat semesterbehoven för många, när bilen blivit för trång.

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ nabbsjuan med Blogkeen
Följ nabbsjuan med Bloglovin'

Kategori


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se