Idag kom SCB, med sin väljarundersökning för november.

SCB gör två mätningar per år, maj och november.

Urvalet är större, c:a 11000 intervjuade och man bryter ner siffrorna till valkretsar.

Det är den mätning som uppfattas ligga närmast det verkliga läget.

Övergripande, kan man glädja sig åt, att de rödgröna får egen majoritet, trots att SD får 5,1%, som gömmer sig i "Övriga".

Mätningen är gjord i skuggan av Maud Olofssons debackel med Vattenfall, men före försäkringsskandalen, där många svårt sjuka är indragna, eller rättare sagt, hotas bli utsparkade.

Det är bara M som klarar sig helskinnade på Allinassidan.

När färsäkringsskandalen rullar upp, tror jag att M får sin släng av sleven.

Hon Husmark-Persson har ju inte sina bästa dagar precis.

Inget av de övriga borgerliga partierna kan skära pipor i vassen.

Tyvärr har (v)i inte tagit tag i denna fråga, liksom bemanningseländet.

Vad som oroar mig mest, är varför inte V lyfter.

Jag tillhör dem som frågar mig vad vi gjort fel, i stället för att skylla på motståndare och media.

Lars Ohly har ju satsat en hel del personliog prestige i partiet, med att göra några nödvändiga egna utspel, samtidigt som han fortfarande bär kommunistdebatten som ett sänke om halsen.

Valplattformen är tydlig i rödgrön riktning.

Jag befarar, att det ute i vekligheten, finns ett stort antal V:are, som inte vill ha det rödgröna samarbetet, "vi vill köra själva", där folk blir förvirrade av ett budskap i medaia och ett annat vid busshållplatsen.

Det börjar knytas nävar i byxfickorna, precis som under Gudrun Schymans ledarskap.

Jag ställer mitt hopp till Jonas Sjösteds återkomst i februari och att partiet är tillräckligt klokt, så att man gör maximalt av situationen.

Det är många som behöver hjälpas åt i uppförsbacken.

Veckans tema, gamla brottarbilder Borås BK

Kurt Pettersen och Lars Ekström, den framgångsrikaste av Ekströmsbröderna, i landslagskläderna.