Verkstadsindustrin har varslat, bilindustrin i synnerhet.

Nu har turen kommit till kommunerna.

Trollhättan aviserar att man måste ta bort kostnader motsvarande 210 anställda. Skatteintäkterna sviktar.

Många kommuner är i samma situation inklusive landsting och regioner.

Kommunledningar ställer sin förhoppning till vårpropositionen, att regeringen ska anslå mer pengar till kommuner och landsting.

För det är så tokigt ordnat, att kommunerna får inte använda tidigare upparbetade överskott, det säger alliansregeringen nej till.

Det är ju nu dom skulle behövas.

Hur gör du själv med ditt sparkapital?

Själva, har alliansen sänkt skatter så till den milda grad, att man inte har nåt kvar på kistbotten , när krisen slår till.

Och det är bonusgänget som fått de största skattesänkningarna.

Alliansen agerade inte i okunnighet, många varnade dem, men de effekter vi idag ser, var själva målet.

Det verkar ibland, när företrädare för regeringen kommenterar situationen, som att man njuter.

"Nu är det hårda tider, alla måste ta sin del av smällen".

Men så är det ju inte, slagen är lite olika vadderade.

Såg idag på AB:s nätupplaga, att tältstäderna börjar växa upp kring amerikanska städer.

Undrar om det är detta som är alliansens förebild.

På Nabben växer snötäcket till sig, tur att man inte behöver tälta.

På 1970-talet skanderade vi i demonstrationstågen:

 Känner ni stanken

från enskilda banken?

Hur skulle man skanderat idag?

Välkommen med förslag.

Är det såhär det kommer att se ut på Pantbanken när dom har fått lämna tillbaka bonusarna?

Hörde att priserna har börjat sjunka på Sörmländska slott och herrgårdar.

Var på Regionutvecklingsnämndsmöte i Västra Götaland i går.

Vi satte runt 100 miljoner på olika utvecklingsinsatser.

Olika aktörers medfinansiering växlar upp till c:a 500 miljoner.

En kraftfull motor.

Men ett ärende förbryllade.

En busslinje mellan Dals Ed och Nordby.

 Det blir mycket naturupplevelser på 3 timmars bussresa, dock inte denna vy, som är från Rydaholm i Småland.

Nordby är ett snabbt växande köptempel i Strömstad, Dals Ed är en Dalslandskommun med hög arbetslöshet.

Busslinjen skulle göra det möjligt att resa från Dals Ed och jobba i Nordby.

1,5 timmar enkel resa, en arbetsdag från dörr till dörr på 13 timmar.

Vilken handelsanställd är beredd till det?

Enligt resvaneundersökningar, så är det i stort sett bara skiktet under bonusgänget som är beredda till det.

10 timmar är en magisk gräns.

Busslinjen kostar 6 miljoner på två år, sen skulle det utvärderas.

Skulle västtrafik få samma ägartillskott för övriga resenärer, skulle de få en budget på 80 miljarder!!! (Idag 1,5)

Väl vid beslut så lyckades det att dels korta ner tiden till utvärdering och samtidigt förbereda tågpendling till Halden och därefter gränspendel till Nordby.

Desperatinen är förståeligt stor i kommuner som drabbats hårt.

Det blev inget mer beskärande päronträd efter Fläskpannkakan och hemmagjord lingonsylt.

Vi bestämde oss för att åka in till Borås och Röda Kvarn för att se ”Bader Meinhofkomplexet”.

En film om RAF, Rote Arme Fraktion i Västtyskland under 1970-80-talet.

Det är ju ett samtida fenomen.

Filmen var välgjord och fångade personligheterna och bevekelsegrunderna för terroraktionerna, på ett tydligt sätt.

Lika tydligt skildrades den egentliga upprinnelsen till RAF, den Västtyska polisbrutaliteten, samhällets repressiva reaktion på ungdomsprotesten. Batonger, hundar, hästar och vattenkanoner.

Medelklassungdomar som det var, så tog man det väldigt personligt. Kampen blev ett alibi för deras egen vendetta mot ett samhälle som gjort dem så besvikna. Många av dem hade ju sen bröstmjölken varit vana vid att vara medelpunkt och alltid få som de vill.

Attentatet mot studentledaren Rudi Dutcke, förstärkte bara reaktionen.

Filmen visar också en annan sak; en av huvudpersonerna Ulrike Meinhof halkade bara in i aktionerna från sin roll som en ansedd journalist och skribent.

Spänningarna mellan henne och den närmast psykopatiske Andreas Bader gav en intressant bild av det inre livet i RAF. Bader skrämde i många fall, aktivisterna till sina handlingar.

Avsaknad av demokrati och folklig förankring förde RAF allt längre från det normala samhällslivet, till slut fanns bara besvärjelser och det personliga kvar, som resulterade i bankrån, vansinnesattentat och kidnappningar.

Självmorden i Stennheimfängelset,satte en slutpunkt, både för den hårda kärnan i RAF och dess fortsatta verksamhet utanför fängelset.

Filmen bjöd på mycket igenkännande, men även detaljer och sammanhang som inte varit kända för mig tidigare.

Gårdagens höjdpunkt blev Jonas Sjöstedts presentation, på Hagabion, av sin bok, "Masthugget Moskva Madrid.

Hagabion var mer än fullsatt. Det var knökat som man säger i Göteborg.

Jonas har ju suttit i EU-parlamentet för Vänsterpartiet, men bor nu i New York, är hemmaman och sköter tvillingarna Pål och Greta 1,5 år.

Mellan hemmamanssysslorna har hunnit med en hel del annat, bl.a skrivit en bok om Greta och Bengt Segersson.

Det är en svensk 1900-talshistoria, svensk arbetarrörelsehistoria om två vänstermänniskors uppväxt och livsöde.

Från Gretas uppväxt på det fattiga Masthugget till hennes kurirverksamhet i Europa i kampen mot nazismen.

Maken Bengt som deltog i Spanska inbördeskriget på republikens sida, i den internationella brigaden. Tillbringade andra världskriget i arbetsläger.

Har själv vid flera tillfällen haft nöjet att ta del av Bengts äventyr vid möten och andra sammankomster.

Svårigheterna att få jobb efter kriget, med deras bakgrund. Svartlistade.

Men boken handlar även om mycket glädje i livet.

Glädjen i det enkla.

Boken är en direkt återgivelse av 70-80 timmars intervjuer på band med Greta och Bengt.

Boken är utgiven på Karlssons förlag.

Jan Hammarlund var med och spelade och sjöng mellan högläsningar ur boken.

Dagens höjdpunkt var ändå, när 94-åriga Greta rappade Jolly Bob. Eller "Jolly Bobade" som hon själv säger.

Helt outstanding, denna 94-åring som rör sig smidigt och rappar på omisskänlig Göteborgska.

Jonas och Greta fick signera 100-tals böcker under eftermiddagen.

Bengt är död sen styvt 15 år tillbaka.

Idag börjar Skammens match i Malmö.

Tennis, Sverige -Israel.

Israel har ställt sig utanför, världssamfundet.

Accepterar inte fastställda gränser, bygger bosättningar på ockuperat land.

Stänger av vattentillförseln för Palestinierna.

Förtrycker den Palestinsk-Arabiska minoriteten i Israel.

Bombat, bränt och skövlat i Gaza.

Handlingar som inte är mindre avskyvärda, än de brott som judar utsattes för av Nazi-Tyskland.

I och med att vi tävlar mot Israel, bjuder in dem som vem som helst, ger dem en legitimitet som de definitivt inte förtjänar.

Idrottsmännen rår inte för sin regerings avskyvärda agerande, nej, men som representanter för det nya herrefolket får de stå ut med det.

I ungdomen, var jag i Båstad och försökte stoppa en annan tennismatch, mot Chile.

Unga och gamla från hela landet samlades för att protestera.

Ingick i en styrka på 50 stycken, som med bollträn skulle förvara demonstrationen mot tennissociteten svans.

Vi behövde aldrig ingripa, de höll sig på avstånd. Väl var det.

Vi bestod av industriarbetare, byggnadskillar, vältränade idrottsungdomar m.fl

Skottarna har också levt under förtryck, en del hävdar 

att det inte upphört ännu från Londonregeringens sida. 

Försvaret av den här sortens matcher, tar fram det allra sämsta hos försvararna.

En del går så upp i försvarsrollen, att de blir blinda för de mest elementära fakta.

Det finns många ormar i tillvaron, fast dessa kommer från Londons Zoo i början av 90-talet.

Har varit på information om ny organisation, efter uppsägningarna, idag.

Hela havet stormar, ingen fast mark under fötterna.

440 anställda har blivit 230!

Ändå är botten inte nådd.

Den här gången fick jag lyssna, under 90-talskrisen befann jag mig mitt i smeten.

Det är ett av mitt livs värsta upplevelser.

Parker Hannifin MCD(Mobile Control Division), en gång Monsun Tison, senare VOAC har bekymmer, stora bekymmer.

Kommer egentligen inte in några nettoorder, kunderna annullerar för mer än som kommer in.

En stor kund i Österrike varnar för -70%.

Volvos problem kan vi följa via media.

Så ser det ut över hela fronten, kunderna kör mot lager, med lagervaror. Finns inte längre några slutkunder som köper nåt, de reparerar sina gamla maskiner.

Det enda som går bra är reservdelar, men det föder inte så många.

Vi är några äldre, som känner oss mycket solidariska, när vi meddelat att vi pensionerar oss under året. I början av 90-talet, vid förra krisen, hade det varit en bra affär, men Parker har inte en krona, än mindre Euro eller Dollar, att köpa ut oss med.

Stora pengar, 100-tals miljoner har skickats över Atlanten under de goda åren, men nu finns inte en cent. ”Ni får klara ut detta själva” säger man i Cleveland Ohio.

Verkar bara vara intäkterna som globaliserats, kostnaderna är fortfarande lokala.

Samtidigt har trygghetssystemen avlövats, ersättningsnivåer sänkts.

Permitteringsmöjligheten finns inte längre, AMU och KomVux är historia.

Jag har arbetskamrater som tror att det kommer att bli som på 30-talet.

Högerregering har vi ju redan, mycket talar för att övriga komponenter faller på plats efter hand, när varsel och uppsägningar börjar slå ut i öppen arbetslöshet.

Vi får verkligen hoppas att utvecklingen tar en annan vändning.

Allt sedan Västtrafiks tillblivelse i samband med regionbildningen, har jag varit skeptisk mot ägarformen och politisk ledning.

Västtrafik bildades genom sammanslagning av de tidigare trafikbolagen i de tre länen och Göteborg.

Tåg, buss, spårvagn, färjor m.m

För att få så stor delaktighet och engagemang som möjligt, samägs det nya bolaget av regionen och de 49 kommunerna, 50 ägare!

Och man ska vara överens…

Var och en förstår, att det är skillnad på engagemanget för kollektivtrafiken, å ena sidan i de större kommunerna med Göteborg i spetsen och å andra sidan i små kommuner utan egentlig egen trafik, utan företrädelsevis genomfartstrafik.

Kollektivtrafiken är mycket betydelsefull, för att människorna ska kunna förflytta sig till jobb, utbildning och fritidsaktiviteter på ett smidigt och hållbart sätt.

Storstadsområdena korkas igen, drivmedelspriserna kommer på sikt att öka, bilen kommer allt mer att bli en fritidsartikel, inte minst i de större tätorterna.

Med ordentliga satsningar på infrastrukturen, 25-30 mil nya järnvägsspår, hål i marken i Göteborg och Borås, skulle restiderna nedbringas så mycket, att bilen skulle kännas långsam.

De krav som framgent kommer att ställas på kollektivtrafiken, fordrar  en ägare, som både förmår att formulera visioner och mål och finansiera trafiken.

Jag tycker det är allt mera självklart, inte minst mot bakgrund av de tilltagande klimatförändringarna, att regionen tar över Västtrafik.

En ägare som vågar, om det behövs, ta ställning till fler fulla bussar i de större tätorterna eller  tomma i glesbygd.

Det är ju inte direkt banbrytande, både Stockholm och Skåne, liksom många län har redan den ordningen.

Lösningen med 50 ägare får bli en parantes.

Ägarformen kommer inte att lösa allt. Vi får nog räkna med att inte vara överens om linjesträckningar, turtäthet, försenade bussar, fullbelagda spår och andra förtretligheter.

Det ligger nåt positivt i det, vi begär hela tiden mer av kollektivtrafiken.