Tackornas tacka, Örat. Hon blev snabbt allas favorit. Hon kunde t.o.m se förnärmad ut om man inte uppmärksammade henne. Hon finns inte mer, dog av förmodade åldersskäl i hagen hos oss.

Många av hennes Homo Sapies-bekanta sörjde henne.

Nu är det höst, fåren är hemtagna.

Satt härom dagen och gick igenom något 1000-tal fårbilder.

De flesta är tagna som ren dokumentation.

Men där finns en och annan bild som är lite mer.

Lamm blir ju alltid söta på bild, inte minst om det finns ett litet barn med i bilden.

Tackorna är egna personligheter.

Det syns kanske inte i första ögonkastet, men efter lite samvaro, så ser man deras egenheter och temperament.

Särskilt 4 tackor har gjort intryck.

Greta, Märta, Tova och framför allt "Örat". En del av barnen kallade Örat för Emma.

En namnlös tacka, "Lejonet" och Greta med knappt nattgamla lamm.

Örat kallades så, för att man missat med tången vid märkningen, så hon saknade en flik i örat.

Hon var så nära människa ett får kan komma.

Oerhört förnärmad om man inte ägnade sig lite åt henne, när man kom ner.

Greta, Tova och Märta, är av samma generation, idag ganska gamla tackor, som försökt göra Örat äran stridig som ledartacka.

Senaste sommaren fick två av dem en egen flock.

Vi har haft Gutetackor också.

Lammen har blivit blandras eftersom baggen varit vit köttrasblandning.

Tackorna har sin hackeordning vid utfodring. Kan ge varandra ordentliga körare om fel tacka får för bra placering.

Vi har inte haft Gutar de senaste åren. Äpplena har inte landat allt för nära Päronträdet.

En vit köttrasblandning står för faderskapet till lammen.

Fårskötarsysslan har upphört för det här året.

Fårhållarna hämtade 19 individer av honkön, arten Ovis aries.

 Gretas lamm var inte så stora, vid ankomsten i våras.

Året har varit lugnt, om man bortser från att en del lamm uppträtt mycket respektlöst mot stängslet.

Det har gått in och ut, som om de vore okänsliga för strömmen.

Det har inte gjort någon skada.

Snarare har det varit lite charmigt.

Lika fort som de gett sig ut, har de gått in igen när de förstått att det vankas kraftfoder.

Fjolåret var annorlunda, då hade vi lammning i juli.

Det krävde större uppsikt och en del utryckningar, men på det hela taget gick även det bra.

Det är ändå bättre, att få dem i mitten av maj, med 1,5 månaders lamm.

 Här bär det iväg, lugnt och fint. En del ville t.o.m slickas genom gallret.

När de var lastade, så syntes det tydligt, att lammen nästan växt ikapp sina mammor.

Det är som i visan om Tomten, ….nästa år så kommer dom igen…..

Vi behöver lite färre djur, då vi bara ska beta 3 av 5 hagar.

Några av fåren vi hyr in, är Pälsfår eller Gotlandsfår.

De är släkt med det behornade Gutefåret, men har avlats på pälsen, eller snarare skinnet.

Det är vår talrikaste fårras och skinnen är mycket eftertraktade.

Locken gör att skinnen är eftertraktade

De har en vacker lock.

Beroende på om skinnen ska vara tvättbara eller ej, klipps de efter slakt till olika ullängd.

Ullen har mindre värde, men fullt användbar.

Pälsfåren ger slaktkroppar som biprodukt till skinnen.

De växer långsammare och ger inte så bra ekonomi i slaktproduktion.

På Gotlands och Ölands stäpper, är de talrika.

Lammar ute och lever hela sommaren på vad marken ger.

 Ett med naturen, man får titta en extra gång för att skilja på "strenarna".

Min känsla är, att de är lite ”gapigare” än de vanliga blandrasfåren.

Gapigheten kan bero på de stora vidder de är uppfödda på genom generationer.

Det gällde att höras om lamm och tacka kom ifrån varandra.

När man blir bekant med dem är de mycket sociala.

Det här är sista helgen med fåren.

De ska hem nu för slaktskiljning.

Snart börjar fåråret om och baggarna är förväntansfulla.

Tackan från igår repade sig snabbt, men jag gick ändå ner i morse och tittade till dem.

De mådde prima och följde mig från sin sida innanför stängslet.

Lammen kostade på sig att ha någon sorts drottning på stenen.

Tre på stenen försvarar sin position.

Vid närmare granskning, har fåren en del morgonfukt i ullen.

Det låg lätta slöjor över sjön.

Ett par skäggdoppingar simmade lugnt.

Det är mycket fukt över allt, dessa morgnar.

En Rosenskära och ett vildäpple får avsluta.

Kraftfoderdag igen.

Det tar inte många sekunder från att de fått se en, tills konserten är igång och man blir väldigt populär.

De äter besinningslöst, Fiskmås är bara förnamnet.

För en tacka fick det konsekvenser idag.

Hon hostade, fradga rann från munnen.

Krumbuktade och hoppade, lade sig ned och idisslade.

Proceduren gjordes om några gånger.

Jag gick in i hagen för att titta till henne.

Då reser hon sig upp och kommer fram och tigger.

Ja, ja, du var inte värre däran.

Hon vänder bort till utfodringsplatsen och letar mer kraftfoder.

Allt verkar normalt igen.

Förmodligen hade hon fått torrt kraftfoder i "vrångstrupen".

Vi får väl titta till dem senare i kväll.

   I morse tog jag mig en tur för att kolla stängslet i den andra skogshagen, vi har inte haft fåren där ännu.

Skog är bekymmer, 16 stolpar av, en hel del tråd av.

Eftersom det förmodligen är sista året vi betar de två skogshagarna, så blir det inte mer i den här hagen.

Mycket skrik för lite ull, har sin tillämplighet.

Nästa år betar vi bara nere vid sjön, med lite färre djur.

Det låg en dimma över sjön, höstkänsla.

I terrängen hade spindlar och naturen själv format riktiga konstverk.

Mustiga höstfärger omgärdade en när man gick.

 Om någon säger om mig, att jag inte har alla fåren hemma, skulle jag inte bli så glad.

Men idag var det så i praktiken.

De flesta fåren bryr sig inte om stängsel längre utan går dit där betet ser godast ut.

De vågar gå ut, men inte in i gen, trots att man bereder fri väg för dom.

Vallmon har slagit ut, vi har tur, ska få en fin vecka.

Det är fler på gång.

Även om höstfukten på nätterna går åt dem en del.

 Den Egyptiska malörten har blivit en fotofavorit.

Svårt att passera den utan att ta några bilder.

Lite före 12 hade jag tänkt att vara inne i Borås, Lars Ohly talar och övriga KOLA-konferensdeltagare samlas på Stora torget.

Eftermiddagen ägnas åt KOLA-konferens och jag tänkte rapportera på bloggen.

När jag läst BT i morse, tog jag mig en tur till fåren.

Hade lite kraftfoder i en hink.

Egentligen behöver de inget kraftfoder på nuvarande bete, men magarna måste hållas igång tills de ska bli "skogshuggare" igen.

Det såg fint ut i öster, mitt siktfält när jag kommer ut på trappan.

Men jag hade inte kommit särskilt långt när det började regna.

Det tilltog hela tiden.

Solen i öster gjorde att jag inte var "klädder" som de säger i de östra delarna av Västra Götaland.

Regnet till trots, drog välkomstserenaden i gång och tystnade inte förän de hade munnen full av kraftfoder.

De flesta skyndade sig in i regnskydd under den största av våra stora ekar.

Enbart de tre äldsta tackorna finkammade marken där de fått kraftfodret.

Även jag tog skydd under eken men bestämde mig efter ett tag, att ta tjuren vid hornen och skyndade hem.

I går kväll flyttade vi fåren.

Samtidigt skulle ägarna ta hem baggarna.

Jag hade fått en uppfattning om att där var en majoritet baggar, så det var lite tråkigt att det skulle minska så på dom.

Men se, får skiljer sig inte så mycket från människor.

4, säger 4 av 12 var bagglamm!

Tjejerna osynliggjordes av 4 mycket dominerande lamm.

Det var Korven, Dorset, Utbrytarkungen och Gretas pojk.

Vid krafftfodret har de hållit sig framme.

Vid alla kontakter så är det de som har gjort sig gällande.

Det gav en fullständigt fel mängduppfattning.

I morse fixade jag med vatten saltsten och mineraler.

Måste erkänna att jag såg helt andra lamm idag.

Konserten drog igång, men avtog när de förstod att det inte var något kraftfoder på gång.

Inget av större allmänt intresse har passerat här i Uddevalla hittills.

Återkommer härifrån senare.