Det låga vattenståndet har gjort att stenar sticker upp ovanför ytan.

På en sådan sten stod den ena Trutkullen i går kväll.

Bara 2 ungar tyder på att flera gått samma öde till mötes som andungarna.

Just nu pågår ett väldigt fejande inför midsommar. Till viss del har väl även Flanören dragits med.

Bl.a så ska grönsakslandet vara färdigt och komplett vad gäller årets grödor. Annat ska vara ogräsrensat och vi har vädrets makter på vår sida.

Sedan båtlivet drog i gång, så har många fåglar flyttat till lugnare områden.

Doppingarna är fantastiska, delar vik med åtta båtar! Inte helt nära, men 50-60 meter till den närmaste.

Båtar med ganska stora motorer, för det verkar som att folk inte tycker om att vara på sjön. Vadå, inte vara på sjön? undrar någon. Jo, så fort som de kör, så är de inte på sjön så länge.

Dottern blev glad för sina blommor, i går. Tror katten det, färdigplanterat och levererat direkt till dörren.

Hon ville f.ö följa med till begravningen i morgon, så det blev att beställa en portion till under minnesstunden.

Idag åker jag in till stan, klipper mig och tvättar bilen. (Nonsensinformation, som är så vanlig idag, på sociala media).

Ren bil till begravningen.

Kommer ihåg en tjej, hon var jordbrukare och vice ordförande i LRF, från Stigen i Dalsland.

Vi satt på ett möte om infrastruktur, framför allt Dalslandsvägar.

Församlingen kom från hela regionen och naturligtvis många från de större städerna, Göteborg och Borås bl.a

Hon reser sig upp, tittar på oss och frågar; "Kan ni föreställa er hur det känns att aldrig ha ren bil"?

Sedan argumenterade hon för tjälsäkrade, hårdgjorda vägar.

Många från de större städerna förstod inte frågan. Men den som kan lite Dalsland, så vet man att det bl.a är genant att komma till en begravning med smutsig bil-

Göteborgarna tar spårvagnen.

Är lite sent ute med bidraget, men hade inte lust i går.

Temat är FLYTANDE.

För min del ligger det som flyter på vatten närmast till hands och våra sjöfåglar allra närmast.

Skrak, Knipa och Skäggdopping är tre arter som flyter omkring i vikarna. Ja, Doppingarna har t.o.m byggt ett flytande bo.

Skrakhonan låg vid vår badplats en morgon i veckan, med sin stora kull. Tyvärr kommer de väl att decimeras. Andra ska leva också.

Kniphonan tar en paus från  ruvandet. Även om hon flyter, så är hon nästan lika mycket under vattnet. Det ser nästan nervöst ut.

Doppingarna har byggt ett flytande bo. Starkt, kan bära bägge som synes.

Första bobygget och häckningen stördes av något, så de har börjat om från början.

Mera bilder på temat flytande hittar du här. 

I går morse låg de vid badstranden. Skrakarna brukar ligga där om morgnarna när vi ska bada. I år blir inget undantag, även om jag inte sett dem så små tidigare. Beror förmodligen på att allt är lite senare i år.

Gräsandshonan har bara två ungar kvar och har blivit väldigt skygg och beskyddande. Undra på det.

Något lurigt är det i Môsaviken, i går kväll var en Dopping borta igen och de ruvade inte.

Bodelning, eller den enes död den andres bröd. Nästan i alla fall.

Gräsandshonan tog, med sina ungar, det tidigare Doppingboet i besittning. Bra utsikt, barnvänligt och lättbevakat.

En spännande tid, när de kommer fram med småttingarna. Gråtruten och Knipan dröjer nog inte länge, medan Skäggdoppingen, som fått börja om, i bästa fall kläcker i början av juli.

Rubriken är en lätt travestering på Torsten Flincks "Jag reser mig igen".

Det här boet är lägre än det förra, men flytande. Vattenståndet är extremt lågt och kommer att stiga under sommaren.

Jag testade säkerhetsavståndet. Jodå, det fanns där, men lite närmare efter hand.

Jag vill ju inte riskera någonting, att äggen kallnar eller de överger boet. Bilderna kommer trots allt som nummer två.

Grågåsen hänger fortfarande ihop med Kanadagässen. När armadan simmade ut från ön så höll den täten. Tyvärr blev bilderna överexponerade, med morgonsolen rakt på och mörk vattenyta.

 Den tar sig en tur och är borta ett tag. Förmodligen söker den föda på åkrarna. Den kan ju inte leva på bottenväxter och gräs, som sina halvkusiner.

Gråtrutarna strävar på. Inget kläckt ännu.

Åter en fin morgon och yr.no har inget annat i sikte.

"Järnnätterna" stannade vid +7-9 grader i år.

Lade mig tydligen för tidigt i går kväll, så det var stört omöjligt att sova längre än till klockan fem.

En härlig morgon, om än blåsig.

Tog mig en timma nere vid sjön.

Gråtrutarna har blivit tåligare, har minskat säkerhetsavståndet betydligt och med naturfärgade kläder, så verkar inte Skäggdoppingarna störas, men Kniporna är lika nervösa som tidigare.

Storskraken syns inte till, men de ligger nog och trycker på ägg. Tror att vårt par var lite sent ute med förberedelserna.

Doppingarna hade slapparmorgon. Små försök till parningsriter, men de föll snart tillbaka i att putsa sig, eller bara ligga och flyta.

Mest kul, var att Storlommarna var synliga och dök efter mat. På väldigt långt håll, men ändå Lom.

Kanadagässen var ute och simmade, en hel armada. Tror, att de inte ruvar längre. Hoppas det inte blir mer än den kullen, som redan visat sig. De är ju ändå en naturupplevelse om än inte så uppskattad.

Om en stund går vi på sista passet med slipning av trallvirket.

Resten av dagen blir det oljning. Den hårda vinden hjälper till att avlägsna slipdammet.

 Hoppas de två dunkarna vi köpte ska räcka, men tror inte det. Får, i så fall, bli en tur in till Verktygsboden(ligger närmast).

Ett vakande öga.

Det blev en del ansatser idag, men inte mer.