Tittade, för en stund sedan in på vänsterbloggarnas inlägg senaste dygnet.

Var spänd på reaktionen, på Stig Henrikssons utspel i morse.

Vad hittar jag?

Ingenting!

Förlåt Jinge, du är ensam, men å andra sidan positiv till det Sig H talar om.

Den skrämda djurflocken på savannen och bunkermentaliteten kan inte uttryckas bättre.

1956, när ryssarna slog ner ett uppror i Ungern, tog det tre veckor tills Ny Dag kommenterade. Den gången väntade man på "sanningen" från Moskva.

Hörde på radion, under morgonen, att Stig Henriksson(v) i Fagersta, uppmanat hela V:s partiledning, att ställa sina platser till förfogande.

Stig vet vad han talar om, har lett Vänsterpartiet i Fagersta i tre val som gett egen majoritet.

Jag känner stor sympati för Stig, har i mångt och mycket samma ingångar i politiken som honom.

Han liksom andra, lyfter fram det fenomen, att vår nuvarande ledning hukar, livrädda för att sticka ut, alla vill bli omvalda på nästa kongress, bunkergäng är ett redan tidigare känt begrepp.

Många av de som hukar är unga.

Har aldrig inom vänstern, varit med om en så impotent ungdomsgeneration.

Inget storm unt drung, inga rebeller, utan Kominternkonformism dyker upp som jämförelse.

Stig Henriksson, på Kommun-och landstingsdagar i Borås för ett par år sedan.

Vägval vänster skrämde skiten ur en hel generation, man betedde sig som en hotad djurflock, trängande sig tätt tätt ihop.

Anmärkningsvärt, är bara förnamnet, när landets enda oppositionsparti, värt namnet, är så uddlöst.

Mest -nej, återställ, gå tillbaka till något som ofta inte ens fungerade bra då.

Visionerna, vad vill man ha för samhälle, är som bortblåsta.

Det är deprimerande, jag har ägnat mig åt partiet i olika former, sen jag var 17 år.

Vi verkar vara tillbaka där vi var när jag gick med i partiet.

Då var man förlamade, efter att Komintern upplösts och man inte visste vilka signaler man skulle lyssna på.

På 70 och 80-talet lades grunden, till de framgångar vi hade på 90-talet.

Många misstag gjordes, sekterism och oppurtunism fick stor plats emellanåt, men huvudspåret ledde rätt.

Men ett stort misstag begicks, som lett fram till dagens situation;

Man gjorde inte upp med Kominterntradition, Leninism och Kommunismen i den form som "realsocialismen" gett den.

C H Hermansson fick mycket nationellt och internationellt beröm, för att han lyckats manöverera partiet oskadat till ett Vänsterparti.

Men det var en sak man glömde, det var fortfarande legitimt att vara kommunist.

Stig H formulerar träffsäkert; " En allvarligt sjuk patient, utan sjukdomsinsikt".

Ida Gabrilesson, i framtidskommissionen bekräftar, genom att påstå, att "det handlar om hur vår organisation ska hantera det nya läget".

Det bådar inte gott inför kommisionens rapport.

Det här är inte ett organisationsproblem, utan ett strukturproblem.

River man inte upp med rötterna, så riskerar gammal bråte att bli liggande kvar.

Fortsättning kommer att följa.

Monsunare, VOAC-ister och Parkerfolk samlas idag på Boråsfabriken, för att träffa gamla jobbarkompisar och äta julmat.

Under ett 20-tal år var jag värd och siceron för pensionärerna, nu är det ombytta roller.

I fjol klunde jag inte, men idag hoppar jag ett PRO-möte för att få delta i "årets event".

Det här gänget har suttit runt samma bord, många gånger.

Förhandlat nybygget, arbetsorganisation och lönesystem. För att inte tala om alla löpande, stora och mindre frågor.

Bilden är från min avtackning den 26 mars 2009.

Närmast väggen Peter Söderberg, personalchef vid den tiden, Vilmar Norgren, som kommit, speciellt inbjuden, tidigare produktionschef och projektledare.

Mikael Rosman och Jonny Karlsson, ungtuppar en gång, men blev mina närmaste under flera år i styrelse och förhandlingsgrupp.

Vi har en fantastisk historia ihop.

Får träffa dem idag igen, kanske inte Jonny, som brukar jobba nattskift-

Det är fantastiskt trevligt, att träffa gamla kompisar, ett år äldre varje gång  men det ligger alltid glädje och förväntningar i luften.

Monsun Tison byggde nya anläggningar på Ryda i skiftet 80 och 90-tal.

Flyttade in 1991-92. Då övergavs den gamla yllefabriken på Viskastrandsgatan.

Idag gymnasieskola.

Väl inflyttade blev vi VOAC, genom samgående mellan Atlas Copco och Volvo Aero och några år senare uppköpta av Parker Hannifin.

Fortfarande finns det några kvar, som kom från Enköping och Sundbyberg 1966-67, när Monsun Tison etablerade sig i Borås.

Historieskrivningen, är ett särskilt kapitel. Många gånger, vid samtal, så refereras till när en maskin kom eller skrotades, eller en chef rönte samma öde.

Årtal är svårare att komma ihåg.

Idag ska vi ha några trevliga timmar tillsammans.

Dagen avslutas med julkaffe för vår kafépersonal på PRO-caféet på Sparregatan.

Fantastiska damer, som håller igång verksamheten, en verksamhet som både är uppskattad och utgör ryggrad i PRO Cntrums ekonomi.

Ingen avancerad gissning, att det kommer ge avtryck på bloggen.

Gick ut med kameran, ställde mig och fotade vad som var intressant på 180 grader. Ryggen mot väggen.

Vintern skildrad från en fast punkt.

Toppen på granen, har försökt springa ifrån resten av trädet.

Som om det säger;

Jag vill bli julgran!

Många av jularnas granar, i mitt föräldrahem, var toppar på träd som fallit för pappersproduktion.