Ikväll fick jag första skymten av en unge.

Skäggdoppingarna har börjat kläcka.

Det är omöjligt att se på c:a 20 meters håll, men använder man kameran som kikare, går det bättre.

En unge på ryggen och med största säkerhet en under vingarna.

Hanen åker i skytteltrafik med Äling. Försmädligt små munsbitar, men förmodligen ett skrovmål för en dagsgammal Doppingunge.

Jag har hittat ett kanonställe att fota från. Buskar och en Björk, men hängande grenar fungerar som kamoflage.

Gröna kläder naturligtvis, men jag kommer dem närmare, utan att märkbart störa.

En spännande tid, de närmaste veckorna.

Något svartvitt på ryggen. Tveklöst en unge.

"Kikarläget" bekräftar, man ser huvudet med näbben längst fram.

Hanen( vi kallar den så, den frisimmande, men båda ruvar och turas om med fisketurerna) har trosstjänstgöring. Ungarna är tydligen hungriga. Efter ett antal turer med Äling, drog han i väg till sitt fiskeställe för större fisk. Det kostar väl på att jobba hårt.

Om det inte redan tittat fram en unge ur första ägget.

Honan simmar så stolt och bl.a har hon rörelser som de hade vid parningsspelet.

Hanen som ruvade när jag var nere i kväll, var ytterst försiktig, tittade inte ens upp när jag lite klumpigt trampade på en kvist.

Mycket talar för att första ungen kläckt. Låg profil och datumet.

Slog på digitala zoomen i kameran och kom otroligt nära. Fungerar alldelses utmärkt som kikare.

Mellan vattenväxternas blad, kan man skönja en Dopping, ruvande.

För dem som fotar lite mer, kan jag stoltsera med att jag fått ögat mellan ett par blad. Medges! Jag har förstärkt ögat i färg och intensitet.

En intressant tid väntar.

Med en inzoomning motsvarande 3500 mm. teleobjektiv(rymdkikare), får man lite insyn i vassens hemligheter.

Honan simmade en bit från boet, på behörigt avstånd från mig. Hur ser man skillnaden?

Jag vet egentligen inte, men när jag synar alla foton jag har, inte minst parningsbilderna, så ser jag att honan är mörkare på ryggen. På andra bilder kan man också se att fjäderstället är lite grövre.

Fortsättning följer... 

Det börjar bli ganska lugnt nere vid sjön nu. När jag kom ner i morse, så var det Knipa och en Sädesärla på bryggan och Gråtruten ligger och ruvar fortfarande på sina köldskadade ägg. Jo de är inne på femte veckan nu. De har slutat ruva så fort det kommer folk, vilket innebär att äggen har kallnat. Det andra paret som började samtidigt har mer än halvstora ungar nu.

I Môsaviken var det mycket lugnt, enda synliga livet var en Knipa, på samma sten som jag fotat andra fåglar tidigare.

Doppingarna har 2-3 dagar kvar tills första kläckning. Spännande.

I morgon ska vi åka till Nordens Ark. Ska bli idealiskt väder, växlande molnighet och 14-16 grader.

Ser redan fram emot äggochskinkamackorna och kaffet vid Gustavsbergskurvorna på gamla E-6:an.

Kan väl bli en och annan bild därifrån kommande dagar.

För drygt tre veckor sedan fotade jag samma kull, några dagar gammal.

De växer fort, men decimeras också i hög takt. De är ju så här det är, men vi tänker inte på det vid en tillfällig anblick av en Fågelkull eller ett par Rådjurskid.

Men hav förtröstan. Talade med en granne i går kväll, som sett en Skrakhona med 23!!! ungar. Säkert en "dagmamma", men arten har en framtid.

Det minskar fort i fågelkullarna. Alla ska ha sitt. Av 12-14 andungar, så är detta nog ett normalt utfall.

Uggleungen från i går, har flyttat på sig. Att den lever, tyder de vuxnas varningsrop på. Den är väl i närheten, men svår att upptäcka.

Snart sommaruppehåll, men Helena kör ett par trissar till.

Kommunikation.

Hela våren och fortfarande så följer jag ett Skäggdoppingpar. har även gjort det tidigare år.

Något hände, ruvningen avbröts och de började om proceduren, spel, parning och bobygge.

Har man följt dem lite, så förstår man deras kommunikation. Med rörelser och ljud.

Spelet med näbbarna mot varandra har sitt ljud samtidigt som de krumbuktar sig.

När honan är beredd till parning, simmar hon mot boet, de håller på att bygga, samtidigt som hon nästan låter som en höna med kycklingar.

Efter parningen, verkar hanen få sig några sanningens ord!

Nu ruvar de igen och någon stans 2-4 juli kan det bli kläckning. Förra året fick de fem ungar, två kvar när de var färdiga för avfärd till vinteröppna vatten.

Häckningsritualerna är inget att ta miste på, de kommunicerar tydligt med varandra.

När honan är beredd till parning har hon dels ett särskilt läte, dels lägger hon sig och pockar på hanen.  

  Här har en parning precis genomförts och honan verkar ha synpunkter på något.

Rena rangerbangården, kommunikation i långa banor, kan du hitta på Fototriss.

Sent, men inte desto mindre skönt.

19 grader, varmt, i vattnet och en härlig morgon i övrigt.

Vi har varit på väg redan tidigare, men idag blev det på riktigt.

I äldre tider, i unga år, så hade vi 14 grader som nedre gräns. Jodå, vi gjorde det och när vattnet började bli 17-18 grader, var det hur skönt som hellst.

På senare år har vi blivit lite kitsligare och förra året skedde premiären första morgon på Öland!

Vi möttes av en kullös Kniphona, som hade intagit bryggan.

Oftast är det Skrakkullarna som brukar ligga där, men de har inte synts till sedan de var nykläckta.

Så har då även Kniporna i viken kläckt.

Nu är det bara Skäggdoppingarna kvar, dröjer nog till 2-4 juli.