Den enda kvarvarande industrilokalen vid Strömsfors bruk, har renoverats och rymde bl.a för ett par veckor en stor lul-och hantverksmarknad. Mycket välbesökt.

Vi hade tankar på att åka dit, det var samma dag som vi hade mina bröder med fruar här, men det hade fort gått tre till fyra timmar. Det är ju inte nästa väg härifrån.

Vi var där i våras i samband med ett besök hos Påskliljorna i Fagered.

Skrev ett inlägg om det. 

Nu är det så grått och tråkigt, att jag vill lätta upp med en försommarblomma. Aklejan.

Tog frön i en vägkant, men den är så ädel i form och färg, att det förmodligen är en frösådd från en trädgård.

Den är nog en blandning, för fröna ger inte enhetliga avkommor.

Hörapparat

Sitter och skriver med Fetvadd och Revaxör i öronen. Ganska obehagligt och man får hoppas att telefonen håller sig lugn några minuter till.

Det är en förberedelse för besöket på Hörcentralen i nästa vecka. Ska få utprovat en hörapparat.

Sen gäller det att hitta på nya förklaringar, varför man inte hör...

PRO

Lite dåligt med anmälningar till Vinprovningen i morgon kväll. Kanske är det en reaktion på att det varit så många deltagare de senaste gångerna. Vi får se. Ibland smäller det bara till dan före.

Däremot är det bra med anmälningar till vinprovarträffen med nya medlemmar, nästa vecka.

Efter månadsträffen, med bl.a Musikskolans Lucia, 9 december, så börjar det lugna ner sig. Vi stänger både expedition och caféet i två veckor. 

Julmat på Parker 

Jag missar Lucia, för vi äter julmat med Parker Hannifins pensionärer samma dag.

Vill inte gärna missa det. Det är nästan som lite julafton. Folk lever upp och atmosfären andas 80-90-tal. Nostalgi, en dag om året, kan man gott kosta på sig.

Isbemägd fröställning på ängen nere vid sjön.

Som framgått tidigare, så passade jag på att fånga rimfrostmorgonen, ja den fanns kvar hela dagen.

Resultatet redovisar jag här. Det är ju det första av allting, som man är mest entusiastisk över.

Det är inte mycket kvar av de senblommande nu, men såpass så att det blev några bilder. Både Lejongap och Rudbeckia kommer nog inte tillbaka mer.

De sista entusiasterna, väl påpälsade ger sig ut på en (sista) fisketur.

Ängen nedanför torpet ligger vackert draperad i vitt.

Nattfrosten hade t.o.m givit lite is längst in i Môsaviken. Undrar var Skäggdoppingarna håller hus nu?

Vintrig Solros. Fåglarna har inte hittat fröna ännu, men det kommer de att göra.

I går morse, hade vi den första riktigt uttalade rimfrosten, för säsongen. Vi hade en kall natt och fick användning för eluppvärmningen av vindrutan, när vi skulle ta en tur till Ulricehamn. Avsikten var, att bara strosa lite, gå in och fika nån stans, men vi kunde naturligtvis inte passera Deli, en delikatessaffär, med stort ostsortiment, skinka och mycket annat. Det blev en kasse, med ett ganska högt kilopris. Vi har varit där några gånger förut och vill gärna gynna initiativet. Inte så lätt att få den att gå runt i en så liten stad. Ägarna stretar på och verkar ha byggt upp en kundkrets.

Enda smolken i bägaren är, att de inte har Cantalost. En favorit efter några Frankrikeresor.

Något fika blev det inte. Trevligaste caféet är nedlagt, så det blev ett par bullar med hem.

Den kalla natten hade gett lite is, längst in i Môsaviken, Skaggdoppingarnas vik. Precis utanför passerade en båt, med spön. Kanske årets sista spöfiske. Far och son var väl påpälsade med flytoveraller och varma mössor.

Vi har talat om att åka till stan och se Roy Anderssons senaste film, "En duva satt på en gren och funderade på tillvaron", igår blev det av.

Inget som vi ångrar. Visst var det en komedi, men med mycket allvarliga inslag. Han är träffsäker och man förstår utmärkelserna. Filmen är både rolig och allvarlig. Inte bara gapskratt, utan även ett stort mått eftertanke.

Vi har i många år, sedan barnen flyttade hemifrån talat om att fira jul på något värdshus eller liknande.

Nu blir det av.

Var ute och kajkade på nätet och hittade en hel del attraktiva alternativ.

De mest attraktiva med Slädföre, fordrar tågresa och hyrbil mm. så vi vände blicken åt andra hållet.

Röstånga Gästgiveri.

-Inte har de något över vid den här tiden.

Jodå, rum i alla tre kategorierna. vad som skiljer dem åt är åldern. På min fråga, "bry dig inte om priset, vilket är mest värde ur olika synpunkter"? Hon dröjde inte med svaret. Det är de gamla rummen och billigast. Ja, det handlar bara om hundralappar, men ändå.

Så, så får det bli. Vi blev lovade att bli mätta, behöver inte ha nån mat med oss.

Den 23-26 så blir det Skånsk jul.

Det fina i Kråksången, är att Röstånga bara ligger ett par liter diesel från Sätofta, där dottern och Max, älsta barnbarnet, sedvanligt firar jul.

Det ska bli trevligt, en riktig Skånsk jul.

Och... tänk vad gott att få glömma julhandel och all mat som blir stående till efter trettonhelgen.

Nu blir det bl.a rökt, luad, stekt eller någon av de andra anrättningarna på Ål.

Telefonen ringer några minuter över sex i morse. Hade precis satt på kaffet, hämtat tidningen och startat datorn.

I andra ändan uttrycktes stor förvåning över att jag svarade så fort. Hade ju bara underarmslängd till luren.

Ann Marie hade en höft som låst sig och kunde inte ta PRO-caféet idag.

Väckte hustrun, jodå, hon tog törn och har just nu åkt in till stan.

Så blir det ibland. Några av tjejerna i caféet har passerat 80 och en och annan krämpa slår till ibland.

Från de nya medlemmarna som är inbjudna till vinprovning, strömmar det redan in anmälningar. Kan bli en trevlig kväll den 1 december.

Så det blir att sysselsätta sig på egen hand idag.

Inga u-båtar, men dock underjordisk verksamhet.

Tog en tur ner till sjön, det var ett tag sen.

Lien fick följa med, för jag ville känna på den förväxta ängen. Om det över huvud taget skulle gå att få ordning på den igen. Men även hur vänster arm och hand skulle reagera vid lite större påfrestningar.

Det var segt. Jag slog några skåror. Bladet var vasst, så problemet låg inte där, men det var segt med hopklabbad undervegetation. Skulle det bli bra fick man utöva hackeslåtter och det tar tid!

Vänstern höll en stund, men sen gav den sig till känna. Behöver mycket träning för att komma ikapp.

Det blev naturstudier i stället.

U-båtar i stockholms skärgård och underjordisk verksamhet på Nabben. Vart är vi på väg?

Ja, just det, nu börjar det bli dags för "På spåret" igen. Minst två intressanta par. Dels Epstein och Nordegren från radions P1, dels Gudrun Schyman och KG Hammar.

I Môsaviken var delar av vassruggen, där Doppingarna döljt sitt bo, kvar.

Vid platsen för boet var växtligheten prunkande fortfarande. Välgödslat kan tro.

Regnet hängde i luften men det blev en uppfriskande aktivitet.

Med god lust kokade jag soppa på några liter Rabarber fråm frysen och kunde ha maten klar, när hustrun kom hem från halvdagen i PRO-caféet.

Vad redig jag är! På bänken jäser en surdegssats, som ska bli ett fruktbröd när det är färdigt.

Ibland kommer bara allt på en gång.

Här lade jag många morgontimmar i somras. Nu är det bara den välgödslade växtligheten som avslöjar var Doppingboet låg.

Jodå, bilden är tagen på valdagen den 14 september. Då fortfarande starka förhoppningar om rödgröna majoriteter rådde. En stund efter kl. 20, grusades förhoppningarna.

Visst torskade alliansen, visst gick de rödgröna framåt, men SD ökade mer än vad både tidigare opinionsmätningar och valdagsundersökning kunnat fånga upp.

Överallt i det politiska Sverige sitter man i knepiga situationer. De rödgröna är större än alliansen i de flesta fall, men får på grund av SD ingen egen majoritet.

Så också i Borås kommun, där Alliansen verkar särskilt besvikna över valförlusten och så har de ju Morgan Hjalmarsson(fp), en av västra Sveriges mest uttalade oppurtunister. Bl.a tryckte han upp egna affischer, där han var emot vindkraft i Äspered. Som tur var, genomskådade Äsperedsborna honom och det blev ingen märkbar utdelning. Lite mera kryss fick han av Folkpartiväljarna, men han drog inte så många nya röster, trots EFS-bygd.

Det är bom stopp i förhandlingarna i Borås. Alliansen verkar vilja spräcka de rödgröna, innan man kan tänka sig att prata politik. Det är naturligtvis det röda skynket, Vänsterpartiet, man vill docka loss.

Detta har hittills inte lyckats, de rödgröna har en uppgörelse i botten, där Vänsterpartiet fick politisk utdelning och Mp en åtrådd kommunalrådspost(för att de inte skulle gå till alliansen).

För att göra en lång historia kort.

Jag förstår inte konsekvensen i Allianspartiernas agerande. Även om de är frustrerade över allt stryk de fick i valet.

Alla partier är över ens om att isolera SD, inte ge dem något politiskt inflytande.

Då borde ju minoriteten erkänna sig som minoritet och släppa fram det större blocket, även om de inte har egen majoritet. Icke allianspartierna, varken i Riksdagen, Borås kommun liksom på många håll i övriga landet. helt plötsligt börjar man hota med att ta stöd av SD, för att sabotera för de rödgröna. Alliansen är ju vana, för över 90% av omröstningarna i föregående Riksdag, stödde de sig på SD.

Att ingen avslöjar deras svekfulla och oppurtunistiska beteende är en gåta.

Officiellt säger de sig vilja isolera SD, men bakom kulisserna spelar de med SD, som om de tillhörde Alliansen.

Till riksdagen kan det bli nyval, men de möjligheten finns inte i kommuner och regioner/landsting.

Kan även tänka mig att Allianspartierna är trängda av sina uppdragsgivare i välfärdssektorn, av de företag som tjänar pengar på vård, skola och omsorg.

För min del tror jag att det är där som skon klämmer. Allianspartierna är inte självständiga och oberoende, utan fångade av välfärdsbolagen.

Hur var det i valvisan från 1948? I visan, Bertil Ohlins diversehandel(fp), fanns en strof om att hans valfläsk var bolagsinfekterat och måste dömas ut.

Inget har ändrat sig på 66 år!