Karl Johans gate i Oslo. Under ett träd sitter en kvinna och tigger. Bilden är halvannat år gammal, men bilden har blivit allt mer bekant för oss. Inte bara i storstäder utan över hela Sverige.

En hel folkgrupp drivs ut i Europa för att tigga ihop sitt uppehälle. Det verkar inte som att Rumänska myndigheter vill ta sig an problemet, ja kanske t.o.m ser det som en lösning på ett nationellt problem.

De Rumänska Romerna lever mestadels under svåra omständigheter i sitt hemland.  De är strukturförändringarnas mest synbara offer. Arbetslöshet, svag samhällsservice och rent ut sagt ointresse från myndigheterna, driver ut en hel folkgrupp i Europa för att sitta på gatorna och tigga.

Från min barndom kommer jag ihåg "Zigenarna". De kom, bodde några dar i sina tält, ofta ansatta av väder och vind. De gick omkring i gårdarna, erbjöd sig förtenning och knivslipning bl.a Kommer i håg, att de fick lite uppdrag, men även någon brödkaka och den sämsta gamla hönan. De stannade inte länge på varje plats, på nåder från myndigheter och markägare.

Dagens Rumänska Romer lever ännu sämre. Provisoriska tältläger, uttjänta husvagnar, eller bara hoprafsat virke, som tak över huvudet.

Inte människovärdigt. Från gryning till kvällning sitter de och tigger. Mestadels med magert resultat. En del lägger en slant i deras pappmuggar, jag gör det inte.

Det är oerhört kortsiktigt, att bara hålla en människogrupp vid liv, genom att kasta till dem en slant.

Vi måste sätta press på EU och framför allt den Rumänska regeringen. Såna förändringar måste komma till stånd, så att de kan försörja sig och skapa ett eget liv i sitt hemland, i invanda miljöer. Pressen på EU måste bli stark. Nu rapporteras det t.o.m. om att en del, fullt förståeligt, tar med sina barn.

Det är inte i närheten av människovärdighet, att acceptera en verklighet, där människor sitter och nästan utplånar sig själva, förödmjukas och fryser, för att få mat för dagen.

Vi måste omgående pressa fram förändringar i Rumänien, som är långt bättre än att sitta och tigga på våta gator i övriga Europa.

F.ö månadsmöte i PRO, idag. Modevisning utan Flanören på Cat walken. Nej, jag kan ju dåligt knäppa knappar, framför allt i nya kläder. Kan använda vänsterhanden vid påklädning, men det lite mer finmotoriska har en del övrigt att önska, ännu.

I går åt jag reglemensenligt med kniv och gaffel. Skar och lassade in. Kokekorv och potatismos, lättätet, men en utmärkt träningsmeny. Det mesta kom in i mun, ja, förvånansvärt mycket. Handleden är ett minst lika stort problem som fingrarna.

I morgon är det dags för Sahlgrenska igen. Ska träffa både läkare och min Arbetsteraput, Annika.

Den kommande veckan får jag börja köra bil, men jag väntar ytterligare en vecka. Lite marigt, med hyrbilen. Ovant, som kan ställa till det och hustrun trivs bra i V60:n.