Vid kvällsdoppet igår, blev vi lite fördröjda.

"De 23", som blivit 22, var på väg mot flotten. De klarade inte att ta sig upp direkt på flotten, från vattnet. I stället använde de stegen! Ofta tre i bredd och efter en stund var alla uppe, utom barnsköterskan, som simmade kring och höll koll.

De har blivit stora nu, Skrakungarna.

När vi blev lite för yviga, gick de i vattnet igen och simmade en bit bort.

Jag är ganska övertygad om att de snart var tillbaka, sen vi gått hem.

Strax innan vi gick ner och morgondoppade i morse, så handlade en av de första frågorna i Ring så spelar vi om Tranor.

Ledtråden var "halkbekämpning" och frågan om vad Tranan heter på Latin. Grus Grus! Kunde vi båda två.

Ute på en simtur i det nästan 22 gradiga vattnet, fick hustrun se ett par Tranor, vid sydspetsen på Slottsruinsholmen.

Vi skrattade båda två då vi kom att tänka på halkbekämpning.

De flög i väg söderut, kanske med Rügen i sikte.

På väg till Fåren, för att byta vatten, stod det en Kniphona i "fotoatiljèn".

Vi tittade till båten på väg till badet.

Vattenståndet är verkligen lågt. Nu har vi god nytta av vår "Ölandskonstruktion" för båtuppläggning. Folk med bryggor har det lite besvärligare på sina håll. Normalt brukar vattnet gå fram till rötterna på angörningsträdet. Tur att länken är lång. Vi har ju vart med förr.

I går när Pontus och jag skulle ut och fiska, fick vi ju ta till årorna. Något mellan batteri och motor falerade. Det var batteriet. Fulladdat och alla lampor gröna på laddaren, när vi gick hemifrån.

När vi kom tillbaka lyste det i stället ilsket rött. Ingen brist på batterivätska. Det har nog bara gjort sitt, 14 år gammalt. Får se om grannen har något stående för nån hudralapp, tills jag får tag i ett nytt.

Durkbräder och åror är också 14 år, så vi var på Skene järn och handlade in nytt i går. Durkbräderna måste beställas, så det är bara att vänta vid telefonen.

Av Fiskljusarna såg vi inget idag, men vi kanske bara har lite olika tider, vi och Fiskljusarna.

i går begav det sig. Sjösättning.

Å ja, en Linder aluminium 440, lyfter man ganska lätt i på två personer. De två var, förutom jag själv, barnbarnet Pontus(19).

Både bra och dåligt med det låga vattenståndet.

Vi har en "Ölandskonstruktion" till angöring.

Två plankor på högkant, några gummirullar som är fastsatta mellan plankorna, med slider som båtkölen ligger an mot vid uppdragningen(hårdförkromade "järnaxlar" som normalt styr oljeflödet i en hydraulventil) och några tvärgående brädor, så att konstruktionen ligger stadigt mot bottnen.

Jungfruturen ägnades åt att leta efter våra Skäggdoppingar. Vi gled fram i sakta mak, ljudlöst. Elmotorn gör inte mycket väsen av sig.

Sedan vattenståndet sjönk ytterligare, känner de sig tydligen inte komfortabla i den grunda viken.

De försvann i måndags. Det var tidigt i år. I fjol var ungarna styvt fyra veckor, när de drog till havs(Store sjön) i år knappt tre.

Vi såg dem inte, men i kväll ska vi ut och fiska, då kanske vi får kontakt.

En av de sista bilderna på Doppingfamiljen i Môsaviken. Nu har de mera vatten under simfötterna. De kommer säkert tillbaka, i höst, innan de ska göra en längre resa.

Pontus kom hit i går eftermiddag och ska vara kvar några dagar.

Han följer med till dottern i Olofsbo idag, han syster är redan där nere, hos sin faster.

Vi gjorde i ordning en stor gryta med Chili con carne i går kväll. Förra veckan var det en fiskgryta.

"Babsans catering" är ett populärt fenomen. Mat, porslin och annat som behövs för en måltid. Lite kul, mest en grej, men det uppskattas.

Medan vi var så glada för att det blivit tre ungar, avslöjar de att där är fyra!

De har inte lämnat ryggen ännu, förutom när den andra kommer med mat, då simmar de två största den till mötes(en halv meter). Tror att det ingår i säkerhetsåtgärderna mot Gädda och Mink.

Doppingen gjorde ett ruskande och så var det fyra ungar i vattnet. Den ville putsa sig och ha en stund för sig själv vad det verkade.

En lång stund fick de fyra simma, den släppte inte upp dem.

Tyvärr, så skedde det hela i ett tufft motljus, men en dokumentationsbild blev det.

När detta publiceras, är jag där nere och försöker få bilder i det bästa ljuset, morgonljuset i ryggen.

Hustrun kommer en stund efteråt för morgondopp.

Norsken(yr.no) har utlovat  0 m/sek, alltså kav lugnt.

På hemvägen plockar vi de Porshkvistar som behövs för att krydda en flaska Brännvin.

Vi har även hittat en ansamling av råvaran till Hirkum Pirkum, Johannesört.

Malörten står i kryddlandet och väntar på Bartolimeidagen.

Kanske kan det bli nån bild på processen om några dagar.

I går kväll, när vi gick till badplatsen, var de ute och simmade med ungarna på ryggen. Man kunde se ett par, men      de(n) minsta ligger säkert under vingen.

Var inte förberedd, så det blev för liten bländaröppning och ingen underexponering.

Men dokumentation blev det.

Spännande hur det ska gå för dem. Minken och Gäddan är största hotet.

Jordgubbsskörden från i går är nu vederbörligen omhändertagen.

9,5 liter saft, 4 liter infrysta till framtida krämkok, en stor bytta Jordgubbskompott och slutligen en slatt att gå och småäta på.

Blir en plockning till i morgon, till sylt och marmelad och så gör vi väl saft på resten. Det går alltid åt. Inte minst brukar barn och barnbarn efterfråga  lite av varje.

Hade hört talas om en "dagmamma" med många ungar. När vi kom ner och skulle ta ett kvällsdopp, så lekte de i strandkanten. Jag observerade dem inte för min uppmärksamhet uppslukades av några stora Skrakar som "vaktade" bryggan.

23 ungar! Säkert 2-3 kullar. De brukar göra så, Storskrakarna, bildar storfamilj. Lite svårt att se om de byts om, de vuxna. men vi har ensamma vuxna Skrakhonor, som verkar vara på husmorssemester.

Vattnet var härligt, simvänligt och varmt nog att kvällstvaga sig i.

Så nu är jag ren, när jag ska åka till Pilane gravfält i morgon.

Bryggan var som oftast besatt av Skrakar, när jag kom ner i morse.

De kände av min närvaro och i sakta mak gled de ned i vattnet. En kull med tre ungar kvar och modern står längst bak.

I "Fotoatiljen" satt två Knipor.

Doppingarna har fullt jobb, att föda sig själva och kullen. Bytena blir större och turerna fler. De ligger kvar i boet ovanligt länge. Tror att Minken är en av anledningarna. Även om de hade upp till fem ägg, bör de ha kläckt färdigt nu.

Bryggan bär tydliga spår av morgondoppare.

Hustrun kom ner lite senare, när jag "fotat av mig".

Idag blev det en simtur i det 18-gradiga vattnet. Mycket härligt, kunde nästan mäta sig med morgondoppen på Öland.

Dem får vi vara utan i år, men nästa år är det förhoppningsvis dags igen.

I år var vi tvugna att prioritera. Även pensionärer har bara 24 timmar på dygnet.

En stund efter jag hämtat tidningen i morse, så väckte jag hustrun och hade ett upplägg för den närmaste timmen.

Jag går ner till sjön, om en halvtimme, när du fikat mm. så kommer du ner med badgrejor.

Jodå, en härlig morgon behöver ju användas på bästa sätt.

Jag skulle naturligtvis kolla Doppingarna.

Visa av skadan från den första, havererade, häckningen, så verkar det som att de dröjer med att ta ut ungarna. Där verkar vara tre i boet och ägg kvar att ruva.

Den ene levererar mat till ungar och ruvare, den andre ruvar och sköter barnomsorgen.

Se där, en av ungarna tittar fram. Förmodligen den älsta. Har använt digitala zoomen, 2100 mm! Lite beskuren utöver det.

Det blir förmodligen segt, att ligga hela tiden, så lite sträcka på kroippen behövs emellanåt. Tyvärr, så var ungarna förmodligen på baksidan, så de syns inte.

Ingen rekordtemperatur i vattnet, 15,5 grader. Men vi har ju varit i några gånger innan, så vi är härdade.

Fantastiskt skönt efteråt och vi sitter och drar ut på det en bra stund.

Idag, ska de sista frösådda blommorna ner i marken. Ska precis gå ut och rensa "rosenlandet", så att där senare idag kan planteras Tagetes. En del Tagetes är redan utplanterade, men ett 50-tal återstår, till just Rosenlandet och en liten trekant framför Daggkåporna. Det avslutar 2013:s vårblommor. Tagetsen har blommat i lådan länge, andra år har de bara knopp, när man är lite tidigare.