Innan den olycksaliga händelsen för två månader sedan, köpte jag en planka 2000*145*45 Askvirke, nersågat till fyra ämnen 35 mm stycket.

Avsikten var att tillverka var sitt Lieorv till mig och hustrun.

Vi fick blodad tand efter slåttern på Sjötorp.

Det är 30 år sedan liarna var framme sist.

De vi hade var plåtliar, med för korta och tunga orv.

F.ö är de heller inte avpassade för kvinnor.

En man behöver c:a 48-52 cm. mellan knaggarna(handtagen). Kvinnor behöver 42-44 för att få en bekväm arbetsställning.

De färdiga plåtliarna har bara en storlek, 50 cm mellan knaggarna.

Men jag hann inte så långt. Hade bara hunnit hyvla första orvet, mitt naturligtvis.

Innan olyckan.

I onsdags testade jag, om det skulle funka med en arbetshandske på vänsterhanden.

Hyvlade ytterligare, avverkade för Lieringen och gjorde ett hål för Tangen. 

Tillverkade två Knaggar, av de 32 cm. virke som blev kvar, närmast prototyper, med provisorisk infästning(två skruvar). De ska egentligen få en tapp som försänks i orvet.

Vid Tangen ska jag lägga en plåtförstärkning, eftersom det är den svagaste punkten.

Orvet är 168 cm. långt. Plåtliarna är sällan mer än 140 cm!

Med den här Lien kan man gå rak och slå. Det är tröttande i onödan att gå med krum rygg, framför allt om man ska slå lite mer.

Bladet har jag köpt på Blocket, tillsammans med 6 andra. 500 ett för allt. Köpte även ett par fina paddlar till kanoten av samma säljare, som bara bodde  2 mil bort i Brämhult, var aktiv Kristdemokrat, men det fick jag ta till samma pris!

Bladet på bilden är ett av dem, c:a 70 cm. Min far mejade med 90 cm:s blad, men 70 cm. är det längsta man kan ha om marken är lite ojämn.

Lien får väl ses som en prototyp i sitt nuvarande skick.

Bl.a ska material på orvet mellan nedersta knaggen och bladet arbetas bort till en i det närmaste rund form. Bl.a fär balansen. Som den är nu är den lite framtung, med längre blad på.

Vänsterhanden och fingrarna hängde med bra. Men det kommer att ta ett tag tills hjärnan riktigt har fattat att jag vill ha igång vänsterhanden nu. Två månader med en hand har satt sina spår.

Bladet är ett Norskt smidesblad, av fabrikatet Hamre. De är de enda i Skandinavien som tillverkar blad numera. Det här bladet är sedan 1960-talet. "Diamant" var produktnamnet och har gått ur handeln.

De flesta Liebladen idag, tillverkas i Österrike, på ett företag som heter FUX. Men gamla Svenska märken, som t.ex. Ljungdals, säljs fortfarande under sina gamla namn..

Bladet är vasst. Jag är riktigt stolt. Slipningen har lyckats. Slog lite olika sorters gräs och det bet fantastiskt bra. Dock blir Lien lite framtung och vänsterarmen tröttnar. Man styr ju med vänstern och den hängde inte med så länge. Var också lite orolig för överbelastning.

Tänkte tillverka en till hustrun nu också, innan vintern, så hon kan drömma ljuva sommardrömmar om den!

Den kommer att bli 15-20 cm. kortare och därmed inte samma bekymmer med balansen. Hon ska också ha något kortare blad.

Förhoppningsvis ska jag hinna med finliret på min också, innan Bore slår till. Vilket inkluderar lite Linolja, så de får den vackra brungula färgen, utöver skyddet.

Undrar var de är nu och om ungarna klarat sig. De försvann tidigt p.g.a det låga vattenståndet.

En liten bonus i bilden, upptäckte jag under redigeringen. Sländan på vasstrået uppe i mitten.

Lite historiskt igår.

Satte mig bakom ratten för första gången på två månader.

Efter över 50 år med körkort och bilkörning, så var det som i går.

En handske på vänsterhanden ger en säker körning. Dock var hustrun mäkta irriterad över att jag ställde om klockan under färd, låt vara i en kö som knappt flyttade sig framåt.

I skrivande stund, har hon redan åkt in till stan, för tjänstgöring i PRO-caféet. De två ordinarie, hade båda förhinder.

Varannan fredag är rena stormen, men ger höga intäkter.

Både underhållning och fredagsbridge. Underhållningen ger ofta mer än fulla hus och fredag med bridgarna betyder bl.a räksmörgåsar.

Får se om det blir nåt gjort ute idag. Ska småregna och så har jag träningsvärk i vänsterarmen, sen belastningen i onsdags.