Lavinvarning! Ja det finns ju små laviner också. Buxbomhäcken är det enda som är grönt nu och det är den ju hela året.

Fick ju bonustid idag, när jag siderade BRU-mötet.

Gick inte att hålla emot längre, hälften av maskeringstapen i taket, sedan listmålningen för fem år sedan, har varit kvar.

Den har inte ramlat ner av sig själv.

Oväder ute, ja det var lika bra att göra slag i saken.

Nu har jag bara sovrummet kvar. Det går rätt bra. Trodde nästan att tapen skulle ha blivit porös, men den håller ihop bra och man får långa tågor när man drar, i rätt vinkel.

Köksmaskinen murrar, vi tog och bakade lite med.

En Margaretakaka, ja den har inte gått i maskinen, men desto mer degen till ett stort Olivbröd i lergryta och frallebullar.

Med dagens skörd har vi tre grovlekar på frallorna.

Alltid gott att ha frysen välutrustad med olika sorters bröd.

Snart är det dags för julbaket, höjdpunkten där är Oscarskonditoriets julkaka.

Bilen fick stå idag. Även om jag till nöds kunde tagit mig ut till sågen, så väntade 16 oskottade km, innan 40:an.

Hade mina aningar i går kväll, när väderprognoserna började utfärda klass 1 och 2-varningar.

Redan vid fyratiden i morse kunde jag konstatera att det blåste kraftigt och snöade.

Halv sex kom Arent med traktor och snöröjningsutrustning. Men detta är bara på de första 500 meterna, sen har jag 16 km. oskottat ut till 40:an.

Detta har lurat oss förr.

Där brukar inte vara plogat innan förmiddagskaffet.

När jag hämtade tidningen kunde jag konstatera 15-20 cm på gårdsplanen.

SMS:ade till berörda; "insnöad, temporärt".

Lite synd, för det var sista mötet för min del med BRU, ja egentligen sista mötet för alla, då beredningarna tar en annan form efter årsskiftet.

Tre beredningar ersätts med en "superberedning".

Men vi träffas den 7:de december i RUN, då blir det riktig avslutning, så riktig avslutning, att vi får tillgång till övernattning.

Idag kom båten upp för säsongen.

Det blir lite mellanrum i almanackan, mellan sista båtfisket och första isfisket.

Hustrun och jag hjälptes åt.

Ur med vattnet, dra upp den en bit och vända på den.

En aluminiumbåt, är lätthanterlig.

Det gäller bara att få ur några hundra liter vatten.

Det, väl borta, så är det ingen match för två vuxna.

Tog med årorna hem. medan durkbrädorna får ligga kvar.

Nu kommer den att ligga där till någon gång i april.

Inte sista båten upp.

Ett par grannar har kvar sina båtar i sjön.

Nu ska det bli ordentligt kallare, så det är gott att slippa hugga loss båten, när den ska upp.

Det har hänt.

En begagnad  mahognyeka, fick ligga i hela vintern, sent 70-tal.

Den fick vi hämta borta vid Askanäs, med ett dm-stort skavhål i skråvet.

Nu är det bara att vässa krokarna på pimpelgrejerna.

Vi har vintern 1954/55.

Ett kraftigt snöfall tillsammans med hård vind hade drabbat Blaxtorp, min hemby i Sjuntorp.

På den tiden hade vi 10 mjölkkor och 2 hästar.

När föräldrarna kom in från morgonsysslorna i ladugården, skulle vi väckas.

Kommer ihåg att morsan sa något om att backen är igensnöad, minst en meter med snö.

Det var en backe inom synhåll från vår gård. Ganska brant och började med en kurva.

Filmen "Under solen" spelades in i den miljön.

Det behövdes inte mycket vind, för att backen skulle bli oframkomlig vintertid.

Mjölkbilen skulle inte kunna ta sig fram, men skulle vi komma till skolan?

Men farsan gav sig inte. Jag spänner "Lunka" framför släden och så kör vi över gärdena.

Det var i sån här miljö, plus stark blåst, som Lunka tog oss till skolan den där vintermorgonen, när backen var igensnöad.

Ute på "gärdena", var ju snätäcket mindre och Lunka var en sjusärdeles häst.

En inhyrd regementshäst, som gasade ju mer det tog emot.

Sagt och gjort, min bror och jag bädaddes in i filtar och vi gav oss iväg.

Vill minnas att morsan skickade med en termos med  "chokladmjölk", så att vi skulle hålla värmen om det hände något.

Det hade hänt förr, att man behövt ta släden, så det fanns en öppning i stängslet precis innan backen och så visste vi att man kunde köra upp på Olles gårdsplan. Därifrån var det sällan några problem att hålla sig på vägen.

Vi kom fram till skolan med en lite annorlunda skolskjuts, även för den tiden.

Vägen och backen var skottad när vi skulle hem.

En snöplog med fyra hästar framför, hade ett digert jobb, att få vägen fri från snö.

Backen fick man handskotta först, två hästbredder, annars hade de hängt ovanpå snön och inte nått marken.

Mjölkbilen fick hämta två dagars mjölk, dagen därpå.

Det var inte ovanligt.

Samhället var faktiskt bättre förberett på sådana händelser, på den tiden.

Vem har idag häst och släde att ta till, när man inte kommer fram med bil?

Föga förvånande, meddelade Mona Sahlin sin avgång i går.

Socialdemokraterna ska vaska fram en ny ordförande. Förhoppningsvis, även en statsministerkandidat till valet 2014.

I det nya politska landskapet, blir detta ingen lätt uppgift.

S har varit vana med, att kunna fylla på via folkrörelserna.

ABF, fackföreningsrörelse, hyresgästföreningar med flera grenar av "rörelsen".

Rännilarna därifrån blir allt mindre, när vi inte längre har fackföreningar på stora industriarbetsplatser, SÖ-pengar har dragits undan från bildningsförbunden och folkrörelsesverige i övrigt rör sig allt mindre.

Påläggskalvarna har inte sett dignande gröna ängar i ett krympande parti, de har skaffat sig andra födkrokar och karriärer.

De flesta av dem, som nämns som tänkbara efterträdare till Mna S är ganska bleka figurer, gör ingen människa glad.

Rekryteringsproblemen beskriver också det politiska problemet.

Framför allt Socialdemokratin, men även mitt eget parti, baserar sin politik och organisation på en verklighet som håller på att försvinna.

Kraftfulla fackliga organisationer på stora industriarbetsplatser, aktiva hyresgäster i stora hyreshusområden, en bildningstörstande yngre generation.

Detta är i långa stycken historia idag.

Människor lever i andra verkligheter, jobbar på mindre arbetsplatser, bor i hög grad i eget, eller bostadsrätt. Bildning skaffar man sig i ensamhet framför datorn.

Det är denna nya verklighet, som förnyelseprocessen ska leda fram till lösningar i.

En politik för det som är verklighet idag, men framför allt för det som kommer.

Det är ingen lätt process.

Mitt i detta, har vi en till storta delar förlegad "höger"-"vänster"-diskussion.

Så länge vi inte inser, att det inte är vänster, att vilja ha det som förr, det är konservativt, eller att det är höger, att befrämja det nya.

Engelska arbetare, slog sönder maskinerna, vid industrialismens intåg.

Lika fel är det idag, när vi går in i ytterligare en ny fas i samhällsutvecklingen, att krampaktigt hålla sig kvar i det gamla.

Uppdraget är, att solidariskt ta sig an den nya utvecklingen, att människor ska känna delaktighet i det nya.

Något man inte gjorde i det gamla, där det var kapitalet som bestämde, hur stora och starka fackföreningar vi än hade. Än mindre kunde vi hindra dem flytta företagen utomlands, till lägre löner och högre vinster.

Slavsamhället har gått under, feodalsimen ersattes av kapitalismen och nu lever vi i en 100-årsperiod av blandsamhälle, mellan industrialism och "tjänste"samhälle.

Den som fångar en folklig politik i den här verkligheten, kommer att segra.

Om en vecka ungefär, är det ett år sedan jag började publicera dagens bild.

Det har varit blandad kompott.

Började med barnbarn och har sedan handlat om natur, resebilder, skulpturer och rena tillfälligheter.

Får se om jag fortsätter med det.

Ibland  tryter fantasin.

För många socialdemokrater är det en omtumlande tillvaro just nu.

Först vakna upp efter valnatten,nedsmälta till 30%, med nöd och näppe största parti.

Sen kommer en omprövningens tid.

Så detta med att Mona Sahlin uppmanar alla i ledningen att ställa sina platser till förfogande.

En förfälig tanke för många medlemmar; ska vi göra det så här öppet?

S-partiet har varit känt, för att sköta sina affärer internt.

I så motto ett mycket slutet parti.

Denna slutenhet har skapat ett parti, som ser alla sina problem, som kommna utifrån.
Det är antingen media eller de politiska motståndarna som skymmer den egna förträffligheten. I bästa fall kan man gå med på att man fört ut sitt budskap dåligt.

En sådan inställning leder ofta till att en inåtgående spiral, kan snurra på rätt bra innan det händer nåt.

Mona Sahlin har insett det och tvingar folk att släppa förtöjningarna och inse, att nu måste det hända något nytt.

Gamla positioner och relationer gäller inte längre.

Det s.k nätverksbyggandet är raserat.

Detta tror jag är den enda möjligheten till förändringsdebatt.

Rycka upp allt gammalt med rötterna, de som är friska återplanteras tillsammans med nyförvärvade plantor. 

För min del är jag ganska övertygad om, att vägen ur kräftgången, även för mitt eget parti V, går via stora omprövningar.

Vi måste hitta en politik för det nya, en politik för att fasa ut, inte hålla fast vid det gamla.

Inte skapa en trygg hamn för rädda, utan en trampolin för de orädda.

Ge människorna gripbara bilder, bilder som visar hur vi möter och använder framtiden solidariskt, där alla ges möjlighet att vara delaktiga.

Vi måste sluta se på oss själva som företrädare, de som vet bäst vad folk behöver.

Vi måste i stället bli förändringsmotorer, där människor deltar, inte blir ledda.

Ska  byta däck på måndag morgon, har en tid på Volvo.

Detta tog vädrets makter inte nån hänsyn till.

Jag skulle till Göteborg på regionutvecklingsnämndsmöte.

När jag hämtade tidningen kunde jag konstatera två saker.

Det hade kommit minst 10-15 cm. snö och Arent hade plogat redan.

Bestämde mig för att åka.

Tog en halvtimme mera som marginal.

Spårigt och moddigt, 80 km/tim. på motorvägen, men det blev bättre ju närmare Göteborg jag kom.

Hemåt, var motorvägen ren, men de 16-17 sista kilometerna, på mindre vägar, var glashala. De sista 500 meterna, där vi står för snöröjningen, var perfekta

Hustrun skulle in till stan på en Åhagakonsert i kväll.

Avrådde på det bestämdaste, vilket hon hade förberett sig på.

Väl hemma gjorde jag en obetänksam manöver.

Körde ner till vändplatsen för att komma på rätt köl inför morgondagens Boråsresa.

För sent slog det mig; sommardäck och uppförsbacke, inget bra.

En granne med fyrhjulsdriven bil fick förbarna sig.

När man bodde i stan, var sånt här inga problem, även om stadstrafiken stod stilla några timmar i morse.

Har inte riktigt fått in att man bör ligga i framkant, när man bor så här.

Regionutvecklingsnämndsmötet då?

Rena transportkompaniet, inga kontrversiella frågor inför majoritetsskiftet vid nyår.