Vi har ingen flaggstång, men en del grannar har. Deras flaggor ser vi bättre än vad vi skulle göra med en egen.

Det blir inget storvulet idag.

Själv ska jag precis gå ut och se över delar av fårstängslet. Det är extremt sent med fåren i år, men de har inte gått att klippa, för blötan.

Hustrun ska åka tillsammans med en kamrat till Göteborg och Slottsskogen, för att lyssna till Göteborgsymfonikerna m.fl., som har sin årliga Nationaldagskosnsert.

Klar med fårstängslet, ska jag fortsätta att bereda marken för diverse utplanteringar.

Toscanaresan har fördröjt en del.

Vore bra att få ut så mycket som möjligt innan söndag kväll.

Tidigt måndag morgon åker jag till PRO:s folkhögskola i Gysinge för en hemsideskurs.

Lite oroande, att vi ska få ganska stora mängder regn i slutet av veckan.

Men det är bara att köra på så länge det går.

Kanske avbryter odalgörorna med en båttur, vore kul att blöta fiskegrejorna.

Fick i skrivandet ett telefonsamtal.

Eric, yngsta barnbarnet är på väg, han har föräldrarna med sig

Såg första Rådjurskidet i går, geten avslöjade gömslet.

Fågelungarna börjar bli flygfärdiga. Starungarna hänger ut genom holken, när föräldrarna kommer med mat.

Blåmes, Rödhake, Bofink har presenterat sina yngsta. Idag dök Stenknäcken upp, med 2-3 ungar, lite svårt att avgöra. Enda skillnaden mellan vuxna och ungar är stjärtlängden.

Roligt att vår förlängda matning ger resultat. De har haft det tufft att föda upp ungarna i år. Inte mycket insekter och de gamla fröna är väl uppätna.

Men en speciell plats i mitt hjärta har Stenknäcken. Hoppas att ingen av ungarna får samma upplevelse som en artfrände i fjol. Flög mot ett fönster, men klarade sig.

Stenknäcken vid en av matningscylindrarna.

Lite svårt att se skillnad på vuxna och ungar. Men ungarna har i början kortare stjärt och det vita längst ut är mer framträdande.

Strålande sol, 25 grader.

33:dje våningen på SAS Radison hotell, Oslo.

Hela Oslo i siktfältet. Närmast f.d hamnområdet, med nya Operabyggnaden och stora schabrak som ska bli något slags utbildningscenter. Oslofjordens vatten glittrar.

När blicken förirrar sig till White borden, så kan jag läsa: "Beviljade projekt/ Del av fördelade medel".

Känner mig inte särskilt nyttig, är suppleant i Övervakningskommittèn idag.

Tankarna far ganska fort till Toscanaresan och en del som är ogjort hemmavid, även om hustrun via telefon meddelar att hon inte legat på latsidan.

Leonard på Maroni bus skickade ett trevligt mail på morgonen, han liksom vi börjar vänta på att mötas.

Lite detaljer han ville ha uträtade.

Eftersom han undrade hur det var med mig, så sade jag som det var, varmt och inga isbjörnar i sikte.

Vi åker buss hem. Är hemma ett par timmar tidigare än med tåget.

Undrar om det finns någon annan som gjort en sån tokig prioritering som jag. Sitta inne och sukta, när man kunde gått lätt klädd och pulat med lite av varje hemmavid.

Det är inte bara slit och släp, med att sitta i ÖK för Interreg.

I går kväll var vi på ett slags nostalgicenter för militärer, där några illustra ordenssällskap höll till.

Efter att ha lyssnat på ett föredrag om regionalpolitik (inte från ordenssällskapen!!!) sa gavs det middag.

Fjälskivlingssoppa med rökt fjällfisk(små bitar) och "levande kaviar". Foccacia bröd. Vitt Italienskt vin.

Kalvmörebrand med rikligt antal gemyse. Valpolisella att dricka.

Desserten bestod av Creme caramell och en kula jordgubbssorbet.

Avecen till kaffet fick vi stå för själva. Akers hus fylke drar representationsgränsen vid 15%.

På bilden har det vita vinet precis börjat serveras.

Mannen till vänster med grå  hårbeklädnad, Jan Shreil, förbarmade sig senare på kvällen, över en fattg pensionär och bjöd på en maltwisky i hotellbaren.

Efter att ha kommit en bit med Maskrosbekämpning i öppen jord, vill ta dem innan de går i frö, så började det regna. Trots att de blommat ett tag, så klarar det sig nog. De har lyst vackert gult över en vecka, men det kalla vädret har bevarat dem såna.

Enskilda skurar, som man förutspått, kom ganska tätt, ja rent av utan mellanrum.

Vi bestämde oss för att åka till Sjötofta och titta på Påskliljor.

Läste om dem för ett tag sedan i BT.

Vi blev lite betänkta, redan vid avtagsvägen nere i Sjötofta, ingen skylt om Påskliljor.

När vi kom till sista avtagsvägen, gissade vi nog att det roliga var slut, ingen skylt där heller.

Och framme gapade parkeringarna tomma, inte en människa.

Hade vi kollat deras hemsida, hade vi vetat bättre.

Men vi hade stått öga mot öga med en Älgko, för några sekunder, innan hon bestämde sig för att ge sig in i skogen. Precis lagom till att jag fick upp kameran, så det blev varken Älg -eller Påskliljebilder.

Bilden idag, är från förra året.

På hemvägen fick vi lust att dricka förmiddagskaffe, så vi körde in i Tranemo.

Tranemoborna var förmodligen ute och metade på första metardagen, eller så vill de inte gå ut nyktra på folknykterhetens dag. Och inte stod de och tittade upp i luften efter himlafarande.

Så dött, inget öppet.

Dock var den lokala matmarknaden öppen, så vi kunde köpa en bit Kavring. I bilen kom vi på att vi kunde kosta på oss en förrätt idag, Kavring med sill och nyskördad Gräslök.

Folknykterhet är nog bra, men till sillbiten vill jag ha en Löjtens akvavit. Lovar att inte bära mig illa åt, sillsupen till trots.

Vedhantering, PRO och väderlek, har gjort att vi är lite sena med vårarbetet. Men idag tog vi skadan igen.

Jag har redan tidigare grovmyllat all öppen jord med fleråriga växter, så torvorna var bara att slå fria från jord.

Vi var rediga, hann med fyra ganska stora enheter före middag.

Lätt skaffning, kroppkakor med lingonsylt och så en chokladpudding till efterrätt.

Innan det hade jag också hunnit spadvända en ganska stor trekant som blivit igenvuxen. Nägra plantor räddades, men i huvudsak ska där ner sånt jag sådde i höstas.

Efter middagsvila, så vände jag jorden för potatisen. Trodde i min enfald, att det skulle gå att sätta idag, men det var för blött i jorden. Ny planeringspunkt blir fredag eftger Kristi himmelfärd.

Som lite avslutningspyssel, så tog jag upp pepparroten, skar till sju bitar som åkte ned i lika många krukor.

Pepparroten har stått lite dumt, med nära till berget, nu ska den få ny placering och så vill grannen ha en planta också. Räcker till nån annan som skulle vilja ha med.

Klicka för större bilder och det finns lite text också.

I växthuset har det satt fart nu. Alla Dahlior är toppade och sticklingarna börjar växa på höjden.

Luktärterna är snart redo för beskärning. Annat ettårigt artar sig också bra även om Basilikan klagat lite senaste veckan. De vill ha över tio grader dygnet runt för att trivas.

Vinbär och Krusbär blommar för fullt, Päronen håller på att slå ut. Hoppas de inte tagit illa vid sig av ett par nätter med lätt frost.

På Kristi himmelfärdsdag ska jag slå gräset för första gången. Det är högt nu, men ställer man upp klipparen ett eller två snäpp, så löser det sig. Naturligtvis har jag inte gödslat, det drar förspilld manskraft.

Maskrosorna står gula och fina, blir lagom att de stryker med vid första gräsklippningen.

Förstår inte aversionen mot Maskrosen. Vi har några plantor mormorskragar, blommar gult och fint nu, men ännu gulare och intensivare står Maskrosen.

Vi har så lång höst och vinter så vi ska inte avvisa nåt som lyser upp tillvaron.

När de går i frö är de inte roliga, även om Domherrarna har en annan uppfattning. De balanserar på blomstängeln för att komma åt fröna.

Ny omgång av Mästarnas mästare i kväll. Får se hur det nya upplägget känns när vi kommit in i det andra gänget.

Skulle vara roligt om en tjej kunde ta hem det, Susanne Ljungskog eller Pillan?

I skrivande stund, om exakt två veckor, har vi en och en halv timme kvar mellan Köpenhamn och Hamburg. Där går vi på nattåget till Basel. Från Basel till Milano och så sista bytet till Florens.

Det börjar kännas verkligt nu.

Värsta regnvädersdagen, satt hustrun och jag och fördelade platser på tågen. Vi har platsbiljetter i klump, så resenärerna får en lista, med avg.-och ank. tider, sina platsnummer och var de ska bo när vi kommer fram.

Lite pyssel, men det föll på plats.

Ett bekymmer har varit, att vi blivit utan tolk på majresan. Jaana blev tvungen att gå en kurs i engelska på den Brittiska huvudön.

Ja, ja, det fick väl gå, men hur fixar vi guidningen i Florens.

Jodå, i morse fick jag tag på en svanska, som fuskar lite med guidning. Hon hoppar på bussen, guidar på en rundtur och avslutar med en promenad i centrum. Dessutom fixar hon hörlurar, eller kanske var det nån sorts snäcka.

Dom här och många andra djur sprang framför benen på en, det är faktiskt en gård vi ska bo på.

Sista dagens eftermiddag vill vi slappa, inför hemresan. Efter att ha provat gårdens viner, tittat på vineriet och ätit lunch, ska vi ha "garden party".

Donatella, har du vatten i poolen?

-Jodå den är nystädad åt er.

Donatella, kan du fixa lite snacks till garden partyt?

- Jodå, jag sätter fyr i den vedeldade ugnen och fixar pizza, schiacchiata och lite mer.

Guiden känner Maroni bus ägare, Donatella känner honom, så även den cirkeln är sluten.

Vi ska nog kunna kringgå 11-timmarsregeln. Flanören har ju jobbat fackligt i många år och lärt sig, att raster inte får räknas som arbete. Väntetid är betald, men räknas inte som arbetad tid. Maroni kan nog får köra hela dygnet, utan att behöva oroa sig för EU:s 11-timmarsregel.

Lite kul att få tampas från andra hållet för en gångs skull.

Nu får vi bara hoppas att alla håller sig friska och kan få den nupplevelse de väntat på i Ett och ett halvt år.

Donatella har reserverat Suite Vernaccia åt mig och hustrun. Ja, det är egentligen bara ett stort rum, med kök i ena ändan och en säng i andra med ett matbord emellan. Två utgångar till terassen eftersom det ligger i markplan.

Det är nära nu.

På vår PRO-resa i måndags till Öckerö m.fl öar, så besökte vi Hönös hembygdsförening.

De höll till på en gård, där två "Åglömmor" (se dialektskolan) varit de sista att verka. Hembygdsföreningen har ställt i ordning, som det en gång såg ut, i bostadshus, ladugård och i ett uthus har man flyttat in en autentisk lanthandel. Där är öppet hela sommaren, kostar inget och är verkligen värt ett besök. Inte bara för att "gratis är gott".

Man kunde köpa Hönökakemjöl, med ett medföljande "originalrecept".

Inne i lanthandeln kom jag att tänka på min kusin Bengts två fastrar, Maja och Malvina. "Åglömmor". Vad jag minns av dem, var det inte svårt att förstå. De bodde i en Dalslandstuga i Kårbyn, Bolstads socken.

I bottenvåningen hade de en lanthandel. Det mesta i lösvikt, men även paket, burkar och flaskor som färskade upp minnet på Hönö.

Bengts fastrar var inga solstrålar, de var rent av stygga. Tyckte inte om barn, påminde väl dem om något de aldrig fått.

Jag kan inte minnas att vi någonsin fick smaka på något i affären. Snarast körde de ut oss när vi dristade oss till att gå in.

Låt vara att Flanören var ganska nyfiken och tittade med händerna.

Vad jag minns, så hade systrarna affären kvar tills de inte orkade längre, tidigt 60-tal.

Mina minnen är från första halvan av 50-talet, då jag på somrar och mellandagar var hos min kusinidol Bengt.

Han fortsatte att vara min idol, när han körde sin BSA 500cc med reg.nr P2. "P2 är min kusin", sade jag mer än en gång, stolt.

Senare körde han en Chevrolet, som raggare i Trollhättan. Inne i den bilen kände man sig som i sjunde himlen.

Tyvärr är allt rivet och nya villor ger ett helt annat intryck än systrarnas Dalslandsstuga.

Det hade verkligen kunnat bli ett levande museum, för även i bostadsdelen satsades det inte på några nymodigheter.

Arbete på Bloggplatsen hindrade mig i morse, sen har det varit två långa möten, så vi ses i morrn